Presence

Titel: Presence
Genre: Drama/Thriller/Skräck
Land: USA
År: 2024
Regi: Steven Soderbergh
I rollerna: Callina Liang, Lucy Liu, Chris Sullivan, Eddy Maday, West Mulholland

Handling: En familj flyttar in i ett 100 år gammalt hus och blir övertygade om att de inte är ensamma. Någonting är där innan familjen ens flyttar in. Det navigerar i familjens nya hus i övernaturlig hastighet och ger stor uppmärksamhet till tonårsflickan Chloe. Det behöver något - och med tiden växer en mening med närvaron.

Omdöme: En familj bestående av mamma Rebekah (Lucy Liu), pappa Chris (Chris Sullivan), sonen Tyler (Eddy Maday) och dottern Chloe (Callina Liang) flyttar in i ett fint 100 år gammalt hus. Vad de inte kan ana är att huset har en "närvaro". Något som redan finns där innan de flyttar in och väntar på dem när de gör sig hemmastadda.


©Neon

Chloe är yngst och går igenom en svår tid då hennes bästa vän nyligen dött i vad som verkar ha varit en drogöverdos. Hon är också den som känner en närvaro i huset, inte minst i hennes rum. Hon upptäcker att saker flyttats och känner av närvaron av något. Hon misstänker att det är hennes döda vän som inte menar något illa, men frågan är om resten av familjen kommer tro henne eller befarar att det är en del av hennes bearbetning av sorgen.


©Neon

Steven Soderbergh gillar att testa sig fram och varvar storfilmer med mindre filmer och olika format. Tänker t.ex. på Unsane (2018) som filmades med mobilkamera vilket var ett intressant experiment som faktiskt funkade, men så hade man också en story som engagerade. Här är allt filmat från perspektivet av "närvaron" och allt utspelar sig inne i huset. Dessutom med långa tagningar där i princip varje scen är en tagning. Helt klart experimentellt då det inte har storfilmskänslan. Istället blir känslan lite teatralisk vilket tyvärr förtar en hel del av filmkänslan.


©Neon

Manuset är skrivet av David Koepp, ett namn som kändes igen. Han skrev och regisserade nämligen Stir of Echoes (1999) som intressant nog också mestadels utspelar sig i ett hus där övernaturliga saker sker med en "osynlig fara". Den filmen funkar desto bättre än vad denna visar sig göra. Främst är det alltså sättet man filmat det hela på som gör att man aldrig riktigt har närvarokänslan man hade önskat sig. Det är ett experiment som helt enkelt inte går hem, även om det bjuder på något lite annorlunda.


©Neon

Det som genomgående håller hög klass är musiken av Zack Ryan. Musik som har en gammal hederlig känsla från thriller- och skräckfilmer. Musik som är det enda som ger känslan av en storfilm, kanske till och med en Oscarsfilm. Utan tvekan filmens bästa egenskap som åtminstone skapar en del stämning när den används, men det är svårt att få fram mer då den teatraliska känslan är så pass dominant med sättet filmen är gjord på.

3 - Skådespelare
3 - Handling
2 - Känsla
4 - Musik
2 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 6.3