Lady in Cement

Titel: Lady in Cement / Kvinna i cement
Genre: Kriminalare/Mysterium
Land: USA
År: 1968
Regi: Gordon Douglas
I rollerna: Frank Sinatra, Raquel Welch, Richard Conte, Dan Blocker

Handling: Privatdetektiven Tony Rome ägnar sin lediga tid åt dykning. Under vattnet hittar han en kvinna fastgjuten med fötterna i ett cementblock. Samtidigt som Tony hjälper polisen med fallet, anlitas han av en viss Gronsky för att hitta en kvinna som försvunnit. Det mesta tyder på att Gronsky söker just den kvinna Tony hittade.

Omdöme: Uppföljaren till Tony Rome (1967) och bygger på den andra boken om privatdetektiven Tony Rome spelad av Frank Sinatra. Under en dyktur utanför Miamis kust hittar Tony en död ung kvinna på havets botten. Hon har blivit dumpad där med fötterna i ett cementblock.


©20th Century Fox

Samtidigt som Tony hjälper polisen och gamle vännen Dave Santini (Richard Conte), blir han anlitad av Waldo Gronsky (Dan Blocker) som letar efter en blond ung kvinna. Eftersom signalementet stämmer in på den döda kvinnan får Tony något att gå på. Det leder honom till societetskvinnan Kit Forrest (Raquel Welch) som ärvt sin rike far och ofta anordnar stora fester. Den döda kvinnan var på festen innan hon försvann. Det får Tony en chans att komma vidare med fallet samtidigt som han bekantar sig lite mer med Kit.


©20th Century Fox

Frank Sinatra har en stil som passar privatdetektiven Tony Rome ganska bra. Han känns liksom lite blasé mest hela tiden och glider igenom scenerna. Raquel Welch är något av en Bond-brud och var ju en stor sexsymbol på den här tiden. Hon funkar väl ok men hade gärna sett henne få mer av en femme fatale-roll att jobba med. Och så har vi Dan Blocker som nog mest var känd som Hoss Cartwright i populära TV-serien "Bonanza". Han känns som en blandning mellan en storväxt Bond-skurk och en burdus tuffing man kan sympatisera med.


©20th Century Fox

Den förra filmen Tony Rome (1967) var ett småtrevligt deckarmysterium även om den jazziga musiken inte direkt hjälpte filmen. Här blir det till viss del mer av samma vara men med en mer komisk touch. Det märks inte minst på musiken som genomgående låter som från en komedi, trots att det är biljakter och annat som borde vara spännande.


©20th Century Fox

Även om filmen inleder med ett mordmysterium som Tony Rome kan börja gräva i, blir filmen lite rörig vilket gör att man aldrig riktigt får grepp om handlingen. Detta i kombination med musiken som alltså inte riktigt funkar gör att det blir en film som aldrig får till det. Inte uselt men det är svårt att se vad man försökte göra med filmen eftersom den vare sig blir direkt rolig eller har ett deckarmysterium som lyckas engagera.

3 - Skådespelare
2 - Handling
2 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
12 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 5.5 alt. 6.0
IMDb: 5.8

Movies-Noir Oscars - 1996

1996 gör det inte lätt med bästa film då det finns åtminstone tre värdiga vinnare, men endast en kan väljas ut. Desto enklare med bästa internationella film även om det finns flera starka utmanare. Huvudrollerna är relativt givna medan birollerna är något svårare.



UTMANARNA FÖR BÄSTA FILM:
Bound
Fargo
L'appartement
Pusher
Sling Blade
Swingers
Trainspotting




BÄSTA FILM:
Kolja







BÄSTA INTERNATIONELLA FILM:
Kolja (Tjeckien)



UTMANARNA:
Jägarna (Sverige)
L'appartement (Frankrike)
Pusher (Danmark)
Tesis (Spanien)





BÄSTA MANLIGA HUVUDROLL:
Billy Bob Thornton (Sling Blade)



UTMANARNA:
Philip Baker Hall (Hard Eight)
Tom Cruise (Jerry Maguire)
Zdeněk Svěrák (Kolja)
Vincent Cassel (L'appartement)
Eddie Murphy (The Nutty Professor)
Kim Bodnia (Pusher)
Ewan McGregor (Trainspotting)





BÄSTA KVINNLIGA HUVUDROLL:
Frances McDormand (Fargo)



UTMANARNA:
Laura Dern (Citizen Ruth)
Demi Moore (If These Walls Could Talk)
Brenda Blethyn (Secrets & Lies)





BÄSTA MANLIGA BIROLL:
Steve Buscemi (Fargo)



UTMANARNA:
Joe Pantoliano (Bound)
William H. Macy (Fargo)
Jonathan Lipnicki (Jerry Maguire)
Bill Murray (Kingpin)
Edward Norton (Primal Fear)
Sean Connery (The Rock)
Robert Carlyle (Trainspotting)





BÄSTA KVINNLIGA BIROLL:
Natalie Portman (Beautiful Girls)



UTMANARNA:
Renée Zellweger (Jerry Maguire)
Andie MacDowell (Multiplicity)

Two Way Stretch

Titel: Two Way Stretch / Det perfekta alibit
Genre: Komedi/Kriminalare
Land: Storbritannien
År: 1960
Regi: Robert Day
I rollerna: Peter Sellers, David Lodge, Bernard Cribbins, Wilfrid Hyde-White, Lionel Jeffries

Handling: Dodger Lane planerar det perfekta rånet medan han sitter i fängelse. Han tänker bryta sig ut, stjäla en förmögenhet i diamanter och sedan bryta sig tillbaka in i sin cell utan att någon märker att han varit borta. Med bara ett par dagar kvar av fängelsetiden - vad kan gå fel?

Omdöme: De tre kåkfararna Dodger Lane (Peter Selers), Jelly Knight (David Lodge) och Lennie Price (Bernard Cribbins) delar cell. De lever ett gott liv i fängelset med frukost levererad från utanför murarna och de har det väldigt fritt i cellen och runt om fängelset. Fängelsechefen och vaktchefen kör båda med en avslappnad attityd och ser alla som en stor familj.


©British Lion Films

Ett par dagar innan de tre ska friges får de besök av sin gamla kumpan Soapy Stevens (Wilfrid Hyde-White) som utger sig för att vara deras pastor. Han har en stor kupp på gång med det perfekta alibit. De tre ska rymma, genomföra kuppen som ger dem £2m och återvända till fängelset samma kväll. Dagen efter ska de friges.


©British Lion Films

Planeringen är i full gång och allt verkar klaffa. Men då vaktchefen går i pension ersätts han med Crout (Lionel Jeffries) som visar sig styra med järnhand. Han rör om i grytan ordentligt vilket gör att Dodger, Jelly och Lennie måste överlista honom och finna ett sätt att smita ut för att genomföra kuppen innan de återvänder utan att någon upptäckt att de varit borta.


©British Lion Films

En rolig brittisk fängelsekomedi som funkar och ger en hel del skratt. Detta trots att Peter Sellers inte är lika rolig eller bra som han skulle bli ett par år senare när han blivit varm i kläderna som inspektör Jacques Clouseau. Filmen lever istället på bredd istället för spets. Med andra ord kommer humorn från olika håll och kanter där flera får dela på ansvaret.


©British Lion Films

De två som nog sticker ut mest är dels Wilfrid Hyde-White som Soapy Stevens och dels Lionel Jeffries som Crout. Soapy är en skön och lurig karaktär som övertygar alla om att vara pastor när han i själva verket är en slug tjuv. Crout å sin sida går helt in i sin roll som vaktchef, skriker och kommenderar kåkfararna så han blir blå i ansiktet. En annan som måste nämnas av en annan anledning är Bernard Cribbins i rollen som Lennie. Honom känner man igen från "Fawlty Towers" där han minnesvärt spelar mannen som Basil Fawlty misstar för att vara en hotellinspektör.


©British Lion Films

Det blir en lättsam och rolig film mest hela tiden, olik de flesta fängelsefilmerna man brukar se. Nu kretsar i princip allting kring de tre cellkamraterna där inne, men det funkar bra. Man behöver inte få med fler karaktärer vad gäller andra kåkfarare eftersom fängelsechefen, vaktchefen och Soapy alla får gott om utrymme för att ge de tre tillräckligt med stöd under filmens gång. Kanske att filmen kunde slutat en minut tidigare då den extra scenen på slutet känns onödig och gör att filmen inte slutar på topp. Men det gör inte så värst mycket då man haft trevligt under de föregående 80 minuterna.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.8

Endurance

Titel: Endurance
Genre: Dokumentär
Land: USA/Storbritannien
År: 2024
Regi: Elizabeth Chai Vasarhelyi, Jimmy Chin, Natalie Hewit

Handling: Maritime Heritage Trust lokaliserar Shackletons skeppsbrutna Endurance som sjönk nära Antarktis år 1915. Shackleton och 27 män i besättningen överlever ett otroligt äventyr efter att fartyget sjunker, vilket visar upp mänsklig motståndskraft mot alla odds.

Omdöme: Första världskriget bryter ut år 1914 och Ernest Shackletons expedition till Antarktis är hotad. Men han får grönt ljus av Churchill att fortsätta med sin besättning på 27 män. Isarna blir till slut för mycket och skeppet Endurance fastnar. Utan land i sikte tvingas Shackleton och besättningen kliva av på isarna och inleder en expedition på liv och död.


©Hulu/Disney+

Över 100 år efter att Endurance sjönk till havets botten har ett team inlett ett nytt försök att försöka lokalisera det mytomspunna skeppet. Expeditionen finner samma iskalla klimat och svåra förutsättningar. Men med hjälp av modern teknik, dagböcker, loggböcker och annan information är förhoppningarna återhållsamt optimistiska att en gång för alla göra det historiska fyndet.


©Hulu/Disney+

Regissörerna som låg bakom Oscarsvinnande dokumentären Free Solo (2018) ger oss två historier i en. Dokumentären följer den moderna expeditionen som går ut på att lokalisera Endurance och varvar det med att berätta historien om Shackletons expedition som ledde till skeppsbrottet 1915.


©Hulu/Disney+

Med hjälp av restaurerat och färglagt material som spelades in och dokumenterades under Shackletons expedition, får vi ta del av den hissnande expeditionen som kommer att bli ett stort misslyckande. Men som det visar sig även ett framgångsrikt misslyckande.


©Hulu/Disney+

Om dokumentären endast hade visat upp jakten på att försöka lokalisera Endurance hade det inte fått samma tyngd. När man nu får följa Shackletons äventyr får det hela en annan innebörd då man får se vad Shackleton och besättningen tvingades gå igenom. En expedition som övergår till att bli en verklighetsbaserad överlevnadshistoria lite i stil med den som filmatiserades som Alive (1993) och senare Society of the Snow (2023). Med andra ord gripande, fascinerande och spännande.

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 7.5

Way Home

Titel: Vejen hjem / Way Home
Genre: Drama/Thriller
Land: Danmark
År: 2024
Regi: Charlotte Sieling
I rollerna: Nikolaj Lie Kaas, Albert Rudbeck Lindhardt, Harki Bhambra, Arian Kashef

Handling: När sjuttonårige Adam lämnar sitt hem i Danmark för att ansluta sig till IS, följer hans far Christian efter i ett försök att övertyga honom att återvända. Christian, som tidigare tjänstgjort som militär i Mellanöstern, smugglas in i Syrien förklädd som jihadist och ansluter sig till ett krigsförband i det pågående inbördeskriget. När han tränger djupare in i kalifatet inser han att han måste vara redo att offra allt för att få sin son tillbaka.

Omdöme: Året är 2014 och Christian (Nikolaj Lie Kaas) anländer till Syrien. Han är där för att försöka lokalisera sin son Adam (Albert Rudbeck Lindhardt). Christian är uppenbarligen redo att göra allt för att få hem sin son. Som f.d. soldat som stridit i Mellanöstern har han lärt sig arabiska och uppger att han konverterat till islam och blivit jihadist, allt för en chans att få hem sonen.


©Scanbox

Under sin vistelse i det krigshärjade Syrien kommer han i kontakt med Bilal (Harki Bhambra) som anslutit från Storbritannien och är en s.k. fixare. Christian ber om ett nytt simkort till mobilen och information om sin son Adam. Under tiden som Bilal hör sig för möter Christian de två islamisterna Abu Hassan (Arian Kashef) och Abu Amin (Besir Zeciri) som anslutit från Christians hemland Danmark. Med dessa tre mäns hjälp kommer Christian ut på frontlinjen och får upp ett spår efter sin son Adam. Frågan blir inte bara om Christian kan hitta sin son utan även om han kan få hem honom vid liv.


©Scanbox

En sak ska man ha klart för sig och det är att filmer som utspelar sig i krigshärjade områden som här är inte direkt lockande. Att se förstörelse och misär är inte något man vill se. När filmen togs an var förhoppningen att den åtminstone delvis skulle utspela sig i Danmark och västvärlden. Men nu utspelar det sig uteslutande i Syrien vilket man efter ett tag accepterar. Det blir trots allt tillräckligt engagerande när vi följer Christians jakt på sin son.


©Scanbox

Eftersom man inte riktigt vet vad Christians agenda är fullt ut, är man lite nyfiken på att se vad han ska ta till. Man förstår att han är där för att få ut sin son men när det visar sig att han har en bakgrund som soldat tänker man att det kanske kan bli mer action av det hela. Det hålls dock på en mer realistisk nivå istället för att Christian skulle ta till Rambo-metoder och ställas mot en hel armé IS-soldater. Fast visst hade det varit lite kul att se honom röja loss för fullt.


©Scanbox

Under filmens gång känner man flera gånger hur meningslöst det hela är. Vad går det hela ut på när unga som gamla slåss mot varandra, skjuter och dödar folk till höger och vänster. I och med att Christian får ögonen på sonen Adam finns åtminstone ett syfte med Christians kamp. Det känns också som något mer är på gång än vad det till slut utmynnar i. Relativt känslosam resa man gör med Christian men till slut kommer känslan av meningslöshet och hopplöshet fram igen. Ingen munter film med andra ord.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.8

The Third Secret

Titel: The Third Secret / Död mans hemlighet
Genre: Drama/Mysterium
Land: Storbritannien
År: 1964
Regi: Charles Crichton
I rollerna: Stephen Boyd, Pamela Franklin, Jack Hawkins, Richard Attenborough, Diane Cilento, Judi Dench

Handling: En prominent brittisk psykoanalytiker begår självmord, men hans tonåriga dotter vägrar tro det, och grundar sina teorier på sin fars egen livsfilosofi. Med hjälp av en av hennes pappas patienter börjar hon en esoterisk utredning som innehåller många oväntade överraskningar.

Omdöme: En morgon hittas en psykoanalytiker skjuten i huvudet på sin mottagning. Allt tyder på självmord, inklusive de sista orden han säger till hushållerskan som hittar honom innan han dör. En av hans patienter var amerikanen Alex Steadman (Stephen Boyd), en nyhetsreporter som numera bor i Storbritannien. Alex kontaktas av tonåriga Catherine Whitset (Pamela Franklin). Hon var dottern till den döde psykoanalytikern och hon är övertygad om att hennes far blev mördad.


©20th Century Fox

Alex är inte alls övertygad av Catherines påstående, men eftersom självmord var så långt ifrån vad psykoanalytikern stod för, känner Alex att han vill ta reda på sanningen. Med hjälp av Catherine kontaktar Alex patienterna han för tillfället behandlade. De misstänker nämligen att en av dem var den som mördade offret. Alex var ju själv hans patient och är därför en av de misstänkta.


©20th Century Fox

Alex vänder sig till de tre övriga patienterna som visar sig ha varit Alfred Price-Gorham (Richard Attenborough), Anne Tanner (Diane Cilento) samt Sir Frederick Belline (Jack Hawkins). Han försöker ta reda på om någon av dem har en sådan psykisk störning att de kunnat mörda. För övrigt kul att Judi Dench ses i sin filmdebut i en liten roll som assistent till Alfred Price-Gorham på hans konstgalleri.


©20th Century Fox

Ett mordmysterium där man känner att det kan bli klart intressant när Alex träffar patienterna för att försöka få fram något smaskigt. Tyvärr blir det lite segt och utan det rätta drivet när Alex gräver i patienternas liv. Det är egentligen inget fel på upplägget men just att det inte riktigt leder någonvart gör att filmen känns något trevande när det borde blivit spännande och mystiskt.


©20th Century Fox

Vad gör då filmen bra? Den har alltså ett upplägg som inte är så tokigt och ett mordmysterium som ändå behåller intresset då man inte vet hur det ligger till. Man anar väl att det lutar åt två huvudmisstänkta och mycket riktigt blir det en "uppgörelse" mellan dessa där det inte är helt solklart vem som är skyldig förrän på slutet. Ett slut som får till det hyfsat bra, synd bara att mellanpartiet inte får det att bränna till mer. Gillar även det svartvita 60-tals fotot som är fint att titta på. Filmen landar på mellan en svag trea och trea då den har något men når inte upp till sin potential. Noterbart att filmens regissör Charles Crichton senare kom att göra A Fish Called Wanda (1988) vilket också blev hans sista film.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
4 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.5

El Niño

Titel: El Niño / The Kid
Genre: Kriminaldrama/Thriller
Land: Spanien/Frankrike
År: 2014
Regi: Daniel Monzón
I rollerna: Luis Tosar, Jesús Castro, Sergi López, Bárbara Lennie, Ian McShane

Handling: Två ungdomar, Niño och Compi, ger sig in i drogsmugglingens värld i Gibraltarsundet; medan två poliser, Jesús och Eva, försöker utrota smuggelgodset.

Omdöme: Gibraltarsundet är ett av Europas mest frekventerade vatten och hamnen i Gibraltar har fullt upp med stora mängder containers som ska levereras med fartyg och långtradare. Närheten till Afrika gör dock att det även är en plats där smuggling är ett stort problem, inte minst drogsmuggling. Två poliser, Jesús (Luis Tosar) och Eva (Bárbara Lennie) som jobbar med att försöka finna och stoppa ligor, har spanat på en man som endast är känd som "Engelsmannen" (Ian McShane).


©20th Century Fox

Samtidigt bestämmer sig ungdomarna och bästa vännerna Niño (Jesús Castro) och Compi (Jesús Carroza) för att ge sig in i smugglarbranschen. De är trötta på att jobba hårt inom fiskbranschen när de kan tjäna bra med pengar med att smuggla och på så vis uppfylla sin dröm om att öppna en strandbar. Compi har kommit i kontakt med Halil (Saed Chatiby) som är en ung man med marockanska rötter som har en kontakt inom drogvärlden. Det blir starten på vännernas smugglarkarriär och inte minst Niño kommer visa sig vara av det rätta virket.


©20th Century Fox

Regissören Daniel Monzón följde upp sin hyllade Celda 211 / Cell 211 (2009) med denna film som synar smugglingen i Gibraltarsundet. En film som balanserar mellan de två sidorna och aspireringen är nog att göra det till en storfilm med tanke på en speltid på en bit över två timmar. Det visar sig dock vara lite blandat resultat då det känns som en blandning mellan en biofilm och en TV-serie.


©20th Century Fox

Luis Tosar i huvudrollen som polisagenten Jesús känner man igen från en hel del och han är alltid bra. Kul nog var han med i en skurkroll som drogbaron i Michael Mann-filmen Miami Vice (2006) där det också handlade om drogsmuggling och motorbåtar. Här är han på andra sidan lagen för att försöka stoppa drogsmugglingen och ibland går tankarna till nämnda film när drogsmugglingen sker över Gibraltarsundet. Dock är det långt ifrån lika välgjort och storslaget då det alltså letar sig in lite TV-seriekänsla på sina håll.


©20th Century Fox

I princip varje gång historien skiftar till att följa ungdomarna Niño och Compi känns det mer som en TV-serie. Till stor del p.g.a. att de båda skådespelarna är något svagare och inte känns helt övertygande i rollerna. Men det har även att göra med det digitala fotot som på sina håll, oftast när man följer ungdomarna, har mer känslan av en TV-serie än biofilm. Det är bara en liten detalj men det spelar stor roll för helheten då man får lite svårt att känna sig helt indragen i filmen.


©20th Century Fox

En annan sak som gör att det inte blir lätt att bli uppslukad av vad man tar del av är att det inte alltid känns helt realistiskt. Visst får man köpa att man inte alltid visar upp exakt hur det går till i verkligheten och att man överdriver saker och ting. Men man undrar ibland vad polisen och myndigheterna håller på med. De borde ju vara vana vid hur smugglarna arbetar och ha rätt resurser för att förebygga det hela. Istället verkar de inte vara koordinerade eller organiserade vilket inte känns helt trovärdigt.


©20th Century Fox

Filmen, som alltså är en bit över två timmar, blir för utdragen och hamnar i en svacka runt halvvägs in då Niño inleder en relation med Halils syster Amina (Mariam Bachir). Inget fel i sig men filmen och inte minst tempot blir lidande. Det ger förvisso Niño en ny mening och motivation längre in i historien men detta och en del annat hade kunnat komprimeras och tätas till då filmen hade vunnit på att kortas ner med upp emot en halvtimme. Om man vill se en lite liknande men klart bättre film som också utspelar sig i Gibraltar så rekommenderas franska Gibraltar (2013).

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 6.4