Minority Report

Titel: Minority Report
Genre: Action/Kriminalare/Mysterium/Sci-Fi/Thriller
Land: USA
År: 2002
Regi: Steven Spielberg
I rollerna: Tom Cruise, Colin Farrell, Max von Sydow, Samantha Morton, Peter Stormare

Handling: Washington, D.C. 2054. Det är en framtid där mördare arresteras och döms innan de ens utfört dådet. Allt med hjälp av den senaste teknologin. En polis som dagligen arresterar framtida brottslingar är John Anderton, men en dag vänds hans liv upp och ner då han själv blir anklagad för mord. Någon försöker sätta dit honom och plötsligt är han den jagade.

Omdöme: Året är 2054 och vi befinner oss i Washington, D.C., där högkvarteret för Precrime är beläget. Precrime är ett program som med hjälp av ny teknik och tre orakel kan förutspå mord innan de begås. De kan identifiera både offer och gärningsman samt tidpunkten för brottet, men platsen måste utredarna själva lista ut genom fragmenterat bildmaterial. John Anderton (Tom Cruise) är Precrimes främste mordutredare, men han har haft det kämpigt ända sedan förlusten av sin son för sex år sedan.


© 20th Century Fox

Precrimes direktör, Lamar Burgess (Max von Sydow), var med och grundade programmet. Han är orolig för sin vän Johns sinnestillstånd, eftersom han inte har kunnat släppa det som hänt hans son. Samtidigt närmar sig en omröstning om huruvida Precrime-programmet ska få fortsätta användas. Danny Witwer (Colin Farrell), en agent från justitiedepartementet, har skickats för att utvärdera Precrime. När John själv blir misstänkt för ett framtida mord, blir han plötsligt den jagade och tvingas på flykt.


© 20th Century Fox

Steven Spielberg slår på stort, vilket han ofta gör. Filmen bygger på en korthistoria av Philip K. Dick och utspelas i framtiden. Tekniska prylar som används både i utredningssyfte och i det privata blir roliga att följa. Det mesta känns trovärdigt och visuellt övertygande. Däremot lämnar dataeffekterna, särskilt vyerna över trafiken och några flygande föremål, en del att önska. Tack vare detta blir det lite blandade känslor vad gäller framtidsvisionen.


© 20th Century Fox

Tom Cruise och de övriga, inklusive Colin Farrell och Max von Sydow, gör sitt utan att prestationerna skulle göra filmen. Detsamma gäller John Williams musik, som inledningsvis är alldeles för dominant under de actionbetonade scenerna, men lugnar sedan ner sig och blir bättre längre fram. Man kan säga att filmen, precis som musiken, funkar bäst när det är mindre action och mer mysterium.


© 20th Century Fox

En styrka med filmen ligger i manuset som lyckas få ut ganska mycket av storyn. Även om man sett filmen tidigare och vet ungefär hur det ligger till, lyckas den behålla intresset. Vi följer med på John Andertons flykt och kamp, både för att hålla sig undan och försöka lösa mysteriet. Ett mysterium som leder honom till ett gammalt fall med drunkningen av en kvinna, och möjligen även ger klarhet i vad som hände hans son.


© 20th Century Fox

Det är en film som är bra, men den växer inte på en med tiden. Vissa filmer blir bättre för varje titt. Denna funkar absolut för en omtitt eller två, men det blir möjligtvis lite mer underhållning för stunden snarare än något som lämnar djupare spår efter sig. Resultatet blir därför en film som lämnar en del att önska, samtidigt som den är tillräckligt bra för att man ska vilja titta vidare.

3 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 7.6

Mission: Impossible - The Final Reckoning

Titel: Mission: Impossible - The Final Reckoning
Genre: Action/Äventyr/Thriller
Land: USA/Storbritannien
År: 2025
Regi: Christopher McQuarrie
I rollerna: Tom Cruise, Hayley Atwell, Simon Pegg, Ving Rhames, Esai Morales, Pom Klementieff, Henry Czerny, Angela Bassett, Shea Whigham, Nick Offerman

Handling: Ethan Hunt och hans medarbetare är ännu på rymmen från Mission Impossible Force. Hunt har inte gett upp hoppet att stoppa Gabriel, en skurk som med hjälp av AI vill skapa anarki och en ny era.

Omdöme: Den åttonde Mission: Impossible-filmen där Tom Cruise leder sitt team på ett nytt omöjligt uppdrag. Denna gång ser vi slutet på en era då det är sista M:I-filmen för Cruise. Nästan 30 år har gått sedan han för första gången axlade rollen och visst är det inte längre samma person även om karaktären bär samma namn.


© Paramount Pictures

Ethan Hunt (Tom Cruise) får ett personligt meddelande från USA:s president Erika Sloane (Angela Bassett). Presidenten är den enda som verkar kunna få Ethan att acceptera ett nytt, sista uppdrag. Han ses nämligen som den enda som kan rädda världen från ett AI-väsen som kallas för Entity och som tagit över hela världen. Världen står inför det tredje världskriget och om Ethan inte lyckas stoppa Entity kommer det leda till Jordens undergång.


© Paramount Pictures

Man går in med vissa förväntningar på att denna sista film ska bjuda på något storslaget och sentimentalt. Att den ska vilja skicka iväg Tom Cruise med en stor final och vara den bästa filmen i filmserien. Redan tidigt känns det dock som filmen saknar lite av glöden man brukar känna. Den känns liksom lite trött och uppgiven med en gång.


© Paramount Pictures

På sätt och vis funderar man på om ett AI-verktyg använts för att skriva manuset då det hela känns överraskande oinspirerat och platt. Visst ska det ligga rätt i tiden med AI-hotet men det funkar inte direkt. Tyvärr känns filmen som den gått i samma fälla som en del James Bond-filmer hamnade i under inte minst Pierce Brosnans tid som Bond. Då Bond skulle rädda världen och det blev något annat än en spionfilm. Precis den känslan får man här då agentfilmen blir en rädda världen-film.


© Paramount Pictures

Till stor del blir filmen något av en kombination av en domedagsfilm i form av Independence Day (1996) och Armageddon (1998) blandat med en superhjältefilm. Mission: Impossible-filmerna ska inte vara superhjältefilmer, punkt. Visst är de storslagna och Ethan Hunt med sitt team gör smått omöjliga saker, men det är fortfarande agentfilmer som underhåller. Denna försöker bräcka de tidigare filmerna men passar inte in på något sätt och misslyckas därför.


© Paramount Pictures

Mission: Impossible-filmerna har varit ojämna. Runt hälften av filmerna uppskattas, vissa en hel del. Andra är besvikelser och denna är kanske den största besvikelsen av dem alla. Det finns tyvärr väldigt mycket som filmen inte lyckas med. En del är faktiskt bara korkat och löjligt, en känsla som inte riktigt brukar infinna sig med M:I-filmerna. Då har det åtminstone varit med glimten i ögat när teamet gör något korkat, här saknas humorn nästan helt. Visst är det en mörkare ton på filmen redan från början och det passar inte filmen, speciellt som den har svårt att lyckas övertyga med storyn.


© Paramount Pictures

Det som är lite positivt med filmen får väl vara flygplansscenerna som är välgjorda och med ett par hissnade stunts. Det känns dock lite sent och lyckas inte direkt rädda filmen som helhet. Hela storyn känns också alldeles för over the top och inte vidare genomtänkt. Sedan läggs det på smått störande saker till höger och vänster. Faktiskt så att ju mer filmen analyseras, ju mer sänks betyget. Visst finns ett visst underhållningsvärde med filmen och ibland får den till det, men överlag är det en besvikelse.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 7.4

The Firm

Titel: The Firm / Firman
Genre: Drama/Mysterium/Thriller
Land: USA
År: 1993
Regi: Sydney Pollack
I rollerna: Tom Cruise, Gene Hackman, Jeanne Tripplehorn, Hal Holbrook, Wilford Brimley, Ed Harris, Holly Hunter, David Strathairn, Gary Busey, Tobin Bell, Paul Sorvino

Handling: Den nyutexaminerade advokaten Mitch McDeere avböjer erbjudanden från stora advokatbyråer när en Memphis-baserad byrå erbjuder honom 20 procent högre lön plus andra förmåner. Snart visar det sig dock att byråns affärsverksamhet är tätt knuten till organiserad brottslighet och Mitch tvingas ta stora risker för att ta sig ur med sin licens och sitt liv i behåll.

Omdöme: Mitch McDeere (Tom Cruise) är en hett eftertraktad nyutexaminerad advokat som gått på Harvard och varit i topp i sin klass. Han går på diverse jobbintervjuer och är i en position där han kan välja och vraka bland erbjudandena. Han behöver inte fjäska eller liknande, snarare tvärtom då de som kallat honom på intervju fjäskar för honom.


©Paramount Pictures

Mitch, som är lyckligt gift med sin stora kärlek, skolfröken Abby (Jeanne Tripplehorn), får en dag ett erbjudande han inte kan tacka nej till. Det är en advokatbyrå från Memphis som gör det klart för Mitch att de verkligen vill ha honom. De har tagit reda på vad hans bästa erbjudande är från andra intresserade och lägger på 20% i lön, plus en massa andra förmåner.


©Paramount Pictures

Mitch och Abby känner att de blir en del av en stor familj på advokatbyrån i Memphis. Mitch får en mentor i Avery Tolar (Gene Hackman) och de börjar med att besöka en viktig klient på Caymanöarna. Men allt är inte en dans på rosor då två advokater på byrån nyligen dött under mystiska omständigheter när de var på Caymanöarna. Mitch blir även kontaktad av FBI-agenten Wayne Tarrance (Ed Harris) som gör det klart för honom att byrån jobbar åt maffian.


©Paramount Pictures

Sydney Pollack regisserar denna John Grisham-historia. En Sydney Pollack som en gång i tiden hade gjort konspirationsthrillern Three Days of the Condor (1975). Detta faller lite i samma kategori även om det inte blir samma typ av film. Det blir nämligen inte en riktigt tät film av det hela som det känns att det hade kunnat bli.


©Paramount Pictures

Måste ta upp en av filmens svagheter med en gång. Hur musiken av Dave Grusin kunde bli Oscarsnominerad är lite av en gåta. Förmodligen var han en Oscarsfavorit runt den här tiden då han under en femtonårsperiod blev nominerad åtta gånger. Detta blev den sista. Stundtals är det helt ok och skapar en del stämning. Problemet är att det mestadels låter som någon helt på måfå slår på pianot. Man blir smått galen av oljudet i dessa scener och flera gånger kommer de under scenerna som ska vara som mest spännande.


©Paramount Pictures

Förutom den undermåliga musiken i sina värsta stunder, har filmen två andra problem. Historien blir lite väl långsökt längre in när Mitch kläcker en plan för att rädda sitt skinn. Man vill trots allt att det ska kännas lite mer trovärdigt och realistiskt så att nivån på spänningen ska höjas. Sedan är filmen för lång med sina 2.34 vilket blir kännbart, särskilt när den nämnda musiken jazzar loss på pianot under senare delen av filmen.


©Paramount Pictures

Nu låter det kanske som det är en dålig film och historia, det är det inte. Grundhistorien är inte alls tokig och kan tänka mig att boken funkar bättre. Filmen borde också ha funkat bättre om den gjort vissa korrigeringar då den har en hel del på gång.


©Paramount Pictures

Trots invändningarna mot filmen är det en storfilm som levererar en del av värde. En av dem är karaktärerna och skådespelarna då vi hittar en drös bra roller. Genomgående stabila prestationer även om det kanske inte är någon som sticker ut som riktigt stark. Mer att de som grupp är duktiga vilket gör att det hålls en hög nivå vem som än dyker upp i en scen. Önskar dock att filmen varit lite tätare och där är musiken det största problemet då den aldrig ger filmen en chans i de viktigaste ögonblicken.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.9

Days of Thunder

Titel: Days of Thunder
Genre: Action/Drama/Sport
Land: USA
År: 1990
Regi: Tony Scott
I rollerna: Tom Cruise, Robert Duvall, Nicole Kidman, Michael Rooker, Randy Quaid, John C. Reilly, Cary Elwes

Handling: Cole Trickle börjar tävla i NASCAR-racing. Han är en tuff förare med hett temperament och hans attityd gör att han får problem med både de andra förarna och sitt eget team.

Omdöme: Tim Daland (Randy Quaid), som blivit rik som återförsäljare av Chevrolet-bilar, vill lägga pengar på NASCAR-racing. Han rekryterar f.d. stallchefen och bilbyggaren Harry Hogge (Robert Duvall) som återvänder från sin pension. Harry ska sedan jobba med det nya stjärnskottet Cole Trickle (Tom Cruise) som kommer lite från ingenstans. Cole visar att han kan köra fort, väldigt fort. Men han har ett hett temperament och verkar ha svårt att ta stallorder från Harry.


©Paramount Pictures

Samtidigt som Cole och Harry försöker samarbeta och börja vinna lopp får Cole en tuff konkurrent på banan i rivalen och regerande mästaren Rowdy Burns (Michael Rooker). En svår olycka kommer också göra att Cole träffar Dr. Claire Lewicki (Nicole Kidman) vilket får gnistorna att flyga.


©Paramount Pictures

Tom Cruise, regissören Tony Scott och producenterna Jerry Bruckheimer och Don Simpson återförenades efter framgången med Top Gun (1986). Man ville även få med Harold Faltermeyer som kompositör men han tackade nej och rekommenderade istället sin landsman Hans Zimmer som även rekommenderades av Tom Cruise och Ridley Scott då Zimmer gjort musiken till Rain Man (1988) respektive Black Rain (1989).


©Paramount Pictures

En del liknar denna vid Top Gun (1986), men även om de i vissa avseenden har en del inslag som påminner om varandra är det två vitt skilda filmer. Denna blev inte lika framgångsrik (även om den till slut spelade in över $150m) och hade problem med produktionen vilket inte minst gjorde att budgeten fördubblades. En orsak lär ha varit att man inte hade ett färdigt manus när man började spela in vilket skapade en del problem. Det ledde till att detta blev sista filmen som Jerry Bruckheimer och Don Simpson gjorde hos Paramount Pictures innan de gick över till Disney och deras produktionsbolag.


©Paramount Pictures

Man kan se filmen på två olika sätt. Antingen tar man det hela på största allvar och analyserar racingen och dramat kring racingen, vilket gör att man nog blir besviken. Eller så ser man filmen som lite lättsammare underhållning vilket kan ge en trevlig filmstund. Personligen hamnar jag lite mitt emellan då storyn är relativt tunn och ibland blir det nästan skrattretande med komiska inslag som inte riktigt funkar. Samtidigt inser man då att man nog inte ska ta filmen på så stort allvar.


©Paramount Pictures

Filmen har bra racingkänsla och inte minst starkt racingljud (Oscarnominerad för bästa ljud). På det det typiska Tony Scott-fotot som kommer fram på sina håll även om det gärna fått vara ännu mer närvarande. Eftersom filmen alltså har ett något svagt manus och på sina håll slänger in smått barnsliga scener blir det svårt att se det hela mer än som lite underhållning för stunden. Det är trots allt välgjort men det kunde definitivt blivit något mer av det hela om man hade lagt ner mer tid på manuset innan man började spela in. En sak filmen ledde till var att Tom Cruise och Nicole Kidman träffades och senare gifte sig i slutet av 1990.


©Paramount Pictures

3 - Skådespelare
2 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 6.1

Risky Business

Titel: Risky Business / Föräldrafritt
Genre: Drama/Komedi/Kriminalare
Land: USA
År: 1983
Regi: Paul Brickman
I rollerna: Tom Cruise, Rebecca De Mornay, Joe Pantoliano, Curtis Armstrong, Bronson Pinchot, Richard Masur

Handling: 17-årige studenten Joel blir lämnad ensam hemma när föräldrarna reser bort. Hans vanligtvis så skötsamma liv förändras drastiskt när han träffar den sexiga Lana.

Omdöme: Joel (Tom Cruise) är en 17-årig high school-elev som vill komma in på college. Det gäller för honom att plugga hårt och klara de sista proven för att ha en chans att komma in på prestigefulla Princeton. När föräldrarna reser bort lämnas Joel hemma ensam. Då han är en skötsam kille är föräldrarna inte oroliga över att han skulle hitta på något dumt där hemma. Till en början har de rätt, även om pappas Porsche plockas ut ur garaget trots att Joel inte har tillåtelse.


©Warner Bros.

En dag låter sig Joel övertalas av vännen Miles (Curtis Armstrong) som försöker få Joel att våga och leva lite. På college gillar trots allt tjejerna om killarna har erfarenhet, det är åtminstone vad Joel och hans vänner intalat sig själva. Rätt vad det är har Joel fått hembesök av den något äldre Lana (Rebecca De Mornay) som jobbar som call girl.


©Warner Bros.

Till en början blir Joels äventyr med Lana en engångsföreteelse som kostar honom en bra peng. Vad han inte räknat med är att det blir starten på en förändring i hans liv. Lana påverkar honom mer än han kunnat ana och drar in honom i sin värld. Joel får se upp med Lanas "manager" Guido (Joe Pantoliano) samtidigt som Lana öppnar ögonen och dörrarna för en affärsverksamhet där det krävs att Joel är villig att ta en chans men resultatet kan visa sig vara en jackpot.


©Warner Bros.

Tror att om filmen hade kommit ett eller två år senare hade filmen mycket troligt blivit en annan film. Det är trots allt en ganska seriös ton på filmen för att vara en ungdomsfilm. En slags coming of age-historia mer än bara en ungdomskomedi. Paul Brickman som skrev och regisserade ville ge filmen en mörkare ton och sedan lägga på humor. Just att den har en lite mörkare grundton gör att det blir lite mer på allvar än om det bara vore en simpel ungdomskomedi, något den vinner på.


©Warner Bros.

En annan sak filmen vinner mycket på är att ta hjälp av Tangerine Dream som står för musiken. Deras musik sätter definitivt tonen som regissören var ute efter. Det är inget snack om att filmen inte varit vad den är utan deras musik. Det är ännu ett prov på hur viktig bra och rätt musik kan vara för en film. Även en del andra låtval är bra bör tilläggas, men Tangerine Dreams musik är filmens själ.


©Warner Bros.

Tom Cruise skulle bli en världsstjärna i och med filmen och Rebecca De Mornay blev något av en sexsymbol. Givetvis är det en kombination av saker som gjorde att filmen blev en succé och funkar än idag. Men filmens ton och musiken av Tangerine Dream är utan tvekan filmens starkaste egenskaper som gör att det är en trevlig film att återbesöka ibland när man känner sig sugen på den där härliga 80-tals känslan som smittar av sig.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
5 - Musik
4 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.8

Valkyrie

Titel: Valkyrie / Valkyria
Genre: Drama/Thriller
Land: USA/Tyskland
År: 2008
Regi: Bryan Singer
I rollerna: Tom Cruise, Bill Nighy, Tom Wilkinson, Kenneth Branagh, Carice van Houten, Terence Stamp, Thomas Kretschmann

Handling: Under mitten av andra världskriget återvänder överste Claus von Stauffenberg till sitt hemland för att ansluta sig till den grupp militärer som konspirerar för att mörda Hitler och befria Tyskland från diktatur. I en tid där ingen går att lita på tvingas Stauffenberg leda operationen och spela ett dubbelspel för att sedan själv döda Hitler.

Omdöme: Adolf Hitler leder Nazi-Tyskland under andra världskriget och de flesta militärerna är lojala sin ledare. De har trots allt tagit en ed för att vara vid hans sida och ge sitt liv. En grupp högt uppsatta militärer har dock sett nog och ser inget annat alternativ än att eliminera Hitler för att på så vis kunna ta över makten, förhandla fram fred med de allierade och ge tillbaka Tyskland till folket.


©20th Century Fox/MGM

Militärgruppen som leder kuppförsöket består bl.a. av general Olbricht (Bill Nighy), major-general von Treschkow (Kenneth Branagh) och general Beck (Terence Stamp). De rekryterar överste Claus von Stauffenberg (Tom Cruise) som återvänt från uppdrag i Afrika. Han är den som planerar själva attentatsförsöket och blir en nyckelfigur i operation Valkyria. Planen är att genomföra ett attentat mot Hitler och samtidigt ta över Berlin med hjälp av operation Valkyria.


©20th Century Fox/MGM

De inblandade vet vad som står på spel. Lyckas de kan de förhandla fred med de allierade och ge sina familjer och folket en framtid. Misslyckas de kommer de inte bara bli avrättade som förrädare, deras familjer kommer även att dödas. Mycket står på spel så det gäller att samtliga inblandade inte bara är övertygade utan även fullföljer planen för att allt ska klaffa. En viktig kugge blir general Fromm (Tom Wilkinson), ansvarig för Tysklands reservarmé. Bara när Hitler är bekräftad död är han villig att ansluta sig till konspiratörerna.


©20th Century Fox/MGM

Regi av Bryan Singer som slog igenom med The Usual Suspects (1995) och manus av Christopher McQuarrie som skrev det Oscarsvinnande manuset till nämnda film. McQuarrie skulle senare komma att skriva och regissera flera Mission: Impossible-filmer med Tom Cruise i huvudrollen. Ett lyckat samarbete mellan regi-manus duon får man säga då filmen har ett klart bra tempo och rätt intensitet. De nästan två timmarna behåller ett järngrepp om tittaren, trots att man vet ungefär hur det hela ska sluta.


©20th Century Fox/MGM

En annan viktig bricka för filmen är John Ottman som unikt nog stått för både klippningen och musiken på filmen och även Bryan Singers övriga filmer bör tilläggas. Det är inte bara ovanligt att se att samma person sköter två så olika uppdrag på en film, de håller även båda hög klass. Musiken skapar den täta stämningen filmen har rakt igenom och klippningen ger ett bra flyt utan några märkbara svackor.


©20th Century Fox/MGM

Vet inte om det är kombinationen av att vi har en konspiration, ett attentatsförsök och andra världskriget på en och samma gång, men detta faller mig i smaken, precis som första gången filmen sågs. Det blir som en kokande gryta som bygger upp spänningen och aldrig släpper greppet. Filmen gör mycket rätt med produktionen och har både duktiga filmmakare bakom kameran och övertygande skådespelare framför kameran.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 7.1