Fast Five

Titel: Fast Five / The Fast and the Furious 5 / Fast & Furious 5
Genre: Action/Kriminalare
Land: USA/Japan
År: 2011
Regi: Justin Lin
I rollerna: Vin Diesel, Paul Walker, Jordana Brewster, Dwayne Johnson, Gal Gadot, Tyrese Gibson, Ludacris, Sung Kang, Joaquim de Almeida

Handling: Dom, Brian och Mia har hamnat i en återvändsgränd i Rio de Janeiro och måste göra en sista stöt för att kunna vinna sin frihet. Medan de samlar ihop sitt team vet de fortfarande att det enda sättet för dem att verkligen slippa undan är att konfrontera den korrupte affärsman som vill se dem döda. Men han är inte ensam om att vilja få tag på dem. Den hårdkokte FBI-agenten Luke Hobbs missar aldrig ett mål.

Omdöme: På flykt undan rättvisan hamnar Dom Toretto (Vin Diesel), Brian O'Conner (Paul Walker) och Mia Toretto (Jordana Brewster) i Rio de Janeiro där de ligger lågt. Efter att en stöt inte riktigt gått som planerat bestämmer de sig för att genomföra en jättestöt för att ha tillräckligt med pengar för att en gång för alla kunna köpa sig frihet.


© Universal Pictures

De har siktet inställt på Rios mäktigaste man Hernan Reyes (Joaquim de Almeida). Inte bara för att han har runt $100m som de vill stjäla utan också för att han lurat dem på den tidigare stöten som gått snett. Trion bestämmer sig för att rekrytera ett team gamla bekanta och medarbetare då de behöver allt manskap de kan samla för det stora jobbet.


© Universal Pictures

Samtidigt som teamet förbereder jättestöten för att kunna lura Reyes och hans män, får de trubbel efter sig. Eftersom de anklagas för att ha dödat federala agenter på den förra stöten, skickas en specialstyrka ledd av federala agenten Luke Hobbs (Dwayne Johnson). Deras uppgift är att jaga rätt på Dom och Brian, som nu ses som mördare, och plocka in dem så att de kan ställas inför rätta för brotten hemma i staterna.


© Universal Pictures

Efter den inte helt lyckade föregående fjärde delen Fast & Furious (2009), var förväntningarna något lägre ställda med denna film. Dessutom kändes det som Justin Lin som hade regisserat den och den tredje delen nog hade gjort sitt. När denna femte installation i filmserien inleder med tågrånet känns det fräschare med en gång, inte minst då de taffliga CGI-effekterna från den fjärde filmen tack och lov inte är med här.


© Universal Pictures

Man känner att filmserien bytt spår med denna film. Det är inte längre frågan om street racing utan det är en renodlad heistfilm. Att de använder sig av snabba och trimmade bilar är dock inget som försvinner. Kombinationen är klart lyckad och det känns som man äntligen funnit rätt balans för att skapa något som funkar för en hel film.


© Universal Pictures

Det blir en renodlad actionfilm som visserligen fortfarande har en story som inte alltid är trovärdig, men det är ju något man får lägga lite åt sidan med dessa filmer. Istället är det viktigaste om den kan underhålla och bjuda på bra actionscener, vilket den gör. Så pass att det visar sig vara den bästa, eller åtminstone den mest underhållande filmen bland de fem första filmerna i serien.


© Universal Pictures

Introduktionen av Hobbs är ett bra val och att det är Dwayne Johnson som axlar rollen känns smått perfekt. Från början lär rollen som Hobbs varit tänkt att spelas av Tommy Lee Jones vilket givetvis hade blivit en helt annorlunda karaktär. Kanske hade det funkat men för denna actionfilm känns det helt rätt som det är nu. På sina håll påminner för övrigt Dwayne Johnson och hans Hobbs om Arnold Schwarzenegger som den biffige John Matrix i actionrökaren Commando (1985).


© Universal Pictures

Som grädde på moset har filmen en förträfflig final när massakern genom Rio de Janeiros gator äger rum. Det är förtjusande storslaget på ett vis så att man känner att detta är äkta action så som det var menat. Visserligen överdrivet men CGI-effekterna lyser med sin frånvaro, åtminstone till den grad att man inte tänker på det. Istället känns det äkta med krockarna och den stora vansinnesjakten genom Rios gator. Extremt skönt att kunna konstatera att de lärt sig av sina misstag och skapat en actionrökare som bjuder på den sortens välgjord underhållning som man är ute efter med den här typen av film.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.3

Fast & Furious

Titel: Fast & Furious
Genre: Action/Kriminalare
Land: USA/Japan
År: 2009
Regi: Justin Lin
I rollerna: Vin Diesel, Paul Walker, Jordana Brewster, Michelle Rodriguez, Gal Gadot, John Ortiz, Shea Whigham, Sung Kang

Handling: När ett brott för dem tillbaka till L.A. återupptar Dom Toretto sin bittra strid mot Brian O'Conner. Men när de tvingas konfrontera en gemensam fiende måste Dom och Brian försöka lita på varandra för att tillsammans kunna utmanövrera fienden.

Omdöme: Originalmedlemmarna från The Fast and the Furious (2001) är tillbaka. Det innebär att Vin Diesel som Dominic Toretto och Paul Walker som Brian O'Conner ställs mot varandra igen, men även Jordana Brewster som Doms syster Mia samt Michelle Rodriguez som Letty är med. Den initiala känslan är att det är ett smart beslut att plocka tillbaka dem istället för att göra en massa fristående uppföljare med okända namn med karaktärer och historier man inte bryr sig om.


© Universal Pictures

Efter att en händelse skett i Los Angeles, återvänder Dom hem. Han är fortfarande en efterlyst brottsling men han är villig att samarbeta med Brian som numera är FBI-agent. FBI vill komma åt knarkbaronen Arturo Braga (John Ortiz) och eftersom det även är högst personligt för Brian och Dom, gör de allt i sin makt att röka ut Braga och hans män.


© Universal Pictures

Inledningen som äger rum i Dominikanska republiken med en våghalsig lastbilskapning är smått korkad och överdriven med en del CGI-effekter. Visst vill man komma med något liknande som i den första filmen men där var det åtminstone välgjort. Man vill sätta tonen tidigt men en särskilt övertygande öppning är det inte.


© Universal Pictures

När filmen förflyttar sig till Los Angeles och gänget återigen är samlade, blir det inte så tokigt. Man känner att man velat återgå till originalfilmen och bygga vidare på dynamiken mellan Dom och Brian. Här känns det inte så pjåkigt och det är upplagt för att kunna följa i originalets fotspår.


© Universal Pictures

Någonstans längs vägen dribblar filmen bort sig själv en del. Visst är det lite kul med street racing-sekvensen då förarna ska tävla mitt på öppen trafikerad gata, men det börjar bli mer att förlita sig på CGI-effekter än bra racing och välgjorda stunts. Det förtar alltid en del från filmupplevelsen och det här är inget undantag.


© Universal Pictures

Filmens huvudsakliga akilleshäl är tunnlarna som leder under ett berg på gränsen mellan USA och Mexiko. Scenerna i dessa tunnlar domineras av CGI-effekter och trovärdigheten är lika med noll. Inte för att det är en film som måste vara direkt trovärdig för att funka, men nu blir det alldeles för mycket. Filmen tappar det mesta under den överdrivna och effektbaserade finalen som tar oss över mållinjen. Vad som ändå kändes som det kunde bli en återgång till den första filmen blir istället krystat och till slut svagt.

3 - Skådespelare
2 - Handling
2 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
12 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 5.5 alt. 6.0
IMDb: 6.5

Cure

Titel: Cure
Genre: Kriminalare/Mysterium/Thriller/Skräck
Land: Japan
År: 1997
Regi: Kiyoshi Kurosawa
I rollerna: Kôji Yakusho, Masato Hagiwara, Tsuyoshi Ujiki, Anna Nakagawa

Handling: Polisen hittar kroppar med ett inristat X på. Vid alla tillfällen hittas mördaren i närheten av offren, men har inget minne av brottet.

Omdöme: Tokyo-polisen har fullt upp med ett par oförklarliga mord som skett i staden den senaste tiden. Samtliga offer har ett X inristat på kroppen och varje mördare hittas i närheten av brottsplatsen. Polisdetektiven Kenichi Takabe (Kôji Yakusho) försöker hitta en koppling mellan offren och ett motiv men det är ett ytterst mystiskt och svårlöst fall.


© Shochiku-Fuji Company

Takabe tar hjälp av sin vän och kollega, rättspsykologen Dr. Sakuma (Tsuyoshi Ujiki) för att försöka få en gärningsmannaprofil. Tillsammans har de huvudbry över fallet och börjar fundera på om det kan handla om något utöver det vanliga. Det leder dem in på hypnos och mesmerism. Men vem kan ligga bakom och vad är motivet?


© Shochiku-Fuji Company

Mamiya (Masato Hagiwara), en mystisk ung man som lider av minnesförlust, kan vara nyckeln till mysteriet. Han är en f.d. medicinstudent som studerat psykologi. Han verkar ha varit i kontakt med mördarna innan de begick morden. Vad Takabe och Dr. Sakuma upptäcker är att han har en förmåga att använda sig av eld och vatten för att få folk att göra det han vill.


© Shochiku-Fuji Company

Klassas ibland som skräck men det är inte den ordinära skräckfilmen som försöker skrämmas stup i kvarten. Istället är det mer av ett mysterium och en deckare med en jakt på en potentiell seriemördare av ett lite annorlunda slag. Sedan kommer en del rysarinslag längs vägen men det är mer av en psykologisk slow burner än att det skulle bli en slasher eller liknande.


© Shochiku-Fuji Company

Filmen skulle kunna liknas lite vid Fallen (1998) och Smile (2022) då folk som kommer i kontakt med gärningsmannen själva blir besatta och utför fruktansvärda våldsdåd. På så vis finns det flera gärningsmän och det hela har därför en del övernaturliga inslag. Här handlar det trots allt om något lite mer förklarligt med hypnotism och mesmerism, men det förklaras inte riktigt hur gärningsmannen lyckas. Det lämnas därför lite mer övernaturligt än att det skulle ha helt naturliga förklaringar.


© Shochiku-Fuji Company

Kôji Yakusho i rollen som polisdetektiven spelade för övrigt huvudrollen i Wim Wenders mycket fina Perfect Days (2023). Här spelar han en karaktär som kan liknas vid något av en deckare iklädd lång rock i en neo-noir. Filmen har faktiskt lite neo-noir stuk över sig förutom att vara ett mysterium och en psykologisk rysare.


© Shochiku-Fuji Company

Det var en av filmerna som startade den japanska vågen av J-Horror. Det intressanta är att regissören Kiyoshi Kurosawa sagt att han såg en hel del amerikanska skräckfilmer när han växte upp och att de låg som grund när han valde att göra filmen. En film som har gott om atmosfär och ett tankeväckande manus som låter en fundera på ett och annat när filmen är slut. Det har dock även att göra med att den inte alltid förklarar allt som man är van vid med västerländska filmer, lite på gott och ont får man säga.

3 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.5

Black Box Diaries

Titel: Black Box Diaries
Genre: Dokumentär
Land: Japan/USA/Storbritannien
År: 2024
Regi: Shiori Itō

Handling: En journalist utreder sitt eget sexuella övergrepp och försöker åtala den högprofilerade gärningsmannen. Hennes strävan blåser upp och avslöjar Japans föråldrade rättsliga och samhälleliga system.

Omdöme: Den unga japanska journalisten Shiori Itō ser en chans att potentiellt få jobba med politisk journalistik i Washington under utrikeskorrespondenten Noriyuki Yamaguchi. Men mötet slutar med att hennes mardröm börjar. Efter att hennes våldtäktsanklagelser fallit för döva öron hos Tokyo-polisen eftersom det inte finns tillräckligt med bevis, väljer hon att gå vidare på annat sätt.


©Dogwoof

Shiori inleder en kamp för rättvisa, inte bara för sig själv utan även för andra brottsoffer som inte fått sin röst hörd under Japans föråldrade rättsliga system. Hon börjar skriva en bok om det hela och som journalist fortsätter hon utreda fallet genom att ta kontakt med polisutredaren som hade hand om hennes fall, vittnen, diverse politiker och advokater för att en gång för alla få ett avslut och få till en förändring.


©Dogwoof

Själva resan man gör med Shiori är på sina håll stark och givetvis ska det inte se ut så här. Samtidigt behöver man gå djupare vad gäller den japanska mentaliteten. Vissa saker är långt ifrån perfekta och gamla takter sitter i. Detta är inte något som förändras över en natt men ett uppseendeväckande fall som detta kan få till förändring. Det skapar åtminstone diskussion och debatt kring ämnet vilket är viktigt.


©Dogwoof

Dokumentären är gjord av Shiori Itō själv vilket delvis förklaras med att hon dokumenterat det mesta själv som en dagbok, därav titeln "Black Box Diaries". "Black Box" var titeln på hennes bok om ämnet som kom ett par år tidigare. Det man kan invända mot är just att hon själv regisserat istället för att låta en dokumentärfilmare sköta den biten. Det hade kunnat ge dokumentären lite bättre balans och även fått ut mer från historien.


©Dogwoof

En sådan här dokumentär har ingredienserna för att bli riktigt stark och kraftfull. Den inleder intressant då Shioris journalistiska ådra instinktivt får henne att gräva i fallet. Det blir nästan som en deckare då hon samlar pusselbitarna. Någonstans på vägen blir det dock mer personligt och jobbigt för henne vilket bara är naturligt. Men det gör att dokumentären förlorar en del fokus på uppgiften.


©Dogwoof

Dokumentärens starkaste ögonblick kommer under samtalet hon har med dörrmannen på hotellet där incidenten skedde. Hade önskat känna mer av den kraftfulla scenen i dokumentären, men det är ingen tvekan om att den väcker frågor kring hur Japan sköter, eller missköter, offren som anmäler denna typ av brott. Inte minst när man får reda på att endast 4% av våldtäktsoffren har en möjlighet att göra en brottsanmälan hos polisen.

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.4

All the Long Nights

Titel: Yoake no subete / All the Long Nights
Genre: Drama
Land: Japan
År: 2024
Regi: Sho Miyake
I rollerna: Mone Kamishiraishi, Hokuto Matsumura, Ken Mitsuishi, Haruka Imo

Handling: Misa, som kämpar med PMS, börjar om på ett litet företag. Mellan jobb och sötsaker träffar hon Takatoshi. Trots hans tillbakadragna uppträdande och kamp med panikattacker bildas ett djupt band.

Omdöme: Misa Fujisawa (Mone Kamishiraishi) kämpar sedan många år med PMS. Nu som vuxen ung kvinna ställer det fortfarande till problem ibland, inte minst på jobbet. Efter ett par incidenter på ett större företag är skammen för stor för att återvända och hon säger upp sig. Istället hittar hon ett jobb på ett mindre företag. Det är inte de mest utmanande arbetsuppgifterna men det är ett lugnare tempo och mer personligt med bra kollegor och en förstående chef/ägare.


©Asmik Ace Entertainment

Ibland väljer Misa att bjuda kollegorna på sötsaker och annat gott, något som hänger med sedan tiden på sitt tidigare jobb då hon liksom bad om ursäkt för sitt beteende. Takatoshi Yamazoe (Hokuto Matsumura) är en ung kollega runt hennes ålder. Han håller sig mer för sig själv och är lite tystlåten. Det visar sig att han lider av panikattacker vilket tvingade honom att lämna sitt förra, mer prestigefulla jobb på ett större företag.


©Asmik Ace Entertainment

Misa och Takatoshi börjar umgås och märker att de har något gemensamt. Kanske kan de hjälpa och stötta varandra när de behöver det som mest. Även om de inte försöker dölja sina problem, håller de för det mesta sina respektive problem för sig själva. Kollegorna är mestadels förstående och omtänksamma trots det, men kanske hade de vunnit på att vara mer öppna från början. Å andra sidan kan man förstå om de inte vill bli särbehandlade.


©Asmik Ace Entertainment

Filmen har direkt en ton som gör att man genast känner att det kan bli en mysig film. Frågan är om den kommer välja att vara tyngre eller bli en fin film. Direkt tung visar den sig inte bli vilket känns skönt. En film om två unga människor som kämpar med problem som gör deras liv lite svårare att leva.


©Asmik Ace Entertainment

Misa har vant sig och försöker leva sitt liv, men varje månad kommer en period då hon har det svårare och då inte är så lätt att ha att göra med. Takatoshi har väl inte riktigt smält sitt problem än men tack vare Misa blir det lite enklare och sakta öppnar han upp sig och kan uppskatta livet.


©Asmik Ace Entertainment

Efter sisådär en tredjedel av filmen känner man att det hela håller på att byggas upp till något trevligt. Filmen har en del fina scener men det hela stannar dock upp lite för mycket. Istället blir det mest att följa de båda i vardagen utan att det händer så värst mycket. Speltiden sträcks till två timmar vilket blir kännbart. Lite ovanligt med en film som bygger på en bok som efter ett tag känns som den inte har materialet för två timmar. En ok film överlag men inte så speciell som den verkade kunna bli.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 7.3

The Quick and the Dead

Titel: The Quick and the Dead / Snabbare än döden
Genre: Västern
Land: USA/Japan
År: 1995
Regi: Sam Raimi
I rollerna: Sharon Stone, Gene Hackman, Russell Crowe, Leonardo DiCaprio, Lance Henriksen, Keith David, Gary Sinise

Handling: I staden Redemption anordnas varje år en duelltävling. Hittills har den ondskefulle borgmästaren Herod stått som segrare i alla tävlingarna. Men nu rider den mystiska kvinnan Ellen in i staden för att utmana honom.

Omdöme: En mystisk kvinna, Ellen (Sharon Stone) rider in i staden Redemption. Hon är ute efter hämnd för något som skedde när hon var en liten flicka. Måltavlan är stadens borgmästare Herod (Gene Hackman) som håller staden i sitt järngrepp. Ellen funderar starkt på att bara plocka fram sitt vapen och kallblodigt skjuta ihjäl Herod. Men det skulle innebära att hon skulle skriva under sin egen dödsdom.



©TriStar Pictures

Under ett besök på den lokala baren får Ellen reda på att staden anordnar en duelltävling med en stor summa prispengar till vinnaren. Herod, som ser sig själv som den bästa vapendragaren, anordnar tävlingen för att få ett gäng utmanare som är villiga att duellera inom spelreglerna. Även om Ellen inte tänkt anmäla sig till tävlingen, blir det en chans för henne att en gång för alla döda Herod.



©TriStar Pictures

Förutom Ellen och Herod ser vi sammanlagt 16 vapendragare som ställer upp. Några av de som utmärker sig är Cort (Russell Crowe) som är en präst med ett förflutet med Herod, The Kid (Leonardo DiCaprio) som är yngst och möjligtvis snabbast av dem alla, Ace (Lance Henriksen) som skryter en hel del, ser ut som D'Artagnan och utför en massa tricks samt sergeant Clay Cantrell (Keith David) som är en lejd revolverman som betalats att döda Herod.



©TriStar Pictures

Sam Raimi, som hade gjort Evil Dead-trilogin och senare bl.a. kom att göra sin främsta film A Simple Plan (1998), handplockades av Sharon Stone som producerade filmen. Hon lär även ha varit den som valde ut den för amerikansk publik fortfarande okända Russell Crowe och den unge Leonardo DiCaprio. Valet av Crowe får ses som ett ytterst smart drag i vad som kom att bli hans första amerikanska film. DiCaprio å andra sidan är nog filmens svagaste kort och känns/ser ut som ett barn.



©TriStar Pictures

Sharon Stone är ok i huvudrollen men det känns som hon kanske hade tankarna på produktionen mer än att ge en imponerande prestation. Det är trots allt något lite annorlunda med en revolverkvinna och cowgirl i en västernfilm då det brukar domineras av revolvermän och cowboys. Istället lämnar hon över kommandot till Gene Hackman som är lika bra som vanligt då han spelar elaking. Vid sidan om Hackman är favoriten Lance Henriksen i en skön roll som Ace, en roll han sagt att han älskade att spela.



©TriStar Pictures

Även om filmen ibland är lite överdriven och inte helt trovärdig får man ganska kul med den. Mycket har att göra med hur filmen är presenterad med bra foto, kameravinklar, klippning och en helhetsupplevelse som underhåller. Filmen blev ingen biosuccé när den kom men det är lite svårt att förstå varför med tanke på att den har ingredienserna för att vara lyckad. Den uppskattas dock mer av kritiker med tiden och kan bara instämma i att filmen funkar bättre än väntat. Betygsmässigt snarare en lite starkare än svagare trea.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.5