Cairo Station

Titel: Bab el-Hadid / Cairo Station / Kairo centralstation
Genre: Kriminalare/Drama
Land: Egypten
År: 1958
Regi: Youssef Chahine
I rollerna: Youssef Chahine, Farid Shawqi, Hind Rostom, Hassan el Baroudi

Handling: Qinawi, som tjänar sitt uppehälle genom att sälja tidningar på Kairo centralstation, blir helt besatt av Hannuma - en attraktiv, ung kvinna som säljer drycker.

Omdöme: Detta är historien som berättas av Madbouli (Hassan el Baroudi) som har ett tidningsstånd på Kairo centralstation. Han är van vid att läsa om alla möjliga konstiga och hemska fall i tidningarna. Men nu berättar han vad han själv varit med om. Det börjar med att han träffar på en ung man som verkar i behov av hjälp. När Madbouli inser att stackaren är halt, bestämmer han sig för att inte bara ge honom ett jobb som tidningsförsäljare utan hittar även ett skjul åt honom där han kan bo.


© Criterion

Den halte mannen visar sig heta Qinawi (Youssef Chahine) och håller sig mest för sig själv. Madbouli finner att Qinawi måste vara sexuellt frustrerad då hans skjul snart är belamrat med bilder på lättklädda damer. Mycket riktigt blir Qinawi besatt av Hannuma (Hind Rostom). Hon är en av de lokala unga kvinnorna som säljer dryck och stjäl på tågstationen. Hon är i färd med att snart gifta sig med Abu Siri (Farid Shawqi) som är en storväxt bagagebärare på stationen. Det hindrar inte Qinawi från att själv vilja göra Hannuma till sin fru.


© Criterion

Inte varje dag man plockar fram en gammal egyptisk film men denna hade man hört talas om som en klassiker, kanske även att det skulle vara något i stil med en Hitchcock-film. Det är farligt att hoppas eller förvänta sig något i klass med hans filmer, men trots allt lät upplägget tillräckligt intressant för att få en att vilja ta sig en titt.


© Criterion

Upplägget är det inget fel på när det hela drar igång. Men när man jämför med västerländska klassiker finns det ett par problem. Prestationerna är lite väl teatraliska på sina håll, syftar främst på Hind Rostom som Hannuma. Hon känns nästan tagen från en 30-tals film. Sedan har filmen en tendens att få med utfyllnadsscener som drar ut på det hela innan den kommer igång med det man väntat på. Visst vill man visa upp de olika karaktärerna där på tågstationen men det är sällan det engagerar.


© Criterion

Vad man får är en film som mer kan liknas vid italiensk neorealism än film-noir eller Hitchcock. Den synar det egyptiska samhället och gör ett ganska bra jobb med att ge en bild av en del av problemen som Egypten stod inför runt den här tiden. Personligen hade det dock föredragits om filmen varit tvärtom, tonat ner neorealismen och varit mer lik film-noir som den har en del gemensamt med längre fram.


© Criterion

Filmen tar sig när Qinawis besatthet driver honom till att begå en våldsgärning. Han känner att om han inte kan få Hannuma så ska ingen annan få henne. Ett klassiskt svartsjukedrama med andra ord. Filmen tar sig i och med dessa spänningsmoment men det får sägas att Qinawi är en bra karaktär och spelas bra av regissören själv. Det är även ett elegant svartvitt foto och det är främst dessa två saker - Qinawi och fotot - som man tar med sig från filmen.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 7.5