Necessary Roughness

Titel: Necessary Roughness / Tuffa tag grabbar
Genre: Komedi/Sport
Land: USA
År: 1991
Regi: Stan Dragoti
I rollerna: Scott Bakula, Hector Elizondo, Robert Loggia, Harley Jane Kozak, Larry Miller, Rob Schneider, Fred Dalton Thompson, Sinbad, Jason Bateman

Handling: Fotbollslaget Texas State Armadillos hamnar i blåsväder efter att en korruptionsskandal nästan sätter stopp för fotbollsprogrammet. Den numera hederliga tränaren Ed Gennero måste sätta ihop ett helt nytt lag. Som quarterback rekryteras Paul Blake, en 34-årig före detta high school-stjärna som bytt ut sina drömmar mot familjens bondgård. Blake kan fortfarande kasta, men kan han vinna med ett lag som innehåller en samuraj som linjespelare, en fumlig receiver och en samoansk kraftkarl som flirtar med kickern?

Omdöme: Texas State Armadillos är ett collegelag i amerikansk fotboll som efter att ha hamnat i blåsväder tvingas skrota hela det tidigare så framgångsrika fotbollsprogrammet. Istället plockar man in tränaren Ed Gennero (Hector Elizondo) som är en förespråkare för att allt ska skötas enligt regelboken. Det innebär inte minst att spelarna måste klara de akademiska studierna för att få vara en del av laget.


©Paramount Pictures

Gennero tar in veterantränaren och gamle vännen Wally "Rig" Riggendorf (Robert Loggia) som sin assistent och tillsammans tar de sig an den tuffa uppgiften att få ihop ett nytt lag. De motarbetas konstant av skolans rektor Elias (Larry Miller) som helst av allt skulle vilja lägga ner fotbollsprogrammet helt och hållet.


©Paramount Pictures

Eftersom laget har svårt att få ihop ett lag och på det saknar stjärnor, väljer Wally att rekrytera en f.d. quarterback som var stjärna innan han skulle börja på college. Mannen i fråga är 34-årige Paul Blake (Scott Bakula) som tvingades ge upp sin dröm om college och att bli proffs då han tog över familjefarmen som ung.


©Paramount Pictures

Filmen red uppenbarligen på vågen efter succén med baseballkomedin Major League (1989). I det fallet handlade det om ett gäng förlorare som samlas och kämpar i ett bottenlag i den professionella baseball-ligan. Här är det något liknande fast med amerikansk fotboll och alltså på college-nivå. Dessutom är filmpostern snarlik nämnda film där en utklädd baseball bytts ut mot en utklädd amerikansk fotboll.


©Paramount Pictures

Det blir en relativt ok filmtitt som funkar att se på. Dock blir det aldrig superroligt eller speciellt engagerande. Inget speciellt helt enkelt men man kan inte heller bli direkt besviken då man inte förväntar sig något av hög kvalité. Man får ungefär det man kan förvänta sig, varken mer eller mindre.


©Paramount Pictures

Trots allt lite småtrevligt med tidigt 90-tal där det mesta tas med en klackspark. Filmen håller sig trots allt på mattan och blir inte till en crazykomedi eller liknande. Avslutningen skapar en viss mysfaktor med en feelgood-känsla även om det må bli något utdraget med den sista matchen för säsongen.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 6.2

Carry-On

Titel: Carry-On
Genre: Action/Kriminalare/Mysterium/Thriller
Land: USA
År: 2024
Regi: Jaume Collet-Serra
I rollerna: Taron Egerton, Jason Bateman, Sofia Carson, Dean Norris

Handling: En mystisk resenär använder utpressning mot en säkerhetskontrollant för att få ombord en väska på en fullpackad flight mitt under julruschen.

Omdöme: Ethan Kopek (Taron Egerton) och hans flickvän Nora Parisi (Sofia Carson) är extra lyckliga denna dag då de fått reda på att hon är gravid. De jobbar båda på Los Angeles internationella flygplats där hon är verksamhetsansvarig för ett flygbolag medan han jobbar som säkerhetskontrollant men drömmer om att bli polis.


©Netflix

Denna dag ber Kopek sin chef Phil Sarkowski (Dean Norris) om en chans att bli befordrad efter tre år på jobbet. Efter mycket om och men får han visa vad han går för genom att placeras vid röntgenmaskinerna där resenärernas handbagage kontrolleras.


©Netflix

Det är dagarna innan jul och det är extra hårt tryck med resenärer som ska ut och flyga. Kopek blir snart kontaktad av en liga som behöver att han samarbetar med dem. Via en hörsnäcka kommunicerar ledaren (Jason Bateman) för ligan med Kopek. De ser allt via övervakningskamerorna de hackat sig in på och de har även ögon på honom. Om han inte är samarbetsvillig hotar de att döda gravida flickvännen Nora.


©Netflix

En film regisserad av Jaume Collet-Serra som kanske främst är känd för sina samarbeten med Liam Neeson på filmer som Unknown (2011), Non-Stop (2014), Run All Night (2015) samt The Commuter (2018). Detta hade lika gärna kunnat vara en Liam Neeson-film då det är den typen av film. Istället har man valt en yngre förmåga i hjälterollen.


©Netflix

Taron Egerton är ingen ny actionstjärna direkt. Han känns lite stel och påminner kul nog ibland om Robert Patrick från Terminator 2: Judgment Day (1991), inte minst när Ethan Kopek springer runt på flygplatsen. Han är ändå ok, speciellt i jämförelse med Danielle Deadwyler och karaktären Elena Cole. Hon är en LA-polis som får nys om att något är på gång på flygplatsen. Direkt från första scenen hon dyker upp har man inga sympatier för henne då hon uppvisar vårdslöshet i trafiken och sedan har en otrevlig attityd filmen igenom. Ett exempel på där både karaktären och skådespelaren är fel och inte funkar. Istället hade hon kunnat hjälpa filmen längre in om de hade skött sina kort rätt, vilket de alltså inte gjort.


©Netflix

Filmen visar sig vara mystisk och spännande under sisådär första halvan av filmen då man skulle kunna likna det vid Phone Booth (2002). I båda fallen får en man under ständig uppsikt göra precis som han blir tillsagd under tiden som han är under uppsikt. Om han gör ett felsteg drabbar det någon i hans närhet. Filmen funkar som bäst här då ligan, som vill få igenom något via säkerhetskontrollen med hjälp av Kopek, har full kontroll över situationen och ligger hela tiden steget före.


©Netflix

Filmen övergår sedan alltmer till att bli något i stil med Die Hard 2 (1990) då hjälten Kopek tvingas försöka stoppa ett gäng terrorister på en flygplats under jul. Taron Egerton är ingen Bruce Willis och filmen tappar nu då det övergår till att vara en mer actiondriven film. Det hade inte varit helt fel i sig men ligan börjar tappa kontrollen de haft och är plötsligt inte lika proffsiga. Dessutom blir det lite väl många sammanträffanden, slumpartade saker som sker och även onödigt övertydligt. Detta gör att det hela inte blir särskilt trovärdigt vilket är synd då det annars trots allt är en småunderhållande film.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 6.7

State of Play

Titel: State of Play
Genre: Kriminalare/Drama/Mysterium/Thriller
Land: USA/Storbritannien/Frankrike
År: 2009
Regi: Kevin Macdonald
I rollerna: Russell Crowe, Rachel McAdams, Ben Affleck, Robin Wright, Helen Mirren, Jeff Daniels, Jason Bateman

Handling: Mordet på en lovande kongressmans älskarinna leder den undersökande journalisten Cal McAffrey in i en härva av mörkläggningar och politiskt maktspel på hög nivå där enorma summor pengar och politisk heder står på spel.

Omdöme: Två mord på två främmande män och ett mystiskt dödsfall på en ung kvinna verkar till en början inte ha någon koppling mer än att de skedde nära inpå varandra i Washington, D.C.. Den undersökande journalisten Cal McAffrey (Russell Crowe) på tidningen Washington Globe börjar gräva i de båda fallen och får snart hjälp av kollegan Della Frye (Rachel McAdams).


©Universal Pictures

Den döda unga kvinnan visar sig ha jobbat åt kongressledamoten Stephen Collins (Ben Affleck). Eftersom McAffrey och Collins är gamla vänner sedan studietiden, blir fallet både personligt och ett jättescoop. McAffrey får svårt att balansera det hela men vet att hans arbete är extra viktigt i denna situation då han både han hjälpa sin vän och skriva om en story som bara blir mer och mer häpnadsväckande.


©Universal Pictures

En gammal hederlig politisk thriller som går lite i fotspåren av All the President's Men (1976). I det fallet byggde det hela på den verklighetsbaserade Watergate-skandalen. I det här fallet bygger det på en brittisk miniserie med samma namn. Regi av Kevin Macdonald som gjorde sig ett namn med utmärkta dokumentärerna One Day in September (1999) och Touching the Void (2003) innan han gjorde The Last King of Scotland (2006).


©Universal Pictures

Bra konspirationsfilmer växer inte på träd. Denna får sägas hör till de bra, inte de allra bästa men bättre än många andra. Den har en story och ett manus som mestadels känns trovärdigt och blir inte för överdrivet. Det finns något inslag som kan kännas lite slumpartat som kanske kunde lösts på ett smidigare sätt. Men det blir aldrig krystat eller att man skulle känna att filmen skulle bli rörig eller förlora intresset, snarare tvärtom.


©Universal Pictures

Det är svårt att hitta saker att invända mot då filmen är ganska tät och spännande med gott om mystik som man vill ha med en sån här film. Skulle det vara ett par saker som håller tillbaka den från att nå en högre nivå så är det att den kunde varit mer intensiv. Den är spännande men det blir inte en svettig thriller av det hela. Istället är det mer den undersökande journalistiken som får fram ett och annat smaskigt.


©Universal Pictures

En annan sak som kunde varit lite bättre är prestationerna/karaktärerna. Skådespelarna har man till stor del på plats, men de kunde fått mer att jobba med då samtliga känns något återhållsamma. Ben Affleck är den som ger det svagaste intrycket. Förvisso spelar han en hal politiker men han känns inte direkt övertygande, vilket inte är något nytt då han ofta ger det intrycket. Sedan har vi "skytten" som inte bara kunde varit ondare utan även fått större utrymme, inte minst mot slutet.

3 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.1

The Change-Up

Titel: The Change-Up
Genre: Komedi
Land: USA
År: 2011
Regi: David Dobkin
I rollerna: Jason Bateman, Ryan Reynolds, Leslie Mann, Olivia Wilde, Alan Arkin

Handling: Under uppväxten var Mitch och Dave oskiljaktiga bästa vänner men sedan dess har de sakta glidit isär. Medan Dave är en överarbetad jurist, make och trebarnsfar har Mitch förblivit en ensamstående, ströjobbande, förvuxen pojke som aldrig har stött på någon form av ansvar han tyckt om. Efter en blöt kväll vänds Mitch och Daves världar upp-och-ned då de vaknar upp i varandras kroppar.

Omdöme: Ett par år efter högt uppskattade Wedding Crashers (2005) med Owen Wilson och Vince Vaughn gjorde David Dobkin denna med Jason Bateman och Ryan Reynolds. Det första man kan konstatera är att Bateman/Reynolds inte kan mäta sig med Wilson/Vaughn. Med det sagt togs filmen an med viss nyfikenhet.


©Universal Pictures

Dave (Jason Bateman) och Mitch (Ryan Reynolds) har varit bästa vänner ända sen barnsben. De har gått helt olika vägar i sina vuxna liv. Dave studerade, är numera jurist på ett företag och är gift med sin Jamie (Leslie Mann) som han har tre barn med. Mitch å andra sidan har aldrig jobbat hårt för att nå någonvart, är nöjd som ungkarl, att slippa ta ansvar och tar ströjobb som skådespelare.


©Universal Pictures

En kväll när Dave och Mitch träffas och umgås under en barrunda, avslöjar de för varandra att de båda avundas den andres liv. När de sedan båda urinerar i vad som visar sig vara en magisk fontän och samtidigt säger att de önskar att de var i varandras skor, sker det oförklarliga. Dave och Mitch byter plats med varandra. De hamnar i varandras kroppar och måste plötsligt möta de dagliga problemen (och vissa fördelar) vilket kommer som en chock för de båda.


©Universal Pictures

Som nämnts regisseras filmen av den som gjorde Wedding Crashers (2005) men manuset är skrivet av de som skrev The Hangover (2009). Gillar personligen förstnämnda mer, men det är givetvis en smaksak. Här tar det ett tag för filmen att komma igång då den inledningsvis inte är särskilt rolig. Inte heller direkt när bytet sker blir det så mycket bättre. Den tar sig dock sakta men säkert och växer under filmens gång.


©Universal Pictures

Roligast blir det när de båda bestämmer sig för att respektera varandras liv och försöka göra vad den andra gör dagligen. Det blir inte så lätt för de båda vännerna vilket gör att det uppstår en rad roliga situationer. Filmen tar sig alltså en bit in och då avlöser flera roliga ögonblick varandra.


©Universal Pictures

Mot slutet får filmen även med en del hjärta då de båda vännerna får sig en rejäl tankeställare. De är trots allt goda vänner och inser att de gör bäst i att hjälpa varandra, för tillsammans är man ju starkare. Så lite budskap och en del djup får man också, plus gott om vuxenhumor. Dessa ingredienser är välkomna då filmen annars hade kunnat falla i kategorin komedier som inte alls får till det och mest faller platta.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.3

Up in the Air

Titel: Up in the Air
Genre: Drama/Komedi/Romantik
Land: USA
År: 2009
Regi: Jason Reitman
I rollerna: George Clooney, Vera Farmiga, Anna Kendrick, Jason Bateman, J.K. Simmons, Sam Elliott

Handling: Ryan Bingham tillbringar större delen av sitt liv på resande fot för ett konsultföretag som tar hand om nedskärningar på andra företag. Han har ett mål i livet, att nå till en viss enorm resesträcka i American Airlines bonusprogram. Två olika kvinnor och ett bröllop får honom dock att fundera över sitt livsval och sina prioriteringar.

Omdöme: Ryan Bingham (George Clooney) har en livsfilosofi som går ut på att inte vara bunden till någon plats eller person, att inte ha något i ryggsäcken som tynger ner honom. Därför är hans jobb perfekt för honom då han är ute och reser kors och tvärs över USA stora delar av dagarna på året. Han jobbar åt ett konsultföretag som anlitas när företag ska göra nedskärningar och måste göra sig av med anställda. Det är då Ryan behövs när företagen inte vill ta hand om det obekväma problemet.


©Paramount Pictures

Under en av sina affärsresor träffar han Alex (Vera Farmiga) som han visar sig ha en hel del gemensamt med. De inleder ett förhållande som går ut på att de träffas när deras scheman synkas och de båda är i samma stad samtidigt. Eftersom de båda är på resande fot mest hela tiden och ingen av dem vill ha ett typiskt förhållande, passar det bra att ses lite då och då.


©Paramount Pictures

Ryans värsta mardröm besannas en dag då hans chef Craig (Jason Bateman) blivit övertygad att modernisera hur företaget sköter sina konsultuppdrag. Tack vare Natalie (Anna Kendrick) ska de anställda inte längre flyga runt landet. Det innebär att de med hjälp av teknologin kan sitta på huvudkontoret och bemöta de drabbade via dataskärmar. Detta är något Ryan är starkt emot, både av personliga, yrkesmässiga och humana skäl. Han får en chans att bevisa detta när han tar med Natalie på en sista tur genom landet innan det hela ska verkställas.


©Paramount Pictures

En film som tar upp flera intressanta tankeställningar på en och samma gång. Dels har vi Ryan som vill leva efter sin livsfilosofi, dels den tuffa situationen med uppsägningarna, dels de två kvinnorna som kommer in i Ryans liv och ger honom lite av en tankeställare. Ett manus som helt enkelt får med mycket och lyckas bra med att få det att funka och flyta ihop.


©Paramount Pictures

George Clooney känns rätt i huvudrollen och känns som ett självklart val. Han var också Jason Reitmans förstahandsval för rollen, men han var inte helt säker på om han skulle tacka ja. Han lekte därför med tanken att annars vända sig till Steve Martin i vilket fall han hade skrivit om manuset en aning för att göra det till hans Lost in Translation (2003). Intressant nog tänker jag på den ett par gånger under filmens gång då de i båda fallen handlar om ensamhet, vara iväg hemifrån, mycket på hotell och även har någon karaokescen. Den filmen fångar stämningen och det känslomässiga ännu mer fast filmerna skiljer sig även åt en hel del så de ska inte jämföras alltför mycket.


©Paramount Pictures

Vera Farmiga och Anna Kendrick funkar också bra vid Clooneys sida. Gillar nog Farmiga mer, förmodligen för att hennes roll är mer självklar då hennes Alex blir en bra kompanjon till Ryan. Kendricks Natalie får representera en yngre generation och lite av att veta bäst och bryr sig mest om sig själv istället för att vara ödmjukare och lyssna på de som har mer erfarenhet. Men inte minst Natalie och Ryan lär sig ett och annat från varandra som får dem att öppna sina ögon och släppa skygglapparna de haft på sig.


©Paramount Pictures

Vissa ser kanske filmen mer som en komedi med drama-inslag men för egen del råder inget tvivel om att det är ett ganska djupt drama med komiska inslag. Lite av en bitterljuv film som både har värme, får en att känna och tänka till men även har humorn som gör att det inte blir för sorgligt. Allvarlig men lekfull skulle man kunna beskriva den som. Tyvärr verkade inte publiken uppfatta detta när filmen för första gången sågs på Stockholm Filmfestival då majoriteten såg filmen som en rom-com där de skrattade filmen igenom, något som till viss del förstörde filmupplevelsen för egen del. Uppskattar den mer nu när den kan ses som den finstämda film det är med gott om budskap och lagom humor.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 7.4

Forgetting Sarah Marshall

Titel: Forgetting Sarah Marshall / Dumpad
Genre: Komedi/Romantik
Land: USA
År: 2008
Regi: Nicholas Stoller
I rollerna: Jason Segel, Kristen Bell, Mila Kunis, Russell Brand, Bill Hader, Jonah Hill, Paul Rudd, Jason Bateman, Kristen Wiig, William Baldwin

Handling: Musikkompositören Peter Bretter har under fem års tid idoliserat sin flickvän, tv-stjärnan Sarah Marshall. Han är killen som gärna håller hennes väska på paparazzibilderna och blir aldrig omnämnd i hennes tacktal. Men Peters värld tar ny riktning när hon dumpar honom och lämnar honom i sin ensamhet. För att rensa tankarna åker Peter till Oahu utanför Hawaii och där råkar han ut för sin värsta mardröm. Hans ex och hennes nya pojkvän Aldous Snow, en brittisk rockmusiker, hamnar olyckligtvis på samma hotell som Peter. Medan han plågar sig själv med vetskapen om Saras nya liv finner han dock tröst i Rachel som han börjar flörta med.

Omdöme: Peter Bretter (Jason Segel) är något av en slacker som gillar att spendera stora delar av sin tid hemma på soffan. Han jobbar som musikkompositör på en TV-serie där stjärnan råkar vara hans flickvän Sarah Marshall (Kristen Bell). Efter fem år tillsammans har Peter tagit relationen för givet och accepterat att han får stå i skuggan av sin mer kända flickvän, vilket han inte har några problem med. Men Sarah känner att det är dags att gå vidare och gör slut med Peter.


©Universal Pictures

Peter drabbas av ett sammanbrott i och med att förhållandet är över. Han bestämmer sig därför att flyga till Hawaii för att komma iväg från allt ett tag. Vad han inte räknat med är att Sarah visar sig vara där och bo på samma hotell med sin nya pojkvän, brittiska sångaren Aldous Snow (Russell Brand). Som tur är för Peter får han bra kontakt med Rachel (Mila Kunis) som jobbar på hotellet och är någon han kan tänka sig att dejta.


©Universal Pictures

Det första man får säga är att Jason Segel inte är någon favorit, vilket med en gång gör att det blir svårt att ta sig an filmen. Men trots reservationerna på förhand ville jag ge honom och filmen en chans. Till en början får sägas att filmen inte lyckas fånga mig, varken karaktären Peter, Jason Segel eller humorn. Ska det ens vara roligt när en relation tar slut?


©Universal Pictures

Efter runt 20 minuter är det äntligen dags för handlingen att förflyttas till Hawaii och med det ökar hoppet om att filmen ska ta sig. Det är trots allt en trevlig plats som bakgrund. Det tar dock ytterligare ett tag innan bitarna börjar falla på plats. Filmen är en rom-com men ändå inte riktigt. Den är inte så rolig som man kan tro på förhand utan tar upp svårigheterna med att försöka gå vidare efter ett uppbrott, speciellt som Peter var den som blev dumpad.


©Universal Pictures

Definitivt inte någon av de bättre filmerna av det här slaget, men inte heller dålig. En film som (500) Days of Summer (2009) som kom runt den här tiden och handlar lite om samma sak är t.ex. klart bättre. Men detta är skönt nog inte en crazy-komedi som skulle urarta och bara handla om sex, alkohol och droger. Den har en del av värde, bara man inte förväntar sig en riktigt rolig komedi. Det var nog endast ett eller två tillfällen som man småskrattade åt, fast den har alltså en del annat av värde som gör att den är helt ok.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 7.1