2 Fast 2 Furious

Titel: 2 Fast 2 Furious
Genre: Action/Kriminalare
Land: USA/Tyskland
År: 2003
Regi: John Singleton
I rollerna: Paul Walker, Tyrese Gibson, Eva Mendes, Cole Hauser, James Remar, Ludacris

Handling: Brian O'Conner tvingas motvilligt, efter att han åkt dit för street racing, ta uppdraget att infiltrera ett brottssyndikat i Florida. Han anlitar sin gamle skurkkompis Roman Pearce...

Omdöme: Brian (Paul Walker) har flyttat till Miami där han fortsätter vara en del av street racing-kulturen. Han plockas dock in av lokala tullagenter ledda av Markham (James Remar) som tillsammans med Brians f.d. chef Bilkins (Thom Barry) behöver hans hjälp.


© Universal Pictures

Brian, som inte har mycket val, går med på att samarbeta istället för att åka in i fängelse. Brian har dock ett villkor och det är att han får välja sin racingpartner. Han plockar in Roman Pearce (Tyrese Gibson) som är en gammal barndomsvän men som suttit inne och skyller det på Brian som blev polis kort innan han åkte dit. I utbyte mot att de hjälper de federala agenterna ska deras brottsregister rensas.


© Universal Pictures

Uppdraget Brian och Roman får är att få drogkungen Carter Verone (Cole Hauser) gripen. Till sin hjälp har de tullagenten Monica Fuentes (Eva Mendes) som infiltrerat sig hos Verone de senaste 12 månaderna. Verone behöver någon som kan köra snabbt och hålla sig undan polisen då han vill att de levererar något åt honom. Som tack ska de få $100.000, pengar de båda behöver som smör.


© Universal Pictures

Efter framgången med The Fast and the Furious (2001) var det givet att det skulle komma en uppföljare. Även om denna spelade in lite mer pengar än den första filmen, men hade också dubbla budgeten, anses den vara klart svagare. Vin Diesel tackade t.ex. nej att reprisera sin roll som Dominic Toretto då han inte kände att manuset var tillräckligt bra. Han ville att standarden för uppföljaren skulle matcha den första filmen eller till och med sikta på en bättre film. Istället kände han att de bara ville tjäna pengar och brydde sig inte om kvalitén på uppföljaren.


© Universal Pictures

Filmen väljer att till stor del vara en fristående uppföljare istället för att utveckla historien och karaktärerna från den första filmen. Resultatet blir att den inte har lika mycket gemensamt med den första filmen som man kanske hade trott eller förväntat sig. Att handlingen förflyttats till Miami är det inget fel på så att det inte blir så upprepande, men det känns som en stor miss att inte ha med Dominic Toretto då han trots allt var stjärnan.


© Universal Pictures

In plockar man en ny sidekick i form av Roman Pearce och även om Tyrese Gibson inte gör bort sig är det givetvis inte samma sak som Dominic Toretto. Kanske hade det funkat om Toretto trots allt var med på ett hörn och det får erkännas att man sitter och väntar på att Vin Diesel ska dyka upp under andra halvan av filmen, men det sker alltså inte.


© Universal Pictures

Trots avsaknaden av Dominic Toretto får man säga att filmen funkar någorlunda väl när Brian och Roman kör de trimmade (oftast) japanska bilarna. Det känns som ett spel där de får diverse uppdrag de måste klara för att avancera till nästa nivå. Inte helt fel och funkar som underhållning för stunden, precis vad man kan förvänta sig då man inte kan kräva så mycket mer.


© Universal Pictures

Carter Verone visar sig vara filmens bästa karaktär och Cole Hauser funkar bra i rollen, inte minst då han påminner om Matthew McConaughey om han skulle axla en sån här skurkroll. Självklart är hela storyn småkorkad då Verone inte skulle ha någon anledning att anlita två förare som drar åt sig uppmärksamhet. Istället borde han ju vilja göra tvärtom och hålla låg profil. Men det får man ta, det är trots allt racingen och fart och fläkt man är ute efter, inte en trovärdig film.


© Universal Pictures

Under sista tredjedelen när det sista uppdraget äger rum tappar filmen. Inte för att det skulle vara i klass med den första filmen innan dess men den höll ändå helt ok. Man får helt enkelt ta det för vad det är och till stor del blir det underhållande och småtrevligt. En sak filmen åtminstone lyckas med är att inte göra bort sig så att man inte vill titta vidare.

2 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
13 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 5.9

Cruising

Titel: Cruising / Lockbetet
Genre: Kriminaldrama/Thriller
Land: USA/Tyskland
År: 1980
Regi: William Friedkin
I rollerna: Al Pacino, Paul Sorvino, Karen Allen, Joe Spinell, Ed O'Neill, James Remar

Handling: En seriemördare härjar bland New Yorks homosexuella. En ung polis får i uppdrag att utge sig för att vara homosexuell för att fånga mördaren.

Omdöme: År 1970 gjorde William Friedkin filmen The Boys in the Band (1970) som handlade om ett par homosexuella som har en födelsedagsfest där diverse diskussioner och förvecklingar sker. En film som är hyllad, inte minst i de kretsarna. Precis 10 år senare kom Friedkin med denna på sin tid omtalade och kontroversiella film om en mördare bland New Yorks homosexuella. En film som skapade upprördhet och ilska redan under inspelningarna då röster höjdes mot filmen med diverse protestaktioner.


©United Artists

Ett par brutala mord inträffar i New York. Likdelar hittas i Hudsonfloden och offren hittas med flera knivhugg. Vad samtliga offer har gemensamt är att de var homosexuella. Detta leder poliskapten Edelson (Paul Sorvino) att rekrytera den patrullerande polisen Steve Burns (Al Pacino) för ett uppdrag. Han ska utge sig för att vara homosexuell, besöka s&m-klubbarna och försöka hitta mördaren som tros vistas i de miljöerna. Steve har inget emot att plockas från sin patrullerande tjänst och ha en chans att bli befordrad.


©United Artists

Steve, som är i ett förhållande med flickvännen Nancy (Karen Allen), vill inte dela med sig av sitt uppdrag och håller det inom sig. Ju djupare Steve faller in i den homosexuella s&m-kulturen, ju mer tär det på relationen. Steve förändras och har allt svårare att skilja på uppdraget och privatlivet. Det tär på psyket vilket inte är särskilt svårt att förstå med tanke på vad han tar del av. Dessutom alltså med en mördare han försöker röka ut och måste vara på sin vakt för. Det sista han vill är att få en oväntad överraskning bakifrån.


©United Artists

Storyn, med en mördare som ger sig på homosexuella i dessa miljöer, inspirerades av verkliga händelser. I början av 70-talet, efter att han gjort The French Connection (1971), tackade Friedkin nej till att göra en film som byggde på en bok som handlade om en seriemördare i den homosexuella miljön. Men när det senare skedde en rad mord i denna miljö som det skrevs tidningsartiklar om, ändrade han uppfattning.


©United Artists

Friedkin kände även en polis som hade jobbat under täckmantel på sådana ställen efter ett par tidigare mord i den homosexuella miljön, något som sedan låg som grund för karaktären Steve Burns spelad av Al Pacino. Dessutom var en åtalad mördare, som intressant nog hade haft en liten roll i Friedkins tidigare film The Exorcist (1973), misstänkt för de sex morden på homosexuella som skulle komma att kallas för "The Bag Murders" då likdelar dumpades i sopsäckar i Hudsonfloden i New York. Allt detta gjorde att Friedkin kände att han hade tillräckligt material för att göra filmen.


©United Artists

Filmen hade setts en gång i tiden och inte mycket mindes från den. Det skulle i så fall vara det faktum att Al Pacinos karaktär vistas mycket i den skumma och råa s&m-världen. Mycket riktigt är det gott om denna vara. Det känns som det går till överdrift med att visa läderpojkarna på klubbarna som Steve Burns besöker. Inte bara att det är många av dessa scener, de är även svettiga och starkt grafiska. Givetvis för att ge en bild av vad Steve tar del av för att visa hur det påverkar honom, men det känns även lite provokativt.


©United Artists

Ursprungligen var filmen hela 40 minuter längre, men Friedkin tvingades klippa ner runt 40 minuter då filmcensuren ville ge den X-stämpel för pornografi. Enligt Friedkin var det en hel del ytterligare scener på s&m-klubbarna där Steve Burns ser på när männen utför diverse sexuella handlingar på och med varandra. Men det fanns även fler vändningar i storyn och även implikationer på att Steve Burns medverkade i dessa handlingar. De bortklippta 40 minuterna lär även ha gett fler svar om slutet, något som nu lämnas öppet.


©United Artists

Vad som hade all potential att bli en tät, spännande, välspelad och bra seriemördarthriller i dessa miljöer, verkar mest intresserad av att visa upp s&m-kulturen på ett grafiskt sätt. Det känns lite som Friedkin blivit förblindad av detta och valt att mer fokusera på det än karaktärerna och själva mordmysteriet. Han har med flit tagit det till det yttersta och skapat en rå och brutal miljö som huvudpersonen måste vistas i vilket tär på hans psyke. Det utforskas dock lite på fel sätt och gör att filmen förvisso är ok överlag men man känner att det fanns mer och något annat att få ut av det hela.


©United Artists

Avslutningsvis intressant att William Friedkin egentligen ville ha Richard Gere i rollen som Steve Burns, han ville spela rollen och allt var klart. Men då Al Pacino visade intresse för rollen och var en större stjärna, bestämdes det att han var ett säkrare kort. Friedkin var senare besviken att han inte gjorde filmen med Gere då han kände att det hade gett karaktären något annat som nu saknades. I efterhand tyckte han dock att Pacino funkade i rollen på ett sätt han inte kände under inspelningen.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.5