Nowhere to Go

Titel: Nowhere to Go / Brott lönar sig inte
Genre: Kriminaldrama/Film-Noir
Land: Storbritannien/USA
År: 1958
Regi: Seth Holt
I rollerna: George Nader, Maggie Smith, Bernard Lee, Geoffrey Keen

Handling: En professionell tjuv rymmer från fängelset med hjälp av en kumpan som vill veta var han har gömt sitt byte.

Omdöme: Kanadensaren Paul "Greg" Gregory (George Nader) är en professionell tjuv som numera bor i London. Där planerar han att komma över en värdefull myntsamling värd närmare £60.000 genom att bekanta sig med och charma änkan Harriet (Bessie Love). Till sin hjälp har han Sloane (Bernard Lee) som ska få 10% av bytet. Greg har det mesta planerat men han tänker inte fly. Nej, han är redo att avtjäna runt fem år i fängelse och sedan ha £50.000 som väntar på honom i bankfacket.


© MGM

Efter att Greg lyckas rymma från fängelset med hjälp av Sloane, är det dags att hämta pengarna från bankfacket och börja leva. Men så enkelt blir det inte. Sloane vill nu nämligen ha en större del av kakan. Greg hamnar i en svår sits då Sloane var den som skulle fixa pass och en väg ut. Han var en av få Greg trodde att han kunde lita på.


© MGM

Greg måste nu tänka om, hitta ett sätt att få tag i pengarna och fly med Sloane och polisen efter sig. Kanske kan han få hjälp av Bridget (Maggie Smith). Hon är förlovad med mannen vars lägenhet Sloane hyrt åt Greg. Eftersom Bridgets fästman hastigt och lustigt lämnat landet och henne, visar hon sig inte ha något emot att hjälpa Greg.


© MGM

Filmen börjar klart lovande med ett elegant svartvitt foto med belysningen och skuggorna som genast skapar noir-stämning. Fängelseflykten visar att filmen menar allvar, att detta kan vara något. Så börjar förtexterna och till det helt opassande och skrikig jazzmusik. Jazzmusik har sin plats, t.ex. om handlingen utspelar sig på en jazzklubb eller liknande. Men inte när man ska försöka bygga upp spänning, speciellt när jazzmusiken snarare är "happy" och inte passar filmens ton. Sitter och tänker hur mycket bättre det hade funkat helt utan musik precis som öppningssekvensen med flyktförsöket. Eller t.ex. med bra John Barry-musik.


© MGM

Vid sidan om den opassande jazzmusiken finns det hopp om en sevärd film eftersom regissören är Seth Holt. Han gjorde här regidebut men hans nästa film Taste of Fear (1961) hade tidigare setts och uppskattades en hel del. Det fanns därför viss optimism att filmen kunde bli något trots jazzmusiken.


© MGM

Mycket riktigt visar det sig vara en mestadels trevlig liten brittisk noir-film som inte minst har en bra första halva på filmen, kanske mer än så. Längre in behåller den fortfarande intresset men den drar ut på det hela och ändrar lite karaktär. Det vill säga när Greg vänder sig till Bridget om hjälp. Det stannar upp lite och drivet finns inte riktigt där som under första halvan, första två tredjedelarna av filmen. Men det är fortfarande en sevärd film med en del att ta med sig, inte minst fotot och stämningen men även det faktum att detta var Maggie Smiths första stora filmroll.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
2 - Musik
4 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.8