True Believer

Titel: True Believer / Fighting Justice / Dodd - en rättvisans man
Genre: Drama/Kriminalare/Mysterium
Land: USA
År: 1989
Regi: Joseph Ruben
I rollerna: James Woods, Robert Downey Jr, Margaret Colin, Kurtwood Smith, Charles Hallahan, Luis Guzmán

Handling: Eddie Dodd är en utbränd före detta advokat för medborgarrättsfrågor som nu specialiserar sig på att försvara knarklangare. Roger Baron, nyutexaminerad från juristutbildningen, har följt Eddies fantastiska fall och vill nu lära sig vid hans sida. Med Rogers idealistiska påtryckningar tar Eddie motvilligt sig an fallet med en ung koreansk man som, enligt hans mor, har suttit i fängelse i åtta år för ett mord han inte begick.

Omdöme: Eddie Dodd (James Woods) har länge tagit sig an fall och försvarat klienter som ingen annan vill representera. Han har gått från medborgarrättsfrågor till att försvara narkotikaanklagade. Han får en ny assistent i form av Roger Baron (Robert Downey Jr) som är en nyutexaminerad jurist som ser upp till Eddie. Han märker dock snabbt att Eddie förlorat sin väg och sina ideal nu när han representerar de värsta av de värsta.


© Columbia Pictures

En dag får de ett intressant fall på sitt bord. En koreansk mor ber om hjälp då hennes son Shu Kai Kim (Yuji Okumoto) suttit fängslad i åtta år för ett gängmord hon är övertygad att han inte begått. Eddie och Roger tar sig an fallet och upptäcker snart att det finns detaljer som ger dem anledning att tro att de kan vinna fallet. Åklagarsidan har dock sluge distriktsåklagaren Robert Reynard (Kurtwood Smith) som blir en tuff nöt att knäcka. Men de ska inte underskatta Eddie Dodds kämpaglöd.


© Columbia Pictures

Det är något visst med rättegångsfilmer, inte minst från 80-talet. Här blir det inte särskilt svårt att komma in i filmen med en gång när Eddie och Roger slår sina huvuden ihop och börjar gräva i fallet. Som vanligt krävs det att bitarna faller på plats för att en film ska funka och höja sig över mängden. Tycker denna lyckas med det. För även om det inte är en klassiker har den en hel del som talar för den.


© Columbia Pictures

Skulle man bara välja en sak med filmen så är det James Woods. Han är i princip alltid bra och detta är inget undantag. Han ser inte klok ut med sin enorma hästsvans men det är hans prestation som kräver ens uppmärksamhet. En annan jag gillar är Kurtwood Smith som blir en bra motspelare i rollen som distriktsåklagaren. Robert Downey Jr funkar men är inte på samma nivå. Däremot är Charles Hallahan, Luiz Guzmán och en del andra i mindre biroller klart passande och bra.


© Columbia Pictures

Förutom ett par bra prestationer har filmen en story som funkar med de sedvanliga vändningarna. Det hör liksom till att det grävs fram saker som hela tiden för utredningen framåt. Samtidigt introduceras nya karaktärer längs vägen som alla har sin roll att spela. Historien utvecklas också på ett sätt som inte är helt lätt att förutse vilket bara gör det trevligare.


© Columbia Pictures

Avslutningsvis har filmen den rätta känslan. Svårt att beskriva men den återfinns ofta i 80-talarna med hela inramningen. En del av den skapas genom Brad Fiedels musik, inte minst huvudmelodin. Hans musik är för övrigt helt olik den han gjorde till The Terminator (1984) och Terminator 2: Judgment Day (1991). Allt som allt får vi en småmysig 80-talare som tål att ses (och ses om). Stark trea till svag fyra.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.7