Two for the Money

Titel: Two for the Money / For the Money
Genre: Drama/Sport
Land: USA
År: 2005
Regi: D.J. Caruso
I rollerna: Matthew McConaughey, Al Pacino, Rene Russo, Armand Assante

Handling: Den före detta idrottsstjärnan Brandon Lang har en speciell förmåga att förutse sportresultat. Walter Abrams, som är chef för en av USA:s största bookmakers, utser honom därför till påläggskalv. Walter tjänar enorma summor på sin lärling. Ända tills manipulerandet går över gränsen och Brandon plötsligt misslyckas. Med miljoner dollar på spel börjar de båda en livsfarlig duell.

Omdöme: Brandon Lang (Matthew McConaughey) var en mycket lovande amerikansk fotbollsspelare, men en knäskada satte stopp för hans karriär. Istället tar han chansen att tjäna lite pengar med att ge tips på amerikanska fotbollsmatcher åt de som satsar på matcher. Efter ett par år har han etablerat sig men han når inte ut till de stora massorna och tjänar därför inte mycket på sin förmåga att förutse resultat.


©Universal Pictures

En dag blir Brandon kontaktad av en man vid namn Walter Abrams (Al Pacino). Walter driver vad som kan liknas vid en vadslagningsfirma i New York och rekryterar Brandon. Väl i New York gör sig Brandon hemmastadd med hjälp av Walter och hans fru Toni (Rene Russo). Brandon visar sig vara lite av en kassako för Walters affärsverksamhet men allt blir inte en dans på rosor.


©Universal Pictures

En verklighetsbaserad historia men det är lite svårt att få grepp om hur verksamheten egentligen går runt. Det förklaras av Walter men filmen kunde gjort ett bättre jobb så att vi som tittare fått en bättre inblick och förståelse. Sedan blir det en hel del säljsnack då vadslagningsfirman försöker få storspelare att ta emot deras tips mot att de får någon procent av vinsterna. Det är där Brandon blir en viktig kugge då han visar sig pricka rätt på de flesta matcherna han tippar på.


©Universal Pictures

En aspekt med filmen som jag trodde skulle få större utrymme är historien kring den smått mystiske storspelaren Mr. Novian (Armand Assante). Detta omnämns dock endast lite kort och utvecklas inte till någon större del av handlingen längre in. Mr. Novian kändes annars som en intressant karaktär men det blir inte mer än två-tre scener med honom.


©Universal Pictures

Filmen lever mycket på dess tre skådespelare Matthew McConaughey, Al Pacino och Rene Russo som gör vad de kan med materialet de har att jobba med. Manuset är intressant nog skrivet av Rene Russos make Dan Gilroy. Regi av D.J. Caruso som inte direkt rosat marknaden med sina filmer och denna får läggas till bland dem. Det funkar att titta på och är ok för stunden men inget som skulle höja sig över mängden.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 6.2

Cruising

Titel: Cruising / Lockbetet
Genre: Kriminaldrama/Thriller
Land: USA/Tyskland
År: 1980
Regi: William Friedkin
I rollerna: Al Pacino, Paul Sorvino, Karen Allen, Joe Spinell, Ed O'Neill, James Remar

Handling: En seriemördare härjar bland New Yorks homosexuella. En ung polis får i uppdrag att utge sig för att vara homosexuell för att fånga mördaren.

Omdöme: År 1970 gjorde William Friedkin filmen The Boys in the Band (1970) som handlade om ett par homosexuella som har en födelsedagsfest där diverse diskussioner och förvecklingar sker. En film som är hyllad, inte minst i de kretsarna. Precis 10 år senare kom Friedkin med denna på sin tid omtalade och kontroversiella film om en mördare bland New Yorks homosexuella. En film som skapade upprördhet och ilska redan under inspelningarna då röster höjdes mot filmen med diverse protestaktioner.


©United Artists

Ett par brutala mord inträffar i New York. Likdelar hittas i Hudsonfloden och offren hittas med flera knivhugg. Vad samtliga offer har gemensamt är att de var homosexuella. Detta leder poliskapten Edelson (Paul Sorvino) att rekrytera den patrullerande polisen Steve Burns (Al Pacino) för ett uppdrag. Han ska utge sig för att vara homosexuell, besöka s&m-klubbarna och försöka hitta mördaren som tros vistas i de miljöerna. Steve har inget emot att plockas från sin patrullerande tjänst och ha en chans att bli befordrad.


©United Artists

Steve, som är i ett förhållande med flickvännen Nancy (Karen Allen), vill inte dela med sig av sitt uppdrag och håller det inom sig. Ju djupare Steve faller in i den homosexuella s&m-kulturen, ju mer tär det på relationen. Steve förändras och har allt svårare att skilja på uppdraget och privatlivet. Det tär på psyket vilket inte är särskilt svårt att förstå med tanke på vad han tar del av. Dessutom alltså med en mördare han försöker röka ut och måste vara på sin vakt för. Det sista han vill är att få en oväntad överraskning bakifrån.


©United Artists

Storyn, med en mördare som ger sig på homosexuella i dessa miljöer, inspirerades av verkliga händelser. I början av 70-talet, efter att han gjort The French Connection (1971), tackade Friedkin nej till att göra en film som byggde på en bok som handlade om en seriemördare i den homosexuella miljön. Men när det senare skedde en rad mord i denna miljö som det skrevs tidningsartiklar om, ändrade han uppfattning.


©United Artists

Friedkin kände även en polis som hade jobbat under täckmantel på sådana ställen efter ett par tidigare mord i den homosexuella miljön, något som sedan låg som grund för karaktären Steve Burns spelad av Al Pacino. Dessutom var en åtalad mördare, som intressant nog hade haft en liten roll i Friedkins tidigare film The Exorcist (1973), misstänkt för de sex morden på homosexuella som skulle komma att kallas för "The Bag Murders" då likdelar dumpades i sopsäckar i Hudsonfloden i New York. Allt detta gjorde att Friedkin kände att han hade tillräckligt material för att göra filmen.


©United Artists

Filmen hade setts en gång i tiden och inte mycket mindes från den. Det skulle i så fall vara det faktum att Al Pacinos karaktär vistas mycket i den skumma och råa s&m-världen. Mycket riktigt är det gott om denna vara. Det känns som det går till överdrift med att visa läderpojkarna på klubbarna som Steve Burns besöker. Inte bara att det är många av dessa scener, de är även svettiga och starkt grafiska. Givetvis för att ge en bild av vad Steve tar del av för att visa hur det påverkar honom, men det känns även lite provokativt.


©United Artists

Ursprungligen var filmen hela 40 minuter längre, men Friedkin tvingades klippa ner runt 40 minuter då filmcensuren ville ge den X-stämpel för pornografi. Enligt Friedkin var det en hel del ytterligare scener på s&m-klubbarna där Steve Burns ser på när männen utför diverse sexuella handlingar på och med varandra. Men det fanns även fler vändningar i storyn och även implikationer på att Steve Burns medverkade i dessa handlingar. De bortklippta 40 minuterna lär även ha gett fler svar om slutet, något som nu lämnas öppet.


©United Artists

Vad som hade all potential att bli en tät, spännande, välspelad och bra seriemördarthriller i dessa miljöer, verkar mest intresserad av att visa upp s&m-kulturen på ett grafiskt sätt. Det känns lite som Friedkin blivit förblindad av detta och valt att mer fokusera på det än karaktärerna och själva mordmysteriet. Han har med flit tagit det till det yttersta och skapat en rå och brutal miljö som huvudpersonen måste vistas i vilket tär på hans psyke. Det utforskas dock lite på fel sätt och gör att filmen förvisso är ok överlag men man känner att det fanns mer och något annat att få ut av det hela.


©United Artists

Avslutningsvis intressant att William Friedkin egentligen ville ha Richard Gere i rollen som Steve Burns, han ville spela rollen och allt var klart. Men då Al Pacino visade intresse för rollen och var en större stjärna, bestämdes det att han var ett säkrare kort. Friedkin var senare besviken att han inte gjorde filmen med Gere då han kände att det hade gett karaktären något annat som nu saknades. I efterhand tyckte han dock att Pacino funkade i rollen på ett sätt han inte kände under inspelningen.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.5

Knox Goes Away

Titel: Knox Goes Away
Genre: Drama/Kriminalare/Thriller
Land: USA
År: 2023
Regi: Michael Keaton
I rollerna: Michael Keaton, James Marsden, Al Pacino, Suzy Nakamura, Marcia Gay Harden

Handling: När en yrkesmördare har en form av demens som utvecklas snabbt, ges han en möjlighet att ställa saker till rätta genom att rädda livet på sin främmande vuxna son.

Omdöme: John Knox (Michael Keaton) är en yrkesmördare som får reda på att han lider av en slags demens som förvärras i rask takt. Det kommer inte ta år eller månader innan hans hälsa är utom kontroll. Han har därför högst ett par veckor på sig att ordna ett och annat innan hans tillstånd inte tillåter honom att minnas vad det är han gör.


©Lionsgate

Det senaste kontraktsmordet går snett vilket blir startskottet på Knox plan att dra sig tillbaka för gott. Han behöver omvandla sina värdesaker till pengar som ska delas på tre personer. En av dessa är hans vuxna son Miles (James Marsden). En dag dyker Miles upp och behöver sin fars hjälp. Det blir en chans för John att hjälpa sin främmande son och göra något gott. Till sin hjälp tar han sin gamle vän, tjuven Xavier (Al Pacino) som ska se till att han håller sig till sin plan.


©Lionsgate

Michael Keaton, som gjorde regidebut 15 år tidigare med The Merry Gentleman (2008), gör ett bra jobb som regissör och skådespelare på den här filmen. Inte någon film som skulle vara direkt actionladdad utan snarare en som låter storyn och skådespelarna få utrymme att berätta historien i ett behagligt tempo.


©Lionsgate

Under filmens gång kommer tre filmer upp i tankarna som filmen antingen påminner en del om eller har inslag av. Den första är Mr. Brooks (2007) där en familjefar är en iskall mördare och behöver hjälpa sin vuxna dotter som hamnar i trubbel. Den andra är De zaak Alzheimer / The Memory of a Killer (2003) om en mördare som lider av Alzheimer. Den tredje är Memento (2000) där en man som lider av korttidsminnesförlust måste skriva ner ledtrådar för att genomföra sin plan.


©Lionsgate

Det blir inte så tokigt det här. Förutom ett stabilt manus, som alltså har en del likheter med nämnda filmer, är Michael Keaton gedigen i huvudrollen utan att för den delen behöva visa upp hela sitt känsloregister. Han håller det istället relativt lågmält då karaktären måste försöka behålla sitt fokus samtidigt som förvirringen blir allt större.


©Lionsgate

Vid sidan om Keaton funkar James Marsden bra som sonen Miles. Man känner av hans desperation när han hamnat i en svår knipa. Helt klart en övertygande prestation som funkar från början till slut. Sen får man inte glömma Al Pacino som dyker upp efter runt halva filmen och blir lite av en sidekick till Keaton resten av vägen. Även om han mestadels inte behöver förta sig, spelar han rollen på ett skönt sätt.


©Lionsgate

Allt som allt får man säga att filmen funkar bra. Den håller en engagerad rakt igenom och man får vara nöjd med resultatet. Är det två saker som är mindre bra är det dels poliserna som sköter utredningen och leder jakten på Knox. De är något svaga och småkorkade, även om det är meningen för att lätta upp stämningen lite. Hade gärna sett ett par bättre skådespelare och karaktärer här. Dels är det ett beslut Knox tar med en person som förråder honom. Förvisso kan det ses som att han är barmhärtig och inte bara en kallblodig mördare, men det hade varit att föredra om han visat en iskall sida i det läget.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.0