Stir

Titel: Stir / Revolt
Genre: Drama/Thriller
Land: Australien
År: 1980
Regi: Stephen Wallace
I rollerna: Bryan Brown, Max Phipps, Gary Waddell, Dennis Miller

Handling: I ett hårt bevakat australiensiskt fängelse växer missnöjet bland fångarna i takt med att våld, korruption och övergrepp präglar vardagen. När den långvariga spänningen till slut exploderar i ett våldsamt uppror ställs fångar och vakter mot varandra i en desperat kamp för överlevnad.

Omdöme: Livet i ett australiensiskt fängelse under 70-talet var ingen picknick. Tre år efter att ha deltagit i ett uppror på ett fängelse i södra Australien återvänder China Jackson (Bryan Brown) till samma fängelse. Vissa vakter är nya och en del annat har förändrats, men inte direkt till det bättre. Jackson har dock bestämt sig för att avtjäna sina sex månader utan att skapa trubbel. Problemet är att hans rykte föregår honom, både bland de övriga intagna och bland vakterna.


© New South Wales Film Corporation

Eftersom Jackson vill hålla en låg profil försöker han undvika att bli indragen i bråk med andra eller provocera vakterna. Men vakternas metoder är allt annat än schyssta - de vill visa vem som bestämmer och trycker ständigt ner de intagna. Det leder till psykningar och övergrepp som till slut får fångarna att få nog. Jackson försöker hålla de andra lugna, men även han når bristningsgränsen när vakterna gång på gång bryter ner honom.


© New South Wales Film Corporation

Denna verklighetsinspirerade fängelsefilm skrevs av en före detta kåkfarare som delade med sig av sina erfarenheter och skildrade förhållandena i de australiensiska fängelserna, framförallt de omständigheter som ledde fram till det verkliga fängelseupproret. Man kan förstå varför filmen blev kontroversiell när den kom i hemlandet. Den drar sig inte för att visa hur en redan ohållbar situation gradvis eskalerar. Förr eller senare rinner bägaren över - det är bara en tidsfråga när.


© New South Wales Film Corporation

Jackson och de övriga intagna måste hela tiden vara på sin vakt. Hotet kommer inte så mycket från bråk och överfall mellan fångarna, utan snarare från vakterna, som från ingenstans missbrukar sin makt. En av de ansvariga vakterna har varit med om en liknande situation tidigare och förstår vad det kan leda till. Men det är omöjligt att hålla de övriga vakterna i schack, inte minst när fängelsechefen accepterar deras metoder.


© New South Wales Film Corporation

Det är en skitig och hårdkokt film, vilket förvisso hör till vanligheterna när det kommer till fängelsefilmer. Däremot är det inte särskilt ofta man stöter på australiensiska fängelsefilmer. Det är en stabil långfilmsdebut av Stephen Wallace, och skådespelarna är genomgående bra. Bryan Brown var på väg att bli en stjärna i hemlandet och omges här av gedigna karaktärsskådespelare, ungefär som brittisk film ofta imponerar med sin bredd av skickliga skådespelare. Det är en mindre känd fängelsefilm som är tillräckligt välgjord, välspelad och stark för att förtjäna att ses och upptäckas av fler.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.8

Tenzing

Titel: Tenzing
Genre: Drama/Äventyr
Land: Storbritannien/Australien/USA
År: 2026
Regi: Jennifer Peedom
I rollerna: Genden Phuntsok, Tom Hiddleston, Willem Dafoe, Caitriona Balfe

Handling: Tenzing Norgay, den legendariske sherpan och bergsbestigaren som tillsammans med Edmund Hillary blev först med att nå toppen av Mount Everest 1953. En berättelse om mod, beslutsamhet och mannen bakom en av bergsbestigningshistoriens största bedrifter.

Omdöme: Ända sedan han var en liten pojke har Tenzing (Genden Phuntsok) haft en stark fascination för Mount Everest. Han föddes och växte upp i närheten av det ståtliga berget och kallade det sitt eget. När hans familj tvingades ta sig till andra sidan av berget kom han närmare drömmen om att bestiga Mount Everest. Men då han var en utomstående var det smått omöjligt att bli sherpa, eftersom endast de lokala får den äran.


© Apple Original Films

Åren går och Tenzing finner kärleken, men hans dröm och passion består. Hans beslutsamhet gör att han till slut får följa med på en expedition, och därefter är han fast. Han blir så småningom känd som en av de främsta experterna på Mount Everest, vilket leder honom till den brittiska expeditionen 1953 under ledning av John Hunt (Willem Dafoe).


© Apple Original Films

Tenzing kommer inte bara att ansvara för sherporna, utan blir även en del av klättrarlaget som ska försöka bli de första att bestiga Mount Everest. Tillsammans med nyzeeländaren Edmund Hillary (Tom Hiddleston) bildar han ett oslagbart team med siktet inställt på toppen.


© Apple Original Films

Bergsbestigningsfilmer och äventyrsfilmer av det här slaget kan vara riktigt bra när de får till det. Redan tidigt känner man att filmen har "det" som en sådan här film behöver. Filmen berättar historien om Tenzing, hans barndom och uppväxt, samtidigt som berättelsen varvas med expeditionen 1953. Vi följer med på hans resa, som visar att det är möjligt att följa sina drömmar bara viljan är tillräckligt stark och man har rätt attityd. Han låter inte motgångarna sänka honom eller få honom att ge upp - berget kallar och inget får stoppa honom.


© Apple Original Films

Den här typen av film fokuserar oftast på bergsklättrarna och skapar intriger mellan dem. Här får de istället se sig förpassade åt sidan. De är fortfarande hjältar som bestiger berget, men det är sherporna som är de sanna hjältarna. De är de så kallade packåsnorna som bär utrustningen uppför berget och gör det möjligt för bergsklättrarna att nå hela vägen till toppen. Tenzing är både sherpa och bergsklättrare - en naturbegåvning och en lagspelare som gör det för teamets skull, inte bara för sin egen ära.


© Apple Original Films

Filmen är snarare finstämd än en film som får en att sitta på helspänn. Eftersom berättelsen varvas med tillbakablickar under själva expeditionen får man en förståelse för vad Tenzing har gått igenom för att nå denna punkt i livet. Det känns också som att filmen lyckas kombinera det traditionella livet runt Himalaya med de västerländska bergsklättrarnas strävan efter att nå toppen av Mount Everest. Det är en film med gott om själ, samtidigt som den är välgjord och har en fascinerande historia att berätta.

3 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 7.5

Runner

Titel: Runner
Genre: Action/Komedi/Thriller
Land: USA/Australien
År: 2026
Regi: Scott Waugh
I rollerna: Alan Ritchson, Owen Wilson, Rodrigo Santoro, Leila George

Handling: En före detta elitsoldat och hans osannolika partner blir måltavlor för en hänsynslös kartell medan de tävlar mot klockan för att genomföra en livsviktig medicinsk leverans och rädda livet på en liten flicka.

Omdöme: I Brisbane, Australien möter vi amerikanen Hank Malone (Alan Ritchson). Han är en före detta elitsoldat som numera utför olika typer av leveransuppdrag. Med ett tufft förflutet kämpar han med att hålla sig nykter och ta en dag i taget. Efter att ha hämtat en utslagen politiker från ett hotellrum och plockat upp en exotisk papegoja väntar vad som visar sig vara ett betydligt farligare uppdrag.


© Angel Studios

Dagens största äventyr blir att möta upp Ben Bishop (Owen Wilson) på flygplatsen efter att han precis har flugit in från Hawaii. Med sig har han en transplantationslever som behöver levereras till ett sjukhus i Brisbane där en sjuk ung flicka väntar. Ben insisterar på att följa med transporten, som ska till sjukhuset på andra sidan staden. Hank upptäcker snart att de förföljs av vad som visar sig vara en farlig kartell - de är nämligen ute efter det värdefulla paketet som Hank och Ben håller på att leverera.


© Angel Studios

En actionkomedi förväntades och till viss del är det vad man får, men så värst mycket humor är det egentligen inte. Owen Wilson står för filmens comic relief och det är ett välkommet inslag. Tankarna förs delvis till en av hans tidigare filmer No Escape (2015), som dock är en mer seriös, spännande och lyckad film utan de humorinslag man försöker sig på här.


© Angel Studios

Att slå ihop ett omaka par som Alan Ritchson och Owen Wilson kan funka och bli underhållande om de har bra kemi. Det klickar aldrig riktigt mellan dessa båda herrar, åtminstone inte på en nivå som skulle skapa ett roligt samspel mellan Hank Malone och Ben Bishop. Det uppstår dock ett vänskapligt band, vilket gör att deras relation får ett större djup än väntat längre in i filmen. Däremot lyckas filmen aldrig bli tillräckligt rolig eller underhållande, och den bjuder inte heller på högoktanig action på en tillfredsställande nivå.


© Angel Studios

Man får en actionfilm som bjuder på lite underhållning för stunden - varken mer eller mindre. Det är dock långt ifrån minnesvärt och är en sådan film som man snart glömmer bort. Actionscenerna försöker vara brutala och grafiska, men ofta känns de gjorda med hjälp av dataeffekter och snabba klipp. Under stora delar av filmen är det förvisso inte på en nivå som får en att tappa intresset helt eller sluta bry sig om hur det ska gå. Däremot övergår det till att bli något utdraget och generiskt när man närmar sig slutet. Överlag är det inte en bortkastad titt och relativt lättsmält, men också väldigt lättglömt.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
13 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 5.5 alt. 6.0
IMDb: 6.4

Crocodile Dundee II

Titel: Crocodile Dundee II
Genre: Action/Komedi/Äventyr
Land: Australien/USA
År: 1988
Regi: John Cornell
I rollerna: Paul Hogan, Linda Kozlowski, John Meillon, Hechter Ubarry, Juan Fernández, Luis Guzmán

Handling: Första uppföljaren om den australiensiske äventyraren Crocodile Dundee som denna gång hamnar i konflikt med en internationell knarkkung.

Omdöme: Efter att Crocodile Dundee (1986) blev en storsuccé var det givet att det skulle komma en uppföljare. Historien tar vid i New York där Mick 'Crocodile' Dundee (Paul Hogan) har stannat med Sue (Linda Kozlowski), men har börjat få hemlängtan. Dessutom funderar han på om det inte är dags att skaffa ett jobb istället för att titta på TV-såpor och fiska i Hudsonfloden hela dagarna.


© Paramount Pictures

Mick får annat att tänka på när Sue kidnappas av knarkkungen Luis Rico (Hechter Ubarry) och hans högra hand Miguel (Juan Fernández). Sues ex-make har nämligen tagit foton som avslöjar Rico och skickat dem till Sue. Mick varnas för att kontakta polisen om han vill se Sue vid liv igen. Istället beslutar han sig för att befria henne på egen hand - de anar inte vad som väntar dem.


© Paramount Pictures

Precis som Crocodile Dundee (1986) inleder denna uppföljare med titelmusiken som sätter tonen. Man känner sig genast hemma och kan fortsätta följa äventyret med Mick Dundee. Det är dock en ny regissör och premissen skiljer sig tillräckligt mycket för att det inte ska bli en upprepning av den första filmen. Ofta kan det vara bra om det inte blir för likt, men samtidigt finns det ingen anledning att ändra en vinnande formel.


© Paramount Pictures

Den stora skillnaden mot den första filmen är att uppföljaren lutar betydligt mer åt actionhållet, medan föregångaren var en äventyrskomedi med romantiska inslag. Det är fortfarande ett kärt återseende, men det råder ingen tvekan om vilken film som är bäst. Däremot är det en uppföljare som inte gör bort sig, även om den är ojämnare och sällan är lika rolig och träffsäker.


© Paramount Pictures

En annan skillnad jämfört med den första filmen är att man bytt ordning på var handlingen utspelar sig. Här inleder man i New York innan det bär av till Mick Dundees hemtrakter i Nordterritoriet i Australien. Det är i sig inget fel, men manuset har redan tidigt valt att göra Mick Dundee till mer av en actionhjälte. Filmen saknar helt klart en del av charmen, men det är svårt att vara alltför kritisk med tanke på att karaktären fortfarande är charmig och att man ändå får lite småtrevligt med filmen.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 5.7

Hercules Returns

Titel: Hercules Returns
Genre: Komedi
Land: Australien
År: 1993
Regi: David Parker
I rollerna: David Argue, Michael Carman, Mary Coustas, Bruce Spence

Handling: En man jobbar för en stor biografkedja, men säger upp sig. Han bestämmer sig för att öppna en gammaldags biograf och den första filmen som skall visas är Hercules. Hans före detta boss försöker sabotera premiären genom att ge dem den italienska versionen, men de bestämmer sig för att dubba filmen själva medan den spelas.

Omdöme: Brad McBain (David Argue) har ett bra jobb på en stor biografkedja som ägs och drivs av Michael Kent (Michael Carman). Brad har fått nog av den tyranniske chefen och hans vision om automatiserade biografer. Han säger upp sig och bestämmer sig för att öppna en egen gammaldags biograf.


© Roadshow Film

Brad tar hjälp av biografmaskinisten Sprocket (Bruce Spence) och PR-ansvariga Lisa (Mary Coustas). Efter att de rustat upp en klassisk biograf som stått öde och förfallit är det dags för den stora nyinvigningen. Premiärfilmen blir den sista filmen som visades på biografen innan den stängde, vilket visar sig vara en italiensk B-film om Herkules. Men när biobesökarna sitter och väntar på att filmen ska dra igång upptäcker de att den är på italienska. De tvingas nu dubba filmen medan den spelas...


© Roadshow Film

Här har vi en australisk film med en kul idé som skulle kunna bli riktigt rolig. Beroende på vem som ser den blir det antingen en skrattfest eller ett bottennapp. Det är svårt att föreställa sig något mittemellan eftersom det är en film som nog delar folk i två läger.


© Roadshow Film

Problemet med filmen är inte själva idén utan utförandet. Vi får i princip bara ta del av den italienska B-filmen, som för övrigt inte är bra. Tyvärr räddas inte filmen av dubbningen som ska vara rolig, vilket den under majoriteten av speltiden inte är. Premissen lät lovande, men resultatet är faktiskt riktigt svagt.


© Roadshow Film

Filmen har fått kultstatus och en del tycker den är otroligt rolig. Förhoppningen var att den skulle vara någorlunda rolig och underhållande, men att titta på en usel italiensk B-film om muskelknuttarna Herkules, Samson, Machismo, Ursus och Testiculi blir bara långtråkigt. Dubbningen är lite smårolig ibland, men det räcker inte på långa vägar. Genomförandet är svagt och när 90% av speltiden består av den italienska B-filmen blir det helt enkelt för mycket. Resultatet är tyvärr kalkonartat, vilket är synd med tanke på potentialen och hur roligt det hade kunnat vara.

2 - Skådespelare
1 - Handling
2 - Känsla
2 - Musik
2 - Foto
--------------
9 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 4.0
IMDb: 7.1

The Get Out

Titel: The Get Out / Bear Country
Genre: Kriminalare/Thriller
Land: Australien/USA
År: 2026
Regi: Derrick Borte
I rollerna: Russell Crowe, Luke Evans, Teresa Palmer, Aaron Paul, Nina Dobrev

Handling: En nattklubbsägare överväger att lämna sitt förflutna bakom sig och gå i pension. Men när maskerade rånare slår till mot klubben och hänsynslösa karteller sätter press på honom, vänds allt upp och ner. Samtidigt dyker en mystisk främling upp med ett oväntat intresse av att köpa verksamheten – och hans ankomst kan förändra allt.

Omdöme: Den albanske immigranten Manko Kapak (Russell Crowe) driver en nattklubb i Los Angeles där han samtidigt tvättar pengar åt en mexikansk kartell. Manko lever gott och flott tillsammans med sin yngre flickvän Sunny (Teresa Palmer), som jobbar på nattklubben. Men stressen och de sena nätterna tär på hälsan och paret funderar på att flytta bort från allt och njuta av livet.


© Vertical

Manko vänder sig till Joe Carver (Luke Evans), en man som väntat på en chans att få köpa nattklubben. Men medan Manko försöker få Joe att betala vad han anser att verksamheten är värd, uppstår problem. Någon rånar Manko på de pengar han tvättar, något som gör kartellen nervös då det inte verkar ha varit något slumpartat rån.


© Vertical

Med Russell Crowe i rollistan finns det anledning att förvänta sig kvalitet. Filmen visar sig vara baserad på en bokförlaga, vilket ofta bådar gott. Manuset följer flera karaktärer och historier istället för att bara fokusera på Manko Kapak. Sidohistorien med collegeprofessorn Jeff (Aaron Paul) och bankanställda Carrie (Nina Dobrev) sätter lite färg på berättelsen, inte minst Carrie som lever ut en slags Point Break (1991)-fantasi som blir ganska komisk att följa.


© Vertical

Filmen har lite svårt att hitta rätt ton eftersom den försöker blanda humor med en hård och tuff kriminalthriller. Ibland skär det sig, vilket beror på att regin inte riktigt når upp till en nivå som gör det övertygande. Det gör att filmen blir något ojämn - ibland med vassare scener, men oftast saknas det något för att det ska klicka fullt ut.


© Vertical

När det gäller Russell Crowe och hans albanska karaktär ger det blandade känslor. Det fungerar, och Crowe är alltid sevärd, men det är en karaktär som lämnar en del att önska. Det hade varit roligare om han varit mer extrem - antingen mer tafatt och komisk eller sliskigare och elakare. Alternativet hade varit att göra karaktären amerikansk eller australisk och skippa humorn. Som det är nu saknar både karaktären och filmen lite mer punch för att bli direkt minnesvärd.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 5.7

Apex

Titel: Apex
Genre: Action/Äventyr/Thriller
Land: USA/Kanada/Australien/Island
År: 2026
Regi: Baltasar Kormákur
I rollerna: Charlize Theron, Taron Egerton, Eric Bana, Matt Whelan

Handling: Sasha befinner sig i den ogästvänliga naturen i Australien. Hon söker ständigt nya adrenalinkickar. När hon ska ta sig nerför en svår flod visar det sig att naturen kanske inte är den största faran.

Omdöme: Sasha (Charlize Theron) och maken Tommy (Eric Bana) är ett äventyrslystet par som ständigt söker nya utmaningar. Efter en tragisk klättringsolycka i Europa bestämmer sig Sasha för att lämna det gamla bakom sig och söka sig till den australiska vildmarken. Trots varningar utfärdade av en lokal park ranger tvekar hon inte att ge sig ut ensam.


© Netflix

Under ett stopp på en bensinmack hamnar Sasha i en mindre konfrontation med ett par jägare som försöker göra henne obekväm. En annan man, Ben (Taron Egerton), lugnar ner situationen. Hon ber honom sedan om hjälp med kartläsningen, och han tipsar om en gömd pärla för en äventyrare som vill utforska den vackra, orörda naturen. Föga anar hon att Ben använder platsen som sin jaktmark - och att hon är hans nästa tilltänkta offer.


© Netflix

Baltasar Kormákur har flera gånger visat att han är en duktig regissör, oavsett om det gäller isländska eller engelskspråkiga filmer. Everest (2015) är en av hans allra främsta filmer, och även om denna inte kan mäta sig med den har båda inslag av bergsklättring. Det blir inte lika svettigt och nervkittlande här, men det är fortfarande ett stabilt hantverk. Filmen funkar dessutom som bäst när Sasha är på äventyr i den australiska vildmarken, där hon sedermera ser sig jagad och överlevnadsinstinkten slår in.


© Netflix

Charlize Theron känns naturlig och trovärdig som en äventyrare som klarar sig själv och inte har något emot ensamheten. Det känns övertygande när hon tar sig an bergsklättringen, forsränningen och överlevnaden i vildmarken. Taron Egerton framstår som något mer av en lättviktare i jämförelse. Han saknar den där naturliga bad guy- eller bad boy-auran som hade kunnat ge rollen mer tyngd. Samtidigt är det nog också tanken - han ska till en början inte uppfattas som någon man misstänker vara kapabel till något ondskefullt. Tankarna går delvis till James McAvoy i Split (2016), som spelade mot sin vanliga typ i en mörkare roll. Skillnaden är att McAvoy lyckades vara övertygande som riktigt elak, medan Egerton endast delvis lyckas, då han varken har de rätta förutsättningarna eller riktigt har det i sig.


© Netflix

Vad som förmodligen är filmens styrka är den natursköna men förrädiska australiska vildmarken. Det är nästan som att den är huvudkaraktären som stjäl rampljuset. Förvisso gör filmen ett bra jobb med att skapa ett relativt spännande jaktscenario mellan jägaren och den jagade. Efter en timme verkar det dock som att handlingen är på väg att dribbla bort sig när Bens galenskap når en ny nivå. Tack och lov tar sig historien snabbt bort från den fällan och kan sedan avslutas utan att behöva skämmas. En actionthriller med ett överlevnadstema som mestadels lyckas med spänningen, utan att vara spektakulär - men som inte heller gör bort sig.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.2

War Machine

Titel: War Machine
Genre: Action/Krig/Sci-Fi
Land: Australien/USA
År: 2026
Regi: Patrick Hughes
I rollerna: Alan Ritchson, Jai Courtney, Esai Morales, Dennis Quaid

Handling: Under utbildningens sista uppdrag måste en av de blivande elitsoldaterna leda sin enhet i kampen mot en enorm mördarmaskin från en annan planet.

Omdöme: Efter att ha sett sin bror dö i sina armar under en attack i Afghanistan har en soldat gjort det till sin uppgift att uppfylla hans sista önskan. Planen var att de båda bröderna skulle ansöka till ett elitförband och bli Rangers tillsammans. För att hedra sin brors minne tänker han göra allt för att lyckas - trots att han börjar komma upp i åren och dessutom dras med en allvarlig knäskada.


© Netflix

Två år senare får han äntligen chansen att visa vad han går för när han blir antagen till Rangers-utbildningen. Soldaten blir känd som #81 (Alan Ritchson) och måste nu övertyga sina överordnade - förvaltare Torres (Esai Morales) och regementsförvaltare Sheridan (Dennis Quaid) - att han har vad som krävs för att bli en Ranger. Det är inte bara de fysiska prövningarna #81 måste klara av - den mentala aspekten visar sig vara minst lika tuff.


© Netflix

När filmen inleder i Afghanistan tror man att det kan komma att bli en krigsfilm som enbart utspelar sig där. När #81 deltar i den stentuffa Rangers-utbildningen tror man sedan att det ska handla om det resten av vägen. Riktigt så blir det inte när de kvarvarande kandidaterna ska gå igenom den sista, brutala sållningen. Vändningen är att de ställs inför en utomjordisk mördarmaskin, vilket gör att de plötsligt blir jagade nästan i stil med Predator (1987).


© Netflix

Alan Ritchson passar bra som elitsoldaten #81. Han har inte bara fysiken för att vara övertygande, han känns även mer mänsklig och seriös än t.ex. Dwayne Johnson, som förmodligen hade gjort filmen mindre seriös. Det känns helt enkelt på allvar som det är nu, något som uppskattas. Förvisso är filmen inte utan sina svackor. Ett tag känns det som den kommer spåra ur när det börjar bli lite för mycket högoktanig action, men tack och lov stabiliseras det någorlunda väl.


© Netflix

Något som blir tydligt under filmens gång är att det är välgjord action. Dataeffekterna med den utomjordiska mördarmaskinen är också övertygande. Det känns som den verkligen är på riktigt och terroriserar Rangers-kandidaterna, som till en början tror att det är en del av träningen. Men de inser snabbt att det inte längre är en övning - det är en kamp för överlevnad...

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.5