Little Big League

Titel: Little Big League
Genre: Komedi/Drama/Sport
Land: USA
År: 1994
Regi: Andrew Scheinman
I rollerna: Luke Edwards, Ashley Crow, Timothy Busfield, John Ashton, Kevin Dunn, Dennis Farina, Jason Robards

Handling: Ägaren till baseballaget Minnesota Twins dör och testamenterar laget till sitt barnbarn, den baseball-tokige 12-årige Billy. Billy gör sig snabbt populär hos laget då han sparkar deras impopulära manager. De blir mindre glada då de får höra att Billy utnämner sig själv till ny manager.

Omdöme: Billy Heywood (Luke Edwards) är en 12-årig pojke som går i skolan och lever med sin mamma Jenny (Ashley Crow). Hans pappa är död så farfar Thomas (Jason Robards) är hans fadersfigur och bästa vän. Billy och Thomas umgås ofta och det mesta kretsar då kring baseball. Kanske inte så konstigt då farfar Thomas äger baseballaget Minnesota Twins. Billy är minst sagt baseball-tokig då han kan det mesta om sporten, inklusive de olika spelen och historiken kring sporten.


©Columbia Pictures

När kära farfar Thomas dör, lämnar han laget Minnesota Twins till Billy. Eftersom han är så pass ung behöver han hjälp att driva laget, vilket är Arthur (Kevin Dunn) som sköter spelaravtal och transaktioner, Mac (John Ashton) som är en av tränarna samt O'Farrell (Dennis Farina) som är lagets manager (huvudtränaren). Eftersom laget är bland de sämsta och O'Farrell skriker och behandlar spelarna illa, väljer Billy att ge honom sparken. Istället utser han sig själv till lagets manager...


©Columbia Pictures

Att en 12-åring skulle leda ett professionellt proffslag får man så klart ta med en nypa salt. Billy visar sig dock sitta på tillräckligt med kunskap och passion för att vara värd en chans. Hans farfar trodde uppenbarligen på honom då han gav honom laget, och han borde veta då han och Billy umgicks en hel del och pratade baseball.


©Columbia Pictures

En sån här film skulle i nio av tio fall vara en barnfilm gjord av Disney som skulle vända sig till småttingarna. Istället är det en vuxnare familjefilm som faktiskt visar sig vara något bättre än väntat. Mycket har att göra med att inramningen är småmysig och att humorn oftast funkar. Det blir en del roliga situationer som Billy hamnar i med de vuxna som styr och spelarna som alla är minst sagt skeptiska till att en 12-åring ska bestämma.


©Columbia Pictures

Filmen funkar över förväntan under första halvan, kanske mer än så. När tonen ändras till att bli lite allvarligare och det mer handlar om resultat, försvinner glädjen. Det är precis vad Billy inser, att man ska ha kul och glädje. Filmen blir även mycket baseballinriktad under andra halvan, inte minst sista tredjedelen, och det blir lite utdraget. Speltiden sträcks till två timmar och det blir till slut kännbart.


©Columbia Pictures

Hade filmen fortsatt så som den var under första timmen hade det kunnat bli något riktigt bra av det hela. Nu får man ändå ganska kul med filmen, mycket tack vare den trevliga stämningen från det sena 80-talet/början av 90-talet som inte går att återkskapa i modernare filmer. Betyget landar till slut någonstans mellan en trea och stark trea.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.2

Only the Lonely

Titel: Only the Lonely / Mammas gosse
Genre: Komedi/Drama/Romantik
Land: USA
År: 1991
Regi: Chris Columbus
I rollerna: John Candy, Ally Sheedy, Maureen O'Hara, Anthony Quinn, Jim Belushi, Kevin Dunn

Handling: Snart fyrtio, synnerligen fullvuxen och helt i händerna på mamma. Sånt är livet för Danny.

Omdöme: Vi befinner oss i Chicago där polisen Danny Muldoon (John Candy) kör fångtransporter tillsammans med kollegan och vännen Sal (Jim Belushi). Danny är snart 40 år och är en god son till sin irländska mamma Rose (Maureen O'Hara). Han har dock blivit alltför bekväm med vardagen som vid sidan om polisyrket går ut på att hänga på den lokala baren med vännerna, och mamma. Han bor med mamma och allt är frid och fröjd. Brodern Patrick (Kevin Dunn) försöker få Danny att omlokalisera ner till Florida med mamma, vilket skulle göra henne gott och kanske även honom. Men Danny är inte redo att flytta från Chicago än.


©20th Century Fox

En dag när Danny är på baren får han syn på Theresa (Ally Sheedy). Hon är dotter till en begravningsentreprenör och visar sig jobba med att applicera makeup på de döda. Danny ser något i Theresa och bestämmer sig för att ta ut henne på dejt. Den introverta Theresa och den utåtgående och pratglade Danny verkar till en början inte ha något direkt gemensamt och dejten blir krystad. Men båda känner något för varandra som är värt att utforska. Problemet är bara att mamma Rose hela tiden hamnar mellan dem, även när hon inte är i närheten.


©20th Century Fox

Chris Columbus hade året innan samarbetat med John Hughes som skrev och producerade Home Alone (1990). Denna gång var John Hughes endast med som producent då Columbus skrev och regisserade filmen på egen hand. Columbus, som bl.a. även regisserat Adventures in Babysitting (1987) och Mrs. Doubtfire (1993), håller denna film som en av hans personliga favoriter och det kan man förstå.


©20th Century Fox

Vad vi får är inte den typiska John Candy filmen eller rollen där han bara ska agera clown. Visst är det humor och flera ögonblick där man skrattar och ler när han är i farten. Men det är även en klart nyanserad roll som visar att han kunde mer än komedi. Det känns som han trodde på sin mer dramatiska talang som får komma fram här. Man kan bara fundera över vilka typer av roller han kunde ha gjort längre fram om han inte hade dött bara tre år efter att denna släpptes.


©20th Century Fox

Vid sidan om John Candy är det tveklöst Maureen O'Hara som gör bäst ifrån sig i en roll specifikt skriven av Chris Columbus med henne i åtanke. Vad han dock inte visste var att hon inte hade spelat i någon film på 20 år och hade bosatt sig på en liten ö i Karibien. Han lyckades dock få manuset till henne via hennes bror och hon gillade manuset och rollen så pass mycket att hon ville göra filmen. Villkoret var att hon träffade John Candy först och eftersom de kom bra överens skrev hon på. Det kom att bli hennes sista filmroll (förutom några TV-filmer), trots att hon alltså är klart bra och levde ända fram till 2015.


©20th Century Fox

Filmen är en komedi i grunden men övergår till att bli mer av ett romantiskt drama längre in. En film med gott om hjärta och värme, helt klart något av en feelgood film. Den lyckas även få en att känna för inte minst huvudkaraktären Danny som slits mellan kärleken och familjen. Han kan inte undvika att få skuldkänslor varje gång han ska försöka bli lycklig på egen hand. Han är godhjärtad och menar väl, men hur han än gör får han dåligt samvete.


©20th Century Fox

Skulle vilja påstå att det är en något underskattad och lite förbisedd film som nog per automatik läggs i ett fack som en renodlad komedi, vilket det alltså inte är. Filmen har även lite av den där John Hughes-känslan som flera av hans 80-talare har. Och även om filmen hade setts en gång i tiden och uppskattades, är frågan om den inte uppskattas lite mer nu. En mysig film som skapar en rad olika känslor. Det är helt enkelt en bra mix av komedi, romantik och drama. Svag fyra.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 6.4

Stir of Echoes

Titel: Stir of Echoes / The Secret Sense
Genre: Mysterium/Thriller/Skräck
Land: USA
År: 1999
Regi: David Koepp
I rollerna: Kevin Bacon, Kathryn Erbe, Illeana Douglas, Kevin Dunn

Handling: Tom Witzky är en helt vanlig kille med fru och en liten son. Men när han på en fest hos sina grannar blir hypnotiserad, förändras hans liv radikalt. Hypnosen har framkallat omedvetna krafter hos Tom, som ger honom huvudvärk och gör att han kan se fruktansvärda syner. Han blir besatt av tanken på att det finns en flicka i hans hus, och att hans familj hotas av en osynlig fara. Vad är det som framkallar dessa syner och tankar? Tom måste få reda på svaret. Kosta vad det kosta vill.

Omdöme: Tom (Kevin Bacon), hans fru Maggie (Kathryn Erbe) och femåriga sonen Jake (Zachary David Cope) lever ett normalt förortsliv i Chicago. Sonen verkar prata med en låtsasvän vilket makarna inte finner särskilt konstigt. Snart kommer dock deras så vardagliga liv förändras drastiskt till en levande mardröm.


©Artisan Entertainment

En kväll går Tom och Maggie på fest hos grannen tvärs mittemot. De har dragit med sig Maggies syster Lisa (Illeana Douglas) som starkt tror på paranormala aktiviteter. Tom, som är kritisk till hypnos, låter sig hypnotiserar av Lisa. Tom visar sig vara extremt mottaglig för hypnosen och börjar nu se obehagliga och starka syner. Inte minst av en flicka vid namn Samantha som visar sig ha försvunnit innan familjen flyttade in i området. Dessutom pratar Jake med en flicka vid namn Samantha...


©Artisan Entertainment

Filmen har i vissa avseenden en del likheter med The Shining (1980), The Changeling (1980), The Dead Zone (1983) och The Sixth Sense (1999). Även om den inte är lika bra som dessa och alltså har en del likheter med dem, är det värt att notera att boken som filmen bygger på av Richard Matheson kom redan 1958.


©Artisan Entertainment

Det är en typ av film där man får ha lite öppet sinne och vara mottaglig för sådant man i vanliga fall inte tror på. Det funkade bra i tidigare nämnda filmer så varför inte här? Det funkar någorlunda bra sett överlag. Inget fel på den här sortens filmer som tar med övernaturliga inslag för att spä på historien och göra det hela obehagligt.


©Artisan Entertainment

Tom blir alltmer besatt av tanken att försöka gå till botten med vad som hänt Samantha. Sonen Jake har ju också en liknande förmåga men han beter sig mer vuxet och sansat än vad Tom gör. Blir faktiskt kul att se lille Jake som lugnt och sansat förmedlar ett och annat som blir till hjälp för föräldrarna. Lite annorlunda att barnet lättar upp stämningen istället för att man ska bli skrämd av att barnet utsätts för livsfara som det brukar vara.


©Artisan Entertainment

Filmen hade setts en gång i tiden och minnet var att det inte var någon tokig film. Samma sak konstateras nu även om filmen inte lyckas höja sig till nästa nivå. Hade ändå hoppats att upplevelsen skulle vara lite starkare än vad den är. Inte riktigt lika bra som tidigare nämnda filmer som den har en del likheter med, men ett bra komplement om man känner sig upplagd för mer i den stilen.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.9