Dead Calm

Titel: Dead Calm / Lugnt vatten
Genre: Thriller
Land: Australien
År: 1989
Regi: Phillip Noyce
I rollerna: Sam Neill, Nicole Kidman, Billy Zane

Handling: John och Rae Ingram ger sig ut på havet för att försöka komma över sin sons död. Ute till havs ser de en man i en jolle ge sig av från ett fartyg. Han påstår att alla ombord dött av matförgiftning. Men snart upptäcker John och Rae på ett ohyggligt sätt att mannen ljuger.

Omdöme: Efter att ha förlorat sin unge son i en olycka, bestämmer sig John (Sam Neill) för att ta med sin fru Rae (Nicole Kidman) bort från allt. De beger sig ut till havs utanför Australiens kust med sin yacht. Tanken är att de, främst Rae, ska samla sina tankar och kunna gå vidare efter tragedin. Och det verkar göra susen då de ett par veckor senare börjar kunna uppskatta livet igen utan en annan människa i sikte.


© Warner Bros.

Så händer det. De får sikte på ett mindre fartyg som verkar ha gått igenom en tuff tid. Från fartyget ser de en jolle i rask takt bege sig mot dem. I jollen befinner sig endast en person, en man som visar sig vara Hughie Warriner (Billy Zane). Förskräckt berättar han om vad som hänt ombord och att han är den enda överlevande efter att matförgiftning dödat de övriga ombord.


© Warner Bros.

John, som är en erfaren fartygskapten, bestämmer sig för att ta sig till det övergivna fartyget och inspektera det. Hughie är vettskrämd och tänker inte sätta sin fot på det sjunkande fartyget igen. Men när John lämnar yachten lämnar han sin fru med vad som visar sig vara en galning. Mardrömmen är ett faktum och det finns ingen som kan hjälpa dem. De enda som kan göra något åt situationen är de själva.


© Warner Bros.

Alltid lite vanskligt när en hel film ska utspela sig på en och samma plats. Nu är det dock inte riktigt så här då filmen utspelar sig på mer än bara yachten. Dessutom har vi ju havet runt omkring yachten och det andra fartyget. Filmen lyckas variera sig tillräckligt för att inte bli enformig och upprepande, vilket annars hade kunnat bli fallet. Det bygger trots allt på en bok (som Orson Welles försökte filmatisera redan i slutet av 1960-talet, men som aldrig blev klar) och storyn håller bra klass.


© Warner Bros.

Vi har tre karaktärer som alla spelas bra av sina respektive skådespelare. Tre roller som alla drar sitt strå till stacken. Den mystiske främlingen uppvisar uppenbara psykopatiska tendenser och Rae får utstå en hel del psykisk men även fysisk terror. Hon tvingas göra vad som krävs för att inte bara överleva utan även rädda sin make som behöver hennes hjälp. Att överlista och komma undan en psykopat är dock lättare sagt än gjort.


© Warner Bros.

Det är god stämning där ute på yachten och det hjälper även att det är sent 80-tal vilket ger det hela en lite nostalgisk look och känsla. En modernare film hade nog förstört en del av stämningen med snabba klipp och gjort det hela till mer av en skräckfilm än en renodlad psykologisk thriller som det är nu.


© Warner Bros.

En bra film och thriller för den delen är värd att återbesökas med jämna mellanrum. Även om filmen setts tidigare och en del minns från den, lyckas den ändå dra in en tidigt. Det blir även per automatik en del sommarkänsla över filmen med tanke på det (mestadels) fina vädret ute till havs. Ganska perfekt att se en lugn och tyst sommarnatt och låta spänningen greppa tag i en ordentligt.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 6.8

Rogue

Titel: Rogue / Territory / Dark Waters
Genre: Skräck
Land: Australien/USA
År: 2007
Regi: Greg McLean
I rollerna: Michael Vartan, Radha Mitchell, Sam Worthington, Mia Wasikowska

Handling: En idyllisk flodtur i den australiska vildmarken förvandlas till en levande mardröm då någonting plötsligt kommer upp ur djupet och sänker båten med våldsam kraft. En jättelik krokodil skymtar medan de överlevande lyckas ta sig i land på en ö mitt i floden. Men de är långt ifrån säkra - snart går solen ner och tidvattnet börjar sakta stiga. Förr eller senare måste de simma i land.

Omdöme: Ett gäng turister, både utländska och inhemska, beger sig ut på en flodtur för att skåda krokodiler. Gruppen består bl.a. av amerikanske resejournalisten Pete (Michael Vartan), en australiensisk familj, ett amerikanskt par och diverse singelturister.


© Roadshow Films

Kate Ryan (Radha Mitchell) är turisternas guide och tar dem längs floden. Den idylliska platsen har gott om fototillfällen på den bildsköna naturen och djurlivet. Turisterna blir varse om vad krokodilerna är kapabla till när de får syn på en uppvisning av matandet av en krokodil. Så länge de håller sig undan vattnet bör de vara ok. Ingen är sugen på en simtur efter det.


© Roadshow Films

När gruppen ska vända hem får de syn på en lysraket som tyder på att någon behöver hjälp. Kate beger sig mot platsen och får där syn på en mindre båt som kapsejsat. Innan de vet vad som händer blir de själva rammade av något stort under vattenytan. Kampen för överlevnad är ett faktum för den vettskrämda gruppen.


© Roadshow Films

Australiens norra territorium längs flodturen är verkligen en bra skådeplats och perfekt för den här sortens film. Det är relativt outforskat, isolerat och har potential att dölja överraskningar och farligheter längs vägen. Vem vet vad som ligger och lurar, eller hur stora de farliga bestarna kan vara här.


© Roadshow Films

Historien är inspirerad av sanna händelser som ägde rum på 1970-talet, även om filmen valt att krydda till det hela för att göra det mer till en historia likt Jaws (1975) fast med en jättekrokodil. Det är dock ett effektivt koncept och även om filmen inte försöker tävla med nämnda klassiker har man ändå tagit uppgiften på allvar och gjort en seriös skräckfilm.


© Roadshow Films

Filmen funkar mestadels bra och är inte någon korkad djurskräckis med taffliga effekter och liknande. Det är oftast välgjort och man visar inte för mycket av besten om det inte behövs. Tycker det hela funkar som bäst under första halvtimmen under flodturen innan skräcken sätter in. Mittdelen är inte heller så tokig när gruppen tvingas till överlevnad.


© Roadshow Films

Det är under filmens avslutande fas som filmen tappar då den viker ner sig en del. Den fullföljer helt enkelt inte vad den uppvisat under första timmen av filmen och det blir lite mer korkat. När man ändå gjort filmen seriös och ganska mörk borde man hållit den linjen hela vägen, då hade resultatet blivit klart mer tillfredsställande. Alternativet hade varit att ha med mer humor som en annan krokodilfilm som kommer upp i tankarna, nämligen Lake Placid (1999). En skräckkomedi som är underhållande på ett annat sätt.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 6.2

The Man from Hong Kong

Titel: The Man from Hong Kong / The Dragon Flies / Mannen från Hongkong
Genre: Action
Land: Australien/Hong Kong
År: 1975
Regi: Brian Trenchard-Smith
I rollerna: Jimmy Wang Yu, George Lazenby, Rosalind Speirs, Sammo Hung

Handling: Hong Kong-polisen lyckas avslöja en knarksmugglarliga och kommissarie Fang Sing Leng bestämmer sig för att sätta dit självaste gangsterbossen Wilton helt själv.

Omdöme: Australiensisk narkotikapolis griper drogsmugglaren Win Chan (Sammo Hung) från Hong Kong. Han vägrar samarbeta och pratar inte engelska. De får kalla på hjälp från sina poliskollegor i Hong Kong. Inspektör Fang Sing Leng (Jimmy Wang Yu) vid Hong Kongs specialenhet ska bege sig till Australien för att förhöra och hämta hem den misstänkte. Men först går han till sängs med australiensiska journalisten Caroline Thorne (Rosalind Speirs) eftersom hon är nyfiken på vad specialenheten egentligen gör.


©British Empire Films

Väl i Sydney möts Fang upp av poliskollegor och tar ett möte med Win Chan vilket leder till förhör, tortyr och slagsmål. Efter det är det dags att transportera hem fången till Hong Kong. Men på väg till flygplatsen dödas han av en prickskytt och Fang tar upp en vild jakt på gärningsmannen. En gärningsman som visar sig ha jobbat åt Jack Wilton (George Lazenby) som är en av de mäktigaste och farligaste männen i Sydney.


©British Empire Films

Fang vill gärna träffa och ta ett snack med Wilton. De lokala poliserna är dock angelägna om att Fang ska återvända hem till Hong Kong så att de kan ta hand om Wilton själva. Fang får helt enkelt ta tag i det på egen hand och tar hjälp av Caroline för att få till ett möte med Wilton på en av hans fester. Fang och Wilton ställs snart öga mot öga och frågan är vem som blinkar först.


©British Empire Films

Det är tydligt att detta samarbete mellan Australien och Hong Kong valt att rida på vågen av två populära filmgenrer - James Bond och kung fu-filmer. Slå ihop de två och du får detta. Det är lite halv B men också underhållande, precis som man kan föreställa sig att det ska vara.


©British Empire Films

Hade fått för mig att det skulle vara George Lazenby i huvudrollen som hjälten som kallas in för att rädda biffen. Men den f.d. Bond-skådisen från On Her Majesty's Secret Service (1969) kliver in i handlingen en tredjedel in i filmen som huvudskurken Wilton. Istället är det den för mig okände Jimmy Wang Yu som spelar huvudrollen som en slags asiatisk James Bond fast utan någon direkt charm eller utstrålning. Dock betyder det inte att det inte funkar men det hade allt varit lite kul om rollerna varit omvända.


©British Empire Films

Det blir en ganska actionspäckad film med gott om slagsmål, biljakter och även en del romantiska inslag. Ibland blir det lite för mycket med en del utdragna scener, men samtidigt är det en typ av film som man har kul med och får sig ett par skratt för att det är saker man inte ser varje dag. Detta inkluderar skådespelare som inte ser kloka ut i en del biroller. En ser t.ex. ut som Peter Sellers som förklädd i Rosa Pantern-filmerna, en annan ser ut som en blandning mellan Chewbacca och Wolfman. Obetalbart.


©British Empire Films

Kombinationen av Bond och kung fu är inte helt tokig och det är ju lite kul att filmen till stor del utspelar sig i Sydney (Australien), en plats James Bond intressant nog aldrig besökt. Både Sydney och Hong Kong gör sig bra på film med flera ikoniska platser att ta tillvara på. Filmens produktionskvalitet är kanske inte den högsta och den kunde allt varit snyggare om budgeten varit större och ambitionen att göra något mer av klass funnits där. Men man får ta det för vad det är så får man en småtrevlig filmstund.


©British Empire Films

2 - Skådespelare
2 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.6

Dangerous Animals

Titel: Dangerous Animals
Genre: Thriller/Skräck
Land: Australien/USA/Kanada
År: 2025
Regi: Sean Byrne
I rollerna: Hassie Harrison, Jai Courtney, Josh Heuston, Ella Newton

Handling: När Zephyr, en kunnig och frisinnad surfare, blir bortförd av en hajbesatt seriemördare och hålls fången på hans båt, måste hon ta reda på hur hon ska fly innan han utför en ritual för att mata henne till hajarna nedanför ytan.

Omdöme: En man, Tucker (Jai Courtney), anordnar äventyr ute till havs åt turister som vill simma med hajar. Ett par, en kanadensare och en brittiska, beger sig ut på sitt livs äventyr och får en upplevelse de sent kommer glömma. Inte bara ett möte med hajarna under vattenytan utan även det faktum att Tucker visar sig vara en seriemördare.


©Independent Film Company/Shudder

Amerikanskan Zephyr (Hassie Harrison) har kommit till Gold Coast, Queensland på Australiens östkust för att komma iväg från från allt, bara vara och surfa. Hon träffar på Moses (Josh Heuston) som är en lokal fastighetsmäklare och de två spenderar natten tillsammans.


©Independent Film Company/Shudder

Zephyr, som vill surfa så tidigt som möjligt på morgonen, ger sig iväg ensam till stranden. Det är där Tucker kidnappar henne vilket blir början på hennes mardröm. Ingen saknar henne, ingen som letar efter henne. Hon är helt ensam med att försöka kämpa emot och klara sig från den galne seriemördarens klor. Eller är hon det?


©Independent Film Company/Shudder

Så fort karaktären Zephyr etableras ogillar man henne. Hon ska visas upp som en stark och självständig ung kvinna med huvudet på skaft. Men hon känns bara som egoistisk, osympatisk och manshatande. Visst kan man förstå om hon är en ensamvarg och vill bli lämnad i fred, men hela hennes attityd får en att störa sig på henne med en gång. Inget bra tecken för vad som komma skall då hon uppenbarligen ska vara hjältinnan i historien.


©Independent Film Company/Shudder

Seriemördaren Tucker har en skruv lös som den sadistiske hajfanatikern. Inte direkt ett charmtroll på långa vägar, men med tanke på att Zephyr inte vinner många poäng, är det svårt att inte vilja se mördaren lyckas tysta henne. Givetvis kan man inte förvänta sig det men man hoppas att det kan vara en film som vågar bryta mönstret och inte bara går efter den vanliga mallen där man vet hur det ska gå.


©Independent Film Company/Shudder

Filmen har en del helt ok scener och det blir inte minst trevligt att skåda Gold Coast, även om man gärna hade velat se mer av platsen. Nu blir det mest att spendera majoriteten av tiden ombord Tuckers båt, antingen under däck eller uppe på däck ute i ingenstans. Till slut blir filmen ungefär som väntat och eftersom man alltså stör sig på Zephyr redan från början blir det svårt att sympatisera och känna med henne.


©Independent Film Company/Shudder

Hassie Harrison som spelar Zephyr sköter sig helt ok i tuffa situationer men ger annars inte den mest övertygande prestationen. Då funkar Jai Courtney bättre i den tacksamma rollen som den psykstörde seriemördaren. Sen kan man ha vissa reservationer med vad han håller på med. Dels hans påhittade "sport" som han blivit besatt av och dels att han skulle kunna komma undan med det och hålla på utan att någon skulle fatta misstanke. Filmen faller trots allt under skräckfilmer med inte så genomtänkta eller smarta manus.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 6.7

Bring Her Back

Titel: Bring Her Back
Genre: Skräck/Drama
Land: Australien
År: 2025
Regi: Danny Philippou, Michael Philippou
I rollerna: Billy Barratt, Sora Wong, Sally Hawkins, Jonah Wren Phillips

Handling: Ett syskonpar avslöjar en skrämmande ritual i sin nya fosterhemsmammas avlägsna hus.

Omdöme: Australiensiska bröderna Philippou följer upp sin regidebut Talk to Me (2022) med ytterligare en skräckfilm. Denna gång handlar det om snart 18-årige Andy (Billy Barratt) och hans yngre styvsyster Piper (Sora Wong) som i stort sett är blind.


©A24

Storebror Andy har alltid tagit hand om Piper och varit en god bror. Efter att deras far dör tvingas syskonparet att bo på fosterhem. De sociala myndigheterna vill separera dem eftersom Andy har en prick i registret för våldsamt beteende när han var yngre. Men eftersom de inte vill separeras får han en chans. Det är trots allt endast tre månader innan han fyller 18 år och som myndig kan han då ansöka om att bli hennes förmyndare.


©A24

Andy och Piper flyttar in hos fostermamman Laura (Sally Hawkins) vars dotter var blind och tragiskt drunknade. Laura visar sig vara lite udda, men även omtänksam och som f.d. terapeut för just barn och ungdomar vill hon att speciellt Andy öppnar upp sig och pratar med henne om sina känslor. Andy och Piper visar sig inte vara de enda fosterbarnen som bor hos Laura för tillfället då även traumatiserade pojken Oliver (Jonah Wren Phillips) bor där och beter sig konstigt.


©A24

Man märker ganska tidigt att det är lite mer kvalitet på filmen än en standardfilm i genren. I grunden är det ett drama som bygger upp bandet mellan syskonparet och det emotionella de går igenom. Den turbulenta tiden de går igenom blir inte enklare av att tvingas bo hos fostermamman Laura och pojken Oliver.


©A24

Sakta men säkert byggs en atmosfär och stämning upp där i Lauras hem. Det tar nästan halva filmen innan det verkligen bränner till med en riktigt stark scen, men det gör inget. Den har byggt upp något stabilt som gör att man bara väntar på vad för skrämmande saker som väntar. Vad är det Laura har för sig när hon tar Oliver ut till förrådet ute i trädgården om nätterna? Och varför håller hon honom inlåst? Eftersom han är stum och nästan katatonisk får inte Andy något svar mer än att något är mycket snett med honom.


©A24

Filmen tar upp en del smått sektliknande händelser som inte alltid förklaras fullt ut. Skräckfilmer om sekter och det ockulta kan många gånger balla ur för mycket och förlora ens intresse. Denna går aldrig riktigt överstyr och är inte heller en renodlad sektfilm. Att Laura har en skruv lös råder inget tvivel om, men hennes avsikter är ändå goda, ja på ett skruvat och sjukt sätt.


©A24

Tycker de tre huvudpersonerna sköter sig klart bra vilket är viktigt för att det ska bli övertygande. Även pojken Oliver funkar vilket är viktigt eftersom det mesta av det skrämmande kretsar kring honom. Men det är främst Billy Barratt och Sora Wong som ger bra prestationer tillsammans med den mer etablerade Sally Hawkins.


©A24

Visst är det på gränsen att bli för mycket och en del förklaras inte, som t.ex. varför pojken inte kan gå utanför den vita linjen/cirkeln. Man förstår ungefär hur det ligger till men det hade kunnat ge filmen ytterligare en dimension om man fyllt i vissa luckor. Allt som allt en skräckfilm över medel, särskilt som den mer bygger på psykologisk skräck än att förlita sig på en massa specialeffekter och liknande.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.4

Ice Road: Vengeance

Titel: Ice Road: Vengeance / Ice Road 2: Vengeance / Ice Road 2: Road to the Sky
Genre: Action
Land: USA/Australien
År: 2025
Regi: Jonathan Hensleigh
I rollerna: Liam Neeson, Fan Bingbing, Grace O'Sullivan, Geoff Morrell

Handling: Mike McCann reser till Nepal för att sprida sin avlidne brors aska på Mount Everest. Medan de är på en fullsatt turistbuss, stöter McCann och hans bergsguide på en grupp legosoldater och måste kämpa för att rädda sig själva, busslasten med oskyldiga resenärer och de lokala bybornas hemland.

Omdöme: Efter den icke minnesvärda The Ice Road (2021) valde man att göra en uppföljare. Av någon anledning tyckte jag att det var en bra idé att se den, trots att den första filmen inte var någon höjdare. Denna gång bär det av till Nepal då Mike McCann (Liam Neeson) tänker uppfylla sin brors sista önskan med att sprida hans aska på Mount Everest.


©Vertical

Mike får Dhani (Fan Bingbing) som bergsguide och de beger sig mot Mount Everest med turistbussen Kiwi Express. Rätt vad det är kapas bussen av två beväpnade legosoldater som vill kidnappa en av passagerarna. Det hela har att göra med en fejd i området som Mike och Dhani nu hamnar i och tvingas slåss med näbbar och klor för att ta sig ur. Snart jagas de längs de förrädiska vägarna som leder upp mot bergen.


©Vertical

Filmen väljer att ta det relativt lugnt och inte stressa alltför mycket. Visst etablerar man historien först för att visa vad Mike kommer att ställas mot. Men sedan blir det lite lätt lagom när Mike är på plats i Nepal. Faktiskt så pass att det känns som filmen kanske kan bli mer än bara en hjärndöd actionfilm och bättre än den första filmen.


©Vertical

Någorlunda lovande första halva av filmen men sedan blir det tyvärr både utdraget och går snabbt utför när det övergår till att bli renodlad action under sista 30-40 minuterna. Det känns som det aldrig vill ta slut. En sådan här film ska vara runt 90 minuter, nu sträcker man det till upp emot 110 minuter. Visst känner man att de försökt ge filmen lite mer djup under första halvan. Men sedan verkar det som de glömt bort det alternativt tänkt att eftersom de sparat på krutet så är det fritt fram att ösa på resten av vägen.


©Vertical

Gillar trots allt Liam Neeson och hans gubbaction men det känns som det är allt längre mellan filmerna som är bra eller åtminstone ok. Nu var förväntningarna låga på denna film men det känns lite trist att konstatera att det verkar vara kvantitet framför kvalitet som gäller vad gäller att spotta ut dessa filmer.


©Vertical

Inte en helt bortkastad titt och det är trots allt lite annorlunda med Nepal och bergen i bakgrunden. Just den biten trodde man skulle hamna lite mer i fokus. Hissnande action på bergsvägarna runt Mount Everest vore något, men så blir det inte riktigt. Och ju längre in man kommer, ju tröttare känner man att actionscenerna blir. Mer och mer overkligt, utan finess och alltså alldeles för utdraget vilket gör att filmen tappar det mesta.

3 - Skådespelare
2 - Handling
2 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
13 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 5.5
IMDb: 5.2