Prince of the City

Titel: Prince of the City
Genre: Drama/Kriminalare
Land: USA
År: 1981
Regi: Sidney Lumet
I rollerna: Treat Williams, Jerry Orbach, Lindsay Crouse, Richard Foronjy, Bob Balaban, James Tolkan, Lane Smith, Lance Henriksen, Cynthia Nixon

Handling: Danny Ciello, narkotikaspanare vid New York-polisens specialavdelning, inkallas som vittne. En stor undersökning har startats om den påstådda korruptionen inom poliskåren. Han går med på att samarbeta men vill inte vittna mot sina kollegor.

Omdöme: En sammansvetsad specialenhet av narkotikaspanare inom New York-polisen gör lite som de vill, eftersom de levererar resultat. Specialenheten består av Danny Ciello (Treat Williams), som är ledaren för specialenheten, Gus Levy (Jerry Orbach), Joe Marinaro (Richard Foronjy), Bill Mayo (Don Billett) samt Dom Bando (Kenny Marino). De fem är inte bara partners utan också bästa vänner som umgås privat.


© Warner Bros. / Orion Pictures

När internutredare och federala åklagare kontaktar Danny för att bistå i deras utredning av poliskorruption, är han till en början ovillig att hjälpa till. Men hans samvete och moralkompass får honom att vilja göra rätt för sig. Han går med på att samarbeta med biträdande åklagaren Rick Cappalino (Norman Parker) och hans kollega - på det viktiga villkoret att han inte kommer dela information om sina fyra kollegor eller vittna mot dem.


© Warner Bros. / Orion Pictures

En fascinerande titt på hur en polis med goda avsikter försöker göra det rätta, bara för att bli utnyttjad. Han inser inte vad han gett sig in på förrän det är för sent, och det finns inte längre någon återvändo. Han är inte korkad, men han tror att samarbetet endast handlar om att sätta dit större och värre fiskar inom poliskåren, bland advokater och andra högt uppsatta. Till en början verkar det bli så när han samlar in material åt åklagarna, men när det är dags att väcka åtal vänds plötsligt strålkastarna mot honom och hans kollegor.


© Warner Bros. / Orion Pictures

Det är en lång film som Sidney Lumet bjuder på, men en speltid på knappt tre timmar är befogad. Det är en historia och ett manus som kräver att vi tar oss igenom det hela metodiskt för att förstå hur allt går till, vilka som är inblandade och vad det till slut leder till. Danny Ciello gör vad han känner är rätt, men de psykiska ansträngningar han ställs inför, tillsammans med lojaliteten mot sina kollegor, blir en tung börda att bära.


© Warner Bros. / Orion Pictures

Treat Williams gör förmodligen sitt livs roll som Danny Ciello. Lumet hade kunnat välja en mer känd skådespelare, men valde istället ett mer okänt namn eftersom han inte ville att stjärnglansen skulle överskugga filmens historia och budskap. Det märks även i birollerna, där det inte är de kända namnen utan istället rätt skådespelare i rollerna. Det bidrar i hög grad till den realism som filmen förlitar sig på - och lyckas riktigt bra med.


© Warner Bros. / Orion Pictures

Filmen är mycket bra på att skildra realismen och dilemmat som uppstår i situationen. Det är kanske inte något som alla uppskattar och det kräver tålamod från tittaren. Man ska inte heller förvänta sig en typisk polisfilm med polisjakter och en massa pang-pang. Istället är det en dialogdriven film som metodiskt följer hur Danny Ciello samarbetar, bara för att pressas in i ett hörn och riskera att förlora allt.


© Warner Bros. / Orion Pictures

Något som blir viktigt och intressant är hur utredarna och åklagarna först är eld och lågor över vad Ciello förser dem med, för att sedan vända sig mot honom som gamar. Därför blir det till stor del en moralisk fråga, och inte bara vad som är rätt och fel enligt lagen. Det leder till något som nästan fungerar som en jury som avgör Ciellos öde, likt det man hade i Sidney Lumets klassiker 12 Angry Men (1957). Istället för att moralpredika låter filmen dessutom tittaren själv dra slutsatsen - något som ger den extra udd och tyngd.

4 - Skådespelare
4 - Handling
5 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5 alt. 8.0
IMDb: 7.4

The Artifice Girl

Titel: The Artifice Girl
Genre: Sci-Fi/Mysterium
Land: USA
År: 2022
Regi: Franklin Ritch
I rollerna: Franklin Ritch, Sinda Nichols, David Girard, Tatum Matthews, Lance Henriksen

Handling: Ett team specialagenter upptäcker ett revolutionerande nytt datorprogram för att locka och snärja förövare online. Efter att ha slagits ihop med programmets ursprungliga utvecklare upptäcker de snart att AI:n avancerar bortom sitt ursprungliga syfte.

Omdöme: Specialagenterna Deena (Sinda Nichols) och Amos (David Girard) har plockat in Gareth (Franklin Ritch) på förhör. De båda specialagenterna jobbar med att stoppa och gripa förövare online som inriktar sig på barn. Nu har de siktat in sig på Gareth. De synar hans bakgrund som bl.a. varit inom filmbranschen då han jobbat med dataeffekter.


© XYZ Films

Deena och Amos börjar pressa Gareth på information om hans onlinevanor och användarnamn. De visar sig i synnerhet vara intresserade av en minderårig flicka vid namn Cherry (Tatum Matthews). Gareth visar sig ha utvecklat Cherry under flera års tid. Tanken är att hon ska användas för att sätta dit pedofiler världen över. Sedan lämnas informationen över till myndigheten Deena och Amos arbetar för. Tack vare Cherry, och Gareth, har de lyckats gripa över 200 misstänkta.


© XYZ Films

En liten film med låg budget, få skådespelare och få platser. För att det inte ska bli för enformigt har 90-minutersfilmen delats upp i tre kapitel. De utspelar sig på tre olika platser och handlingen sträcker sig över flera års tid. Teknologin och AI står i fokus och det blir till stor del en filosofisk historia med flera tankegångar kring vad som är etiskt.


© XYZ Films

Deena och speciellt Amos är nyfikna och oroliga över vad Cherry känner med tanke på att hon spenderar all sin tid med att utsätta sig för obehagliga situationer för att försöka fånga kriminella dag in och dag ut. Men Gareth försöker förtydliga att även om Cherry ser mänsklig ut är hon AI och kan inte ha mänskliga känslor.


© XYZ Films

Filmen har ett intressant koncept och tycker det första kapitlet inleder lovande när Deena och Amos förhör Gareth och får reda på Cherry. När det sedan fortsätter med andra och tredje kapitlet känns det inte riktigt som historien lyckas ta nästa steg utan faller snarare tillbaka. Det blir lite som att den står och stampar på samma ställe. Tanken är inte tokig men då den inte visar sig vara så smart eller utvecklas till så mycket mer känner man att det inte blir så tankeväckande som det kunde ha blivit.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 6.6

Powder

Titel: Powder
Genre: Drama/Fantasy/Mysterium
Land: USA
År: 1995
Regi: Victor Salva
I rollerna: Sean Patrick Flanery, Lance Henriksen, Mary Steenburgen, Jeff Goldblum

Handling: I källaren i huset på en farm hittar sheriff Barnum det tonåriga barnbarnet till den gamle innehavaren som just har dött. Han kallas Powder då han är albino och har aldrig varit utanför farmen.

Omdöme: En liten pojke föds men mamman dör vid förlossningen. Barnet är inte helt normalt, inte minst då det är ett albinobarn, vilket får pappan att inte vilja ha med sin son att göra. Istället växer barnet upp hos sina morföräldrar på en farm. När de dör av hög ålder larmar grannar om att barnet, nu tonåring, befinner sig i källaren och vägrar visa sig.


©Buena Vista Pictures

Sheriff Doug Barnum (Lance Henriksen) och barnpsykologen Jessie Caldwell (Mary Steenburgen) finner Jeremy "Powder" Reed (Sean Patrick Flanery), en ljusskygg tonåring som är vit som en krita. Han har aldrig lämnat farmen eller gått i skola, men Jessie upptäcker snart att Powder är väl beläst och att det är något speciellt med honom. Det kommer visa sig att det är något mycket speciellt med honom, på mer än ett sätt.


©Buena Vista Pictures

Powder sätts på ett ungdomshem och får börja gå i skola under tiden som de utvärderar honom ytterligare. I skolan får en lärare och en elev upp intresset för honom lite extra. Fysikläraren Donald Ripley (Jeff Goldblum) upptäcker att Powder har en unik relation till elektricitet medan klasskamraten Lindsey (Missy Crider) tar chansen att lära känna killen som är olik alla andra, både utseendemässigt och på insidan.


©Buena Vista Pictures

Detta var en film som jag hade tipsats om för länge sen men skjutit lite åt sidan då det lät och verkade vara en film som inte skulle falla mig i smaken. Visar sig dock trevligt nog att filmen är lite annorlunda än väntat. I grunden har den även ett bra budskap som Powder levererar till mänskligheten, eller åtminstone de som kommer i kontakt med honom i det lilla samhället.


©Buena Vista Pictures

Powder ser inte klok ut och sticker direkt ut vart han än går. Han blir mobbad och folk är rädda för honom. De som dock tar tid att lära känna honom märker att han är unik. Ja, nästan som en utomjording som är högst intelligent, filosofisk och besitter dessutom krafter som får folk att häpna när han väl använder dem. Folk är antingen nyfikna eller vettskrämda av hans närvaro vilket både skapar fascination och oro.


©Buena Vista Pictures

En av filmens bästa egenskaper är stämningen den skapar och mycket är tack vare legenden Jerry Goldsmiths musik. Fint och smått grandiost utan att dra på för mycket. Nästan så man ibland tänker sig en storslagen västern eller liknande, typ lite som Dances with Wolves (1990) även om det inte riktigt är på den högsta nivån.


©Buena Vista Pictures

God stämning, fin musik och ett budskap som är lätt att ta till sig. Att folk ska vara snällare och mer omtänksamma vad gäller djur och natur, men även att vara sig själva, inte förvränga sanningen om vem de faktiskt är och ljuga för att de tror att andra ska gilla dem mer. Sedan får man säga att effekterna för det mesta lyckas bra och visar prov på vilka krafter Powder besitter när han är på det humöret eller om han pressas.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.6

The Quick and the Dead

Titel: The Quick and the Dead / Snabbare än döden
Genre: Västern
Land: USA/Japan
År: 1995
Regi: Sam Raimi
I rollerna: Sharon Stone, Gene Hackman, Russell Crowe, Leonardo DiCaprio, Lance Henriksen, Keith David, Gary Sinise

Handling: I staden Redemption anordnas varje år en duelltävling. Hittills har den ondskefulle borgmästaren Herod stått som segrare i alla tävlingarna. Men nu rider den mystiska kvinnan Ellen in i staden för att utmana honom.

Omdöme: En mystisk kvinna, Ellen (Sharon Stone) rider in i staden Redemption. Hon är ute efter hämnd för något som skedde när hon var en liten flicka. Måltavlan är stadens borgmästare Herod (Gene Hackman) som håller staden i sitt järngrepp. Ellen funderar starkt på att bara plocka fram sitt vapen och kallblodigt skjuta ihjäl Herod. Men det skulle innebära att hon skulle skriva under sin egen dödsdom.



©TriStar Pictures

Under ett besök på den lokala baren får Ellen reda på att staden anordnar en duelltävling med en stor summa prispengar till vinnaren. Herod, som ser sig själv som den bästa vapendragaren, anordnar tävlingen för att få ett gäng utmanare som är villiga att duellera inom spelreglerna. Även om Ellen inte tänkt anmäla sig till tävlingen, blir det en chans för henne att en gång för alla döda Herod.



©TriStar Pictures

Förutom Ellen och Herod ser vi sammanlagt 16 vapendragare som ställer upp. Några av de som utmärker sig är Cort (Russell Crowe) som är en präst med ett förflutet med Herod, The Kid (Leonardo DiCaprio) som är yngst och möjligtvis snabbast av dem alla, Ace (Lance Henriksen) som skryter en hel del, ser ut som D'Artagnan och utför en massa tricks samt sergeant Clay Cantrell (Keith David) som är en lejd revolverman som betalats att döda Herod.



©TriStar Pictures

Sam Raimi, som hade gjort Evil Dead-trilogin och senare bl.a. kom att göra sin främsta film A Simple Plan (1998), handplockades av Sharon Stone som producerade filmen. Hon lär även ha varit den som valde ut den för amerikansk publik fortfarande okända Russell Crowe och den unge Leonardo DiCaprio. Valet av Crowe får ses som ett ytterst smart drag i vad som kom att bli hans första amerikanska film. DiCaprio å andra sidan är nog filmens svagaste kort och känns/ser ut som ett barn.



©TriStar Pictures

Sharon Stone är ok i huvudrollen men det känns som hon kanske hade tankarna på produktionen mer än att ge en imponerande prestation. Det är trots allt något lite annorlunda med en revolverkvinna och cowgirl i en västernfilm då det brukar domineras av revolvermän och cowboys. Istället lämnar hon över kommandot till Gene Hackman som är lika bra som vanligt då han spelar elaking. Vid sidan om Hackman är favoriten Lance Henriksen i en skön roll som Ace, en roll han sagt att han älskade att spela.



©TriStar Pictures

Även om filmen ibland är lite överdriven och inte helt trovärdig får man ganska kul med den. Mycket har att göra med hur filmen är presenterad med bra foto, kameravinklar, klippning och en helhetsupplevelse som underhåller. Filmen blev ingen biosuccé när den kom men det är lite svårt att förstå varför med tanke på att den har ingredienserna för att vara lyckad. Den uppskattas dock mer av kritiker med tiden och kan bara instämma i att filmen funkar bättre än väntat. Betygsmässigt snarare en lite starkare än svagare trea.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.5

Jagged Edge

Titel: Jagged Edge / Kniven är enda vittnet
Genre: Thriller/Drama/Mysterium
Land: USA
År: 1985
Regi: Richard Marquand
I rollerna: Glenn Close, Jeff Bridges, Peter Coyote, Robert Loggia, Lance Henriksen

Handling: Jack Forrester står anklagad för de brutala morden på sin maka Page och hembiträdet Consuela. Mordvapnet, en sågtandad kniv, skulle ha funnits i hans skåp på countryklubben.

Omdöme: Detta är en film och genre som ligger mig varmt om hjärtat. Inte bara av nostalgiska skäl då den sågs som ung utan av flera anledningar. Bra skådespelare gör givetvis en hel del, musik av John Barry, hela inramningen runt San Francisco, mordmysteriet som leder till rättegång och grävandet efter nya bevis och vittnesuppgifter. Vad är sanning och vad är lögn? Vem försöker manipulera vem och vem är bäst på att spela spelet som de inblandade gett sig in i?


©Columbia Pictures

En förmögen kvinna blir brutalt mördad i sin säng av en maskerad mördare som binder fast och hugger henne med en sågtandad jaktkniv och skriver ordet "Bitch" på väggen med hennes blod. Även hembiträdet har mördats. Jack Forrester (Jeff Bridges) är maken till den mördade kvinnan och blir genast huvudmisstänkt. Han blev själv attackerad av mördaren som flydde just som Jack kom hem sent och fick en huvudskada.


©Columbia Pictures

Distriktsåklagaren Thomas Krasny (Peter Coyote) är inte sen med att åtala Jack Forrester för dubbelmordet. Inte bara för att ett vittne trätt fram med information som gör gällande att han sett en jaktkniv i Forresters skåp på countryklubben där Jack är medlem, utan även för att Forrester är chefredaktör på en stor tidning som ofta kritiserar Krasny.


©Columbia Pictures

Den duktiga advokaten Teddy Barnes (Glenn Close) plockas in för att försvara Jack Forrester. Hon är tveksam till det hela då hon dels tvivlar på att han är oskyldig och dels har hon lagt av med kriminella fall efter att ha fått nog för fyra år sedan med ett jobbigt fall. Hon övertygas dock av ett möte med Jack och bestämmer sig för att försvara honom. Hon vänder sig även till sin gamle vän Sam (Robert Loggia) som är den bästa utredaren och snoken hon träffat.


©Columbia Pictures

Intressant nog minns inte så mycket från filmen, trots att den setts flera gånger förr. Det sker dock en hel del under filmens gång. Kanske så att det inte finns scener som verkligen sticker ut så att de sätter sig. Istället förs handlingen hela tiden framåt med nya upptäckter, bra prestationer och karaktärer som håller intresset uppe. Den har egentligen det mesta man vill ha från en sån här film. En gammal hederlig thriller med ett mysterium, ett rättegångsdrama som får en och annan vändning plus en personlig inblandning från försvarsadvokatens sida som gör att hon potentiellt lever farligt.


©Columbia Pictures

Regi av Richard Marquand som tidigare hade gjort täta Eye of the Needle (1981), vilket lär ha varit orsaken till varför producenterna kände att han var rätt regissör för materialet. Manus av Joe Eszterhas som senare kom att skriva manuset till Basic Instinct (1992). Och det kan man se då det finns en del likheter mellan filmerna med den vetskapen. Thrillers som utspelar sig i San Francisco, brutala mord och en personlig inblandning mellan den huvudmisstänkta och försvararen alternativt den som försöker sätta dit den misstänkta.


©Columbia Pictures

När allt är sagt och gjort kan det konstateras att filmen håller fint och är ett bra exempel på hur en film i genren ska gå tillväga för att bli lyckad. En lite liknande film från runt den här tiden som också uppskattas är Presumed Innocent (1990) som på ett snarlikt sätt kombinerar vad som gör denna lyckad. Helt enkelt en typ av film som uppskattas. Det må inte vara det mest minnesvärda eller spektakulära, men man känner sig trygg med skådespelarna och vad inramningen runt mordmysteriet har att bjuda på.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 6.5