As Good as It Gets

Titel: As Good as It Gets / Livet från den ljusa sidan
Genre: Komedi/Drama/Romantik
Land: USA
År: 1997
Regi: James L. Brooks
I rollerna: Jack Nicholson, Helen Hunt, Greg Kinnear, Cuba Gooding Jr

Handling: Den osannolika förbindelsen mellan tre helt olika New York-bor: En snabbkäftad romanförfattare med fobier, en servitris som även är ensamstående mor och en homosexuell konstnär. Och det finns en fjärde komplicerad personlighet också. En hund som ordnar kontakten mellan dem...

Omdöme: Melvin Udall (Jack Nicholson) är en författare som bor i New York. Han är lite egen och gör saker annorlunda än de flesta. Kanske är han missförstådd då han säger som det är och vad han tycker. Mest av allt vill han bli lämnad i fred och sköta sitt. Hans granne, homosexuelle konstnären Simon (Greg Kinnear) och hans kära hund Verdell, hamnar i konflikt med Melvin.


© TriStar Pictures

Melvin har sina rutiner eller fobier vilket innebär att han bara vill äta på samma restaurang, sitta vid samma bord och betjänas av samma servitris, Carol (Helen Hunt). Hon vet hur han vill ha det och är inte sen med att säga emot på ett sätt som Melvin uppskattar, även om han har en tendens att göra henne och de flesta andra upprörda med sin raka stil.


© TriStar Pictures

Efter att Simon blivit misshandlad under ett rån förändras det mesta. Någon måste ta hand om hunden Verdell och Melvin blir tvingad att ställa upp. Det blir starten på en förändring. Melvin börjar sakta men säkert visa att han har ett stort hjärta vilket kommer påverka Simon och inte minst Carol som kämpar med sin ständigt sjuke son.


© TriStar Pictures

Vissa filmer som man gillat och ser om lever inte upp till förväntningarna. Andra blir bättre med tiden, även om de uppskattades en hel del redan tidigare. Denna hör till den senare kategorin. En film som uppskattades både första och andra gången den sågs. Man ska dock inte se om sådana här filmer alltför ofta, men då och då ska de plockas fram när man är upplagd för en riktigt bra feel good-film.


© TriStar Pictures

Det första man måste hylla är en trio skådespelare. Jack Nicholson, vad kan man säga? En av hans paradroller. Det är inte bara hur han levererar replikerna som varvar bitska och elaka kommentarer med charmiga och hjärtliga komplimanger. Det är även hans kroppsspråk och minspel, hans förmåga att vara Melvin som går från att ses som en skitstövel till något av ett helgon, och allt där emellan.


© TriStar Pictures

Helen Hunt har aldrig varit bättre och tar fram hela sin arsenal som skådespelerska. Hon klarar av att matcha Nicholson och deras samspel höjer filmen ett snäpp på egen hand. Hon uppvisar en självklarhet men än viktigare känns det naturligt och inte som att hon spelar över eller liknande. Och så har vi Greg Kinnear i rollen som Simon som tillsammans med hunden Verdell egentligen blir de som för samman Melvin och Carol.


© TriStar Pictures

James L. Brooks skrev och regisserar filmen och han ska ha en stor eloge för hur han får ihop allt med filmen. Det börjar med ett bra manus vilket skapar starka karaktärer som duktiga skådespelare kan jobba med och det är precis vad man får. Det blev det tredje samarbetet mellan Brooks och Nicholson efter Terms of Endearment (1983) och Broadcast News (1987). Ett fruktfullt samarbete som kulminerade med denna film.


© TriStar Pictures

Det finns många scener som får en att skratta gott och i grunden är det en komedi. Men det finns mycket mer än så att ta med sig från filmen. Gott om hjärta, värme och utmärkta prestationer, inte minst de båda huvudrollerna som belönades med varsin Oscar. En film som förtjänar att hyllas lite extra då den inte bara håller utan kanske även uppskattas mer och mer.


5 - Skådespelare
5 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
21 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 8.5 alt. 9.0
IMDb: 7.7

You've Got Mail

Titel: You've Got Mail / Du har mail
Genre: Komedi/Romantik
Land: USA
År: 1998
Regi: Nora Ephron
I rollerna: Tom Hanks, Meg Ryan, Greg Kinnear, Parker Posey, Steve Zahn, Dabney Coleman

Handling: Fiender i livet, men förälskade på nätet... Joe Fox och Kathleen Kelly är brevvänner på nätet. De har kommit att stå varandra mycket nära, trots att de inte ens känner till varandras namn! En dag händer det oundvikliga. På nätet börjar de diskutera att träffas i verkliga livet...

Omdöme: Vad vore livet utan internet? Kathleen Kelly (Meg Ryan) och Joe Fox (Tom Hanks) kommunicerar med varandra på internet via mejl. De har träffats online i en chattgrupp och har bestämt sig för att inte dela någon personlig information vad gäller namn och jobb. Men båda känner att de har funnit varandra. De förstår varandra och finns där för varandra.


© Warner Bros.

Nu finns det inte bara ett utan två problem. Det ena är att de båda är i relationer. Kathleen är ihop med journalisten Frank (Greg Kinnear) som verkar perfekt för henne medan Joe är ihop med bokförläggaren Patricia (Parker Posey). Det andra är att de yrkesmässigt visar sig vara varandras rivaler. Hon äger och driver en liten bokaffär hon ärvt av sin mor, han driver en stor bokkedja tillsammans med sin far och farfar.


© Warner Bros.

Filmen är en nyversion på klassiska The Shop Around the Corner (1940), en finstämd romantisk komedi med favoriten James Stewart. Här har man uppdaterat historien för en modernare värld nästan 60 år senare. Handskrivna brev och brevväxling har bytts ut mot internetbaserad kommunikation via chatt och mejl. Det är som dag och natt mellan 1940 och 1998, vilket även kan sägas om när denna film gjordes och hur världen ser ut idag.


© Warner Bros.

Det är en tid då världen fortfarande kändes som en mer mänsklig plats. Det var fortfarande innan 11:e september och innan teknologin tog över världen och människors liv fullt ut. Men det var en tid då internet hade fått sin genomslagskraft och mejlen blev ett verktyg som inte bara användes yrkesmässigt utan även privat.


© Warner Bros.

Leendet finns nära till hands under långa stunder med den här filmen. Det är liksom något mysigt även om det inte må vara en superromantisk eller jätterolig film. Det är bara trevligt att följa Kathleen och Joe som gillar varandra online men ogillar varandra som rivaler yrkesmässigt.


© Warner Bros.

Ungefär halvvägs in tappar filmen en aning då saker och ting inte riktigt går vägen för Kathleen. Det hela tar sig dock under filmens sista tredjedel när romansen ligger i luften och hoppet lever. Fast det är inte bara det positiva och negativa i historien som styr hur filmen är. Den är något svagare ett tag och kanske kunde speltiden trimmats från de två timmarna. Trots det får man säga att den till slut får till det vilket är det viktigaste.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 6.7

We Were Soldiers

Titel: We Were Soldiers
Genre: Action/Drama/Krig
Land: USA
År: 2002
Regi: Randall Wallace
I rollerna: Mel Gibson, Madeleine Stowe, Greg Kinnear, Sam Elliott, Chris Klein, Keri Russell, Barry Pepper, Jon Hamm, Clark Cregg

Handling: Det här är den sanna berättelsen om 400 amerikanska soldater som tidigt under Vietnamkriget finner sig helt omringade av 4000 nordvietnamesiska soldater i dalen La Drang. Slaget vid La Drang var det första större slaget i det eskalerande Vietnamkriget.

Omdöme: Regissören och manusförfattaren Randall Wallace tog hjälp av Mel Gibson i huvudrollen efter att de båda hade samarbetat på Gibsons Oscarsvinnande film Braveheart (1995) ett par år tidigare. Wallace skrev den gången det Oscarsnominerade manuset, men denna gång tog han alltså hand om regirollen själv och skrev manuset som byggde på en bok om den verklighetsbaserade första amerikanska insatsen i Vietnamkriget.


©Paramount Pictures

Överstelöjtnant Hal Moore (Mel Gibson) får i uppdrag att tillsammans med sin högra hand, regementsförvaltare Basil Plumley (Sam Elliott), träna upp och förbereda en rad unga soldater. Moore har läst på om fransmännens misslyckande i Vietnam och försöker vara så förberedd han bara kan. Men ingen kan ana vad som väntar med klimatet, terrängen och den motiverade fienden som dessutom har ett stort övertag i antal män.


©Paramount Pictures

Efter genomförd träning och förberedelse är det dags för männen att lämna sina nära och kära. Fruarna och flickvännerna stannar kvar på militärbasen, inklusive Hal Moores fru Julie (Madeleine Stowe) med parets barn. Julie tar sig an rollen som en slags modersfigur för de övriga fruarna då hon känner ett visst ansvar för dem, precis som hennes make känner för de unga männen som han slåss med på fältet. Den ständiga oron och osäkerheten för fruarna blir påtaglig när de första telegrammen börjar dyka upp som informerar om de många stupade männen. Det är makar, fäder, bröder och söner som plötsligt blir ryckta från sina familjer.


©Paramount Pictures

Året är 1965 och väl på plats i Vietnam sänds Hal Moore och hans män ut på ett uppdrag som kommer bli det första stora slaget amerikanska trupper genomför i Vietnamkriget. De 395 männen flygs med helikoptrar till ett bergsområde för att bemöta vietnamesiska styrkor. De knappt 400 männen visar sig ställas mot upp emot 4000 fiender. Fienden har inte bara ett tiofaldigt övertag, de är också på sin hemmaplan och har via ett tunnelsystem möjligheten att röra sig över stora ytor utan att bli upptäckta.


©Paramount Pictures

Det tre dagar långa slaget kommer sätta båda sidorna på prov. Kaoset är totalt och de amerikanska trupperna får det tidigt hett om öronen. Hal Moores överordnade på huvudcentralen i Saigon vill hela tiden att han ska lämna platsen för att uppdatera cheferna med en lägesrapport. De inser inte att varenda man behövs för att ens ha en chans att överleva dagen. Moore är fast besluten att strida vidare med sina män och se till att samtliga återvänder hem, inklusive de som stupar på fältet.


©Paramount Pictures

En riktigt stark och välgjord krigsfilm som det visar sig. Faktiskt lite överraskande eftersom filmen förvisso kändes till sedan tidigare men den hade ändå flugit lite under radarn. Med tanke på hur pass lyckad filmen är förvånar det en del att den inte blev Oscarsnominerad i någon kategori. Det borde den gott ha kunnat bli, inklusive för bästa film och andra tunga kategorier. I mitt tycke bör filmen vara med i diskussionen bland 2002 års bästa filmer.


©Paramount Pictures

Vad som kanske talar emot filmen, inte för egen del men för många, kan vara att den är brutal och grafisk på ett sätt som verkligen får en att känna krigets fasor. Det är i princip ett lotteri vem som klarar sig och vem som stupar. Det handlar inte om vem som är värdig utan slumpen och turen avgör en hel del.


©Paramount Pictures

Eftersom dessa män var bland de allra första som stred i Vietnamkriget var de smått oförberedda på vad som väntade dem. De hade inte hört från andra hur det skulle vara och ledarna underskattade kanske fienden, vilket man aldrig ska göra. Det ledde till att de i princip skickades till en slakt som bara skulle bli början på Vietnamkriget. Att många av de överlevande och återvändande Vietnamveteranerna led av PTSD kan man fullt förstå då filmen gör ett mycket bra jobb med att visa fasorna och mardrömmen.


©Paramount Pictures

På många sätt känns detta som en av de mer realistiska och bättre krigsfilmerna man sett. Det finns flera bra krigsfilmer, en del är också bättre men denna visar sig vara riktigt vass. Kanske lite underskattad även om det inte känns som en "underhållande" krigsfilm som man direkt vill se om med jämna rum. Den skapar inte bara realism på slagfältet utan det blir även känslosamt under inledningen och scenerna på hemmaplan. Helt enkelt en välbalanserad film som bibehåller en hög och jämn nivå utan några svackor under de drygt två timmarna.

3 - Skådespelare
4 - Handling
5 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
20 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5 alt. 8.0
IMDb: 7.2