lördag 2 augusti 2025

North by Northwest



Titel: North by Northwest / I sista minuten
Genre: Äventyr/Mysterium/Thriller/Romantik
Land: USA
År: 1959
Regi: Alfred Hitchcock
I rollerna: Cary Grant, Eva Marie Saint, James Mason, Martin Landau

Handling: Roger Thornhill är reklammannen som råkar ut för ett minst sagt olyckligt missförstånd. På mindre än ett dygn är han plötsligt misstänkt för bilstöld, rattfylleri och dessutom mord! Han blir jagad kors och tvärs över USA, av både polis och ett gäng hänsynslösa mördare som är övertygade om att han är en underrättelseagent.

Omdöme: Man kan lugnt säga att Alfred Hitchcock var på toppen av sin enastående karriär när han gjorde denna klassiker. Inte bara att han var på toppen av sin karriär, han visade med denna film att han var i utmärkt dagsform. Allt han gjort bra i tidigare filmer slog han ihop i en och samma film och resultatet är en tidlös klassiker som tål att ses om med jämna mellanrum.


© MGM

Roger Thornhill (Cary Grant) jobbar inom reklambranschen i New York och ska på ett lunchmöte med ett par klienter. Roger, som är mån om att få fram ett meddelande till sin sekreterare gällande hans kära mor, vill skicka ett telegram från hotellet. Två män tror av misstag att han är en man vid namn George Kaplan som de eftersöker. De för bort honom och Rogers levande mardröm är ett faktum.


© MGM

Roger försöker övertyga de som kidnappat honom om att de tagit fel person, men det hjälper föga. Phillip Vandamm (James Mason) och hans högra hand Leonard (Martin Landau) är övertygade om att han är underrättelseagenten George Kaplan som de vill göra sig av med.


© MGM

Roger ser sig snart vara på flykt undan ligan som vill se honom död och från polisen som eftersöker honom för en rad brott. Han måste försöka rentvå sitt namn och beger sig med tåg till platsen där den riktiga George Kaplan ska befinna sig. Ombord på tåget träffar han den hjälpsamma och vackra Eve Kendall (Eva Marie Saint) och kanske vänder lyckan för Roger. Eller så har han dragits in ännu djupare i en spionhärva.

Man i biljettkassa: - Something wrong with your eyes?
Roger Thornhill: - Yes, they're sensitive to questions.



© MGM

Var ska man börja? Det finns så mycket med den här filmen som håller hög kvalitet. Något som blir slående är hur stilbildande filmen är. Inte minst om vi pratar om hur den på många sätt kan ses som en föregångare till James Bond-filmerna. Det finns faktiskt en hel del saker här som återfinns i Bond. Inte bara att Roger Thornhill klär sig elegant och hamnar i äventyr och fara som Bond utan även scener som man hittar i flera olika Bond-filmer som man tänker på när man ser denna film.


© MGM

Filmen har ett delikat foto som har känslan av det sena 50-talet och har färgerna som känns så levande. Det är också genomtänkt med många snyggt presenterade bilder och scener som man bara kan sitta och njuta av. Det är definitivt inte bara en yta då det finns en tanke med det hela. Skådeplatserna är viktiga för historiens skull och det blir gott om variation under äventyret och mysteriet som Hitchcock tar med oss på.


© MGM

Manuset håller verkligen högsta klass när vi tas med på äventyret som handlar om misstagen identitet, hemliga agenter och spioneri. På det en stor gnutta romantik som flyter in i historien och lyfter den till något mer. Här finns verkligen allt och för varje ny ingrediens som läggs till blir det bara mer fulländat.


© MGM

Cary Grant spelar rollen som han brukar göra, med självsäkerhet och en del humor. Hitchcock var ju mån om att välja rätt kvinnor för det kvinnliga kärleksintresset och Eva Marie Saint är en bra sådan. Hon skulle lika gärna kunna vara en Bond-brud för övrigt då hon har vad som krävs. Hennes karaktär tar för sig samtidigt som hon har en mjukare och sårbar sida, plus att man inte riktigt vet var man har henne.


© MGM

Vad gäller de två huvudskurkarna är James Mason och Martin Landau smått perfekta. Om man fortsätter på Bond-temat känns Mason som en härlig huvudskurk med sin lite överlägsna stil och han känns i full kontroll hela tiden. Landau å sin sida är lite mer elak och håller ett falköga på operationen.


© MGM

När man tagit sig igenom stora delar av filmen så har man fortfarande bland det bästa kvar när handlingen förflyttar sig till South Dakota och Mount Rushmore. I princip varje scen här under upplösningen blir rafflande och med härliga skådeplatser. Cafeterian vid Mount Rushmore, den magnifika villan och så den avslutande jakten är verkligen pricken över i:et. En underbar film som med varje titt cementerar att det är en personlig favorit.



4 - Skådespelare
5 - Handling
5 - Känsla
4 - Musik
5 - Foto
--------------
23 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 9.0
IMDb: 8.3

fredag 1 augusti 2025

Night Terror / Night Drive



Titel: Night Terror / Night Drive
Genre: Thriller
Land: USA
År: 1977
Regi: E.W. Swackhamer
I rollerna: Valerie Harper, Richard Romanus, Nicholas Pryor, Michael Tolan

Handling: En hemmafru stalkas av en psykopat efter att hon sett honom mörda en motorvägspolis.

Omdöme: Ute på en ödslig landsväg skjuter en man (Richard Romanus) sitt vapen innan han testar sin röstgenerator och säger "Good moooooorniiiiiiing". Sedan sätter han sig i sin muskelbil, en gul 1969 Ford Mustang Fastback, och kör iväg. Detta är en passande introduktion av mördaren som snart kommer terrorisera vägarna då inget tänker stoppa honom från att leverera något i en skum affärsuppgörelse han planerat.


© MGM

En familj gör sig redo för att lämna sitt hem i Phoenix då de flyttar till Denver. Carol (Valerie Harper) och hennes make Walter (Michael Tolan) har tänkt ta bilen och passa på att göra det till en andra smekmånad med stopp på ett motell. Deras två barn ska flyga direkt till Denver med Carols syster.


© MGM

Saker och ting går inte alls som planerat. Walter tvingas jobba över så Carol blir lämnad ensam på motellrummet. Som om det inte vore nog får hon reda på att hennes son blivit tagen till sjukhus av hennes syster och att han behöver opereras. Den panikslagna Carol måste nu ta sig till Denver så fort som möjligt. Då inga flyg flyger till Denver p.g.a. snöstorm där, måste hon ta bilen och köra hela natten.


© MGM

Carol är en kvinna som verkar disträ och möjligtvis uppvisar hon tidiga tecken på Alzheimer eller liknande då hon är glömsk och förvirrad. Men när hon nu ger sig ut på sin bilresa från Phoenix mot Denver som ska ta runt 16 timmar, tvingas hon skärpa sig när hon blir vittne till dödsskjutningen av en polis genomförd av mördaren i Mustangen.


© MGM

Denna TV-film blir lite som en blandning mellan Duel (1971) och lite The Hitcher (1986) när mördaren tar upp jakten på vittnet Carol. Vad som är synd är egentligen tre saker. TV-formatet med 4:3 bild är alltid lite si och så, men det funkar ändå och är inget som direkt stör då en hel del utspelar sig på natten och i mörkret. Vad som stör lite mer är när bilden tonar ut för reklamavbrott. Det avslöjar ju mest att det är en TV-film. Det som dock är mest synd är att musiken inte håller bättre klass. Svagaste kortet helt klart och man kan bara tänka sig vilken skillnad stämningsfull och passande musik hade gjort.


© MGM

Även om det är en TV-film så är det inte någon film som skulle visas på dagtid, varken då eller nu. Den är inte för de yngsta och har ett par scener som är lite småbrutala. Det är även en psykologisk thriller då mördaren stalkar Carol längs motorvägen och landsvägarna när hon desperat försöker kalla på hjälp.


© MGM

Längs vägen får Carol, och mördaren, gå igenom en hel del med biltrubbel, dåligt väder, hinder på vägen och karaktärer som inte alltid är så hjälpsamma. Och när Carol äntligen tror att hon får en hjälpande hand har mördaren en fördel - hon vet inte hur han ser ut. Det leder till en ganska tät upplösning som man kanske kunde gjort mer med. Han borde t.ex. ha använt sin röstgenerator mer. Men överlag en sevärd TV-film som funkar och kunde blivit något bättre om tidigare nämnda svagheter fixats till, inte minst musiken.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.0

Movies-Noir Oscars - 2018

2018 har ett par klart bra filmer och det är inte helt lätt att välja vilken som är bäst för året. Något enklare med bästa internationella film även om åtminstone en av utmanarna är en het kandidat. Vad gäller skådespelarna är bästa manliga huvudroll och bästa kvinnliga biroll svårast att välja ut.



UTMANARNA FÖR BÄSTA FILM:
A Star Is Born
Beautiful Boy
Dogman
First Man
Let Me Fall
The Mule
Upgrade
White Boy Rick




BÄSTA FILM:
Sicario: Day of the Soldado







BÄSTA INTERNATIONELLA FILM:
Let Me Fall (Island)



UTMANARNA:
Ballon (Tyskland)
Den skyldige (Danmark)
Dogman (Italien)
Utøya 22. juli (Norge)





BÄSTA MANLIGA HUVUDROLL:
Vincent Lindon (En guerre / At War)



UTMANARNA:
Bradley Cooper (A Star Is Born)
Mads Mikkelsen (Arctic)
Rainer Bock (Atlas)
Jakob Cedergren (Den skyldige)
Marcello Fonte (Dogman)
Lorenzo Ferro (El Ángel)
Ryan Gosling (First Man)
Viggo Mortensen (Green Book)
Matt Dillon (The House That Jack Built)
Ben Foster (Leave No Trace)
Clint Eastwood (The Mule)
Robert Redford (The Old Man & the Gun)
Benicio Del Toro (Sicario: Day of the Soldado)
Jim Cummings (Thunder Road)





BÄSTA KVINNLIGA HUVUDROLL:
Olivia Colman (The Favourite)



UTMANARNA:
Maggie Gyllenhaal (The Kindergarten Teacher)
Claire Foy (Unsane)
Andrea Berntzen (Utøya 22. juli)





BÄSTA MANLIGA BIROLL:
Timothée Chalamet (Beautiful Boy)



UTMANARNA:
Sam Elliott (A Star Is Born)
Richard E. Grant (Can You Ever Forgive Me?)
Mahershala Ali (Green Book)
Josh Brolin (Sicario: Day of the Soldado)
Matthew McConaughey (White Boy Rick)





BÄSTA KVINNLIGA BIROLL:
Thomasin McKenzie (Leave No Trace)



UTMANARNA:
Emma Stone (The Favourite)
Rachel Weisz (The Favourite)


torsdag 31 juli 2025

28 Years Later



Titel: 28 Years Later
Genre: Skräck/Thriller
Land: Storbritannien/USA/Kanada
År: 2025
Regi: Danny Boyle
I rollerna: Alfie Williams, Jodie Comer, Aaron Taylor-Johnson, Ralph Fiennes, Jack O'Connell

Handling: 28 år har gått sedan rage-viruset förvandlade människor till skrämmande zombies. En pojke och hans sjuka mamma ger sig ut på en farofylld resa genom norra England i jakt på hjälp.

Omdöme: Det har gått 28 år sedan viruset drog in över Storbritannien. Nu är de brittiska öarna under strikt karantän. Endast en ö i de nordöstra delarna av landet har lyckats hålla sig isolerade från viruset. 12-årige pojken Spike (Alfie Williams) tas för första gången med till fastlandet av sin far Jamie (Aaron Taylor-Johnson). Detta då de ska jaga infekterade så att Spike ska lära sig av sin far och kunna skydda sig.


©Sony Pictures/Columbia Pictures

Efter att Spike och Jamie återvänt från sin expedition, bestämmer sig Spike för att ta med sig sin sjuka mamma Isla (Jodie Comer) till fastlandet. Detta för att söka upp Dr. Kelson (Ralph Fiennes) med förhoppning om att kunna hjälpa Isla. Vägen dit är dock förrädisk och Spike får snabbt lära sig att växa upp.


©Sony Pictures/Columbia Pictures

Första filmen 28 Days Later (2002) av Danny Boyle kom med något lite nytt och var en ganska lyckad zombiefilm. Uppföljaren 28 Weeks Later (2007) var inte lika lyckad och det skulle alltså ta nästan 20 år för nästa installation att se dagsljus. Fast det hade en hel del att göra med rättigheterna som till slut löstes och detta blev den första filmen i en ny trilogi.


©Sony Pictures/Columbia Pictures

Zombiefilmer är ingen favoritgenre så förväntningarna var inte speciellt höga. Dock kändes det kunna vara värt en titt med tanke på att Danny Boyle var tillbaka som regissör och manuset är skrivet av Alex Garland. Filmen visar sig också hålla det hela på en nivå där man inte drar på för fullt med en massa zombies som ska slaktas filmen igenom. Det finns en historia att berätta med unge Spike i centrum.


©Sony Pictures/Columbia Pictures

Vad som förklaras lite dåligt är om invånarna på den isolerade ön klarar sig på egen hand utan hjälp från utsidan eller om de måste ta sig till fastlandet ibland. Som det verkar klarar de sig och har ingen anledning att ta sig till fastlandet för föda och liknande, speciellt då det endast är infekterade där som de riskerar att stöta på.


©Sony Pictures/Columbia Pictures

Med tanke på att det inte finns någon anledning att ta sig till fastlandet känns det korkat att pappa Jamie tar med sonen Spike på sin första jakt. Visst förstår man att han vill lära honom hur man jagar och överlever, men då de inte jagar föda blir det bara att döda zombies för skojs skull. Det fyller liksom ingen funktion vilket gör att manuset inte känns så genomarbetat då det på så vis inte finns en anledning att bege sig till fastlandet.


©Sony Pictures/Columbia Pictures

Eftersom Spike vill göra allt han kan med att försöka föra sin mamma till hjälp, finns det en anledning för honom att ge sig ut till fastlandet på nytt. Omständigheterna stärker deras band och Spike får lära sig genom livets hårda skola. Han är en stark pojke mentalt för att orka med allt, och hans kärlek för sin mamma är givetvis den drivande faktorn.


©Sony Pictures/Columbia Pictures

Allt som allt är det en ok film, varken mer eller mindre. När man når slutet och det så uppenbart är upplagt för en fortsättning känns det inte helt ok. Man vill att en film ska funka på egen hand och kännas avslutad, inte att den utelämnar en del för att användas i en trilogi. Det är åtminstone känslan man får när eftertexterna börjar rulla. Istället blir det mest positiva att ta med sig från filmen fotot av Anthony Dod Mantle som sticker ut mest. Annars är det inget speciellt med filmen, åtminstone inte för någon som varken är ett jättefan av genren eller filmerna.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 7.1

©Sony Pictures/Columbia Pictures

onsdag 30 juli 2025

After Dark, My Sweet



Titel: After Dark, My Sweet
Genre: Kriminaldrama/Mysterium/Thriller
Land: USA
År: 1990
Regi: James Foley
I rollerna: Jason Patric, Rachel Ward, Bruce Dern, George Dickerson

Handling: En avdankad boxare driver omkring efter att ha flytt från ett mentalsjukhus. Han stöter på en änka som övertalar honom att fixa till huset och tomten som hennes make efterlämnat. Änkan har också en farbror som övertalar de två att hjälpa till att kidnappa ett rikemansbarn och den före detta boxaren måste ta en del beslut om lojalitet och vad som är rätt och fel.

Omdöme: Kevin "Kid" Collins (Jason Patric) är en f.d. boxare som driver runt från stad till stad. Han säger till folk att han väntar på sin vän som ska komma och hämta upp honom, men snart tröttnar folk på lösdrivaren. Alla förutom Fay (Rachel Ward) som ser något i Collie som hon kallar honom. Kanske är det för att hon ser honom som en söt, rufsig bortsprungen hund, därav smeknamnet Collie.


©Avenue Pictures

Fay har blivit lämnad ensam som änka och behöver någon som hjälper henne runt huset. Collie har ändå ingenstans att ta vägen så han hjälper gärna till. Det är också en chans för honom att vara nära den vackra Fay som verkar behöva en man för mer än att bara fixa saker runt huset.


©Avenue Pictures

När "farbror" Bud (Bruce Dern) dyker upp visar det sig att han kokar ihop något. Han utger sig för att vara en f.d. polis som nu tänker tjäna en slant. Och han vill ha med Collie på det hela. De tre ska kidnappa ett rikemansbarn och utpressa pengar från föräldrarna. Collie, som inte är korkad, misstänker tidigt att inte minst Bud vill utnyttja honom och lämna honom för döden när de är klara.


©Avenue Pictures

En neo-noir är aldrig fel och denna hade setts en gång i tiden men mindes inte så mycket mer än att den uppskattades. Det bygger på en bok av Jim Thompson från 1955, så det är en äkta noir-historia man har från den tiden, även om filmen utspelar sig i modern tid.


©Avenue Pictures

Man har som sagt en tvättäkta noir-historia. Den avdankade boxaren dras in i farligheter tack vare en femme fatale och hennes farbror. Han själv har en bakgrund som är mystisk och han berättar inte så mycket mer om sig själv än att han är en f.d. boxare. Men vad han gjort efter att den karriären tagit slut är en bra fråga. Är han potentiellt farlig eller from som ett lamm?


©Avenue Pictures

Relationen med Fay blir ganska het och för Collies del kan det handla om kärlek, någon han inte kan eller vill vara utan. Frågan är om Fay känner likadant eller dragit in honom som den femme fatale hon verkar vara. Deras relation tar många vändningar innan röken lagt sig. Det blir svårt att veta vart deras heta möte ska leda.


©Avenue Pictures

Trion Jason Patric, Rachel Ward och Bruce Dern funkar bra då Collie, Fay och Bud smider sina planer. Svagaste kortet är trots allt Rachel Ward då hon inte alltid känns övertygande när hon ska spela arg och upprörd. Desto bättre som lugn och förförisk, det är då hon känns mest naturlig. Bruce Dern är favoriten som lurig och smått manipulativ, men Jason Patric gör också sin roll bra med en bra bredd i karaktären. Hans stirriga blick och beteende får en verkligen att vara osäker på vad som döljer sig bakom ytan.


©Avenue Pictures

Konstaterar att filmen är klart sevärd och har något men är väl inte riktigt så bra som jag ville minnas den som. Uppskattar dock oftast en neo-noir och denna är inget undantag. Den heta grundstoryn för tankarna till Body Heat (1981) även om den filmen lyckas bättre överlag med stämningen, storyn och genomförandet. Här fanns det mer att hämta men det är fortfarande en sevärd film i genren och slutet ger en en del att tänka på.


©Avenue Pictures

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.5