The Pelican Brief

Titel: The Pelican Brief / Pelikanfallet
Genre: Kriminalare/Mysterium/Thriller
Land: USA
År: 1993
Regi: Alan J. Pakula
I rollerna: Julia Roberts, Denzel Washington, Sam Shepard, Stanley Tucci, John Heard, John Lithgow, Robert Culp, Tony Goldwyn, James Sikking, Anthony Heald, Hume Cronyn, Cynthia Nixon

Handling: Två högt uppsatta personer vid USA:s högsta domstol mördas utan att FBI har den minsta ledtråd. En som däremot tror sig ha det är den unga juridikstuderande Darby Shaw. Hon hittar ett samband mellan morden som ingen annan gör. Problemet är bara att någon vet vem hon misstänker och därför blir detta en historia på liv och död. Även om hennes liv svävar i fara bestämmer hon sig för att lösa denna mordhistoria.

Omdöme: Två domare i högsta domstolen mördas av en lejd lönnmördare känd som Khamel (Stanley Tucci). Juridikprofessorn Thomas Callahan (Sam Shepard) och hans student tillika älskarinna Darby Shaw (Julia Roberts) börjar nysta i fallet. Darby gör omfattande efterforskningar och kommer fram till en misstänkt - en teori hon dock avfärdar då den verkar alltför långsökt. Hennes tes blir känd som "Pelikanfallet", och Thomas visar den för sin vän Gavin Verheek (John Heard), som arbetar åt FBI-direktören Voyles (James Sikking).


© Warner Bros.

Utan att veta om det har Darby kommit mycket nära sanningen, vilket bekräftas när ett attentat riktas mot henne och Thomas. Vettskrämd vänder hon sig till Washington-journalisten Gray Grantham (Denzel Washington), som redan undersöker fallet med de två mördade domarna. Tillsammans försöker Darby och Gray komma till botten med konspirationen - samtidigt som de måste hålla sig vid liv.


© Warner Bros.

Under 1990-talet filmatiserades flera av John Grishams romaner, däribland denna. Tillsammans med The Firm (1993) var den bland de första, och följdes sedan av bland annat The Client (1994), A Time to Kill (1996) och The Rainmaker (1997). Samtliga var storfilmer med flera kända namn i rollistorna och kretsade kring jurister eller rättegångar.


© Warner Bros.

Alan J. Pakula hade gjort den så kallade "Paranoia-trilogin" med Klute (1971), The Parallax View (1974) och All the President's Men (1976). Har man sett dem vet man att han var rätt regissör för en konspirationshistoria av det här slaget.


© Warner Bros.

Detta är en klassisk konspirationsthriller som tål att plockas fram med jämna mellanrum - inte för att det är den bästa filmen i genren, utan för att den har så mycket på gång att den funkar bra att se om, eftersom man ofta inte minns så mycket av den. Det ligger ett värde i det, och det är en styrka, särskilt när man är upplagd för en gammal hederlig konspirationsthriller.


© Warner Bros.

Det som uppskattas med filmen är stämningen, som i stort sett består rakt igenom. Även om det inte är en film som gör något direkt strålande, lyckas den engagera och hålla intresset uppe. Handlingen är relativt invecklad och har många karaktärer som tillför något, vilket gör att speltiden naturligt letar sig upp mot 140 minuter. Filmen uppskattas möjligen mer under de första två tredjedelarna, när faran känns mer påtaglig. Under den sista tredjedelen avtar spänningen något, istället för att vridas upp med den nerv och paranoia som hade varit önskvärd.


© Warner Bros.

Säga vad man vill, men den här typen av film görs inte längre. Och när det väl görs försök till något liknande hamnar fokus ofta fel. Det blir alltför politiskt vinklat, och den äkta filmkänslan infinner sig sällan. Det är något som uppskattas med filmer som dessa - filmkänslan och förmågan att skapa paranoian och den konspiratoriska stämning man söker. Även om det inte är den bästa konspirationsthrillern fyller den sin funktion. Den är helt enkelt tillräckligt intressant, spännande och välgjord för att funka för stunden.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 6.6

Stepmom

Titel: Stepmom / Vid din sida
Genre: Drama/Komedi
Land: USA
År: 1998
Regi: Chris Columbus
I rollerna: Julia Roberts, Susan Sarandon, Ed Harris, Jena Malone

Handling: Den före detta förlagsredaktören Jackie valde bort karriären för att på heltid ägna sig åt sina två barn, Anna och Ben. Men nu har hon och barnens far, Luke, separerat och har delad vårdnad av barnen. Jackie har synpunkter på hur Lukes nya flickvän, Isabel, hanterar sin roll som styvmamma och tycker inte att hon ger barnen den ömhet de behöver. Men när livet tar en oväntad vändning för Jackie tvingas hon omvärdera både sin egen tillvaro och Isabels kvaliteter.

Omdöme: Efter att Jackie (Susan Sarandon) och Luke (Ed Harris) har skilts, har Luke skaffat ny flickvän i Isabel (Julia Roberts). Isabel är något yngre och har inga egna barn, men det har Luke och Jackie. Deras barn Anna (Jena Malone) och Ben (Liam Aiken) är bedrövade över att föräldrarna inte längre lever tillsammans och inte gör det saken bättre då de känner att Isabel tagit mammans plats.


© Sony Pictures/Columbia Pictures

Luke är ständigt upptagen med sitt jobb vilket gör att Isabel ofta får ta hand om barnen när det är Lukes tur att ha barnen. Isabel är fotograf och har mycket fritid men inte alltid. Hon har inget emot att vara vän med barnen men i synnerhet Anna är emot idén och ger henne ett minst sagt svalt bemötande.


© Sony Pictures/Columbia Pictures

Jackie är familjens klippa, hon vet bäst och har alltid varit där för sina barn. Hon ogillar dock Isabel. Inte bara för att hon numera lever med ex-maken Luke utan för att de är olika varandra och hon inte känner att Isabel ska uppfostra hennes barn. Jackie får dock tänka om och omvärdera situationen om de ska få det att funka, särskilt som hon får en nyhet som förändrar allt.


© Sony Pictures/Columbia Pictures

Det första man får säga är att varken Julia Roberts eller Susan Sarandon tillhör skådespelerskor som uppskattas. Filmer med dem lockar inte direkt om man säger så. Sedan förväntades mer av en komedi än vad det visar sig vara. Filmen övergår nästan helt till att vara ett drama och något av en snyfthistoria.


© Sony Pictures/Columbia Pictures

Lite oväntat med en mer dramatisk film då regissören Chris Columbus tidigare filmer Adventures in Babysitting (1987), Home Alone (1990), Only the Lonely (1991), Home Alone 2: Lost in New York (1992) och Mrs. Doubtfire (1993) alla är mer renodlade komedier. De har även barn i framstående roller, så även här. Den stora skillnaden att denna tacklar vuxenproblem mer, även om den i grunden har lite liknande upplägg som Mrs. Doubtfire (1993). Den är dock varmare och inte så allvarlig som denna visar sig bli.


© Sony Pictures/Columbia Pictures

Julia Roberts och Susan Sarandon är duktiga i sina roller, det får man ge dem. För även om man inte gillar vissa skådespelare betyder det inte att man inte kan uppskatta bra prestationer. Lägg därtill Ed Harris, som däremot alltid uppskattas, så har man en trio som funkar bra för ett sådant här drama. Även barnen sköter sig.


© Sony Pictures/Columbia Pictures

Tyvärr är filmen lite för tung för att kunna bli mysig och varm, även om den försöker med sitt budskap. Ämnet som lite oväntat hamnar i fokus runt halvvägs in är helt enkelt per automatik ett jobbigt ämne. Visst leder det till att de inblandade måste tänka om och skifta sina prioriteringar, men det hamnar i vägen för att det ska kunna bli en feelgood-film som hade varit att önska.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.8

Erin Brockovich

Titel: Erin Brockovich
Genre: Drama
Land: USA
År: 2000
Regi: Steven Soderbergh
I rollerna: Julia Roberts, Albert Finney, Aaron Eckhart, Peter Coyote

Handling: En arbetslös ensamstående mamma får anställning hos sin advokat. Han har dåligt samvete för att han tidigare förlorade hennes stämning för personskada. När hon börjar jobba följer hon upp ett konstigt fall rörande vattenförgiftning. Filmen handlar om hur hon kommer att leda det största civilrättsliga målet någonsin i USA:s historia.

Omdöme: Denna verklighetsbaserade historia med regi av Steven Soderbergh hade länge valts bort. Dels för att jag hade fått för mig att historien skulle handla om en white trash-kvinnas kamp mot myndigheterna, dels då Julia Roberts axlar rollen. Men det visar sig att hon inte riktigt är white trash, även om hon ibland uppför sig så, och att det blir desto intressantare då det snarare handlar om en kamp för andra än bara henne själv.


©Universal Pictures/Columbia Pictures

Erin Brockovich (Julia Roberts) är en ensamstående trebarnsmamma som har svårt att hitta jobb. Hon har ingen vidare utbildning och om hon väl blir anställd på ett lågavlönat jobb är det inte tillräckligt och på det får hon snabbt sparken då hon har en tendens att vara uppkäftig.


©Universal Pictures/Columbia Pictures

En dag skadas hon i en olycka och kommer i kontakt med advokaten Ed Masry (Albert Finney). Rådande omständigheter, och kaxig som hon är, gör att hon pressar Ed till att anställa henne på hans advokatbyrå. Han ger henne en chans och efter en turbulent start kommer hon något stort på spåren. Hennes talang visar sig sitta i att inte ta ett nej som svar och kunna övertyga de drabbade att lita på henne då hon är extremt öppen och ärlig.


©Universal Pictures/Columbia Pictures

Samtidigt som hon formar ett bra radarpar med advokaten Ed Masry, vilket leder till att fallet de jobbar på går mot civilrättslig domstol, försöker hon få privatlivet att gå runt. Hennes nya granne, MC-knutten George (Aaron Eckhart), visar sig ha god hand med hennes barn vilket hjälper henne kunna lägga ner mer energi på jobbet. Men någonstans måste gränsen dras då fallet uppslukar hela hennes vakna tid och påverkar relationen till barnen och George.


©Universal Pictures/Columbia Pictures

Imponerande att Steven Soderbergh var Oscarsnominerad med både denna och Traffic (2000) samma år, förlorade dock till Gladiator (2000). Han var även Oscarsnominerad för bästa regi för båda och vann för Traffic (2000). Julia Roberts vann för bästa kvinnliga huvudroll och det kan man inte ha några invändningar mot. Dock är Albert Finney (Oscarsnominerad för bästa manliga biroll i ett mycket tuffare fält) lika bra vid hennes sida och övertygar en hel del. Han bidrar även med en del komiska ögonblick mitt i allvaret.


©Universal Pictures/Columbia Pictures

Filmen visar sig ha bra regi och är en mänsklig historia som inte bara följer en hårt kämpande kvinna utan framförallt kampen för rättvisa åt en grupp människor som på egen hand inte har någon chans. Men tillsammans och inte minst med hjälp av Erin och Ed, kan de fajtas mot ett stort företag som gjort många människor väldigt sjuka och vetat om det. Rent utsagt förjäkligt hur de kan ha något sådant på sitt samvete.


©Universal Pictures/Columbia Pictures

På sätt och vis har filmen element av All the President's Men (1976). I den handlar det om grävande journalistik för att avslöja en skandal. Här är det något liknande då Erins ihärdiga grävande får resultat och blir nyckeln till att de kan gå vidare med rättsliga åtgärder. Utan hennes övertygelse och starka personlighet hade det hela kanske inte upptäckts, eller åtminstone inte kunnat leda till en rättslig process.


©Universal Pictures/Columbia Pictures

Avslutningsvis får sägas att även om Julia Roberts alltså är duktig och övertygande i huvudrollen, är Erin Brockovich som karaktär inte alltid lätt att tycka om, snarare tvärtom. Det är helt enkelt hennes stil som fått henne i trubbel här i livet, men i det här fallet blir det även en styrka då hon inte ger sig så lätt. Precis som Ed säger borde Erin gå en charmkurs då hon ibland är otrevlig och smått vidrig mot folk, speciellt när hon vill hävda sig och känner sig pressad. Nu har hon kanske en poäng men faktum kvarstår att hon i sina värsta stunder förtjänar en örfil med sin dryga och uppkäftiga attityd.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 7.5

My Best Friend's Wedding

Titel: My Best Friend's Wedding / Min bäste väns bröllop
Genre: Drama/Komedi/Romantik
Land: USA
År: 1997
Regi: P.J. Hogan
I rollerna: Julia Roberts, Dermot Mulroney, Cameron Diaz, Rupert Everett, Philip Bosco, M. Emmet Walsh, Paul Giamatti

Handling: Julianne blir bestört när hon får veta att hennes bäste vän Michael ska gifta sig. Hon beslutar sig för att göra allt för att stoppa bröllopet.

Omdöme: För flera år sedan när Julianne (Julia Roberts) och Michael (Dermot Mulroney) var ett par och blev bästa vänner, sa Michael lite skämtsamt att om de båda fortfarande inte är gifta när de fyller 28 år så borde de gifta sig med varandra. När hon så får ett kryptiskt meddelande av Michael att han måste träffa henne och hon ska fylla 28 år om tre veckor, känner hon sig smått panikslagen.


©Sony Pictures

Hennes nära vän George (Rupert Everett) som är gay, finner situationen fascinerande, speciellt då hon alltid pratat om Michael som om hon kanske älskade honom mer än som en vän. När hon så pratar med Michael visar det sig att han mycket riktigt vill gifta sig, men med en annan ung kvinna han träffat.


©Sony Pictures

Den unga kvinnan som Michael ska gifta sig med är Kimberly (Cameron Diaz) och är dotter till ägaren av det lokala professionella baseball-laget Chicago White Sox. Julianne håller på att svimma då hon får reda på att hennes bäste vän ska gifta sig om fyra dagar. Hon har nu knappt med tid på sig att berätta hur hon verkligen känner, att hon älskar honom och vill att han gifter sig med henne istället.


©Sony Pictures

När man inte är så förtjust i huvudrollsinnehavaren är det svårt att motivera en titt. Julia Roberts har aldrig lockat vilket gör att det tar emot att se filmer med henne, åtminstone till den grad att förväntningarna är relativt låga när hon är med. Men det får sägas att filmen inte är så tokig som befarat. Det är nog trots allt mer romantik och drama än en renodlad komedi som på så vis inte blir en lättviktare man nog inte hade brytt sig om.


©Sony Pictures

Julianne står inför ett tufft dilemma. Hon inser att det är hennes sista chans att avslöja sina rätta känslor för Michael. Samtidigt skulle det innebära att hon skulle förstöra det stundande giftermålet, något som borde vara det sista en bästa vän gör. Men man kan förstå hennes problem. För även om hennes intentioner är själviska skulle hon inte kunna leva med sig själv om hon inte åtminstone gjorde ett försök.


©Sony Pictures

Även om filmen inte är bland de bästa romantiska komedierna man sett har den tillräckligt med värme och en del humor som får det att funka. Tror även en del kan tackas den kanske lite underskattade musiken av James Newton Howard som aldrig direkt tar en med storm men skapar god stämning i de rätta ögonblicken. Lite av en bitterljuv film och det tycker jag musiken ofta får fram.


©Sony Pictures

Hur funkar då Julia Roberts? Helt ok får sägas. Hon är ju inte en dålig skådespelerska men när det inte är en favorit och någon som ibland kan ha varit överskattad av många så känner man sig lite reserverad. Det är en roll som låter henne visa prov på en del komiska, dramatiska och romantiska inslag som hon sköter utan problem.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.4

Mystic Pizza

Titel: Mystic Pizza / Tre tjejer
Genre: Drama/Komedi/Romantik
Land: USA
År: 1988
Regi: Donald Petrie
I rollerna: Julia Roberts, Lili Taylor, Annabeth Gish, Vincent D'Onofrio, Matt Damon

Handling: Daisy, Kat och Jojo arbetar på en pizzeria. Deras gemensamma nämnare är trassliga kärleksrelationer till olika killar.

Omdöme: Mystic Pizza är en pizzeria i en liten amerikansk kuststad. De tre vännerna Daisy (Julia Roberts), Kat (Annabeth Gish) och Jojo (Lili Taylor) jobbar alla på pizzerian under tiden som de försöker få ordning på sina liv. Daisy och Kat är systrar och Jojo är deras bästa vän.


©MGM

Jojo är ihop med fiskaren Bill (Vincent D'Onofrio) och de är båda kära i varandra. Problemet är att hon mest vill strula runt med honom medan han vill att de ska gifta sig. Kat har siktet inställt på prestigefulla Yale till hösten och jobbar flera jobb för att ha råd med studieavgiften. Det inkluderar att hon tar ett extrajobb som barnvakt hos Tim (William R. Moses) som hon får känslor för. Daisy å sin sida har svårt att behålla pojkvänner, men kanske har hon hittat rätt med Charlie (Adam Storke) som kommer från en rik familj.


©MGM

Denna film hade länge känts till men nyfikenheten var inte så stor tack vare Julia Roberts och då uppfattningen var att filmen mer skulle vara en simpel komedi. Men det är trots allt en tidig roll för Julia Roberts som känns lite mer jordnära än i senare roller. Och filmen är en coming of age-historia och mer ett drama om tre tjejer och deras livsöden i den lilla kuststaden där pizzerian Mystic Pizza blir något av deras bas.


©MGM

Vad som befarades bli en tillrättalagd och alldeles för lättsam film visar sig vara ganska mysig med gott om fina ögonblick. Det är inte en film som skulle spä på för mycket utan den har en stabil historia att berätta om de tre tjejerna och vännerna med sina respektive problem de ställs inför.


©MGM

I sina bästa stunder får filmen till det och skapar en sån där mysig 80-tals stämning som man önskar sig. Det hade gärna fått vara mer av det då filmen kanske puttrar på lite för mycket under långa stunder. Aldrig dålig, aldrig direkt strålande. Helt enkelt en helt ok coming of age-film som har tillräckligt av värde för att vara värd en titt. Avslutningsvis noterbart och överraskande att se en mycket ung Matt Damon dyka upp i sin filmdebut i en liten roll under en familjemiddag.


©MGM

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.3