French Connection II

Titel: French Connection II / French Connection Nr 2
Genre: Kriminaldrama
Land: USA
År: 1975
Regi: John Frankenheimer
I rollerna: Gene Hackman, Fernando Rey, Bernard Fresson, Ed Lauter

Handling: Kriminalinspektör "Popeye" Doyles jakt på den narkotikaliga han tidigare avslöjat tar honom till Marseille där han inleder ett samarbete med den franska polisen i jakten på Alain Charnier och de andra i toppen på ligan.

Omdöme: Jimmy "Popeye" Doyle (Gene Hackman) anländer till Marseille eftersom han inte kan släppa jakten på "Groda ett" - Alain Charnier (Fernando Rey) - ledaren för narkotikaligan "The French Connection". Utan att tala ett ord franska får Doyle i stort sett förlita sig på sig själv och sin instinkt. Han tvingas samarbeta med den franska polisen Henri Barthélémy (Bernard Fresson), som är en av få som talar engelska. Han är dock inte särskilt imponerad av att ha en ohövlig och kaxig amerikansk polis i släptåg.


© 20th Century Fox

Medan "Popeye" bekantar sig med Marseille och hur staden fungerar försöker han spåra upp "Groda ett". Eftersom han inte lyssnar på Henri och inte följer hans direktiv sätts två poliser att följa efter Doyle vart han än går. Inte för att de är oroliga för att han ska ställa till problem, utan för att se till att han inte råkar illa ut. Att snoka runt ensam i Marseille på jakt efter en kartelledare innebär att utsätta sig för stora risker.


© 20th Century Fox

Efter att The French Connection (1971) nästan uteslutande utspelade sig på New Yorks gator förflyttas handlingen i denna fortsättning till Marseille. Om man tyckte att den första filmen var kompromisslös och visade upp en tuff och sliten miljö, får man inte bara något liknande här - det är förmodligen ännu skitigare. Dels visas inte 70-talets Marseille upp som någon trevlig plats, dels blir narkotikans konsekvenser en central del i denna uppföljare. Det är inte längre bara en jakt för att stoppa drogerna på gatan...


© 20th Century Fox

Gene Hackman var utmärkt i The French Connection (1971), vilket resulterade i en Oscarsvinst. Det kunde ha varit en risk att återvända till rollen efter den framgången, och visst blev denna film inte lika bra eller en lika stor succé, men Hackmans prestation är återigen av högsta klass. Även om han spelar samma karaktär och man känner igen Doyle, blir det en annan sorts utmaning när han hamnar i en kamp på liv och död. Det ger rollen en annan dimension. Istället för att vara i full kontroll bryts han ner och blir beroende av andra. Det är en styrka i Hackmans prestation och en enorm bedrift. Det ledde inte till en Oscarsnominering, men likväl till Golden Globe- och BAFTA-nomineringar.


© 20th Century Fox

John Frankenheimer tog över regin efter att William Friedkin så framgångsrikt regisserade den första filmen, vilket var ett intressant val. Frankenheimer gjorde flera klassfilmer både före och efter denna. Det känns som att han försökte behålla en hel del av stilen från den första filmen, men samtidigt ville göra något annorlunda. Filmernas DNA är i grunden detsamma, men de skiljer sig åt tillräckligt mycket för att inte bara bli en upprepning.


© 20th Century Fox

Detta är inte en lika bra film och saknar samma intensitet som gjorde den första filmen så pass bra. Ibland blir scenerna utdragna och filmen utvecklas mer till ett drogdrama än en intensiv jakt på "Groda ett". Det blir snarare en uppvisning av Gene Hackmans skådespelartalang än något annat, även om filmen har en minnesvärd upplösning som snyggt sätter punkt.

5 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.7