Mickey 17

Titel: Mickey 17
Genre: Komedi/Sci-Fi/Fantasy
Land: USA/Sydkorea
År: 2025
Regi: Bong Joon-ho
I rollerna: Robert Pattinson, Naomi Ackie, Anamaria Vartolomei, Steven Yeun, Mark Ruffalo, Toni Collette

Handling: Historien kretsar kring Mickey, som är en utbytbar anställd, på en expedition i syfte att kolonisera isplaneten Niflheim. När en upplaga av honom dör återskapas han på nytt med merparten av minnet intakt.

Omdöme: Året är 2050 då Mickey (Robert Pattinson) och hans vän och affärspartner Timo (Steven Yeun) bestämmer sig för att fly från en argsint lånehaj som är efter dem. Tanken är att de ska lämna Jorden och bege sig till isplaneten Niflheim som ska koloniseras. Men enda sättet för Mickey att få komma med på den sista rymdfärjan är att skriva upp sig som en s.k. expendable.


©Warner Bros.

Mickey läser inte riktigt igenom all information gällande kontraktet med vad det innebär att bli en expendable. Redan under turen till Niflheim som tar över fyra år blir han dock varse om vad det hela går ut på. Mickey blir en mänsklig försökskanin som kastas in i dödliga situationer så att de kan testa sig fram. När han dör, vilket han oundvikligen gör ett par gånger, printas en ny version av honom ut igen.


©Warner Bros.

När rymdfärjan når fram till Niflheim är Mickey 17 den version som är aktuell. Han har ihop det med säkerhetsagenten Nasha (Naomi Ackie) och har det bra, vilket gör att han gärna vill leva vidare. Efter en situation där alla tror att han dött efter att ha ställts ansikte mot ansikte med s.k. creepers som lever på planeten, framställs Mickey 18. Men vad händer när Mickey 17 överlever och återvänder till rymdfärjan?


©Warner Bros.

Redan när någon trailer till filmen sågs var känslan att förväntningarna skulle hållas nere. Själva idén är intressant och man kan göra något roligt med det hela. Det visar sig också att själva biten med hur Mickey används som försökskanin, dör och printas ut på nytt funkar bra. Kanske borde man valt att lägga ner mer tid på den biten istället för en del annat som filmen kommer handla om längre in.


©Warner Bros.

Ett problem med filmen är att det är något av en satir och humorn får det inte riktigt att funka. Det är intressant att när koreanerna lägger in humor mitt i allvaret brukar det på något sätt oftast funka bra. När Bong Joon-ho här gör Hollywood-film och det är på engelska funkar det inte alls lika bra. Det hjälper inte heller att filmens satiriska stil längre in får mig att tänka på Brazil (1985). Lite crazy och småjobbigt på ett vis som tyvärr inte går hem hos mig.


©Warner Bros.

P.g.a. den satiriska stilen och humorn blir tyvärr prestationerna lidande. Robert Pattinson må försöka variera sig med de olika Mickey-versionerna men många gånger känns det något svagt. Naomi Ackie funkar till en början men när hon får större utrymme under filmens andra halva blir det inte särskilt övertygande. Och så har vi Mark Ruffalo och Toni Collette i rollerna som Kenneth Marshall och hans fru Ylfa. Förvisso överspelar de med flit men det funkar inte och blir snarare pinsamt än roligt.


©Warner Bros.

Trots att förväntningarna var relativt låga fanns ändå förhoppning på något som kunde bli sevärt. Regissören i kombination med idén gjorde att man var nyfiken. Besvikelsen är dock ett faktum då den satiriska tonen till stor del förstör filmen. En seriös film hade definitivt varit att föredra. Dessutom funkar inte planetens djurart särskilt väl. Effekterna är ok, kunde varit bättre men det blir ännu en del med filmen som lämnar en del att önska.

2 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
4 - Foto
--------------
13 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 5.5 alt. 6.0
IMDb: 7.0