To Catch a Thief

Titel: To Catch a Thief / Ta fast tjuven
Genre: Romantik/Mysterium
Land: USA
År: 1955
Regi: Alfred Hitchcock
I rollerna: Cary Grant, Grace Kelly, Jessie Royce Landis, Charles Vanel

Handling: Amerikanen John Robie har lämnat livet som juveltjuv bakom sig och lever nu ett respektabelt liv på franska Rivieran. När liknande juvelstölder inträffar, faller misstankarna genast på Robie som bestämmer sig för att finna tjuven och rentvå sitt namn.

Omdöme: Franska Rivieran har sett en rad juvelstölder på senare tid. John Robie (Cary Grant) blir genast huvudmisstänkt eftersom tillvägagångssättet starkt påminner om hur den gamle juveltjuven brukade slå till innan han drog sig tillbaka. John är väl medveten om att polisen vill gripa honom. Därför måste han försöka rentvå sitt namn genom att hitta den riktiga juveltjuven som verkar veta precis hur John brukade arbeta.


©Paramount Pictures

John tar hjälp av försäkringsagenten H.H. Hughson (John Williams) genom att övertala honom att tillhandahålla en lista på klienterna med mest värdefulla smycken i trakten. På så vis hoppas John kunna röka ut juveltjuven och rentvå sitt namn.


©Paramount Pictures

Överst på listan är amerikanska oljemiljonärerna Jessie Stevens (Jessie Royce Landis) och hennes dotter Frances (Grace Kelly). John fixar ett möte med dem via Hughson och John charmar genast mamman Jessie eftersom det är hon som har juvelerna. Trots att den yngre Frances inte får någon uppmärksamhet från John faller hon pladask för honom och en romans inleds.


©Paramount Pictures

Det är Alfred Hitchcock och franska Rivieran. Det är Cary Grant och Grace Kelly. Det borde ju per automatik betyda mys, spänning och en bra film. Efter klassikerna Dial M for Murder (1954) och Rear Window (1954) blev detta den tredje och sista filmen Hitchcock gjorde med Grace Kelly. Hon drog sig tillbaka från filmbranschen år 1956 då hon blev prinsessan av Monaco.


©Paramount Pictures

Man kan läsa sig till att Hitchcock gillade tanken att spela in på franska Rivieran då han såg det hela som semester. Den känslan får man av filmen då slutresultatet är något av en besvikelse. Den saknar ett driv och det känns bara utdraget. Visst är det trevligt och mysigt med franska Rivieran men det borde fått större utrymme, inte minst känslan av att vara på plats.


©Paramount Pictures

Stora delar av filmen är tyvärr inspelade i studio. Skådespelarna är alltså inte på plats och det tar ifrån en hel del av upplevelsen av att vara på plats. Faktiskt konstigt att en storfilm av det här slaget valde att göra så trots att man varit på plats och spelat in en del scener. Kan fullt förstå om man gör det med inomhusscenerna, men när de kör bil eller sitter på en terrass och liknande med Rivieran som bakgrund vill man ha äkta vara. Filmen kom att vinna en Oscar för bästa färgfoto och visst är färgerna och fotot fint. Det är något visst med dessa 50-tals filmer där mysighetsfaktorn är påtaglig tack vare färgerna och fotot. Studiokänslan är dock på tok för stor vilket tar ifrån en hel del från filmupplevelsen.


©Paramount Pictures

Har aldrig sett denna som någon av favoriterna av Hitchcock men eftersom den inte mindes så väl och inte setts lika många gånger som andra mer älskade filmer, var förhoppningen att den kanske skulle omvärderas. Så blir inte fallet då den kanske snarare känns något överskattad. Visst ska man inte jämföra med flera andra spännande filmer av regissören, men då filmen inte blir så mysig som den kunde vara finns inte så värst mycket att ta med sig. Det skulle i så fall vara färgerna och fotot, kanske även romansen till viss del då inte minst Grace Kelly är smått bedårande.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 7.4