The Ice Storm

Titel: The Ice Storm
Genre: Drama
Land: USA
År: 1997
Regi: Ang Lee
I rollerna: Kevin Kline, Joan Allen, Sigourney Weaver, Christina Ricci, Tobey Maguire, Elijah Wood, Henry Czerny, Katie Holmes, Allison Janney

Handling: Året är 1973 i New Canaan, Connecticut. Den sexuella frigörelsen och polyestermodet har nått förorterna, liksom Watergate-skandalen. Under tacksägelsen drar ett snöoväder fram och staden blir isolerad, sociala tabun luckras upp och gränsen mellan ansvar och oansvarighet blir suddig.

Omdöme: Vissa filmer är värda att återbesöka med jämna mellanrum och de håller alltid lika bra. Detta är en sådan film. Thanksgiving närmar sig och vi befinner oss i villaförorten New Canaan, Connecticut. Många av de som bor här tar pendeltåget till och från jobbet inne i storstäderna. En som är på väg till New Canaan är Paul Hood (Tobey Maguire) som ska fira Thanksgiving hemma hos familjen.


© 20th Century Fox

Pauls föräldrar Ben (Kevin Kline) och Elena (Joan Allen) försöker jobba på sitt äktenskap vilket inte går något vidare. Pauls lillasyster Wendy (Christina Ricci) är konfronterande och politiskt medveten om vad som sker i landet och världen år 1973 med Watergateaffären och Vietnamkriget i fokus.


© 20th Century Fox

Wendy träffar i hemlighet Mikey Carver (Elijah Wood) och de har börjat experimentera tillsammans. Mikeys lillebror Sandy (Adam Hann-Byrd) är samtidigt hemligt förälskad i Wendy. Mikeys och Sandys föräldrar är Janey (Sigourney Weaver) och Jim (Jamey Sheridan) som i sin tur har ett brokigt äktenskap. Familjen Hood och Carver är bästa vänner men de vuxnas och barnens relationer komplicerar vänskapen på flera sätt.


© 20th Century Fox

En sån där film som med en gång drar in en i dess värld. En film som har det lilla extra i det mesta. Vad som förvånar mest är att filmen inte fick en enda Oscarsnominering, vilket är smått skandalöst. Inte för att det egentligen spelar någon roll men just att det är en typ av film som borde vara med och slåss om priser får en att höja på ögonbrynen. Visst var det tuff konkurrens, men med facit i hand var det en stor miss.


© 20th Century Fox

Om man gräver lite djupare för att förstå varför filmen inte åtminstone blev Oscarsnominerad så kan man plocka fram ett par orsaker. Filmen målar inte upp en direkt lycklig bild av de två familjerna som kämpar med en värld i förändring. Det finns ingen hjälte utan alla är mänskliga med sina brister. En annan anledning är att filmen bara fick en begränsad release av filmbolaget som inte heller marknadsförde filmen särskilt väl inför Oscarssäsongen. Och sedan har vi regissören Ang Lee som ännu inte var en etablerad Oscarsfavorit som han senare kom att bli. Hade filmen gjorts ett par år senare hade den nästan garanterat fått stötte genomslagskraft och blivit en Oscarsfavorit.


© 20th Century Fox

Vad är det då som gör filmen så bra i mina ögon? Den har egentligen inga svagheter. Ang Lees regi är delikat och finstämd. Man märker att det är en regissör som föredrar att hålla det lågmält istället för att vrida upp dramatiken. Det blir mer kännbart så här eftersom balansen prickas. Manuset är också riktigt bra och bygger på Rick Moodys bok, som för övrigt själv blev helt uppslukad och tagen av filmen. Fotot är lyckat medans musiken av Mychael Danna är bra rakt igenom och bitvis riktig fin och känslosam, helt klart pricken över i:et.


© 20th Century Fox

Sedan har man prestationerna som är lika lågmälda som filmen är, trots att det finns många dramatiska, gripande, ibland komiska och även starka scener filmen igenom. Kevin Kline, Joan Allen och Signourney Weaver är stjärnorna som alla levererar. Men ungdomarna ledda av Christina Ricci, Tobey Maguire och Elijah Wood är också mycket bra. Det gör att filmen hela tiden behåller intresset vare sig historien följer de vuxna eller ungdomarna.


© 20th Century Fox

Filmen har en förmåga att utforska svåra ämnen på ett smakfullt sätt. Det skulle kunna bli för mycket och spåra ur men istället känner man för de inblandade. Det hela fås även ihop på ett sätt som är gripande och starkt men även för samman familjen, åtminstone en av dem. Det finns liksom hopp istället för att allt ska utmynna i tragedi och mörker. Utan tvekan en av 1997 års främsta filmer, trots stenhård konkurrens.

4 - Skådespelare
4 - Handling
5 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
21 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 8.0 alt. 8.5
IMDb: 7.3