Page Eight

Titel: Page Eight
Genre: Drama/Mysterium/Thriller
Land: Storbritannien
År: 2011
Regi: David Hare
I rollerna: Bill Nighy, Rachel Weisz, Judy Davis, Michael Gambon, Ralph Fiennes, Felicity Jones, Ewen Bremner, Marthe Keller

Handling: Johnny Worricker är en veteran inom MI5. När hans chef och bäste vän Benedict Baron plötsligt dör, lämnar han efter sig ett oförklarligt dokument som hotar hela organisationen. Samtidigt verkar ett till synes slumpartat mötet med hans attraktiva granne, aktivisten Nancy Pierpan, lite för bra för att vara sant. Johnny Worricker tvingas t.o.m. överge sin identitet för att gå till botten med sanningen.

Omdöme: Johnny Worricker (Bill Nighy) är en veteran inom den brittiska underrättelsetjänsten MI5 där han arbetar som analytiker. Ansvarig för verksamheten är hans gode vän och mentor Benedict Baron (Michael Gambon), som har kommit över hemligstämplade dokument. Han låter Johnny och Jill Tankard (Judy Davis) ta del av materialet, och Johnny upptäcker något som pekar mot en högt uppsatt politiker.


© BBC Films

Under tiden som Johnny arbetar på fallet träffar han för första gången sin granne Nancy Pierpan (Rachel Weisz). Hon är i behov av sällskap, något som passar Johnny bra eftersom han känner likadant. Men, arbetsskadad som han är misstänker han att grannen är för bra för att vara sann. Dessutom har hon koppling till Mellanöstern, då hennes bror dödades av israeliska styrkor. Johnny ber sin kontakt, journalisten Rollo (Ewan Bremner), att göra efterforskningar för att ta reda på om det finns skäl att vara orolig.


© BBC Films

David Hare hade inte gjort film på 22 år, men när han skrev manuset fick han även en chans att regissera. Det är en TV-film producerad av BBC, men den följer i spåren av gamla hederliga brittiska spionhistorier, som till exempel miniserien "Tinker, Tailor, Soldier, Spy" (1979), skriven av John le Carré.


© BBC Films

Även om det är en TV-film har man samlat en rad kända brittiska skådespelare. Vid sidan av Bill Nighy, Rachel Weisz, Judy Davis och Michael Gambon ses även bland annat Ralph Fiennes och Felicity Jones. Trots detta är det inledningsvis ett lite svajigt skådespeleri, vilket till stor del kan ha att göra med regissören David Hares långa uppehåll från registolen. När filmen har blivit varm i kläderna stabiliseras dock både prestationerna och regin.


© BBC Films

Till stor del lyckas filmen behålla intresset och det blir ett småtrevligt spionmysterium. Men särskilt mycket av ett mysterium blir det inte efter att vi fått reda på vad det hela går ut på. Istället blir rävspelet det centrala, där Johnny tvingas använda sina färdigheter för att försöka finna sanningen - och hålla sig vid liv.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.8

Arthur Christmas

Titel: Arthur Christmas / Arthur och julklappsrushen
Genre: Animerat
Land: Storbritannien/USA
År: 2011
Regi: Sarah Smith
Röster: James McAvoy, Jim Broadbent, Bill Nighy, Hugh Laurie, Imelda Staunton, Laura Linney, Eva Longoria

Handling: Hur hinner jultomten med att leverera så många paket under en natt? I centrum står en komiskt dysfunktionell familj och en oväntad hjälte - Arthur - som har ett uppdrag som måste lyckas innan juldagens morgon gryr.

Omdöme: Arthur (James McAvoy) är yngste sonen till jultomten (Jim Broadbent) och ansvarar för att läsa och besvara julbreven från barnen. Storebror Steve (Hugh Laurie) håller honom helst borta från julverkstan och kontrollrummet i Nordpolen eftersom Arthur ofta är disträ och klumpig.


© Sony Pictures/Columbia Pictures

När jultomten tillsammans med sin armé av tomtenissar levererat årets julklappar världen över, återvänder de till Nordpolen efter ännu ett lyckat uppdrag. Det är 70:e året som firas med nuvarande jultomten och många tror att han kommer lägga mössan på hyllan och lämna över äran till någon annan, förmodligen Steve. Efter att en tomtenisse upptäckt att en julklapp missats att levereras, känner Arthur att de måste göra rätt för sig. Jultomten övertalas av Steve att deras uppdrag är klart och en missad julleverans inte är hela världen.


© Sony Pictures/Columbia Pictures

Arthur är bestört över den missade leveransen och tar det personligt. Han lyckas övertala sin farfar, den tidigare jultomten och numera kallad gammeltomten (Bill Nighy), att de ska plocka fram den gamla tomtesläden och bege sig till flickan som inte fått sin julklapp levererad innan hon vaknar på juldagen.


© Sony Pictures/Columbia Pictures

Brittisk animerad julfilm som riktar sig till hela familjen, inte bara de yngsta. Animeringen är modern och inte så speciell eller vacker att titta på men det är bättre än en del annat. Själva tomteverkstan i Nordpolen och hela operationen drivs på ett militärt vis där Steve organiserar det mesta med tomtenissar som hans fotsoldater. Lite tråkigt upplägg vad gäller detta men kontrasten blir desto större när gammeltomten tar med sig Arthur i den gamla tomtesläden.



© Sony Pictures/Columbia Pictures

Gott om julkänsla då det uteslutande utspelar sig på julen men trots det har den sällan den där riktigt mysiga känslan man önskar sig. En del har att göra med animeringen som saknar en del av värmen den kunde haft. Tänker på den desto mer lyckade Klaus (2019) som har en varmare och snyggare animering men även en lite annorlunda story.



© Sony Pictures/Columbia Pictures

En sak som gör det hela lite trevligare är rösterna av ett par kända brittiska skådespelare. En viss mysighetsfaktor att inte minst höra Jim Broadbent och Bill Nighy som jultomten respektive gammeltomten. I kombination med ett budskap om att det är något magiskt med julen så får filmen ändå fram en hög juldos vilket trots allt är vad man är ute efter.

4 - Röster
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 7.1

---

Movies-Noir önskar alla en God Jul!

Wild Bill

Titel: Wild Bill
Genre: Drama/Kriminalare
Land: Storbritannien
År: 2011
Regi: Dexter Fletcher
I rollerna: Charlie Creed-Miles, Will Poulter, Sammy Williams, Liz White, Leo Gregory, Neil Maskell, Olivia Williams, Andy Serkis

Handling: Bill Hayward återvänder hem, efter att ha suttit i fängelse i 8 år, för att nu finna att hans 11 och 15 år gamla söner övergivits av sin mor...

Omdöme: Bill (Charlie Creed-Miles), även kallad Wild Bill, kommer ut från fängelset efter 8 år. Han återvänder hem till familjen bara för att få reda på att hans två söner, 15-årige Dean (Will Poulter) och 11-årige Jimmy (Sammy Williams), lämnats ensamma av sin mor för snart ett år sen. Dean är allt annat än glad över att återse sin far, inte minst då de sociala tjänsterna gör hembesök då de får reda på att sönerna lämnats ensamma.


© 20ten Media

Dean har tagit på sig fadersrollen genom att jobba på en byggarbetsplats. Jimmy har det tufft och förvirrad som han är skolkar han ofta och hittar på dumheter, men i grunden är han en bra pojke. Bill blir uppsökt av kriminella från sitt förflutna som ger honom en chans att tjäna pengar på drogförsäljning. Men Bill kämpar hårt för att inte falla in i den kriminella banan igen då han vill vara där för sina söner.


© 20ten Media

När denna brittiska film togs an talade det mesta för en viss typ av brittisk gangsterfilm. Postern, handlingen med en kriminell som återvänder hem och trailern talade sitt tydliga språk. Dessutom regidebut av Dexter Fletcher som en gång i tiden var med i Lock, Stock and Two Smoking Barrels (1998) av Guy Ritchie. Lite förvånande men ganska skönt visar sig filmen inte riktigt följa i dess fotspår.


© 20ten Media

Filmen visar sig mer vara seriös i en fars strävan att göra rätt för sig efter att ha varit en dålig förebild i alla dessa år. Wild Bill är allt annat än vild när han tar sig i kragen då han inser vad som står på spel. Han vill varken se sina söner bli omhändertagna av de sociala tjänsterna eller åka in igen. Det är dags att ta ansvar och hålla sig på rätt sida av lagen, något som inte blir lätt med de kriminella som drar i honom och även lockar in en av sönerna i deras verksamhet.


© 20ten Media

Det blir nästan mer som en festivalfilm än en film som skulle göras endast för att underhålla. Något överraskande men den visar sig ha mer djup och värme än vad den verkade ha på ytan. Den blir också bättre och tätare när insatserna höjs. Det viktigast för Bill blir inte längre han själv utan hans söners välbefinnande. Han inser att det är värt att slåss för vad som är viktigast här i livet och vad som ger honom mest lycka.


© 20ten Media

Något som blir lyckat är karaktärerna och prestationerna. Från Bill och sönerna Dean och Jimmy, till kvinnorna i deras liv, de kriminella och socialarbetarna, känns det som varje karaktär fyller en funktion och spelas bra av duktiga brittiska skådespelare. Det gör även att historien och filmen engagerar och får en att bry sig hur det ska gå, inte minst för Bill och hans söner.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.2

No Rest for the Wicked

Titel: No habrá paz para los malvados / No Rest for the Wicked
Genre: Kriminalare/Thriller
Land: Spanien
År: 2011
Regi: Enrique Urbizu
I rollerna: José Coronado, Juanjo Artero, Helena Miquel, Rodolfo Sancho

Handling: Santos Trinidad, en råbarkad och alkoholiserad polis, går in i en bar. Efter en dispyt skjuter han tre personer till döds. En fjärde person kommer dock undan. Santos städar skickligt undan sina spår och ger sig ut på jakt efter vittnet.

Omdöme: En berusad man blir utslängd från en bar i Madrid efter stängning. Han beger sig hemåt i sin bil men när han kör förbi en nattklubb som verkar ha öppet kliver han in för en till drink. Stället har stängt men personalen har musiken på vilket mannen tar som att de har öppet. När ägaren till nattklubben dyker upp visar mannen sin polisbricka. Mannen är Santos Trinidad (José Coronado). I nästa ögonblick uppstår tumult och Santos skjuter tre personer, inklusive ägaren. En fjärde person, ett vittne, lyckas komma undan.


© Warner Bros.

Santos ser till att inte lämna några spår efter sig på nattklubben, inklusive att plocka med sig övervakningsfilmen av händelsen. Han börjar leta efter vittnet samtidigt som han sköter sitt jobb som vanligt med att leta efter försvunna personer. Poliskollegor börjar jobba på fallet med de tre skjutna på nattklubben. Leiva (Juanjo Artero) sköter polisutredningen medan distriktsåklagare Chacón (Helena Miquel) ansvarar för utredningen vad gäller förhör och insamling av material.


© Warner Bros.

En spansk neo-noir som har en sliten och alkoholiserad polis som en natt går för långt. Historien kommer dock inte att utveckla sig riktigt som man skulle kunna tro. Visst har vi en korrupt polis som försöker täcka över sina spår samtidigt som han försöker få tag i och tysta vittnet. Och vi har en utredning som börjar komma honom på spåret. Men det finns mer här som har att göra med vad som ägde rum på nattklubben innan Santos dök upp som har med vittnet att göra.


© Warner Bros.

Filmen kom att kamma hem sex tunga priser på spanska Goya-galan, inklusive för bästa film, regi, manus och manlig huvudroll. Det i sig kanske inte säger så mycket men faktum är att detta är en bra film och det är inte alls svårt att förstå varför den tog hem dessa priser. När man ser filmen är handlingen inte så förutsägbar, men kan tänka mig att en del kan känna att det blir lite svårt att hänga med eller att det skulle bli orealistiskt med hur det utvecklar sig. Faktum är att det är trovärdigt och inte så rörigt som man kanske känner ett tag. Vi vet lika lite som Santos om vart det hela kommer leda.


© Warner Bros.

José Coronado är vass i huvudrollen som Santos Trinidad. Hans karaktär må inte ta det lika långt som Harvey Keitel gjorde i Bad Lieutenant (1992) men lite på samma vis finns inte många spärrar för Santos. Han gör vad som krävs för att försöka ta sig ur en dålig situation och rätta till sitt misstag. Samtidigt visar han sig vara en duktig polis men som hamnat i en självdestruktiv spiral.


© Warner Bros.

Gillar filmen en hel del faktiskt, mer än vad som förväntades på förhand. Trevligt när man blir positivt överraskad av en film man inte kände till. Den har bra och tät stämning vilket gör att den behåller intresset rakt igenom. Och att den inte utvecklar sig riktigt som man skulle förvänta sig gör att det leder till en spännande final. Det länkar ihop allt på ett bra sätt och tack vare duktige José Coronado behåller filmen sin puls in i det sista.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 6.4

Fast Five

Titel: Fast Five / The Fast and the Furious 5 / Fast & Furious 5
Genre: Action/Kriminalare
Land: USA/Japan
År: 2011
Regi: Justin Lin
I rollerna: Vin Diesel, Paul Walker, Jordana Brewster, Dwayne Johnson, Gal Gadot, Tyrese Gibson, Ludacris, Sung Kang, Joaquim de Almeida

Handling: Dom, Brian och Mia har hamnat i en återvändsgränd i Rio de Janeiro och måste göra en sista stöt för att kunna vinna sin frihet. Medan de samlar ihop sitt team vet de fortfarande att det enda sättet för dem att verkligen slippa undan är att konfrontera den korrupte affärsman som vill se dem döda. Men han är inte ensam om att vilja få tag på dem. Den hårdkokte FBI-agenten Luke Hobbs missar aldrig ett mål.

Omdöme: På flykt undan rättvisan hamnar Dom Toretto (Vin Diesel), Brian O'Conner (Paul Walker) och Mia Toretto (Jordana Brewster) i Rio de Janeiro där de ligger lågt. Efter att en stöt inte riktigt gått som planerat bestämmer de sig för att genomföra en jättestöt för att ha tillräckligt med pengar för att en gång för alla kunna köpa sig frihet.


© Universal Pictures

De har siktet inställt på Rios mäktigaste man Hernan Reyes (Joaquim de Almeida). Inte bara för att han har runt $100m som de vill stjäla utan också för att han lurat dem på den tidigare stöten som gått snett. Trion bestämmer sig för att rekrytera ett team gamla bekanta och medarbetare då de behöver allt manskap de kan samla för det stora jobbet.


© Universal Pictures

Samtidigt som teamet förbereder jättestöten för att kunna lura Reyes och hans män, får de trubbel efter sig. Eftersom de anklagas för att ha dödat federala agenter på den förra stöten, skickas en specialstyrka ledd av federala agenten Luke Hobbs (Dwayne Johnson). Deras uppgift är att jaga rätt på Dom och Brian, som nu ses som mördare, och plocka in dem så att de kan ställas inför rätta för brotten hemma i staterna.


© Universal Pictures

Efter den inte helt lyckade föregående fjärde delen Fast & Furious (2009), var förväntningarna något lägre ställda med denna film. Dessutom kändes det som Justin Lin som hade regisserat den och den tredje delen nog hade gjort sitt. När denna femte installation i filmserien inleder med tågrånet känns det fräschare med en gång, inte minst då de taffliga CGI-effekterna från den fjärde filmen tack och lov inte är med här.


© Universal Pictures

Man känner att filmserien bytt spår med denna film. Det är inte längre frågan om street racing utan det är en renodlad heistfilm. Att de använder sig av snabba och trimmade bilar är dock inget som försvinner. Kombinationen är klart lyckad och det känns som man äntligen funnit rätt balans för att skapa något som funkar för en hel film.


© Universal Pictures

Det blir en renodlad actionfilm som visserligen fortfarande har en story som inte alltid är trovärdig, men det är ju något man får lägga lite åt sidan med dessa filmer. Istället är det viktigaste om den kan underhålla och bjuda på bra actionscener, vilket den gör. Så pass att det visar sig vara den bästa, eller åtminstone den mest underhållande filmen bland de fem första filmerna i serien.


© Universal Pictures

Introduktionen av Hobbs är ett bra val och att det är Dwayne Johnson som axlar rollen känns smått perfekt. Från början lär rollen som Hobbs varit tänkt att spelas av Tommy Lee Jones vilket givetvis hade blivit en helt annorlunda karaktär. Kanske hade det funkat men för denna actionfilm känns det helt rätt som det är nu. På sina håll påminner för övrigt Dwayne Johnson och hans Hobbs om Arnold Schwarzenegger som den biffige John Matrix i actionrökaren Commando (1985).


© Universal Pictures

Som grädde på moset har filmen en förträfflig final när massakern genom Rio de Janeiros gator äger rum. Det är förtjusande storslaget på ett vis så att man känner att detta är äkta action så som det var menat. Visserligen överdrivet men CGI-effekterna lyser med sin frånvaro, åtminstone till den grad att man inte tänker på det. Istället känns det äkta med krockarna och den stora vansinnesjakten genom Rios gator. Extremt skönt att kunna konstatera att de lärt sig av sina misstag och skapat en actionrökare som bjuder på den sortens välgjord underhållning som man är ute efter med den här typen av film.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.3

The Change-Up

Titel: The Change-Up
Genre: Komedi
Land: USA
År: 2011
Regi: David Dobkin
I rollerna: Jason Bateman, Ryan Reynolds, Leslie Mann, Olivia Wilde, Alan Arkin

Handling: Under uppväxten var Mitch och Dave oskiljaktiga bästa vänner men sedan dess har de sakta glidit isär. Medan Dave är en överarbetad jurist, make och trebarnsfar har Mitch förblivit en ensamstående, ströjobbande, förvuxen pojke som aldrig har stött på någon form av ansvar han tyckt om. Efter en blöt kväll vänds Mitch och Daves världar upp-och-ned då de vaknar upp i varandras kroppar.

Omdöme: Ett par år efter högt uppskattade Wedding Crashers (2005) med Owen Wilson och Vince Vaughn gjorde David Dobkin denna med Jason Bateman och Ryan Reynolds. Det första man kan konstatera är att Bateman/Reynolds inte kan mäta sig med Wilson/Vaughn. Med det sagt togs filmen an med viss nyfikenhet.


©Universal Pictures

Dave (Jason Bateman) och Mitch (Ryan Reynolds) har varit bästa vänner ända sen barnsben. De har gått helt olika vägar i sina vuxna liv. Dave studerade, är numera jurist på ett företag och är gift med sin Jamie (Leslie Mann) som han har tre barn med. Mitch å andra sidan har aldrig jobbat hårt för att nå någonvart, är nöjd som ungkarl, att slippa ta ansvar och tar ströjobb som skådespelare.


©Universal Pictures

En kväll när Dave och Mitch träffas och umgås under en barrunda, avslöjar de för varandra att de båda avundas den andres liv. När de sedan båda urinerar i vad som visar sig vara en magisk fontän och samtidigt säger att de önskar att de var i varandras skor, sker det oförklarliga. Dave och Mitch byter plats med varandra. De hamnar i varandras kroppar och måste plötsligt möta de dagliga problemen (och vissa fördelar) vilket kommer som en chock för de båda.


©Universal Pictures

Som nämnts regisseras filmen av den som gjorde Wedding Crashers (2005) men manuset är skrivet av de som skrev The Hangover (2009). Gillar personligen förstnämnda mer, men det är givetvis en smaksak. Här tar det ett tag för filmen att komma igång då den inledningsvis inte är särskilt rolig. Inte heller direkt när bytet sker blir det så mycket bättre. Den tar sig dock sakta men säkert och växer under filmens gång.


©Universal Pictures

Roligast blir det när de båda bestämmer sig för att respektera varandras liv och försöka göra vad den andra gör dagligen. Det blir inte så lätt för de båda vännerna vilket gör att det uppstår en rad roliga situationer. Filmen tar sig alltså en bit in och då avlöser flera roliga ögonblick varandra.


©Universal Pictures

Mot slutet får filmen även med en del hjärta då de båda vännerna får sig en rejäl tankeställare. De är trots allt goda vänner och inser att de gör bäst i att hjälpa varandra, för tillsammans är man ju starkare. Så lite budskap och en del djup får man också, plus gott om vuxenhumor. Dessa ingredienser är välkomna då filmen annars hade kunnat falla i kategorin komedier som inte alls får till det och mest faller platta.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.3