For Love of the Game

Titel: For Love of the Game
Genre: Drama/Sport/Romantik
Land: USA
År: 1999
Regi: Sam Raimi
I rollerna: Kevin Costner, Kelly Preston, John C. Reilly, Jena Malone, J.K. Simmons, Brian Cox

Handling: Baseballproffset Billy Chapel, som på toppen av sin karriär tvingas omvärdera sitt liv. Efter 20 år med Detroit Tigers ryktas han på grund av ett ägarbyte bli flyttad till en annan klubb, samtidigt som hans älskade Jane lämnar honom. På ett fullsatt stadium, med skrikande fans, ger han en bländande uppvisning i baseball när den är som bäst. Själv vet han att denna match kanske blir hans sista och för första gången förstår Billy att han inte kan få allt han vill ha - han måste välja mellan kärleken och karriären.

Omdöme: Det känns som Kevin Costner dykt upp i var och varannan baseball-film genom åren. Men faktum är att han "bara" medverkat i tre baseball-filmer. Dessa är Bull Durham (1988), Field of Dreams (1989) och denna. Det är främst Field of Dreams (1989) som gjort att man förknippar honom med baseball-filmer då det är en klart bra och trevlig film.


©Universal Pictures

Billy Chapel (Kevin Costner) är ett baseballproffs vars långa och framgångsrika karriär lider mot sitt slut. Han spelar för Detroit Tigers som inte kommer nå slutspelet och vars ägare Gary Wheeler (Brian Cox) i ett privat samtal med Billy avslöjar att han säljer laget. De nya ägarna har gjort det klart att de tänker byta bort Billy efter säsongen. Wheeler nämner att stora spelare som Billy Chapel har en chans att sluta på egna villkor om han lägger av efter säsongen.


©Universal Pictures

För Billys del är baseball allt här i livet. Det är hans stora passion och kärleken för sporten har gjort att han vid 40 års ålder fortfarande är med i matchen. Men det har också gjort att han är ensam utan familj. En dag under en visit i New York under en bortamatch träffar han Jane Aubrey (Kelly Preston). De kommer inleda en relation som de båda bestämmer ska vara lättsam. Varje gång Billy har match i New York träffas de och har kul, resten av tiden lever de sina liv.


©Universal Pictures

Nu när Billy ska spela sista matchen för säsongen och matchen äger rum i New York, är tanken att han ska träffa Jane. Men efter fem år har Jane fått nog och lämnar Billy då hon ska flytta till London. Billy går in i säsongens sista match som även kan bli hans sista i karriären. Samtidigt som han spelar sitt livs match blickar han tillbaka på relationen med Jane och inser att han kanske gått miste om sin stora kärlek vid sidan om baseballen.


©Universal Pictures

Filmen har gott om budskap och regisseras av Sam Raimi som kände sig rörd av manuset. En kombination av att kunna visa upp baseball som han älskade och en historia som utspelar sig under matchen gjorde att han kände att det skulle bli hans nästa projekt efter lyckade A Simple Plan (1998). Man ser vad han såg i manuset, sen är frågan om han får ut det mesta i filmen.


©Universal Pictures

Något saknas för att filmen ska greppa tag i en ordentligt. Det är egentligen ett ganska intressant koncept med att låta vad som kan vara Billy Chapels sista match i karriären utspela sig samtidigt som han blickar tillbaka på sin relation med Jane. De många känslorna som dyker upp som han måste kämpa mot och bearbeta mitt under pågående match skapar ett upplägg som kan leda till fyrverkerier.


©Universal Pictures

På sina håll blir det lite känslosamt och man vill gilla filmen mer än vad man gör. Den känns också lite för utdragen efter ett tag, något som nog är medvetet för att spegla hur Billy måste kämpa både fysiskt och psykiskt under matchens gång. Till stor del blir det mer en kärleksfilm där romantiken mellan Billy och Jane får ett stort utrymme. En relation som visar hur Billys prioriteringar påverkar honom negativt då han oftast tänker på sig själv och baseballen framför Jane utan att han inser det. Att komma till insikt med vad som faktiskt är viktigt i hans liv blir vad han tampas med under matchens gång.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.6

Drop Dead Gorgeous

Titel: Drop Dead Gorgeous
Genre: Komedi/Thriller
Land: USA/Tyskland
År: 1999
Regi: Michael Patrick Jann
I rollerna: Kirsten Dunst, Denise Richards, Kirstie Alley, Allison Janney, Amy Adams, Brittany Murphy, Ellen Barkin

Handling: I en liten stad i Minnesota hålls en skönhetstävling. Den tidigare vinnaren Gladys Leeman ser gärna att hennes dotter följer i hennes fotsteg.

Omdöme: Varje år i 50 år har en skönhetstävling hållits i Minnesota för att få fram en tonårsdrottning. Traditionen är stark och tidigare deltagare och vinnare är stolta över sin medverkan. En av dessa är Gladys Leeman (Kirstie Alley) som för 17 år sedan vann den lokala tävlingen. Numera leder hon skönhetstävlingen i hemstaden Mount Rose, Minnesota. Detta år är hennes dotter Becky (Denise Richards) en av deltagarna och en av förhandsfavoriterna.


©New Line Cinema

Huvudutmanaren till Becky Leeman verkar vara Amber Atkins (Kirsten Dunst) vars mamma Annette (Ellen Barkin) också är en tidigare vinnare. Amber och Becky får bl.a. konkurrens av Leslie Miller (Amy Adams) och Lisa Swenson (Brittany Murphy) som får ses som lite av outsiders då de må ha utseendet men kanske är något simpla vad gäller deras kunskapsnivå.


©New Line Cinema

Att det råder hård konkurrens bland deltagarna etableras tidigt då en av deltagarna dör i en olycka redan innan tävlingen gått av stapeln. Det visar sig bli början på en rad olyckshändelser som oskadliggör flera deltagare, i vissa fall på mystiskt vis. Amber får även skriftliga hot om att hon står på tur om hon inte hoppar av. Uppenbarligen vill någon göra sig av med konkurrenterna för att få en enklare väg mot titeln.


©New Line Cinema

En svart komedi som tar en rolig titt på skönhetstävlingarna som är på blodigt allvar på många mindre platser runt om i USA. Visst sätts dessa människor i ett fack som kanske drar alla över en kam, men det är ofrånkomligt att inte få sig ett par skratt längs vägen. Det är trots allt gjort på ett tillräckligt seriöst sätt för att funka även om det givetvis tas till extrema nivåer när konkurrenterna far illa. Men det är en del av en svart komedi och när dessa filmer får till det kan de vara klart tillfredsställande. Denna får sägas får till det ganska bra och är inte helt förutsägbar, vilket inte alltid hör till vanligheterna med den här sortens filmer som handlar om skönhetstävlingar och liknande.


©New Line Cinema

Något som gör att filmen mestadels funkar och blir rolig är prestationerna som för det mesta håller bra klass. Gillar Kirsten Dunst som spelar naturligt och får en att bry sig om henne, men framförallt Allison Janney i rollen som Loretta som inte bara blir stöttande för Amber utan även kommer med en hel del sköna scener. Hon spelar rollen på ett sätt som om hon inte bryr sig om något och kör sitt race, vilket hon gör övertygande.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.7

Stir of Echoes

Titel: Stir of Echoes / The Secret Sense
Genre: Mysterium/Thriller/Skräck
Land: USA
År: 1999
Regi: David Koepp
I rollerna: Kevin Bacon, Kathryn Erbe, Illeana Douglas, Kevin Dunn

Handling: Tom Witzky är en helt vanlig kille med fru och en liten son. Men när han på en fest hos sina grannar blir hypnotiserad, förändras hans liv radikalt. Hypnosen har framkallat omedvetna krafter hos Tom, som ger honom huvudvärk och gör att han kan se fruktansvärda syner. Han blir besatt av tanken på att det finns en flicka i hans hus, och att hans familj hotas av en osynlig fara. Vad är det som framkallar dessa syner och tankar? Tom måste få reda på svaret. Kosta vad det kosta vill.

Omdöme: Tom (Kevin Bacon), hans fru Maggie (Kathryn Erbe) och femåriga sonen Jake (Zachary David Cope) lever ett normalt förortsliv i Chicago. Sonen verkar prata med en låtsasvän vilket makarna inte finner särskilt konstigt. Snart kommer dock deras så vardagliga liv förändras drastiskt till en levande mardröm.


©Artisan Entertainment

En kväll går Tom och Maggie på fest hos grannen tvärs mittemot. De har dragit med sig Maggies syster Lisa (Illeana Douglas) som starkt tror på paranormala aktiviteter. Tom, som är kritisk till hypnos, låter sig hypnotiserar av Lisa. Tom visar sig vara extremt mottaglig för hypnosen och börjar nu se obehagliga och starka syner. Inte minst av en flicka vid namn Samantha som visar sig ha försvunnit innan familjen flyttade in i området. Dessutom pratar Jake med en flicka vid namn Samantha...


©Artisan Entertainment

Filmen har i vissa avseenden en del likheter med The Shining (1980), The Changeling (1980), The Dead Zone (1983) och The Sixth Sense (1999). Även om den inte är lika bra som dessa och alltså har en del likheter med dem, är det värt att notera att boken som filmen bygger på av Richard Matheson kom redan 1958.


©Artisan Entertainment

Det är en typ av film där man får ha lite öppet sinne och vara mottaglig för sådant man i vanliga fall inte tror på. Det funkade bra i tidigare nämnda filmer så varför inte här? Det funkar någorlunda bra sett överlag. Inget fel på den här sortens filmer som tar med övernaturliga inslag för att spä på historien och göra det hela obehagligt.


©Artisan Entertainment

Tom blir alltmer besatt av tanken att försöka gå till botten med vad som hänt Samantha. Sonen Jake har ju också en liknande förmåga men han beter sig mer vuxet och sansat än vad Tom gör. Blir faktiskt kul att se lille Jake som lugnt och sansat förmedlar ett och annat som blir till hjälp för föräldrarna. Lite annorlunda att barnet lättar upp stämningen istället för att man ska bli skrämd av att barnet utsätts för livsfara som det brukar vara.


©Artisan Entertainment

Filmen hade setts en gång i tiden och minnet var att det inte var någon tokig film. Samma sak konstateras nu även om filmen inte lyckas höja sig till nästa nivå. Hade ändå hoppats att upplevelsen skulle vara lite starkare än vad den är. Inte riktigt lika bra som tidigare nämnda filmer som den har en del likheter med, men ett bra komplement om man känner sig upplagd för mer i den stilen.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.9

The 13th Warrior

Titel: The 13th Warrior / Den 13:e krigaren
Genre: Action/Äventyr
Land: USA
År: 1999
Regi: John McTiernan & Michael Crichton
I rollerna: Antonio Banderas, Vladimir Kulich, Diane Venora, Omar Sharif, Maria Bonnevie, Sven Wollter

Handling: En man, som haft en romans med fel kvinna, skickas av sultanen själv på ett diplomatiskt uppdrag till ett avlägset land som ambassadör. När han stannar vid en hamn i en vikingaby för att fylla på med förnödenheter, möter han en grupp nordiska krigare som slagit läger. En kunglig budbärare kommer till dem med ett meddelande om att de måste vända hem, eftersom en mystisk fiende hemsöker deras land.

Omdöme: Ahmad ibn Fadlan (Antonio Banderas), även kallad för Ibn, Araben eller Lillebror av vikingarna, är en muslimsk ambassadör som skickats på diplomatiskt uppdrag norrut efter att ha blivit bannlyst från sitt hemland för att ha blivit romantiskt involverad med fel kvinna. Tillsammans med sin fars gamle vän Melchisidek (Omar Sharif), som talar flera språk, anländer de till en vikingaby.


©Buena Vista Pictures

Under sitt stopp i vikingabyn bekantar de sig med ett par nordiska krigare ledda av Buliwyf (Vladimir Kulich). När ett kungligt sändebud kommer med ett meddelande om att de behövs där hemma för att slåss mot en mystisk fiende, behöver de samla 13 krigare. 12 av dem utgörs av de nordiska krigarna, men den 13:e krigaren ska vara en utomstående. Ibn blir utvald, trots att han är en poet och inte en krigare. Men han behövs och kommer snabbt anpassa sig till gruppen, inklusive lära sig deras språk.


©Buena Vista Pictures

En film som länge skjutits åt sidan då den inte lockat av lite olika anledningar, främst då det kändes som det kunde bli en i mängden intetsägande filmer av det här slaget. Men med tanke på att man har kombinationen John McTiernan och Michael Crichton borde man ändå ge den en chans. Det ska dock sägas att det var med relativt lågt ställda förväntningar som filmen till slut togs an.


©Buena Vista Pictures

Antonio Banderas gör inte bort sig i huvudrollen, snarare en ganska nedtonad roll som tack och lov inte stör som befarat. Resten av rollistan sticker inte direkt ut, även om veteranen Omar Sharif är med under de första 5-10 minuterna och Maria Bonnevie och inte minst Sven Wollter överraskande dyker upp längre in. Trevligaste överraskningen är nog ändå ståtlige Vladimir Kulich som vikingaledaren Buliwyf. Passar klart bra i rollen och har både utseendet och pondusen för att kännas övertygande i rollen.


©Buena Vista Pictures

Vad som inte riktigt förväntades men som blir till något positivt är att filmen visar sig påminna en del om medeltidsfilmer, något som brukar kunna uppskattas, vilket även blir fallet här. De tretton krigarna ställs mot en mystisk och smått skrämmande fiende vilket leder till en del blodiga slag och en jakt på svar. Svar i form av vilka de är och var de kommer ifrån. Om de kan ta reda på mer kanske de kan finna deras näste och gå till attack när de är som mest sårbara.


©Buena Vista Pictures

När man i efterhand läser på om filmen och produktionen står det klart att det blev en ekonomisk flopp. Eller rättare sagt, filmen spelade totalt in över $60m vilket inte är så illa. Problemet är att den kostade mer än det dubbla och gick därför back med upp emot $100m när allt var sagt och gjort. Det fanns ett par orsaker till detta, men den hade redan en alldeles för hög budget till att börja med då en sån här film har svårt att spela in de stora pengarna, särskilt som den hade 15-årsgräns när den gick upp på bio.


©Buena Vista Pictures

John McTiernan regisserade filmen som byggde på en bok av Michael Crichton. Testvisningarna var dock negativa då filmen inte alls gick hem hos testpubliken. Filmen skulle komma att släppas ett år senare än vad som var tänkt. Innan dess gick Crichton själv in och filmade om en del scener, den klipptes om, ett nytt slut filmades och filmen ändrade titel från "Eaters of the Dead" till "The 13th Warrior". Dessutom ersattes filmens musik då man tog in veteranen Jerry Goldsmith som komponerade helt ny musik.


©Buena Vista Pictures

Skillnaden mot hur filmen skulle ha sett ut initialt är givetvis svårt att sia om, men resultatet är inte alls dåligt. Faktiskt över förväntan, speciellt när man läser om problemen under produktionen. Sitter och väntar på att det hela ska gå utför, men det gör det aldrig. Det är ett sevärt historiskt actionäventyr som inte gör bort sig. Och valet att plocka in Jerry Goldsmith var ett inspirerat drag då hans musik har klass. Långt ifrån en perfekt film, men den ska inte underskattas och funkar gott att se om man ger den en chans.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.6

The Out-of-Towners

Titel: The Out-of-Towners
Genre: Komedi
Land: USA
År: 1999
Regi: Sam Weisman
I rollerna: Steve Martin, Goldie Hawn, John Cleese, Cynthia Nixon

Handling: Farväl trista Ohio, äventyret kan börja. Henry och Nancy Clark, ett äkta par vars känslor för varandra svalnat. När deras yngste son lämnar hemmet, får det väletablerade paret Clark chansen att flytta till New York och göra karriär. Världen står plötsligt öppen och allt kan hända. Och det kan man verkligen säga att det gör de närmaste 24 timmarna. Bagage och bokningar försvinner spårlöst. En stund av enskild äktenskaplig lycka blir till allmänt beskådande. En oförskämd hotelldirektör gör livet surt för dem och de blir jagade av en ilsken rottweilerhund.

Omdöme: Henry Clark (Steve Martin) och hans fru Nancy (Goldie Hawn) står inför en stor förändring i sitt liv. Deras yngste son lämnar hemmet för att börja på college. Deras äldre dotter bor redan i New York där hon hoppat av sina studier. Henry har inte berättat för Nancy att han nyligen blivit av med sitt jobb inom reklamindustrin. Nu när det är barnfritt där hemma har han en chans att ställa allt i sin ordning igen då han ska på jobbintervju i New York.


©Paramount Pictures

Utan att det är planerat följer Nancy med Henry till New York i sista stund. Det är ett tillfälle att äntligen spendera lite tid tillsammans och tända gnistan i deras äktenskap till liv. Men vistelsen i New York för de två Ohio-borna blir något av en mardröm direkt från början. Det börjar med att planet inte kan landa i New York och deras väskor kommer inte fram. När de väl anländer till hotellet i New York är hotellmanagern Mr. Mersault (John Cleese) allt annat än tillmötesgående då de visar sig ha strul med kreditkortet...


©Paramount Pictures

Denna remake kom nästan 30 år efter originalet The Out of Towners (1970) med ett Neil Simon-manus. Ett original som minns som riktigt roligt på sina håll, mycket tack vare sina två huvudrollsinnehavare Jack Lemmon och Sandy Dennis.


©Paramount Pictures

Denna version var man lite tveksam till då den fått svag till ljummen kritik. Men det är trots allt Steve Martin och Goldie Hawn som brukar uppskattas vilket till slut gjorde att filmen gavs en chans. De hade tidigare spelat mot varandra i HouseSitter (1992) så de var inte ovana vid att spela ihop, något som nog var en bonus när de tog sig an denna film.


©Paramount Pictures

Kanske var det de lågt ställda förväntningarna eller den inte helt övertygande inledningen, men när de båda hamnar på flyget mot New York börjar det bli lite småkul att följa Henry och Nancy. De hamnar i en rad missöden som omkullkastar deras planer på en trevlig och romantisk vistelse i New York. Istället får de en stressig och kaotisk upplevelse, men även ett äventyr då de inte kan ana vad som döljer sig bakom nästa hörn i storstaden New York.


©Paramount Pictures

Visst är det inte någon perfekt komedi eller i klass med originalet, det hade man inte heller förväntat sig. Men det är långt ifrån så illa som det befarades. Man får sig ett par skratt och duon Steve Martin och Goldie Hawn gör vad de kan. Plus en John Cleese som är med på ett hörn i en rolig blinkning till "Fawlty Towers".


©Paramount Pictures

Första timmen är bättre än sista halvtimmen, det kan man inte sticka under stolen med. Det blir inte helt kasst under senare delen av filmen men ett drogrelaterat inslag gör att filmen flippar ur lite mer än önskat under sista tredjedelen. Trots allt inte till den grad att det skulle sänka filmen helt. Den har helt enkelt tillräckligt med humor och ett par duktiga komiker som mestadels får det att funka någorlunda väl.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
13 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 5.5

Bang Boom Bang

Titel: Bang Boom Bang - Ein todsicheres Ding / Bang Boom Bang / A Sure Thing
Genre: Komedi/Kriminalare/Action
Land: Tyskland
År: 1999
Regi: Peter Thorwarth
I rollerna: Oliver Korittke, Markus Knüfken, Ralf Richter, Alexandra Neldel

Handling: Keek, en före detta bankrånare, måste få ihop pengarna från den senaste kuppen innan hans gamle rånarkollega och vän kommer ut ur fängelset. Hans vän, Kalle, tror nämligen att Keek har lagt bytet i gott förvar, men sanningen är att Keek har spelat bort det mesta på hästar. Keek tror dock inte det är så bråttom, eftersom Kalle inte kommer ut ur fängelset förrän om två år. I fängelset får dock Kalle se en porrfilm, med sin flickvän i huvudrollen, och bryter ut ur fängelset för att ta hämnd på en och annan. Plötsligt blir Keek desperat och försöker på alla möjliga vis samla ihop pengarna igen.

Omdöme: Med inspiration från Guy Ritchie och Quentin Tarantino gjorde tyske Peter Thorwarth långfilmsregidebut med denna kultförklarade film i hemlandet. Kanske mer känd för en bredare publik med Blood Red Sky (2021) och Blood & Gold (2023) som inte var så tokiga, men denna regidebut är desto vassare, inte minst underhållande.


©Senator Film

Till en början lär vi känna ett par olika karaktärer som handlingen kommer kretsa kring och som kommer ha att göra med varandra på ett eller annat vis. Kalle (Ralf Richter) avtjänar ett fängelsestraff för bankrån och har två år kvar innan han ska komma ut. Han har redan planer för frigivningsdagen och lägger därför en beställning på en Mercedes som han ska hämtas upp i av sin flickvän. Hans cellkamrat ska släppas ut och ska fixa bilen som sedan ska betalas och hämtas upp.


©Senator Film

Keek (Oliver Korittke) var Kalles kumpan men kom undan och är fri eftersom Kalle aldrig tjallade på honom. Keek röker på och hyr videofilmer på den lokala videobutiken. Han ska också ta hand om pengarna från bankrånet åt Kalle under tiden han sitter inne. Men Keek har spelat bort det mesta. Problem uppstår när Kalle rymmer från fängelset och dyker upp hos Keek. Kalle vill ha sina pengar, något Keek måste försöka få ihop inom kort. Han vänder sig till sin bästa vän Andy (Markus Knüfken) när det är dags att komma över en större summa pengar. Andy har dock tankarna på annat håll då han håller på att få ihop det med tjejen Melanie (Alexandra Neldel).


©Senator Film

Gott om humor med för det mesta loser-karaktärer som blir inblandade i en soppa där deras vägar korsas. Tillräckligt allvarlig för att det inte ska viftas bort som bara en simpel komedi i mängden. Det må inte vara samma klass på regin som nämnda Guy Ritchie och Quentin Tarantino, men man har trevligt med filmen som underhåller. Lite ojämn på sina håll men när den blir varm i kläderna funkar det fint.


©Senator Film

Filmen har ett ganska bra manus som är mer genomtänkt än vad man kanske tror under filmens gång. Man underskattar lätt filmen med tanke på att det i grunden är en komedi. Det funkar dock till filmens fördel då den kommer med en del överraskningar längs vägen som man inte förväntar sig. Blir även allvarsam på sina håll och håller sig till att berätta historien ända till slutet istället för att bara försöka göra det till en rolig och cool film, vilket den vinner på.

2 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.5

Paperback Hero

Titel: Paperback Hero
Genre: Komedi/Romantik
Land: Australien
År: 1999
Regi: Antony J. Bowman
I rollerna: Hugh Jackman, Claudia Karvan, Angie Milliken, Andrew S. Gilbert

Handling: Jack har skrivit en kvinnoroman men eftersom han är en tuff man vill han inte sätta sitt eget namn på boken. Han använder sin kvinnliga bästa väns namn Ruby Vale utan hennes vetskap. När så boken blir en bästsäljare och de kommer ut i bushen för att intervjua Ruby måste Jack övertala henne att ställa upp.

Omdöme: Jack Willis (Hugh Jackman) kör långtradare i den australiensiska bushen. Han har utan någons vetskap även skrivit en romantisk kvinnoroman som nu publicerats och blivit en bästsäljare. Kruxet är bara att Jack skrivit under namnet "Ruby Vale", ett namn han lånat av sin bästa vän Ruby Vale (Claudia Karvan). Ruby är dock ovetandes om det hela vilket komplicerar saker och ting när Ziggy Keane (Angie Milliken) anländer från bokförlaget för att träffa Ruby Vale.


©Polygram Filmed Entertainment

Jack tvingas övertala Ruby att hjälpa honom. Ruby, som äger ett lokalt fik, går med på villkor att hon får en del av kakan plus att hon får sitt stundande bröllop betalt när hon ska gifta sig med Hamish (Andrew S. Gilbert). Jack och Ruby beger sig tillsammans till storstaden Sydney där de ska göra reklam för boken med diverse intervjuer och middagar. Frågan är om deras vänskap kommer att hotas, på mer än ett sätt...


©Polygram Filmed Entertainment

Hugh Jackman kom att göra filmdebut med denna film hemma i Australien och man ser att han har vad som krävs för att vara en stjärna. Han ställs mot Claudia Karvan och de har ett ganska bra samspel som de båda vännerna som ger sig ut på en resa tillsammans som kommer föra dem närmare.


©Polygram Filmed Entertainment

Filmen inleder lite lätt ute i bushen där Jack kör sin långtradare med sin hund Lance, lyssnar på Roy Orbison-låtar och skriver romantik samtidigt som han besöker fiket som Ruby driver. När de sedan beger sig till Sydney lyfter filmen till att bli en fin romantisk film.


©Polygram Filmed Entertainment

Skulle vilja säga att filmen funkar som bäst fram till runt en timme in. Den kanske inte riktigt lyfter under sista halvtimmen men överlag funkar det tack vare en del lyckade inslag som kemin mellan Hugh Jackman och Claudia Karvan, en del mellanpartier, ett par romantiska scener, lite humor på sina håll och musiken. På många sätt en simpel film som inte komplicerar det så mycket och skapar tillräckligt med känslor för att bli något mer än bara ok.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 6.4