Titel: Black Tuesday
Genre: Film-Noir
Land: USA
År: 1954
Regi: Hugo Fregonese
I rollerna: Edward G. Robinson, Peter Graves, Jean Parker, Warren Stevens
Handling: Den våldsamma fången och gangstern Vincent Canelli gör en rymning från fängelset precis innan han ska sättas i den elektriska stolen. Med sig tar han Peter Manning - en bankrånare och polismördare som skulle sättas i stolen precis efter honom. Med hjälp av pengar från ett rån ska de försöka ta sig ut ur landet.
Omdöme: Det är dags för avrättning i den elektriska stolen för fångarna Vincent Canelli (Edward G. Robinson) och Peter Manning (Peter Graves). Gangstern Canelli är kaxig, stor i mun och ligger bakom flera mord. Bankrånaren och polismördaren Manning är betydligt lugnare, men alla - politiker, polis och medfångar - vill veta var han gömt de $200.000 han kom över vid rånet.
© United Artists / MGM
Canelli har, via sin flamma Hatti (Jean Parker), sett till att en av hans män - Joey (Warren Stevens) - utger sig för att vara tidningsreporter som ska bevaka avrättningen. Dessutom har gänget kidnappat dottern till en av fångvakterna för att tvinga honom att hjälpa till med flyktförsöket. Planen är sedan att Canelli ska ta med sig Manning till en lagerlokal för att ligga lågt och få honom att avslöja var rånbytet finns gömt.
© United Artists / MGM
Edward G. Robinson spelar en elak och mordlysten gangster, inte helt olik James Cagney i White Heat (1949), och paras ihop med Peter Graves långt innan han gjorde sin mest ikoniska roll som Jim Phelps i TV-serien "Mission: Impossible". Tillsammans är de ett något omaka par, men det blir kul att se dem som varandras motpoler, både fysiskt och skådespelarmässigt.
© United Artists / MGM
Handlingen utspelar sig i princip på tre platser: fängelset där avrättningen ska äga rum, lagerlokalen där alla samlas efter flyktförsöket, samt banken. Kan tycka att scenerna som utspelar sig i fängelset och banken funkar bättre än de i lagerlokalen, möjligtvis för att lagerlokalen tar upp mest plats och filmen stannar upp lite för mycket.
© United Artists / MGM
Det är egentligen inget fel på filmen, som puttrar på i ett lagom tempo under sina 80 minuter. Däremot saknas en del för att lyfta den till något mer. Vincent Canelli är förvisso en bra karaktär och tacksam att spela, men samtidigt framställs han som genomond. Det är därför Peter Manning blir en bra motvikt som den moraliska rösten. Karaktärerna hade dock kunnat få mer djup för att inte kännas så pass endimensionella som de gör nu.
© United Artists / MGM
Överlag blir det en noir som funkar för stunden, men inte så mycket mer. Den saknar den där klassiska noir-känslan som man önskar sig när stämningen och fotot är på topp. Man brukar känna relativt tidigt om en noir har det lilla extra. I det här fallet har den tillräckligt för att behålla intresset, utan att bjuda på det minnesvärda man är ute efter. Det behöver inte vara de mest kända eller hyllade filmerna i genren som lyckas, men sådana är svårare att hitta bland de mindre kända.
3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt
Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.8
