Titel: The Accountant² / The Accountant 2
Genre: Action/Kriminalare/Mysterium/Thriller
Land: USA
År: 2025
Regi: Gavin O'Connor
I rollerna: Ben Affleck, Jon Bernthal, Cynthia Addai-Robinson, J.K. Simmons
Handling: Christian Wolff har en talang för att lösa komplexa problem. När en gammal bekant mördas och lämnar efter sig ett kryptiskt meddelande om att "hitta revisorn", känner sig Wolff tvungen att lösa fallet. När han inser att mer extrema åtgärder krävs, rekryterar han sin främmande och mycket farliga bror, Braxton, för att hjälpa till. I samarbete med Marybeth Medina, vice generaldirektör för det amerikanska finansdepartementet, avslöjar de en dödlig konspiration och blir själva måltavlor för ett hänsynslöst nätverk av lönnmördare som gör allt för att hålla sina hemligheter begravda.
Omdöme: Kan börja med att säga att den första filmen The Accountant (2016) sågs när det begav sig men inget minns från den mer än att den var sevärd. Något överraskad över en uppföljare med tanke på att den första filmen uppenbarligen inte var så minnesvärd, och speciellt efter så pass lång tid. Man ville kanske vänta tills man hade rätt manus att jobba med.
©Amazon MGM Studios
Christian Wolff (Ben Affleck) är en egendomlig, autistisk man. Han är mycket skicklig på det han gör och har sinne för detaljer, men socialt är han en enstöring som inte vet hur han ska interagera med folk. Nu blir han rekryterad av Marybeth Medina (Cynthia Addai-Robinson), ansvarig för en avdelning under finansdepartementet. En gemensam vän och kollega, Raymond King (J.K. Simmons), har blivit mördad. Tillsammans ska de försöka hitta gärningsmannen och vad det var deras vän jobbade på.
©Amazon MGM Studios
Christian kallar in sin bror Braxton (Jon Bernthal) eftersom de behöver någon som kan ta i med hårdhandskarna. Bröderna har inte setts på åtta år och relationen är sval. Men bröderna ställer upp för varandra och tillsammans är de inte att leka med då de får resultat, även om det inte alltid är via den lagliga vägen.
©Amazon MGM Studios
Då inget minns från den första filmen är det svårt att jämföra filmerna. Vad som dock står klart är att Christian Wolff är udda, något som inte minst etableras tidigt när han går på en slags speeddejting. Vet inte om det ska vara roligt eller tragiskt men hela sekvensen känns konstig och utan någon direkt poäng. Visst vill man väl etablera att han tänker annorlunda och hur han kringgår systemet vilket han senare använder i utredningen, men trots allt skumt.
©Amazon MGM Studios
Detsamma kan man egentligen säga om introduktionen av de två andra stora karaktärerna. Marybeth Medina håller på att testa nya kontorsstolar och verkar besatt av detta. Hon kör sedan sitt eget race där hon verkar göra vad hon vill utan att stå till svars för någon. Hon verkar inte ha något liv och hänger mest i den döda kollegans hem.
©Amazon MGM Studios
Braxtons introduktion är ännu ett exempel då filmen är udda. På ett hotell i Berlin följer vi Braxton, i kalsonger, föra monolog med sig själv. Han försöker samla sig inför ett viktigt samtal. En utdragen sekvens som precis som med Christians introduktion bara känns konstig och udda utan någon direkt poäng.
©Amazon MGM Studios
Filmen försöker nog som sagt vara lite udda och annorlunda i vissa avseenden men det känns som den missar mer än hittar något som funkar vad gäller det. En annan sak som ger en huvudbry visar sig vara Christians genialiska projekt Harbor där autistiska barn och ungdomar slavarbetar åt honom genom att plocka fram alla möjliga och omöjliga uppgifter, hacka och ha sig. Blir nästan lite sci-fi över det hela, tyvärr på ett orealistiskt sätt.
©Amazon MGM Studios
Ben Affleck som den stela och asociala Christian Wolff tillsammans med Cynthia Addai-Robinson som den smått osympatiska Marybeth Medina håller en högst medioker nivå. Bättre är det med Jon Bernthal som ger en desto mer stabil prestation som Braxton. Han har ändå gått in för rollen och är ganska underhållande, något som styr upp de nämnda svagare insatserna.
©Amazon MGM Studios
Även om filmen har en del saker som inte funkar, eller som åtminstone ger en något konstig och udda upplevelse, har den annat som behåller intresset. Tycker t.ex. den för det mesta har en bra ton mycket tack vare musiken som håller en jämnbra nivå. Det gör att man känner att det är på allvar trots de lite tveksamma inslagen filmen bjuder på. Överlag blir det därför en film som ger blandade känslor. Den har tillräckligt för att funka men det blir inte en ny Sicario (2015) och Sicario: Day of the Soldado (2018) som det kunde ha blivit då de har en del gemensamt när man tänker efter.
3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt
Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 7.0
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar