
Titel: Kill Me Again / Döda mig igen
Genre: Kriminalare/Thriller
Land: USA
År: 1989
Regi: John Dahl
I rollerna: Val Kilmer, Joanne Whalley, Michael Madsen, Jon Gries
Handling: Fay vill bort från sin våldsamme och svartsjuke pojkvän Vince. Hon anlitar Jack Andrews, en privatdetektiv, för att arrangera hennes död. Vince finner dock att Fay fortfarande lever. Jakten på Jack, Fay och pengarna kan börja.
Omdöme: Fay (Joanne Whalley) och hennes pojkvän Vince (Michael Madsen) lyckas råna ett par män som jobbar åt den lokala maffian och kommer över deras portfölj full med pengar. Med pengarna i sin ägo börjar misstron mellan paret växa, vilket leder till att Fay lyckas komma undan med pengarna. Hon är dock väl medveten om att den våldsamme Vince kommer att leta efter henne och Fay måste därför finna ett sätt att hålla sig gömd för alltid.
© MGM
Fay, som gärna vill stanna i Nevada ett tag eftersom hon gillar att spela på kasino, har en plan för att hålla Vince borta. Hon vänder sig till den lokale privatdetektiven Jack Andrews (Val Kilmer) och ber honom iscensätta hennes död. Jack är tydlig med att det hon ber om är illegalt, men eftersom Fay verkar genuint rädd för sitt ex och Jack är skyldig pengar går han med på att hjälpa sin nya klient. Det visar sig vara det största misstaget han kunde göra.
© MGM
John Dahl gjorde regidebut med denna film - en gammal hederlig neo-noir. Alla ingredienser finns egentligen på plats för denna typ av film. Vi har ett farligt par på flykt undan lagen och med kriminella efter sig, en oskyldig som blir indragen i något stort och gott om intriger, svek och lögner som kan leda åt flera olika håll.
© MGM
Val Kilmer och Joanne Whalley var gifta på den här tiden och det var en av anledningarna till att filmen lyckades locka till sig dem för de två huvudrollerna. Fay är en tvättäkta femme fatale - förförisk, farlig och falsk, och spelas bra av Joanne Whalley. Hon överglänser både Val Kilmer och Michael Madsen, mycket tack vare att det är en tacksam roll att spela. I Kilmer hade man dock en del sparkapital och man känner aldrig riktigt att man får grepp om karaktären. Ska han vara lite småkorkad och naiv, eller är han smartare än han ger sken av? Kanske var det tanken att lämna det lite öppet, eller så var Kilmer inte helt engagerad i filmen med tanke på att John Dahl i efterhand sagt att han var svår att jobba med.
© MGM
Filmen kom inte att bli framgångsrik, vilket till stor del berodde på att filmbolaget inte trodde på den och gav därför inte filmen någon bredare distribution på bio. Men det ledde till att John Dahl ett par år senare fick göra sitt nästa projekt Red Rock West (1993) - mycket tack vare att Nicolas Cage rekommenderades att ta huvudrollen av sin farbror Francis Ford Coppola, som gillade denna film en hel del.
© MGM
Till stor del uppskattas filmen för vad den är och försöker vara. Den får till det ganska bra under långa stunder, inte minst tack vare den distinkta stämningen som en neo-noir ofta skapar. Det känns också som att den har mer på gång än vad den till slut levererar. Även om den försöker och bitvis lyckas, saknas något för att ro det hela i hamn. Den är dock tillräckligt trevlig för att man ska vilja titta vidare för att se hur det ska gå. Till slut blir en del vändningar inte helt tillfredsställande och man känner att det är lite av en missad chans till något mer. Det är varken den bästa eller sämsta neo-noiren som setts, men den funkar åtminstone för stunden.
3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt
Betyg:

Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.3
Tack för tipset. Kände inte till denna men jag gillar skådisarna.
SvaraRaderaTycker det ofta är trevligt med neo-noir och även om denna inte tillhör de bästa är den ganska sevärd.
RaderaVilka är de bästa neo-noirerna? Lista gärna en bunt... :-)
RaderaOj, det är ju högst personligt vad man gillar. Och sen beror det på vilka som ska räknas. Har dock funderat på att sätta ihop en lista, så jag får nog återkomma med det :)
Radera