Titel: To Live and Die in L.A. / Änglarnas stad - Los Angeles / Brottsplats Los Angeles
Genre: Kriminaldrama/Thriller
Land: USA
År: 1985
Regi: William Friedkin
I rollerna: William Petersen, Willem Dafoe, John Pankow, John Turturro, Darlanne Fluegel, Dean Stockwell
Handling: En agent i den amerikanska underrättelsetjänsten blir brutalt mördad när han kommer en hänsynslös sedelförfalskare på spåren. Agentens partner tar som sin uppgift att ta fast falskmyntaren, till vilket pris som helst.
Omdöme: En Secret Service-agent blir dödad när han kommit för nära sedelförfalskaren Rick Masters (Willem Dafoe). Den dödade Secret Service-agentens partner Richard Chance (William Petersen) blir bedrövad då det inte bara var hans partner utan även hans vän de senaste sju åren. Chance och hans partner var ute efter Masters i flera månader men kunde inte få fram tillräckligt med bevis för att sätta dit honom. Nu har Chance bestämt sig för att sätta dit Masters med alla tillåtna och otillåtna medel.
© MGM
Chance får en ny partner i John Vukovich (John Pankow) som inte riktigt har samma inställning som Chance vad gäller tillvägagångssättet, men han är redo att göra vad som krävs för att hjälpa sin nya partner sätta dit Masters. De lyckas få till ett möte med Masters via hans advokat Bob Grimes (Dean Stockwell) vilket gör att de har en chans att lura honom i en fälla. Rick Masters är dock hal som en ål och har visat sig vara hänsynslös om han anar att någon försöker lura honom.
© MGM
Chance har ett ess i rockärmen i form av Ruth (Darlanne Fluegel) som är hans informatör och älskarinna. Hon förser Chance med diverse information som hon kommer över från "bekanta" på strippklubben hon jobbar på mot att han inte sätter henne i fängelse. Ett av tipsen leder Chance till Carl Cody (John Turturro) som jobbar åt Masters med att transportera stora mängder falska sedlar.
© MGM
Det här är en typ av film som fångar ens uppmärksamhet med en gång. Det är också en film som alltid uppskattats. Men när man ser om en sån här film är risken att man dels kommer ihåg för mycket och dels att den inte lever upp till ens högt ställda förväntningar. I båda fallen visar det sig att det inte finns något att oroa sig över. För när filmen drar igång är man helt uppslukad av Chances och Vukovichs jakt på Masters.
© MGM
Richard Chance är en intressant karaktär. Han är lite stöddig och kaxig på ett sätt som får en att tveka på om man kommer gilla honom. Det finns en god anledning till varför han är som han är. Han tror nämligen att han på något sätt är över lagen och smått oövervinnlig p.g.a. sin titel som Secret Service-agent. Han är en adrenalinjunkie både på och utanför jobbet som lever för adrenalinkickarna. Det gör honom till en duktig agent men även farlig för sig själv, sina kollegor och de han jagar.
© MGM
Om det är en sak som beskriver filmen bäst så är det att den har ett härligt driv. Det är inte gasen i botten med en massa galen action. Nej, det är hög puls på alla inblandade mest hela tiden på ett sätt som man verkligen känner av. Det blir även en hård och brutal historia som William Friedkin levererar. Han hade ju gjort stilbildande The French Connection (1971) på 70-talet och denna kan ses lite som en motsvarighet för 80-talet. New York har bytts ut mot Los Angeles men jakten på de kriminella fortsätter.
© MGM
Ett smart och lite annorlunda drag var att ge gruppen Wang Chung ansvaret att göra musiken till filmen. Deras musik är ofta med och skapar pulsen. Det är en på sätt och vis typisk 80-talare vi har att göra med men det hårda från 70-talet hänger med. En slags fusion som är klart lyckad. En del skulle kanske likna filmen vid populära TV-serien "Miami Vice" och visst finns en del likheter men vad gäller huvudkaraktären är han snarare en antihjälte än något annat.
© MGM
Lite kort om skådespelarna då Friedkin valde att mestadels ta med relativt okända skådespelare. Efter att William Petersen fick rollen plockade han in sin vän John Pankow i rollen som sin partner och de funkar bra ihop. Petersen är inte lika bra som han skulle vara året efter i Manhunter (1986) men kan mycket väl tänka mig att hans prestation här öppnade ögonen för Michael Mann. Sedan har vi Willem Dafoe som är smått creepy och sliskig som Rick Masters. En klart minnesvärd skurkroll man inte glömmer i första taget. Och detsamma kan sägas om filmen som är riktigt bra.
4 - Skådespelare
4 - Handling
5 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
20 - Totalt
Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 8.0
IMDb: 7.3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar