F9

Titel: F9 / F9: The Fast Saga / Fast & Furious 9
Genre: Action
Land: USA/Japan/Storbritannien
År: 2021
Regi: Justin Lin
I rollerna: Vin Diesel, Michelle Rodriguez, Jordana Brewster, Tyrese Gibson, Ludacris, John Cena, Charlize Theron, Sung Kang, Helen Mirren, Kurt Russell, Lucas Black, Shea Whigham, Michael Rooker, Jason Statham

Handling: Dom Toretto lever ett lugnt liv med Letty och hans son, lille Brian, men de vet att faran alltid lurar precis över horisonten. Den här gången kommer det hotet tvinga Dom att konfrontera synderna från sitt förflutna om han ska rädda dem som han älskar mest.

Omdöme: Regissören Justin Lin, som gjorde delarna 3 till 6, är tillbaka för denna nionde installation i filmserien. Efter att det hela börjat spåra ur lite väl mycket kanske han kunde rätta upp skutan igen. En sak som varit ett plus med honom har varit att han förespråkat praktiska effekter så gott det går framför CGI-effekter. Men med tanke på vilka galna och överdrivna saker som sker i filmserien är det smått omöjligt att endast hålla sig till praktiska effekter.


© Universal Pictures

Dom (Vin Diesel) och Letty (Michelle Rodriguez) har dragit sig tillbaka och lever ett lugnt liv med att ta hand om Doms son. De behöver dock alltid vara på sin vakt. Så händer det. Det gamla teamet behöver samlas då Mr. Nobody (Kurt Russell) sänt en nödsignal då hans plan blivit attackerat.


© Universal Pictures

Teamet ledda av Dom beger sig till Georgien för att komma över något som fanns på planet som Mr. Nobody befann sig på. De stöter på en liten armé som vill komma åt vad de lokaliserat och den lilla armén visar sig ledas av Jakob Toretto (John Cena), Doms lillebror. Det väcker gamla minnen till liv för de båda bröderna som numera är bittra fiender.


© Universal Pictures

Vad som hoppades bli lite av en återgång till vad som funkade när filmerna var som bäst i filmserien, visar sig inte riktigt bli så. Förvisso försöker man ge historien lite mer tyngd genom en bakgrundshistoria för familjen Toretto, i synnerhet bröderna Dom och Jakob, men även deras far. Dessa flashbacks har inte riktigt önskad effekt som det visar sig och känns istället något krystade, även om det ger en förklaring till varför Dom och Mia aldrig nämnt sin bror.


© Universal Pictures

Var ska man egentligen börja? Filmerna har blivit alldeles för överdrivna och otroliga, och denna är värst av dem alla. Om de tidigare hade 3 till 5 riktigt överdrivna saker så får man dessa bara under den första halvtimmen. När filmen är slut är man uppe i 15-20 stycken, vilket är på tok för mycket, även för sådana här filmer som man får ta för vad de är.


© Universal Pictures

Filmen har försökt ta det ytterligare ett steg längre. Från street racing till heist till superhjälte till, ja vad ska man kalla det för? Superhjältefilm i kombination med på gränsen till sci-fi. Det är förvisso mestadels välgjort men det är så korkat och överdrivet att man småskrattar flera gånger för att det inte funkar. Några av karaktärerna skämtar om att de är oövervinneliga och odödliga med tanke på att de alltid klarar sig utan skråmor. Visst har filmmakarna insett hur otroligt dumt det är, men trots det drar de inte i handbromsen utan istället lägger de på ännu mer, jisses.


© Universal Pictures

Något som funkade bra i några av de tidigare delarna i filmserien var introduktionen av nya karaktärer som funkade, tänker inte minst på Dwayne Johnson och Jason Statham som Hobbs respektive Shaw. De var dock upptagna med att göra en spin-off film. Nu introduceras John Cena i rollen som Jakob Toretto och han funkar inget vidare. Känns klart mer lättviktig i jämförelse med nämnda namn och inte minst Statham saknas. Men karaktärerna och skådespelarna är det minst problemet. Det är manuset som spårat ur helt och hållet. Det blir även utdraget då det hela inte verkar vilja ta slut. Då vet man att filmen inte funkar då den inte ens är direkt underhållande längre.

2 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
12 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 5.0 alt. 5.5
IMDb: 5.2

Above the Law

Titel: Above the Law / Nico
Genre: Action/Kriminalare/Thriller
Land: USA
År: 1988
Regi: Andrew Davis
I rollerna: Steven Seagal, Pam Grier, Sharon Stone, Henry Silva, Michael Rooker

Handling: Nico Toscani är en Chicago-polis som under en narkotikaräd kommer en stor vapenaffär på spåren. Han blir misstänksam när CIA visar sig vara inblandat i affären. Den mäktiga organisationen gör dessutom allt för att skyla över det hela och det minskar inte hans misstänksamhet.

Omdöme: Nico Toscani (Steven Seagal) begav sig till Japan i tidig ålder. Där tränade han med de bästa och blev en aikido-mästare. När Vietnamkriget sedan bröt ut rekryterades han av CIA. Nu 15 år senare är han polis i Chicago och har bildat familj med sin fru Sara (Sharon Stone). Men det är ingen fridfull tid för Nico som får fullt upp med kriminaliteten i staden.


©Warner Bros.

Efter att Nico och hans partner Delores "Jax" Jackson (Pam Grier) kommit en liga på spåren som de misstänker tänker sälja en stor mängd militära sprängämnen, ska de slå till i en räd. Men de federala myndigheterna förstör operationen vilket får Nico att misstänka att de av någon anledning samarbetar med ligan. Allt verkar leda till Kurt Zagon (Henry Silva), en fruktad man som jobbar åt CIA som Nico en gång i tiden stötte på 15 år tidigare under Vietnamkriget.


©Warner Bros.

Steven Seagal är ingen favorit. Detta var dock hans filmdebut och även om han är ocharmig så känns han inte lika dryg och divig som han kom att bli. Han rekryterades till att bli skådespelare efter det att en agent varit en av hans elever när han lärde ut aikido. Detta kom till användning för rollen och han var själv med och skrev storyn som får med hans aikidobakgrund på ett passande vis.


©Warner Bros.

Andrew Davis regisserar efter att ha gjort den lite liknande actionfilmen Code of Silence (1985). Senare kom det att bli The Package (1989), Under Siege (1992) och hans bästa film The Fugitive (1993). Det är trots allt en duktig regissör som lyckas få ut en hel del från en film som annars nog bara blivit en dussinfilm i actiongenren.


©Warner Bros.

Visst är det en B-actionfilm men den är definitivt inte dåligt gjord. Det blev också lite av en succé, inte minst på hemvideo och hyrvideo vilket inte är så konstigt. Den har mestadels ett bra tempo utan att bara bli en massa action som en sämre regissör ofta faller på. Storyn må inte vara något speciellt men det känns som ett ganska skräddarsytt manus för Steven Seagal som får visa upp sin kampsportstalang.


©Warner Bros.

Något som gör att filmen sticker ut en del är att den är ganska rå och brutal på sina håll. Så pass att en del av våldet lär ha tonats ner för att säkra en 15-års gräns. Nu är det kanske inte så farligt med dagens mått mätt men det är fortfarande anmärkningsvärt då det trots allt är ett stort produktionsbolag i Warner Bros. som ligger bakom.


©Warner Bros.

Filmen hade setts tidigare och det får sägas att den nog är snäppet bättre än väntat. Den har tillräckligt mycket för att funka rakt igenom och tappar inte längs vägen. Just att den inte spårar ur hör inte till vanligheterna med lite mer B-betonade actionfilmer. Nej, det är helt enkelt en underhållande actionfilm och om den inte varit någorlunda lyckad hade det inte gett Steven Seagal en fortsatt filmkarriär.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 6.0

Days of Thunder

Titel: Days of Thunder
Genre: Action/Drama/Sport
Land: USA
År: 1990
Regi: Tony Scott
I rollerna: Tom Cruise, Robert Duvall, Nicole Kidman, Michael Rooker, Randy Quaid, John C. Reilly, Cary Elwes

Handling: Cole Trickle börjar tävla i NASCAR-racing. Han är en tuff förare med hett temperament och hans attityd gör att han får problem med både de andra förarna och sitt eget team.

Omdöme: Tim Daland (Randy Quaid), som blivit rik som återförsäljare av Chevrolet-bilar, vill lägga pengar på NASCAR-racing. Han rekryterar f.d. stallchefen och bilbyggaren Harry Hogge (Robert Duvall) som återvänder från sin pension. Harry ska sedan jobba med det nya stjärnskottet Cole Trickle (Tom Cruise) som kommer lite från ingenstans. Cole visar att han kan köra fort, väldigt fort. Men han har ett hett temperament och verkar ha svårt att ta stallorder från Harry.


©Paramount Pictures

Samtidigt som Cole och Harry försöker samarbeta och börja vinna lopp får Cole en tuff konkurrent på banan i rivalen och regerande mästaren Rowdy Burns (Michael Rooker). En svår olycka kommer också göra att Cole träffar Dr. Claire Lewicki (Nicole Kidman) vilket får gnistorna att flyga.


©Paramount Pictures

Tom Cruise, regissören Tony Scott och producenterna Jerry Bruckheimer och Don Simpson återförenades efter framgången med Top Gun (1986). Man ville även få med Harold Faltermeyer som kompositör men han tackade nej och rekommenderade istället sin landsman Hans Zimmer som även rekommenderades av Tom Cruise och Ridley Scott då Zimmer gjort musiken till Rain Man (1988) respektive Black Rain (1989).


©Paramount Pictures

En del liknar denna vid Top Gun (1986), men även om de i vissa avseenden har en del inslag som påminner om varandra är det två vitt skilda filmer. Denna blev inte lika framgångsrik (även om den till slut spelade in över $150m) och hade problem med produktionen vilket inte minst gjorde att budgeten fördubblades. En orsak lär ha varit att man inte hade ett färdigt manus när man började spela in vilket skapade en del problem. Det ledde till att detta blev sista filmen som Jerry Bruckheimer och Don Simpson gjorde hos Paramount Pictures innan de gick över till Disney och deras produktionsbolag.


©Paramount Pictures

Man kan se filmen på två olika sätt. Antingen tar man det hela på största allvar och analyserar racingen och dramat kring racingen, vilket gör att man nog blir besviken. Eller så ser man filmen som lite lättsammare underhållning vilket kan ge en trevlig filmstund. Personligen hamnar jag lite mitt emellan då storyn är relativt tunn och ibland blir det nästan skrattretande med komiska inslag som inte riktigt funkar. Samtidigt inser man då att man nog inte ska ta filmen på så stort allvar.


©Paramount Pictures

Filmen har bra racingkänsla och inte minst starkt racingljud (Oscarnominerad för bästa ljud). På det det typiska Tony Scott-fotot som kommer fram på sina håll även om det gärna fått vara ännu mer närvarande. Eftersom filmen alltså har ett något svagt manus och på sina håll slänger in smått barnsliga scener blir det svårt att se det hela mer än som lite underhållning för stunden. Det är trots allt välgjort men det kunde definitivt blivit något mer av det hela om man hade lagt ner mer tid på manuset innan man började spela in. En sak filmen ledde till var att Tom Cruise och Nicole Kidman träffades och senare gifte sig i slutet av 1990.


©Paramount Pictures

3 - Skådespelare
2 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 6.1

Cliffhanger

Titel: Cliffhanger
Genre: Action/Äventyr/Thriller
Land: USA
År: 1993
Regi: Renny Harlin
I rollerna: Sylvester Stallone, John Lithgow, Michael Rooker, Janine Turner

Handling: En grupp räddningsarbetare ger sig ut bland Klippiga bergens svindlande höjder för att rädda några överlevande från en flygkrasch. Vad de inte vet är att de överlevande är ett gäng kallblodiga terrorister som inte tänker lämna planets värdefulla last - 100 miljoner stulna dollar...

Omdöme: 90-talet producerade många actionladdade popcornrullar och denna hör definitivt till bland dessa. Renny Harlin plockades in att regissera efter att ha gjort ett gott arbete på actionfilmen Die Hard 2 (1990). Kul nog har filmen ibland kallats för "Die Hard på ett berg" och visst ligger något i det.


©TriStar Pictures

En sammansvetsad grupp räddningsarbetare i Klippiga bergen, Colorado (även om majoriteten av filmen spelades in i de italienska alperna) leds av Gabe Walker (Sylvester Stallone) med kollegorna Hal (Michael Rooker) och Jessie (Janine Turner). Efter att en tragedi inträffat kliver Gabe åt sidan innan han återvänder flera månader senare. Läget är nu mer spänt i gruppen, men en ny situation gör att de på nytt måste försöka samarbeta.


©TriStar Pictures

Eric Qualen (John Lithgow) och hans gäng internationella terrorister genomför en vågad kupp mot en flygtransport och kommer över tre väskor till ett värde av $100m. Men något går snett under operationen och de tre väskorna faller någonstans över Klippiga bergen. Via sändare vet de var väskorna befinner sig, men de behöver hjälp med att ta sig till väskorna. Det är då de lurar ut räddningsarbetarna Gabe och Hal som får agera som deras guider i bergen.


©TriStar Pictures

Sylvester Stallone har sagt att han var i toppform under inspelningen av den här filmen. Dock behöver man inte vara ett biffigt muskelpaket för att vara en duktig bergsklättrare. Det känns ändå relativt trovärdigt, inte minst då klättringsscenerna och fotot gör sig bra. Den som annars sticker ut mest är John Lithgow i den stora skurkrollen som Qualen. Från början var Christopher Walken tänkt för rollen men när han hoppade av ersattes han av Lithgow som var ett ganska säkert kort då han genom åren visat att han kan spela psykopater övertygande, så även här.


©TriStar Pictures

Det blir inte så over-the-top som jag hade fått för mig att filmen är, även om det givetvis finns hjältemodiga scener. Ännu mer överdrivna scener klipptes bort enligt Sylvester Stallone efter det att testpublik snarare skrattat än häpnat över vad de fick ta del av. Och det känns rätt att inte spä på mer än vad man gör då det på så vis blir en actionrökare som inte går till överdrift.


©TriStar Pictures

Välgjort får man säga och även om det var en påkostad blockbuster känns det oftast som äkta vara och inte bara en massa dataeffekter. Filmen är trots allt producerad av Mario Kassar och bland hans filmer hittas inte minst First Blood (1982) och Terminator 2: Judgment Day (1991), två av de absolut främsta actionfilmerna som gjorts. Så även om det är en actionfilm som lätt bara kan bli action utan substans, är inramningen viktig vilket gör mycket för helheten.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 6.5

Horizon: An American Saga - Chapter 1

Titel: Horizon: An American Saga - Chapter 1
Genre: Drama/Västern
Land: USA
År: 2024
Regi: Kevin Costner
I rollerna: Kevin Costner, Sienna Miller, Sam Worthington, Abbey Lee, Michael Rooker, Luke Wilson, Jeff Fahey, Jena Malone, Danny Huston, Will Patton, James Russo, Giovanni Ribisi

Handling: Vid tiden för det amerikanska inbördeskriget pågår den amerikanska koloniseringen av de västra territorierna som ska komma att ingå i USA. Människor flyttar ut och kommer i kontakt med apacher och andra urinvånare.

Omdöme: När jag först hörde talas om att Kevin Costner var på gång med en ny västern, kändes det lockande med vissa reservationer. Någon trailer sågs och det såg inte så tokigt ut. Att filmen skulle vara tre timmar lång var i sig inget problem, en episk film behöver ofta tid på sig att berätta sin historia. Men då det visade sig att det bara var första kapitlet av fyra, gick tankarna genast till att det lät som en miniserie på fyra delar.


©New Line Cinema

Historien tar vid år 1859 och följer bosättare, indianer och soldater som alla försöker komma överens. Vi kastas mellan historierna och slängs oftast in i hetluften utan att veta vilka vi följer. En historia följer familjen Kittredge där modern Frances (Sienna Miller) och dottern Lizzie (Georgia MacPhail) försöker komma undan och gömmer sig för Apache-indianerna som går till attack. De befrias av soldaterna ledda av löjtnant Gephart (Sam Worthington).


©New Line Cinema

En annan historia följer Ellen (Jena Malone) och hennes man som ska försöka sälja mark/en gruva till några intressenter. Dessa visar sig vara män som Ellen flytt från. Samtidigt är en lokal prostituerad, Marigold (Abbey Lee) barnvakt åt Ellens pojke. Men hon har fått upp ögonen för en nyanländ främling i stan, nämligen Hayes (Kevin Costner) som snart blir indragen i deras affärer. Ytterligare historier med både goda och onda, däribland Apache-indianerna, följs.


©New Line Cinema

Ok, om man börjar med det initiala intrycket så går det inte att komma ifrån att filmen saknar den där riktiga filmkänslan. Costner gjorde ju underbara Oscarsvinnaren Dances with Wolves (1990) som har magisk filmkänsla. Även hans andra västernfilm Open Range (2003) hade god filmkänsla. Hade ändå hoppats på något liknande här vad gäller filmkänslan och looken. Istället är det svårt att inte tänka på det hela som en miniserie gjord för TV-formatet och inte stora duken. Det har bl.a. att göra med fotot och bildformatet.


©New Line Cinema

Vad gäller själva upplägget med att berätta det hela som man gör är jag inget fan av detta. Det hade varit en sak att dela upp filmen i två delar, kanske hade det funkat i fyra delar. Problemet är hur filmen är upplagd och klippt. Hela första timmen gör att man får svårt att få grepp om vilka man följer och vad bakgrunden är. Det känns nästan som man klippt bort en del som hade förklarat detta, men så som det blir nu hade man hellre sett att man i princip klippt bort hela första timmen med tanke på hur den är ihopsatt.


©New Line Cinema

Det är inte förrän efter en timme som Kevin Costner dyker upp och det blir egentligen första gången man känner att filmen hamnar rätt. Äntligen får man lite av en introduktion av en karaktär och historia som man kan börja bry sig om. Därför känns timmen innan dess ganska onödig när man nu ser hur det skulle gjorts.


©New Line Cinema

Grejen är att man måste försöka se denna film som inledningen som lägger grunden för vad som komma skall i nästkommande del och delar. Problemet är att det inte funkar så bra i filmformat. Detta skulle ha hållits till en miniserie i TV-format så som det är gjort. Alternativet, som hade varit att föredra för egen del, hade varit en eller max två filmer som dock hade haft ett annat upplägg och klippts ihop på ett annat sätt. Låt oss lära känna karaktärerna och historierna från början och följa med på en episk resa med dem. Som det är nu känns det till stor del alldeles för spretigt där i princip endast historien då Costner är med funkar bättre.


©New Line Cinema

Något en sådan här episk berättelse behöver för att ge det hela den storslagna upplevelsen som önskas är något extra från ljud och bild-avdelningen. Dances with Wolves (1990) hade detta och även om det är smått omöjligt att överträffa eller komma i närheten av den, är nivån i den här filmen mer medioker. Ingen kan ersätta musiken som John Barry skapade. Så även om musiken här är ok och inte gör bort sig är den en bra bit från att vara storslagen och kunna höja scenerna på egen hand. Detsamma kan sägas om fotot som inte är dåligt men återigen inte på den skala som hade önskats i en sån här episk historia.


©New Line Cinema

Avslutningsvis har man valt att låta de avslutade fem minuterna vara en lång teaser för kommande del eller delar. Har lite blandade känslor kring det. Det är välgjort och bra klippt där man får se en hel del godis som man vill se mer av. Samtidigt känns det lite som ett billigt knep för att locka en att titta vidare. Det känns även som en miniserie där man avslutar med att visa vad som ska komma i nästa del. Det får en även att tänka på hur bra denna film hade kunnat bli om man inte valt att berätta det hela som en miniserie gjord för TV-formatet utan istället lagt mer krut på att anpassa det för filmformatet. Hade kunnat berättas mer likt Kill Bill: Vol. 1 (2003) och Kill Bill: Vol. 2 (2004), alltså som två filmer istället för som en miniserie som det känns nu.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.9

The Belko Experiment

Titel: The Belko Experiment
Genre: Thriller/Skräck
Land: USA
År: 2016
Regi: Greg McLean
I rollerna: John Gallagher Jr, Tony Goldwyn, Adria Arjona, John C. McGinley, Michael Rooker

Handling: En grupp amerikanska medarbetare i en byggnad i Bogotá, Colombia, tvingas att delta i ett dödligt spel.

Omdöme: Välkommen till Bogatá, Colombia. Det statliga amerikanska företaget Belko Industries har ett av sina kontor här med runt 80 amerikanska medarbetare. Denna dag kommer inte bli som en vanlig dag på arbetsplatsen. Det börjar med att det utförs striktare säkerhetskontroller vid grinden och att endast de amerikanska medborgarna släpps in, de inhemska medarbetarna skickas hem.


©Orion Pictures

När arbetspasset börjar verkar det mesta vara som vanligt. Ansvarig chef på plats är Barry Norris (Tony Goldwyn) och han kommer tillsammans med avdelningschefen Mike Milch (John Gallagher Jr) få fullt upp med att försöka behålla lugnet när kaoset börjar. Någon tar nämligen kontroll över byggnadens säkerhetssystem vilket innebär att samtliga fönster och dörrar automatiskt seglas med stålluckor, telefonerna och internet slås ut.


©Orion Pictures

En röst informerar via högtalarsystemet att medarbetarna ska följa direktiven som ges för att förhindra att folk dör. Det börjar med att de får direktiv om att döda två av sina medarbetare annars kommer det bli konsekvenser. De flesta tror att det är ett sjukt skämt, men de kommer snart bli varse om att det är på blodigt allvar. En situation som kommer eskalera och urarta när nya direktiv ges efter att medarbetarna bjudits på ett smakprov på vad som sker om de inte gör som de blir tillsagda.


©Orion Pictures

Tankarna går lite till Mayhem (2017) där det är ett virus som sprids i en kontorsbyggnad och får medarbetarna att ge sig på varandra. Här får man ett blodigt experiment på liv och död vilket ger lite samma resultat. Det blir ett blodbad där inne när medarbetarna delas i två läger. Vissa vill försöka tillkalla hjälp och hoppas bli räddade medan andra inte ser någon annan utväg än att börja döda för att följa direktiven som getts och se till att inte fler än vad som behövs dör.


©Orion Pictures

En sak som gör att det inte blir så tokigt är att det inte går efter en mall där man vet vem eller vilka som kommer att klara sig. Lite de farhågorna har man ett tag då ett par av karaktärerna lite smått börjar gå en på nerverna och ska agera som hjältar. Inget fel i det men det finns olika typer av hjältar på film. Vissa gillar och hejar man på, andra vill man ska stryka med så fort som möjligt. Lyckligtvis har man ett manus som kommer ta hand om det mesta av det vilket gör att man får vara nöjd med den biten.


©Orion Pictures

Överlag får man säga att filmen lyckas ganska bra i genren. En del skulle kanske likna filmen med hyllade japanska Battle Royale (2000). Det må delvis vara ett liknande upplägg, men den filmen funkade inte för egen del och var mest en besvikelse när den sågs. Fast i det fallet fanns förväntningar vilket inte fanns här, så det spelar kanske också in en del. Hur det än ligger till blir detta tillräckligt sevärt och välgjort för att bli en underhållande film för stunden. Trea till stark trea.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.2