One Battle After Another

Titel: One Battle After Another
Genre: Drama/Kriminalare/Thriller
Land: USA
År: 2025
Regi: Paul Thomas Anderson
I rollerna: Leonardo DiCaprio, Benicio Del Toro, Sean Penn, Tony Goldwyn

Handling: När deras fiende dyker upp igen efter 16 år återförenas en grupp före detta revolutionärer för att rädda en av sina egna döttrar.

Omdöme: En grupp våldsamma vänsteraktivister som kallar sig för French 75 tar till inhemsk terrorism för att göra sin röst hörd. En av gruppens ledarna är Perfidia (Teyana Taylor) som tillsammans med sin pojkvän Pat (Leonardo DiCaprio) och andra medlemmar i gruppen begår radikala våldshandlingar. De ser sig själva som revolutionärer och att de vill hjälpa illegala migranter och andra som den amerikanska regeringen är ute efter. För att bekosta sin terrorism begår de ett rån som går snett.


© Warner Bros.

Efter att överste Steven J. Lockjaw (Sean Penn) blivit förödmjukad av Perfidia under en av gruppens aktioner, blir han besatt av denna kvinna. Hon visar sig göra allt för att rädda sitt skinn, även om det betyder att hon vänder sina vänner och älskade ryggen.


© Warner Bros.

16 år senare har Pat och Perfidias dotter startat om under annan identitet som Bob och Willa. Men deras förflutna hinner till slut ikapp dem då Lockjaw får upp spåret efter dem. För hans del är det högst personligt och viktigt att han får tag i dem, i synnerhet Willa. Bob och Willa måste ta hjälp av sina revolutionära vänner för att få beskydd, men innan dess vänder sig Bob till Willas karatelärare Sergio St. Carlos (Benicio del Toro) som är redo att hjälpa till.


© Warner Bros.

Paul Thomas Anderson regisserar och har skrivit manuset som är inspirerat av boken Vineland. Hans första fyra-fem filmer uppskattades, ibland en hel del. Sedan har det inte varit samma uppskattning för hans filmer. Den trenden visar sig tyvärr även hålla i sig med den här filmen.


© Warner Bros.

Med en gång tar det emot att följa inte minst Perfidia och de andra revolutionärerna. Det värsta är egentligen att deras våldshandlingar och tankesätt glorifieras på ett sätt som lämnar en sur eftersmak. De utmålas som martyrer och slags hjältar vilket är mycket farligt. Man visar upp den andra sidan som en nazistisk vit makt-grupp för att deras handlingar ska vara befogade, men det är alldeles för genomskinlig vänsterpropaganda som tyvärr inte funkar särskilt väl. Den politiska motivationen är givetvis en viktig del för revolutionärerna men att glorifiera deras "kamp" är att gå för långt.


© Warner Bros.

På sätt och vis känns det ibland som Paul Thomas Anderson försökt ta ett kapitel från Quentin Tarantinos sätt att göra film på. Det slängs in en del låtar som ska göra det lite coolare och man försöker sig även på en del humor mitt i allvaret med den ständigt påtände Bob som man väl ska tycka är en skön snubbe. DiCaprio funkar ok som s.k. stoner och är väl egentligen ganska harmlös i jämförelse med en del andra ur den gamla vänstergruppen. Men särskilt roligt blir det inte och Tarantino-vibbarna funkar inte på långa vägar.


© Warner Bros.

Filmen är lång med en speltid på upp emot 2.40. Med tanke på inledningen och ämnet tar det till en början emot att titta vidare men det blir aningen bättre när handlingen förflyttas 16 år framåt i tiden. Man har inga problem med att titta vidare och ta sig igenom den långa filmen. Visst känns det av på sina håll men den lyckas ändå hålla uppe intresset någorlunda väl.


© Warner Bros.

Det finns absolut en del bra saker med filmen men den komponerade musiken av Jonny Greenwood är inte en av dem. Låter mest som någon slår på pianotangenterna helt på måfå. Förmodligen för att skapa en känsla av kaos och osäkerhet men det är inte bra.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 8.2