The Man with Two Brains

Titel: The Man with Two Brains / Dr Hfuhruhurrs dilemma
Genre: Komed/Sci-Fi
Land: USA
År: 1983
Regi: Carl Reiner
I rollerna: Steve Martin, Kathleen Turner, David Warner, James Cromwell, Jeffrey Combs, Sissy Spacek (röst)

Handling: En världsberömd hjärnkirurg blir kär i en hjärna utan kropp under en resa till Österrike.

Omdöme: Dr. Michael Hfuhruhurr (Steve Martin) är en ledande hjärnkirurg som fortfarande sörjer sin fru. Men när han kör på den vackra Dolores (Kathleen Turner) och hon behöver operera hjärnan, är han givetvis mannen för jobbet. Han ser genast fram emot att bekanta sig närmare med Dolores när hon återhämtat sig från operationen, närmare bestämt i sängkammaren.


© Warner Bros.

Dolores är en typ av kvinna som gärna förför rika män bara för att driva dem till vansinne och tidig död så att hon kan bli en rik arvtagerska. Eftersom Dolores förhalar älskandet, känner Dr. Hfuhruhurr att de behöver komma bort från vardagen. Han tar Dolores på en romantisk resa till Österrike för att där få det han suktat efter.


© Warner Bros.

Väl på plats i Österrike kommer Dr. Hfuhruhurr i kontakt med Dr. Necessiter (David Warner) som experimenterar på hjärnor. En av hjärnorna visar sig kommunicera med Dr. Hfuhruhurr och han känner att han funnit sin själsfrände. Om han bara kunde hitta den perfekta kvinnokroppen att placera denna hjärna han förälskat sig i...


© Warner Bros.

En film med Steve Martin som undvikits i alla dessa år. Inte p.g.a. honom utan för att det verkade kunna vara en fars och buskis av crazy-komedi slaget, något som personligen sällan går hem. Tack och lov visar sig filmen åtminstone inledningsvis någorlunda hålla sig i kragen. Frågan är hur länge det varar.


© Warner Bros.

Regi av Carl Reiner, far till duktige Rob Reiner, och detta blev det tredje samarbetet med Steve Martin. Ett samarbete av blandad karaktär, precis som denna film visar sig vara. Den har definitivt sina moment då det är svårt att hålla sig för skratt. Ibland för att det är roligt, andra gånger för att det är korkat.


© Warner Bros.

Ju längre in man kommer i filmen, ju mer tappar den. Den har svårt att hålla sig på mattan och tar ut svängarna lite för mycket för min smak. Skönt nog är filmen inte otittbar och den har som sagt en del komiska ögonblick, speciellt under första halvan.


© Warner Bros.

Precis som filmen är ojämn uppvisar även musiken tendenser till att blanda och ge. Musik av Joel Goldsmith, son till legendariske kompositören Jerry Goldsmith. Tendenser till kvalitet på sina håll men får det inte att funka fullt ut, ungefär som filmen.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
13 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 5.5 alt. 6.0
IMDb: 6.4

Dirty Rotten Scoundrels

Titel: Dirty Rotten Scoundrels / Rivierans guldgossar
Genre: Komedi
Land: USA
År: 1988
Regi: Frank Oz
I rollerna: Michael Caine, Steve Martin, Glenne Headly, Barbara Harris

Handling: Lawrence och Freddy är två bedragare som upptäcker att det inte finns plats för båda på den lilla orten på Rivieran.

Omdöme: Lawrence Jamieson (Michael Caine) är en äldre brittisk playboy som lever gott på franska Rivieran. Han har den lokale polischefen Andre (Anton Rodgers) i sin ficka och ställer in siktet på förmögna kvinnor, gärna änkor som han lurar på stora summor pengar. Han är en skicklig sol-och-vårare som drar in bra med pengar på sina bedrägerier. Nu är det högsäsong under sommaren och Lawrence är i god form.


© Orion Pictures

En dag då Lawrence tar tåget längs Rivieran, får han syn på amerikanen Freddy Benson (Steve Martin) som kör med billiga tricks för att lura till sig mat och mindre summor pengar från kvinnor. När Lawrence får reda på att Freddy är på väg till hans hemort på Rivieran, ser han inte Freddy som en konkurrent utan snarare ett potentiellt problem som kan skrämma bort de stora fiskarna.


© Orion Pictures

Lawrence och Freddy spelar i samma match men i helt olika ligor. Det är stor skillnad på klass mellan de båda bedragarna även om de har samma ändamål. När Freddy får reda på hur framgångsrik Lawrence är, vill han inget annat än att lära sig av mästaren. Lawrence accepterar rollen som mentor men på sina villkor. Förblir de rivaler eller vänner när de slår sig ihop för att ta Rivieran med storm?


© Orion Pictures

Michael Caine och Steve Martin är verkligen ett radarpar som heter duga i den här komediklassikern. De är smått perfekta som den brittiske snobben respektive den mer opolerade amerikanen. De slår originalets duo David Niven och Marlon Brando, och även filmen är vassare än originalet Bedtime Story (1964) som inte var dålig men denna får till det bättre på alla håll och kanter.


© Orion Pictures

Det är ett bra manus och bättre än många andra komedier då den inte blir så upprepande och även får med en bra twist på det hela. Där kommer duktiga Glenne Headly i rollen som Janet Colgate in i bilden. Janet är "tvåldrottningen" som de båda bedragarna valt ut som sitt nästa offer och insatsen de tävlar om är $50.000. Den som först får hela summan av henne vinner vadslagningen. Den andra tvingas lämna Rivieran för gott.


© Orion Pictures

En charmig feel good-komedi som alltid uppskattas hur många gånger den än ses. Franska Rivieran är en utmärkt skådeplats för den här sortens filmer, ja för vilken film som helst för den delen. Man har därför inga problem med att hamna i rätt sinnesstämning så fort filmen drar igång med den lättsamma musiken, vyerna över den pittoreska kuststaden, villan och när Lawrence och Freddy sol-och-vårar kvinnorna.


© Orion Pictures

Det finns många minnesvärda och riktigt roliga scener filmen igenom, men det är trots allt samspelet mellan Michael Caine och Steve Martin som blir roligast att skåda då de verkligen klickar ihop. Svårt att se andra skådespelare som hade kunnat göra mer med rollerna och samtidigt passa så bra. Det finns en lekfullhet här som smittar av sig. Gillar även hur filmen lyckas få till slutet som är smart och finurligt.

5 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5 alt. 8.0
IMDb: 7.4

Steve! (Martin): A Documentary in 2 Pieces

Titel: Steve! (Martin): A Documentary in 2 Pieces
Genre: Dokumentär
Land: USA
År: 2024
Regi: Morgan Neville

Handling: Dokumentär som följer Steve Martins liv och karriär i två delar.

Omdöme: En dokumentär som valt att berättas i två delar. Den första delen handlar om dåtiden, hur Steve Martin började. Det är en titt på hans karriär som stand-up komiker och hur hans liv såg ut på den tiden. Hela den första delen visar klipp och stillbilder plus ljudupptagningar från arkivet med diverse personer som berättar om det ena och det andra, främst Steve Martin själv.


©Apple Original Films

Det är mycket material som gås igenom i den första delen och i princip allt handlar om stand-up karriären. Det mesta utspelar sig mellan åren 1965-1980 vilket är perioden då Steve Martin stiger mot toppen och blir tveklöst den mest kända stand-up komikern i världen. Så pass att han till slut uppträder inför fullsatta läktare som en rockstjärna.


©Apple Original Films

Den andra delen handlar om nutiden, hur hans liv och han som person förändrats. 1980 lämnade han stand-up scenen och gick in i filmbranschen och senare TV. Även en viss musikkarriär som hobby då han redan tidigt var en duktig banjospelare. Han var tidigt även en konstsamlare vilket speglade hans privatliv och sinnestillstånd.


©Apple Original Films

I den andra delen är det nästan helt omvänt mot den första då det nu främst handlar om nyinspelat material för dokumentären där man följer Steve Martin i hans vardag. Där vännen och kollegan Martin Short dyker upp när de spenderar tid professionellt och privat. Det blir även en titt på Steve Martins familjeliv och att bli far på äldre dar.


©Apple Original Films

Under den två delar långa dokumentären blir det en sak som saknas, eller åtminstone inte får så stort utrymme som önskat. Det är filmkarriären. Det finns flera filmer man hade önskat att dokumentären gått på djupet på, där man hade fått höra mer om bakgrunden och historier kring produktionen osv.


©Apple Original Films

Eftersom den första delen i princip uteslutande synar stand-up karriären, finns inte riktigt tid till att gå på djupet på filmerna i den andra delen med tanke på att man vill visa upp hans liv nu. Karriären mellan stand-up perioden och nutiden borde fått större utrymme.


©Apple Original Films

För oss som främst uppskattar hans filmkarriär saknas något för att känna sig helt tillfredsställd med dokumentären. Förutom det blir det en ganska ingående titt på hans karriär och liv, inte minst den andra delen som blir bättre. Men som sagt, mer fokus på filmerna hade önskats.

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.5

Roxanne

Titel: Roxanne
Genre: Komedi/Romantik
Land: USA
År: 1987
Regi: Fred Schepisi
I rollerna: Steve Martin, Daryl Hannah, Rick Rossovich, Shelley Duvall

Handling: Möt brandstationschefen som lider av en liten - eller rättare sagt ganska stor - skavank, nämligen en jättestor näsa. Själv kan han inte se det roliga i situationen, men det kan i gengäld alla andra. C.D. Bales kämpar med de eviga nässkämten, en flock hopplösa brandmän och att vara hemligt förälskad i den astronomistuderande Roxanne. Hon är tyvärr förälskad i brandmannen Chris, som är snygg men inte särskilt pratsam.

Omdöme: Alltid trevligt att kunna plocka fram en sån här gammal goding. Det kan liknas vid att träffa en gammal vän man inte sett på ett tag och det är lika trevligt som vanligt när man återstiftar bekantskapen. Så blir det här i denna Steve Martin-skrivna romantiska komedi som är en modern version på pjäsen Cyrano de Bergerac.


©Columbia Pictures

Astronomistuderande Roxanne (Daryl Hannah) har hyrt ett hus över sommaren i den sömniga och pittoreska lilla staden Nelson. Hon är dock inte där för semester utan hon ska skriva en avhandling och studerar en komet. Hon blir en kväll bekant med den lokale brandstationschefen Charlie "C.D." Bales (Steve Martin) som bossar över de frivilliga brandmännen på stationen. Charlie är omtyckt av de flesta i stan. Han är hjälpsam och beläst, men han har en svaghet. Han är väldigt självmedveten om sin extremt stora näsa.


©Columbia Pictures

Charlie och Roxanne kommer bra överens och hon känner att hon kan prata med honom och dela med sig det mesta, trots att de inte känt varandra så länge. När så Roxanne får upp ögonen för den nye brandmannen Chris (Rick Rossovich) som inte bara ser bra ut utan även verkar ha en fin personlighet, vill hon lära känna honom bättre. Chris har dock svårt med nervositet när han är i närheten av en kvinna han finner sig attraherad av. Frågan är om Charlie kan vara till hjälp med att finna de rätta orden. Problemet är bara att Charlie själv håller på att falla för Roxanne...


©Columbia Pictures

Det finns komedier och romantiska filmer som är bättre än vad denna film är. Men det betyder inte alltid att det är filmer som man kan eller känner för att se om. Detta är en romantisk komedi som är lättsmält och vinner många poäng på att vara mysig, komisk, ha gammaldags romantik och ja, även vara lite av en sagoberättelse. Det skapas på så vis en del magi som är långt ifrån en självklarhet i genren.


©Columbia Pictures

Steve Martin, som både skrivit manuset och producerat filmen, får fria tyglar i huvudrollen och gör det bra. Många skämt som han får med som funkar och han håller sig tillräckligt i kragen för att inte tappa greppet om karaktären. Bra sällskap av Daryl Hannah som Roxanne och Rick Rossovich som Chris. Tillsammans med Steve Martin skapar de många roliga stunder och förvecklingar när kärleken ligger i luften.


©Columbia Pictures

En sak som funkar mindre bra är en del scener på brandstationen och med de frivilliga brandmännen. Detta då de är alldeles för tafatta och korkade vilket leder till en del skämt som inte funkar så bra. Men filmen har till stor del en mysig känsla som smittar av sig vilket gör att man kan ha lite överseende med det som funkar lite mindre bra. För i grunden är det en fin och oftast rolig romantisk komedi ledd av Steve Martin som bjuder på det mesta av det bästa. Stark trea till svag fyra.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.6

Planes, Trains and Automobiles

Titel: Planes, Trains and Automobiles / Raka spåret till Chicago
Genre: Komedi/Drama
Land: USA
År: 1987
Regi: John Hughes
I rollerna: Steve Martin, John Candy, Laila Robins, Dylan Baker, Kevin Bacon

Handling: Neal Page är en man som jobbar inom reklambranschen i New York, och det enda han vill är att flyga hem till Chicago för att fira Thanksgiving med familjen. Men det enda som händer är att han drabbas av en massa elände. Elände som personifieras i Del Griffith, en högljudd, men ändå sympatisk säljare, som drar med sig Neal på en vansinnesresa tvärs över landet. Det lär dröja innan Neal får hugga in på kalkonen.

Omdöme: Det är dags för Neal Page (Steve Martin) att bege sig hem till familjen över Thanksgiving. Hans fru och barn väntar på honom och Neal vill komma hem så fort som möjligt. Han jobbar inom reklambranschen i New York och hoppas hinna med flyget till Chicago så att han är hemma innan familjen gått och lagt sig.


©Paramount Pictures

Detta kanske inte kommer bli hans dag då problemen börjar redan när han försöker få tag i en taxi. Först hinner en annan man (Kevin Bacon) före till en taxi, sedan "stjäl" Del Griffith (John Candy) nästa taxi som Neal, desperat som han är, betalat stora pengar för att få. Neal får svårt att ta sig till flygplatsen, men det blir bara början på hans mardröm.


©Paramount Pictures

Väl på flygplatsen finner Neal inte bara att flyget är försenat p.g.a. snöstorm i Chicago, han träffar även på Del Griffith igen. Som om det inte vore nog ska han med samma flyg och visar sig sitta bredvid Neal. Del är en resande försäljare som har en stor personlighet och aldrig verkar vara tyst. Neal tvingas stå ut med Del under flygresan, tror han. Det kommer bli mycket värre än så då planet tvingas landa i en annan stad och Neal blir fast med Del när de båda försöker ta sig till Chicago med tåg, buss och bil.


©Paramount Pictures

Denna komediklassiker har setts många gånger. Så pass att det är en av filmerna som setts flest gånger. Trots det är det härligt att kunna konstatera att den alltid håller lika bra. Det tar inte lånd tid innan man ler och njuter när Neal Page och Del Griffith startar resan ihop från New York mot Chicago.


©Paramount Pictures

En film som bäst beskrivs med tre ord - humor, värme och hjärta. Den har gott om det och man måste imponeras över att den lyckas varje gång. Den får en att skratta, mysa och till slut är det omöjligt att inte bli berörd av slutet som fångar andan av högtiden. En tid då man inte bara är tacksam för familj och vänner utan även för ens medmänniskor som kanske har det lite svårare.


©Paramount Pictures

Steve Martin och John Candy är helgjutna i sina roller. Även om de inte kör med lika mycket fysisk komedi som Helan & Halvan, kan man nästan se dem som en modern version på denna komikerduo. Båda skapar flera minnesvärda och roliga scener och situationer, både tillsammans och på tu man hand. Men här finns även scener som går rakt in i hjärtat då det finns en sårbarhet hos inte minst Del Griffith som Candy får fram bra. Han är inte bara en endimensionell komisk karaktär och det är väldigt viktigt för filmens poäng.


©Paramount Pictures

John Hughes gjorde många älskvärda filmer men detta är favoriten och en film som uppenbarligen kan återbesökas flera gånger om och levererar varje gång. Finns en del bra komedier där ute som man kan se om, men sällan håller de lika bra gång efter gång som denna gör. Och som sagt, det är mer än bara en komedi vilket gör att den funkar så pass bra. Avslutningen är verkligen som grädde på moset. Ett fint och passande slut på en favoritkomedi.

4 - Skådespelare
4 - Handling
5 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
20 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 8.0 alt. 8.5
IMDb: 7.6

The Out-of-Towners

Titel: The Out-of-Towners
Genre: Komedi
Land: USA
År: 1999
Regi: Sam Weisman
I rollerna: Steve Martin, Goldie Hawn, John Cleese, Cynthia Nixon

Handling: Farväl trista Ohio, äventyret kan börja. Henry och Nancy Clark, ett äkta par vars känslor för varandra svalnat. När deras yngste son lämnar hemmet, får det väletablerade paret Clark chansen att flytta till New York och göra karriär. Världen står plötsligt öppen och allt kan hända. Och det kan man verkligen säga att det gör de närmaste 24 timmarna. Bagage och bokningar försvinner spårlöst. En stund av enskild äktenskaplig lycka blir till allmänt beskådande. En oförskämd hotelldirektör gör livet surt för dem och de blir jagade av en ilsken rottweilerhund.

Omdöme: Henry Clark (Steve Martin) och hans fru Nancy (Goldie Hawn) står inför en stor förändring i sitt liv. Deras yngste son lämnar hemmet för att börja på college. Deras äldre dotter bor redan i New York där hon hoppat av sina studier. Henry har inte berättat för Nancy att han nyligen blivit av med sitt jobb inom reklamindustrin. Nu när det är barnfritt där hemma har han en chans att ställa allt i sin ordning igen då han ska på jobbintervju i New York.


©Paramount Pictures

Utan att det är planerat följer Nancy med Henry till New York i sista stund. Det är ett tillfälle att äntligen spendera lite tid tillsammans och tända gnistan i deras äktenskap till liv. Men vistelsen i New York för de två Ohio-borna blir något av en mardröm direkt från början. Det börjar med att planet inte kan landa i New York och deras väskor kommer inte fram. När de väl anländer till hotellet i New York är hotellmanagern Mr. Mersault (John Cleese) allt annat än tillmötesgående då de visar sig ha strul med kreditkortet...


©Paramount Pictures

Denna remake kom nästan 30 år efter originalet The Out of Towners (1970) med ett Neil Simon-manus. Ett original som minns som riktigt roligt på sina håll, mycket tack vare sina två huvudrollsinnehavare Jack Lemmon och Sandy Dennis.


©Paramount Pictures

Denna version var man lite tveksam till då den fått svag till ljummen kritik. Men det är trots allt Steve Martin och Goldie Hawn som brukar uppskattas vilket till slut gjorde att filmen gavs en chans. De hade tidigare spelat mot varandra i HouseSitter (1992) så de var inte ovana vid att spela ihop, något som nog var en bonus när de tog sig an denna film.


©Paramount Pictures

Kanske var det de lågt ställda förväntningarna eller den inte helt övertygande inledningen, men när de båda hamnar på flyget mot New York börjar det bli lite småkul att följa Henry och Nancy. De hamnar i en rad missöden som omkullkastar deras planer på en trevlig och romantisk vistelse i New York. Istället får de en stressig och kaotisk upplevelse, men även ett äventyr då de inte kan ana vad som döljer sig bakom nästa hörn i storstaden New York.


©Paramount Pictures

Visst är det inte någon perfekt komedi eller i klass med originalet, det hade man inte heller förväntat sig. Men det är långt ifrån så illa som det befarades. Man får sig ett par skratt och duon Steve Martin och Goldie Hawn gör vad de kan. Plus en John Cleese som är med på ett hörn i en rolig blinkning till "Fawlty Towers".


©Paramount Pictures

Första timmen är bättre än sista halvtimmen, det kan man inte sticka under stolen med. Det blir inte helt kasst under senare delen av filmen men ett drogrelaterat inslag gör att filmen flippar ur lite mer än önskat under sista tredjedelen. Trots allt inte till den grad att det skulle sänka filmen helt. Den har helt enkelt tillräckligt med humor och ett par duktiga komiker som mestadels får det att funka någorlunda väl.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
13 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 5.5

Mixed Nuts

Titel: Mixed Nuts / Julnötter
Genre: Komedi
Land: USA
År: 1994
Regi: Nora Ephron
I rollerna: Steve Martin, Rita Wilson, Juliette Lewis, Anthony LaPaglia, Madeline Kahn, Liev Schreiber, Adam Sandler, Rob Reiner

Handling: Julen närmar sig och med den också ångesten hos många människor över att behöva vara ensam och övergiven. Telefonerna går varma på Los Angeles "hjälplinje" för självmordskandidater. Philip, som driver stället, har dock mer än nog med sina egna problem, omgiven som han är av diverse bisarra personer.

Omdöme: Det vankas jul i Los Angeles och organisationen "Lifesavers", som är en hjälplinje för deprimerade och självmordsbenägna, har fullt upp. Inte bara att de får ta emot en massa samtal av varierande natur, de har även fått reda på att deras hyreskontrakt inte förnyas av värden. Eller rättare sagt, Philip (Steve Martin) har fått nyheten men vill inte förstöra julen för sina två anställda Catherine (Rita Wilson) och Mrs. Munchnik (Madeline Kahn).


©TriStar Pictures

Philip, Catherine och Mrs. Munchnik får fullt upp med samtalen och besökare på kontoret som kommer skapa kaos. Det är bl.a. paret Gracie (Juliette Lewis) och Felix (Anthony LaPaglia) som ständigt grälar och har sig, transvestiten Chris (Liev Schreiber) som inte vill vara ensam denna dag och grannen Louie (Adam Sandler) som är smått bakom flötet och ständigt vill framföra låtar med sin ukulele.


©TriStar Pictures

Särskilt mycket julstämning blir det inte i den här filmen, mycket tack vare att det utspelar sig i Los Angeles. En del julsånger slängs förvisso in men i kombination med den jobbiga och skrikiga musiken som hörs filmen igenom blir det inte mycket att hänga i julgranen.


©TriStar Pictures

Överhuvudtaget är detta en film som inte funkar. Lite av en crazy-komedi som tyvärr inte alls blir rolig. Istället blir det att man redan tidigt tittar på klockan för att se hur lång tid det är kvar. Inget bra tecken med andra ord. Filmen är för övrigt en remake på franska filmen Le père Noël est une ordure (1982).


©TriStar Pictures

Nora Ephron, som hade regisserat Sleepless in Seattle (1993) året innan, lyckas inte alls med denna film. Varken humorn eller julstämningen finns där, även om någon enstaka scen skapar lite värme. Frågan är om det är tillräckligt för att rädda filmen från ett totalt bottenbetyg?

3 - Skådespelare
1 - Handling
2 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
9 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 4.5
IMDb: 5.4