Space Cowboys

Titel: Space Cowboys
Genre: Drama/Komedi/Äventyr
Land: USA
År: 2000
Regi: Clint Eastwood
I rollerna: Clint Eastwood, Tommy Lee Jones, Donald Sutherland, James Garner, James Cromwell, Marcia Gay Harden, William Devane

Handling: Fyra minst sagt erfarna piloter, som en gång i livet drömde om att bli astronauter, får en andra chans att realisera sin ungdomsdröm. NASA vill fortfarande helst inte veta av dem men när en satellit kommer på villovägar i rymden behöver man de fyra veteranernas hjälp.

Omdöme: År 1958 drömmer fyra mycket duktiga testpiloter om att bli astronauter och ta sig upp i rymden. De fyra består av Frank Corvin (Clint Eastwood), William "Hawk" Hawkins (Tommy Lee Jones), flygingenjören Jerry O'Neill (Donald Sutherland) samt navigatorn "Tank" Sullivan (James Garner). Men när deras program skrotas läggs drömmen på is.


© Warner Bros.

40 år senare har NASA ett problem de inte kan lösa. En gammal sovjetisk satellit är på väg att krascha från rymden ner på Jorden. Satelliten är av okänd anledning utrustad med ett amerikanskt elektroniksystem. Systemet är föråldrat och ingen på NASA vet hur det funkar. Det är där Frank Corvin kommer in i bilden då det var han som utformade systemet en gång i tiden.


© Warner Bros.

Bob Gerson (James Cromwell) är ansvarig chef för NASA-projektet och övertalas av projektledaren Sara Holland (Marcia Gay Harden) att vända sig till Frank. En Frank som Bob ogillar ända sedan de inte kom överens för 40 år sedan då Bob var Franks chef under testpilot-dagarna. Frank går med på att hjälpa NASA på villkor att alla fyra veteraner plockas in på projektet och att de fyra ska skickas upp till satelliten.


© Warner Bros.

Det är en Clint Eastwood-film men ändå känns det inte riktigt som en film han vanligtvis skulle göra. Inte bara för att temat skiljer sig från det han normalt sett gjort utan även lite vad gäller genomförandet. Visst är det fortfarande en Clint Eastwood-prägel över en del, men vem hade egentligen trott att han skulle ta sig an en rymdfilm som det till stor del blir under andra halvan.


© Warner Bros.

De fyra veteranerna spelas av fyra duktiga skådespelare. Trots det hade det varit kul om de gnabbats mer än de gör. Nu blir det främst Clint Eastwood och Tommy Lee Jones som Frank respektive Hawk som drar det tunga lasset och de två karaktärerna tjafsar om ett och annat. De övriga två hade kunnat vara med mer på detta för att känna att de är en sammansvetsad grupp som har kul ihop.


© Warner Bros.

Filmen inleder lättsammare för att sedan bli allvarligare innan rymdäventyret drar igång. Överlag hade det nog hjälpt filmen om den varit lättsammare rakt igenom. Som det blir nu övergår filmen nästan helt till att bli allvarlig under rymdexpeditionen. Något utdraget och upprepande under rymdscenerna, även om det överlag är fullt dugliga effekter. Den gör inte bort sig vad gäller den biten och filmen är ok, varken mer eller mindre.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.5

Volcano

Titel: Volcano
Genre: Action/Thriller
Land: USA
År: 1997
Regi: Mick Jackson
I rollerna: Tommy Lee Jones, Anne Heche, Don Cheadle, Gaby Hoffmann, Keith David

Handling: Mike Roark är chef för Los Angeles Office of Emergency Management. Nu utbryter en okänd vulkan i Los Angeles. Han är i tjänst och avskild från sin dotter som är i bostaden. Lavan rinner längst gatorna i Los Angeles, bränner allt i sin väg och Roark måste bekämpa den med hjälp av bl.a. sin högra hand Emmit Reese.

Omdöme: Katastroffilmerna hade sin storhetsperiod under 1970-talet då det kom en hel del klassiska filmer i genren, men även många desto svagare försök. På 1990-talet kom katastroffilmerna tillbaka, speciellt under andra halvan av årtiondet då det blev omåttligt populärt med diverse katastroffilmer.


© 20th Century Fox

Denna katastroffilm kom intressant nog samma år som en annan vulkanfilm, nämligen Dante's Peak (1997) med Pierce Brosnan och Linda Hamilton av solide regissören Roger Donaldson. Den ses som den bättre av de två då den är mer trovärdig än denna. I detta fall har vi Tommy Lee Jones och Anne Heche med regi av Mick Jackson, som tidigare bl.a. gjort L.A. Story (1991) och The Bodyguard (1992).


© 20th Century Fox

Los Angeles drabbas av en jordbävning och Mike Roark (Tommy Lee Jones) leder stadens krisorganisation vid nödsituationer. För att säkerställa att allt är i sin ordning kontrollerar han tillsammans med sitt team att allt funkar som det ska. De upptäcker dock en oerhörd hetta i en av stormtunnlarna som leder ovanför den nya tunnelbanelinjen.


© 20th Century Fox

Med hjälp av seismologen Dr. Amy Barnes (Anne Heche) misstänker de att Los Angeles kan stå inför ett massivt vulkanutbrott. Mike och Amy försöker ta reda på vart utbrottet ska leda härnäst samtidigt som Mikes kollega Emmit Reese (Don Cheadle) koordinerar allt från larmcentralen när katastrofen är ett faktum.


© 20th Century Fox

Tycker faktiskt filmen funkar förvånansvärt bra under första halvan. Det är mestadels välgjort och det blir ganska svettigt när Mike hamnar mitt i vulkanutbrottet när han är på väg in till larmcentralen med sin 13-åriga dotter Kelly (Gaby Hoffmann). Mike tvingas leda arbetet på plats och Tommy Lee Jones känns då lite som när han spelade Samuel Gerard i The Fugitive (1991) då han styr och ställer med sin auktoritära stil.


© 20th Century Fox

En sak man måste ge filmen är att den har ett bra tempo. Det finns inte några direkta svackor utan att det skulle bli för mycket. Effekterna håller också för det mesta även om det på sina håll märks att 90-talets dataeffekter inte är fulländade.


© 20th Century Fox

Filmen tappar dock under andra halvan då det blir lite enformigt eftersom det mesta kretsar kring Mike och det till stor del utspelar sig på samma plats. Sedan blir det även mer och mer otroligt vilket gör att det inte blir särskilt trovärdigt när Mike, Amy och de bekämpande brandmännen ställs mot oerhörda krafter som de inte bara försöker stoppa, de har även tiden mot sig vilket filmen dock väljer att blunda för.


© 20th Century Fox

Det är lite synd att filmen inte lyckas fullfölja vad som ändå inleder lovande under första halvan. Då känns det som filmen trots allt kanske är bättre än sitt rykte. Men mot slutet blir det smått parodiskt att följa hjälten Mike som springer som aldrig förr med fallande byggnader och lava kring sig som det borde vara omöjligt att klara sig från. Och på det hela avslutas filmen med komiska Randy Newman-låten "I Love L.A." som per automatik får en att tänka på The Naked Gun (1988).

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 5.5
IMDb: 5.6

The Company Men

Titel: The Company Men
Genre: Drama
Land: USA
År: 2010
Regi: John Wells
I rollerna: Ben Affleck, Tommy Lee Jones, Chris Cooper, Kevin Costner, Rosemarie DeWitt, Maria Bello, Craig T. Nelson

Handling: Bobby Walker lever den amerikanska drömmen; bra jobb, vacker familj, skinande Porsche i garaget. När företaget skär ner blir han och hans medarbetare, Phil Woodward och Gene McClary, utan jobb och tvingas tänka över sina liv som män, makar och fäder...

Omdöme: När finanskrisen slår till under 2008 drabbar det ett stort antal människor och familjer. En av dessa är 37-årige Bobby Walker (Ben Affleck) som efter 12 år på samma företag blir av med jobbet när det görs nedskärningar. Bobby och hans fru Maggie (Rosemarie DeWitt) har två barn ihop, lever gott men har stora utgifter som nu blir ett problem utan hans inkomst. Bobby tar det hela med ro till en början då han är övertygad om att han får ett annat liknande jobb med en gång. Så enkelt blir det dock inte eftersom marknaden är överöst med minst lika kvalificerade personer som också blivit avskedade.


©The Weinstein Company

På samma företag där Bobby jobbade har veteranerna Phil Woodward (Chris Cooper) och Gene McClary (Tommy Lee Jones) till en början fått behålla sina jobb. De håller båda högre positioner än vad Bobby gjorde, men när en andra våg uppsägningar äger rum ryker de båda. Gene var företagets VD James Salingers (Craig T. Nelson) bästa vän men det hjälper föga. Detta eftersom Gene motsätter sig uppsägningarna då de inte alls bryr sig om det etiska i sammanhanget.


©The Weinstein Company

Bobby och Phil får svårt att komma på fötterna igen där kampen för att hitta ett nytt jobb är smått lönlöst. Det tär på dem, självförtroendet går ner i botten och familjelivet blir lidande. Bobby är trots allt fortfarande relativt ung men för Phils del är han i 60-års åldern och trots lång erfarenhet och kunskap är det inte många som kan tänka sig anlita honom i rådande klimat.


©The Weinstein Company

En småjobbig film att ta sig igenom då det blir deprimerande att se hur de uppsagda behandlas. Det blir kanske tydligast när Bobby och Phil hamnar i en slags förvaringsplats. Ett kontor där de avskedade får söka jobb och träffa en kontaktperson som ska ge dem tips, hjälpa dem med CV osv. Men istället för att vara stöttande och hjälpande har det omvänd effekt. De känner sig förödmjukade och behandlade som skräp. Kanske är meningen att ge dem en smak av verkligheten, av situationen som råder. Men det skapar bara ångest och en känsla av hopplöshet som man känner genom rutan.


©The Weinstein Company

En av anledningarna till varför filmen togs an var för att den samlat ett par bra skådespelare. Tommy Lee Jones, Chris Cooper och Kevin Costner är alltid duktiga. Costner får dock en mindre roll än väntat och det känns inte som hans roll riktigt passar honom i rollen som Bobbys svåger. Däremot får man säga att Ben Affleck, som aldrig direkt brukar övertyga, funkar ganska bra här.


©The Weinstein Company

En annan anledning var att förhoppningen fanns på att filmen skulle kunna vara något bra i stil med Up in the Air (2009) och Boiler Room (2000) som handlar om uppsägningar respektive finansbranschen. Även en film som Glengarry Glen Ross (1992) kommer man att tänka på, filmpostern har bl.a. lånat från den. Denna film har inte lika mycket på gång som nämnda filmer. Den har skådespelarna och grunden till något bra. Filmen släpptes även under Oscarstider med förhoppningar att kamma hem ett par nomineringar och priser, men så blev det inte. Den funkar att se på men intrigerna finns inte riktigt där för att få vattnet att koka. Och eftersom det snarare blir en ångestfylld filmtitt får man inte någon vidare trevlig filmstund.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.7

Under Siege

Titel: Under Siege / Under belägring
Genre: Action/Thriller
Land: USA/Frankrike
År: 1992
Regi: Andrew Davis
I rollerna: Steven Seagal, Tommy Lee Jones, Gary Busey, Erika Eleniak

Handling: Terrorister kapar slagskeppet Missouri. De vet inte att fartygets kock varit kommandosoldat.

Omdöme: För att fira kaptenens födelsedag ombord slagskeppet USS Missouri planerar besättningen en överraskningsfest. Förberedelserna leds av Commander Krill (Gary Busey) men i själva verket är det hela bara ett sätt att få ombord en grupp terrorister. Dessa inkluderar ledaren William Strannix (Tommy Lee Jones) som är en f.d. CIA-agent som tänker ta över slagskeppet och dess vapenarsenal.


©Warner Bros.

Vad de inte räknat med är att fartygets kock Casey Ryback (Steven Seagal) ska skapa problem. Ingen förutom kaptenen känner till att Ryback är en mycket kompetent kommandosoldat som på egen hand kan ta ut en hel armé. Eftersom Krill och Ryback ogillar varandra spär det bara på extra bränsle på situationen när Krill och Strannix tar över befälet.


©Warner Bros.

Något av en actionrökare som blev omtyckt av många och blev en kommersiell succé. Har väl själv aldrig direkt sett filmen som något mer än en ok actionfilm som ger lite underhållning för stunden. Men ibland kan det vara en sådan film som passar när man inte sett den på ett tag och inte minns den särskilt väl.


©Warner Bros.

En avgörande detalj som gör att filmen inte kan bli bättre än vad den är stavas Steven Seagal. Det är få skådespelare som känns så osympatiska och träiga som han gör. På något sätt passar det i det här fallet men när man ser och hör honom blir det snarare komiskt än övertygande. Han paras även ihop med Erika Eleniak som också är en undermålig skådespelerska. När de båda framför sina repliker känns det lite som en B-film tack vare deras svaga prestationer. Bäst blir det när skurkarna följs och där är favoriten Gary Busey även om Tommy Lee Jones tar ut svängarna mer. Det är dock på gränsen till överspel från hans sida.


©Warner Bros.

Det är inte särskilt svårt att se varför likheter gjorts med Die Hard (1988) då vi i båda fallen har en terroristgrupp som tar över en plats och verkar vara ute efter en sak bara för att ha något annat i görningen. I båda fallen har vi även en ensam hjälte som ställer till det för bovarna. Även om denna film är välgjord med gamla hederliga actionscener, är det klasskillnad på storyn, skådespelarna och ja, det mesta. Ok actionunderhållning och som Andrew Davis senare sa så gav det honom chansen att göra den desto mer lyckade The Fugitive (1993) året efter, så det var värt det.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.5

The Fugitive

Titel: The Fugitive / Jagad
Genre: Action/Kriminaldrama/Mysterium/Thriller
Land: USA
År: 1993
Regi: Andrew Davis
I rollerna: Harrison Ford, Tommy Lee Jones, Joe Pantoliano, Andreas Katsulas, Jeroen Krabbé, Sela Ward, Julianne Moore

Handling: Dr. Richard Kimble är en framstående och respekterad kirurg som blir oskyldigt dömd för mordet på sin fru, Helen. När hans fångtransport kraschar våldsamt ser han sin chans att fly sin dödsdom. Den federala polisens Samuel Gerard hamnar vid rodret för en påkostad jakt. Samtidigt iscensätter Dr. Kimble sin egen utredning för att hitta den riktige mördaren och leda in Gerard på sitt spår.

Omdöme: Dr. Richard Kimble (Harrison Ford) är en respekterad kirurg i Chicago. Men efter att hans kära fru Helen (Sela Ward) blivit brutalt överfallen och mördad i deras hem, blir Richard huvudmisstänkt. Hans förklaring av att han påträffade en enarmad man med armprotes faller för döva öron då inga bevis för detta hittas. Allt pekar på att Richard mördat sin fru där motivet är pengar eftersom hon kom från en förmögen familj.


©Warner Bros.

Efter att Richard dömts för mordet och fått dödsstraffet, förflyttas han med fångtransport. Olyckan är dock framme och Richard lyckas ta sig loss och flyr. Han vet att det är hans enda chans att finna den riktiga mördaren och undvika dödsstraffet.


©Warner Bros.

Richard får federala agenter efter sig ledda av den obarmhärtige Samuel Gerard (Tommy Lee Jones). Tillsammans med sitt team är de som blodhundar och tar upp spåret efter den jagade Dr. Richard Kimble. Spåren leder tillbaka till Chicago och samtidigt som de försöker få tag i rymlingen gräver de i hans fall som får fram ett och annat som får dem att börja tvivla på hans oskuld.


©Warner Bros.

Kan inte annat än att kalla detta för en riktig klassiker numera. En gedigen filmkänsla som skapas genom att det är gjort på gammalt hederligt vis. Dataeffekter undviks till den grad det går och inte minst tågkraschen är ett typexempel på detta. Det är liksom äkta vara och det spelar stor roll. Regissören Andrew Davis ville skapa en realistisk film och undvek att falla i fällan att ta hjälp av taffliga effekter, vilket inte hade funkat.


©Warner Bros.

Filmen har ett riktigt bra tempo filmen igenom. En bit över två timmar men inte någon dötid eller svackor att tala om. Intressant nog fanns det någon sidohistoria med ett kärleksintresse men detta valde man att klippa bort då det hade sänkt tempot och inte passat in. Man tog för ovanlighetens skull in hela sex klippare som jobbade på filmen, något som visade sig ge ett mycket lyckat resultat och även ledde till att klippningen Oscarsnominerades för vad den gjorde för filmen.


©Warner Bros.

Det kom att bli totalt sju Oscarsnomineringar för en filmsuccé i en genre som sällan belönas med nomineringar. Den kom att vinna en då Tommy Lee Jones knep Oscarn för bästa manliga biroll. En roll han spelar något nonchalant och lite arrogant, men det skapar en minnesvärd karaktär som känns övertygande som blodhunden som vägrar ge sig. Gerard får sig dock en ordentlig match då Dr. Kimble är en högst intelligent och motiverad man på flykt.


©Warner Bros.

Det är inte bara Tommy Lee Jones som är bra, även om han är bäst. Harrison Ford har vad som krävs för att kännas övertygande som mannen på flykt som dessutom har ett och annat ess innanför rockärmen när han letar efter mördaren. Andreas Katsulas må inte vara med så mycket men är perfekt och småcreepy som den enarmade mannen. Jeroen Krabbé får inte heller glömmas bort som Dr. Kimbles vän och kollega Dr. Charles Nichols som spelar rollen passande lurigt. Gillar även att Gerards team får så pass stort utrymme när de alla gör ett hästjobb i jakten på Dr. Richard Kimble.


©Warner Bros.

Finns egentligen inte många svagheter med filmen. Den har hela tiden något på gång och även när det inte är fartfyllt leder det historien framåt med nya upptäckter och vändningar i historien. Den har även en konspirationshistoria inbakad i mordhistorien vilket gör att det blir mer än bara en jakt på en mördare. Och trots att filmen setts tidigare lyckas den hålla intresset uppe ända till slutet. Det är få filmer i genren som är bättre då detta är en av de främsta. En film som uppskattas en hel del.

4 - Skådespelare
5 - Handling
5 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
22 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 8.5
IMDb: 7.8

The Package

Titel: The Package / I sista sekunden
Genre: Action/Thriller
Land: USA
År: 1989
Regi: Andrew Davis
I rollerna: Gene Hackman, Tommy Lee Jones, Joanna Cassidy, John Heard, Dennis Franz, Pam Grier

Handling: John Gallagher är en erfaren militär som ska eskortera en fånge till USA. När fången flyr tar John sin ex-fru till hjälp, eftersom han misstänker att fången ska mörda presidenten.

Omdöme: Under slutet av kalla kriget är den erfarne militären John Gallagher (Gene Hackman) stationerad i Berlin. Efter att ha säkerställt säkerheten under ett toppmöte mellan USA och Sovjetunionen där ett attentatsförsök skett på en högt uppsatt amerikansk militär, sätts John på ett annat uppdrag. Uppdraget går ut på att transportera en fånge till USA där fången ska ställas inför krigsrätt.


©Orion Pictures

"Paketet" John ska leverera heter Walter Henke men är i själva verket Thomas Boyette (Tommy Lee Jones). Innan John förstår vad som sker har paketet lyckats rymma. John vänder sig till sin ex-fru Eileen (Joanna Cassidy) som själv är militär och stationerad i USA. Med hennes hjälp försöker John lokalisera paketet och kommer sakta men säkert en konspiration på spåret som leder till Chicago. Kan ett attentat mot presidenten vara planen?


©Orion Pictures

Ett par år innan Andrew Davis kom att göra sin allra bästa film med The Fugitive (1993), värmde han upp med denna lite liknande actionthriller. En film som hade setts en gång tidigare och minnet var att det var en bra actionthriller. Det visar sig vara en film som är väl värd att återbesöka och tycker faktiskt det är en lite bortglömd film.


©Orion Pictures

Något som är lite intressant att läsa i efterhand är att originalmanuset var tänkt att helt och hållet utspela sig på en militärbas, likt hur Die Hard (1988) i princip endast utspelar sig på en plats. Andrew Davis gillade storyn, men ville expandera handlingen till att utspela sig på fler platser. Förmodligen rätt val då det inte blir enformigt på det här sättet, fast å andra sidan var ju Die Hard (1988) väldigt lyckad med sitt koncept.


©Orion Pictures

En sak som hjälper en sån här film är att ha duktiga skådespelare som kan bära upp sina roller och det har man genomgående här. Ingen må ge Oscarsvärdiga prestationer men de är alla övertygande. Gene Hackman är alltid sevärd och bra. Kul med Tommy Lee Jones i en skurkroll och han skulle ju senare istället spela den omvända rollen som jägaren i The Fugitive (1993), en prestation som gav honom en Oscar. Dennis Franz är alltid rolig att se och han kliver in under andra halvan av filmen som polis (vad annars).


©Orion Pictures

Något som är värt att nämna är musiken av James Newton Howard. En duktig kompositör som ofta skapat bra och stämningsfull musik. Här är det lite av två världar som möts. Den ena är inte helt lyckad musik till actionscenerna som blir för dominant. Inte dålig men kunde tonats ner en aning. Resten av musiken är dock klart mycket bättre. Riktigt stämningsfull och bra musik under de lugnare partierna. Gillar den en hel del och på sina håll ger den gåshud. Synd med actionmusiken som vill för mycket.


©Orion Pictures

En gammal hederlig actionthriller med bra tempo, bra skådespelare och en konspiration som huvudpersonen tillsammans med ett par medhjälpare försöker lösa och stoppa innan det är för sent. Alla ingredienser finns liksom här för att ge en trevlig och underhållande filmtitt. Med en regissör som hanterar balansen mellan action och thriller genren får man ett resultat som är bättre än en hel del liknande filmer.


©Orion Pictures

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 6.4

Finestkind

Titel: Finestkind
Genre: Drama/Kriminalare/Thriller
Land: USA
År: 2023
Regi: Brian Helgeland
I rollerna: Ben Foster, Toby Wallace, Jenna Ortega, Tommy Lee Jones

Handling: En besättning fiskare beträder farliga vatten när deras skulder börjar hopa sig.

Omdöme: I en fiskarstad utanför Boston söker Charlie (Toby Wallace) upp sin äldre halvbror Tom (Ben Foster) och ber att få fiska med honom. Tom är nämligen kapten över en besättning som fiskar i Nordatlanten. Tom är inte helt såld på idén, men eftersom Charlie är klar med sina studier kan det vara en chans för halvbröderna att äntligen spendera tid med varandra och lära känna varandra bättre. Charlie är redo att leva livet innan han går i sin fars fotspår och får sin juridikutbildning.


©101 Studios/Paramount

Samtidigt som halvbröderna och besättningen lär känna varandra bättre, träffar Charlie tjejen Mabel (Jenna Ortega) som hjälper till att langa droger åt sin mamma. När omständigheter gör att Tom och besättningen hamnar i en knipa, behöver de en stor summa pengar för att rädda fiskarbåten Finestkind som tillhör Toms far Ray (Tommy Lee Jones). Mabels drogkontakter kanske kan komma till nytta men frågan är till vilket pris.


©101 Studios/Paramount

Regi och manus av Brian Helgeland som inte minst gjorde sig ett namn med Oscarsvinnande manus till L.A. Confidential (1997) och Oscarsnominerat manus till Mystic River (2003). Som regissör har ingen film utmärkt sig på samma sätt, även om Payback: Straight Up (1999/2006) inte alls var tokig. Ibland kan en duktig manusförfattare vara minst lika bra som regissör, men det är långt ifrån en självklarhet.


©101 Studios/Paramount

Filmen har tidigt en tendens att vilja visa upp gemenskapen bland fiskarbesättningen, det hårda jobbet och friheten de känner av att vara levande. Romansen mellan Charlie och Mabel är mest en sidohistoria som inte känns direkt speciell. Hennes droglangande verkar inte få Charlie att nämnvärt höja på ögonbrynen. Han borde trots allt ha något innanför pannbenet med tanke på att han blivit antagen till juridikutbildningen, men låter uppenbarligen hjärtat och den lilla hjärnan ta besluten.


©101 Studios/Paramount

Under drygt första timmen är det lite svårt att se vart filmen ska leda och vad den vill. Det blir mest ett lättsamt drama som tar alldeles för god tid på sig att försöka bygga upp något utan att få en att direkt bry sig. Sedan hamnar besättningen i knipa och nu får filmen äntligen lite mer puls då det hettar till i maskineriet. Besättningen tvingas till kriminella gärningar och den äldre brodern Tom vill inte dra in lillebror Charlie i något som kan sätta stopp för hans framtid.


©101 Studios/Paramount

Det hela får alltså lite mer glöd under sista trekvarten. Vägen dit är dock alldeles för utdragen och oinspirerad. Man sitter mest och väntar på att något ska hända och det faller på regissören som borde gjort det till ett starkare drama från början eller riktat in sig på att få med de kriminella elementen tidigare.


©101 Studios/Paramount

Till slut blir det lite bättre under filmens andra halva, men när röken lagt sig är man tillbaka till samma problem som man kände inledningsvis. Något känns helt enkelt "off" och det hjälper inte att Toby Wallace och Jenna Ortega är allt annat än övertygande. Ben Foster är desto stabilare och en sliten Tommy Lee Jones har ändå tillräcklig klass för att styra upp det hela en aning även om han känns väldigt trött.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 5.8