Cat People

Titel: Cat People
Genre: Fantasy/Thriller/Skräck
Land: USA
År: 1982
Regi: Paul Schrader
I rollerna: Nastassja Kinski, Malcolm McDowell, John Heard, Annette O'Toole, Ed Begley Jr

Handling: Irena Gallier flyttar ihop med sin bror "kattmannen". Samtidigt har staden drabbats av en mängd brutala överfall vilka utförts av en svart panter.

Omdöme: 40 år efter att originalet Cat People (1942) av Jacques Tourneur släpptes kom denna nyversion av Paul Schrader. Filmerna skiljer sig dock åt så pass mycket att det inte bör ses som en renodlad remake - snarare delar de samma grundkoncept och titel. Filmen är numera kanske mest känd för ledmotivet som framförs av David Bowie, som hörs lite lätt under förtexterna innan det spelas i sin fulla version under eftertexterna. Låten blev Golden Globe-nominerad, men förlorade till "Up Where We Belong" från filmen An Officer and a Gentleman (1982).


© Universal Pictures

Irena Gallier (Nastassja Kinski) anländer till New Orleans där hon möts upp av sin bror Paul (Malcolm McDowell), som hon inte har sett sedan hon var fyra år gammal. Sedan dess har hon bott hos fosterfamiljer, men nu återförenas de äntligen. Syskonen Gallier är inte som vanliga syskon - eller för den delen människor. De bär på något djuriskt inom sig. Paul låter sin natur ta över och transformeras till en svart panter, medan Irena stretar emot då hon inte vill sluta som sin bror.


© Universal Pictures

En kväll när Irena är på New Orleans Zoo för att måla porträtt möter hon Oliver (John Heard), som är djurparkens intendent. De börjar umgås, och eftersom hon behöver jobb kan han hjälpa henne med det - han blir trots allt förälskad i henne vid första ögonkastet. Men det är ett högt pris han måste betala om han vinner Irenas kärlek, eftersom hon skulle förvandlas till ett vilt djur om de gick till sängs - inte bara bildligt, utan också bokstavligt talat.


© Universal Pictures

Fantasy-elementen i berättelsen är något som inte går att undvika. Redan tidigt antyds att det rör sig om en mytologisk historia som man behöver köpa. Förvandlingen från människa till svart panter kan jämföras med filmer som handlar om varulvar, vampyrer och liknande. Man får helt enkelt ta det för vad det är, och om filmen inte går till alltför stora överdrifter kan det accepteras.


© Universal Pictures

Filmen är något långsam och sträcker speltiden till två timmar. Det hade inte riktigt behövts, men det är inte heller helt fel med tanke på vad den velat åstadkomma. Hade filmen stramats upp hade det kunnat bli bättre, tätare och lite mer tempo. Samtidigt lever den mycket på stämningen som byggs upp. Det är den nästan hypnotiska upplevelsen som gör att man inte har något emot att titta vidare. Det kan tillskrivas inramningen som Paul Schrader skapat, liksom musiken av Giorgio Moroder. Tonerna är något mer nedtonade än väntat, men effektiva i att skapa atmosfären. Man hade dock gärna sett att musiken fått mer utrymme, vilket hade kunnat höja helheten ytterligare.


© Universal Pictures

Även om filmen har sina brister och kunde gjorts bättre, hade den också kunnat vara avsevärt sämre i fel händer. Här finns en mystik kring myten om "kattmänniskorna", och till stor del håller sig filmen till tesen "less is more". Det går med andra ord inte till överdrift med en massa övernaturliga inslag eller taffliga effekter som skulle göra det plågsamt att titta på. Istället innehåller den en del skräckelement som på sina håll känns övertygande, men även en erotisk laddning som ligger i luften och leder oss mot en ödesmättad och oförutsägbar upplösning.

3 - Skådespelare
2 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 6.2