Ten Seconds to Hell

Titel: Ten Seconds to Hell / 10 sekunder från helvetet
Genre: Drama/Krig
Land: Storbritannien/USA
År: 1959
Regi: Robert Aldrich
I rollerna: Jack Palance, Jeff Chandler, Martine Carol, Wesley Addy

Handling: Efter Andra världskrigets slut återvänder sex forna tyska soldater till Berlin för att arbeta med att rensa staden från odetonerade bomber. Tillsammans kommer de överens om en pakt, alla lägger hälften av sin lön i en kassa som tillfaller de av dem som lyckas överleva de 3 månaderna de har det livsfarliga jobbet.

Omdöme: Det sönderbombade Berlin ska återuppbyggas efter Andra världskrigets slut. De sex f.d. tyska soldaterna Eric Koertner (Jack Palance), Karl Wirtz (Jeff Chandler), Wolfgang Sulke (Wesley Addy), Franz Loeffler (Robert Cornthwaite), Peter Tillig (Dave Willock) samt ynglingen Hans Globke (Jim Goodwin) återvänder till Berlin och tar sig an uppdraget att rensa staden från odetonerade bomber i ruinerna.


©United Artists

Eftersom de sex männen har utbildning och erfarenhet vad gäller att desarmera bomber kan de kräva dubbelt betalt jämfört med amatörer som annars gör jobbet. Några av dem kommer med en något morbid idé som går ut på att de lägger halva sin lön i en pott. De som fortfarande lever efter tre månader får dela på pengarna. De bestämmer även att de ska ta uppdragen i alfabetisk ordning så att varje man får ett slumpmässigt uppdrag.


©United Artists

Det är inget kul jobb och givetvis livsfarligt. Endast en av männen har fru och barn som väntar på honom, de övriga har inte så mycket att förlora men alla vill de leva. Karl Wirtz är dock den som uppvisar mest tecken på att ha en dödslängtan. Eller så är han bara kaxig och spelar tuff inför gruppen. Han vill även vara gruppens ledare men istället röstas Eric Koertner fram som ledare. Eric tar i sin tur diplomatiskt Karl som sin högra hand. De två är de största rivalerna, även vad gäller en kvinna, Margot Hofer (Martine Carol) som kommer in i bilden.


©United Artists

Gamle räven Robert Aldrich regisserar och kom här att samarbeta med Jack Palance för tredje gången. De föregående två filmerna var The Big Knife (1955) och Attack (1956). På denna tredje film kom de inte alls överens. Men ett par år senare när Aldrich gjorde klassikern The Dirty Dozen (1967) ville han ha med Palance i rollen som Maggot. Palance drog sig dock ur i sista stund och ersattes med Telly Savalas som var minnesvärd i rollen.


©United Artists

Filmen har ett intressant upplägg med en bombgrupp som desarmerar odetonerade bomber runt Berlin och på det alltså har en pakt som ökar insatserna. Alla är de fria att lämna pakten när de vill, men samtidigt blir det en extra morot och motivation som de strävar efter.


©United Artists

Det hela blir som bäst när männen blir kallade till olika platser runt Berlin där odetonerade bomber lokaliseras. Eftersom det finns olika typer av bomber måste de desarmeras på olika sätt. Vissa är mer luriga än andra vilket gör att de ibland bjuds på dödliga överraskningar.


©United Artists

Lite småspännande blir det allt och tillräckligt intressant för att behålla intresset rakt igenom. Det som ibland sänker tempot är i princip varje gång Margot är med. Scenerna med henne ska väl få männen på andra tankar men det hela dippar en aning innan de ger sig ut på nästa uppdrag då pulsen ökar på nytt.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 6.5