Titel: L'uccello dalle piume di cristallo / The Bird with the Crystal Plumage / Ljudet från kristallfågeln / Svarta handsken / Dödens fågel
Genre: Mysterium/Thriller/Skräck
Land: Italien/Västtyskland
År: 1970
Regi: Dario Argento
I rollerna: Tony Musante, Suzy Kendall, Enrico Maria Salerno, Eva Renzi, Mario Adorf
Handling: En ung man blir en kväll vittne till vad som synes vara ett mord inne på ett konstgalleri. Inlåst i lokalens glastäckta entré, tvingas han bli vittne till dådet. Som enda vittne blir han själv föremål för utredning, och snart riskerar han att bli såväl anklagad som nästa offer.
Omdöme: Det blev en regidebut som heter duga av Dario Argento. Filmen kom att gå på bio i tre och ett halvt år hemma i Italien och filmen ledde till en våg av giallo-filmer till följd av succén. Inte bara av Argento utan även av en rad andra italienska regissörer. Dock var han inte "gudfadern" av giallo då Mario Bava redan under 1960-talet introducerade genren och mördaren med svarta handskar, regnrock och hatt i och med The Girl Who Knew Too Much (1963) och Blood and Black Lace (1964).
© Titanus
Amerikanske författaren Sam Dalmas (Tony Musante) har kommit till Italien och Rom med sin flickvän Julia (Suzy Kendall) för lite semester och för att få inspiration då han fått skrivkramp. Skrivkrampen består och det är bara ett par dagar innan han ska flyga hem. Då blir han en kväll vittne till hur någon attackerar en kvinna inne på ett konstgalleri.
© Titanus
Attacken inne på konstgalleriet bevittnas av Sam som fastnar i glasentrén mellan ingången och skyltfönstret. Allt han kan göra är att se på hur den blodiga kvinnan som blivit attackerad håller på att dö. När polisen anländer ledda av inspektör Morosini (Enrico Maria Salerno), blir Sam både huvudvittne och huvudmisstänkt.
© Titanus
Tre mord har skett i staden den senaste tiden och allt tyder på att det är samma gärningsman. Polisen står dock handfallna då de inte har mycket att gå efter. De få ledtrådarna de har tack vare bevisen och Sams vittnesmål stämmer in på 150.000 personer i staden. Sam bestämmer sig för att själv luska i fallet och blir en slags privatdetektiv som gör polisens arbete. Under tiden får han mördaren efter sig, något polisen kan dra nytta av.
© Titanus
Det är en typ av film som kan ses om då det inte är särskilt lätt att minnas hur allt ligger till. Det enda som egentligen mindes var själva attacken inne på konstgalleriet som Sam bevittnar. Men även det ligger till lite annorlunda än vad det verkar. Sam försöker pussla ihop vad han sett, något stämmer inte riktigt men han kan inte komma på vad det är. Det blir därför ett pussel i ett pussel eftersom hans version av vad som hänt ändras med tiden.
© Titanus
Filmens främsta egenskaper är fotot och manuset. På ett typiskt giallo-vis är det ganska invecklat vilket gör det hela till ett mysterium man inte kan lista ut så enkelt. Det är lite kul när man inte bara har en mördare som serveras tidigt och man sedan följer polisens jakt på identiteten som man som tittare redan vet.
© Titanus
Vad som förbryllar en del är att en författare och turist ska leda utredningen. Lite komiskt att polisen liksom gett upp och inte ens verkar försöka utreda. De ger liksom nycklarna till utredningen till Sam som inte har något emot att göra efterforskningar och utsätta sig för livsfara. Man tycker ändå att polisen borde göra lite mer än att bara följa Sam.
© Titanus
Inte den mest skrämmande eller grafiska giallon men den är trots allt stilbildande och bjuder på tillräckligt med smått och gott för att det ska funka. Ennio Morricones musik är oftast passande men inte något av hans mest framstående verk. Istället är det alltså fotot och manuset som höjer sig en del när vi följer mysteriet med skräckinslag då den kniv- och rakbladsviftande mördaren sätter skräck i staden.
3 - Skådespelare
4 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
17 - Totalt
Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.1
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar