Working Girl

Titel: Working Girl
Genre: Drama/Komedi/Romantik
Land: USA
År: 1988
Regi: Mike Nichols
I rollerna: Melanie Griffith, Harrison Ford, Sigourney Weaver, Alec Baldwin, Joan Cusack, Philip Bosco, Kevin Spacey, Olympia Dukakis

Handling: Tess är en ambitiös sekreterare som är fast besluten att göra karriär inom New Yorks finansvärld. Men hon får den listiga Katharine - som dessutom är hennes chef - emot sig.

Omdöme: Med en gång sätter filmen tonen med Carly Simons Oscarsvinnande låt "Let the River Run" under förtexterna då färjan glider fram mot New York med World Trade Centers tvillingtorn i blickfånget. Smått oundvikligt att inte känna sig upplagd för lite klassiskt filmmys från 80-talet.


©20th Century Fox

Tess McGill (Melanie Griffith) är en av de som tar båten från Staten Island in till Manhattan. Där jobbar hon som sekreterare på en börsmäklarfirma men hon har större ambitioner än så och har fått en handelsexamen via kvällsstudier. Hon blir dock behandlad som en bimbo av sin chef och de manliga kollegorna.


©20th Century Fox

Tess känner att lyckan äntligen vänder och att hon kan få en ärlig chans att visa vad hon går för när hon får en kvinnlig chef i form av Katharine Parker (Sigourney Weaver). Katharine gör det klart för Tess att de kommer jobba som ett team och att om hon har några idéer kan hon alltid komma till henne. Det är precis vad Tess gör då hon har ett intressant förslag.


©20th Century Fox

Under tiden som Tess börjar bli förhoppningsfull med jobbet, har hon kämpigt med pojkvännen Mick (Alec Baldwin) som inte stöttar henne tillräckligt och dessutom är otrogen. Tess får istället stöd av bästa väninnan och sekreterarkollegan Cyn (Joan Cusack). Hon vågar även ta en chans med sitt affärsförslag och vänder sig till Jack Trainer (Harrison Ford) på ett annat företag som kan hjälpa henne. Kommer risken vara värd det för Tess eller riskerar hon att förlora allt när sanningen uppdagas?


©20th Century Fox

Filmen blev sexfaldigt Oscarsnominerad för bästa film, regi, kvinnlig huvudroll (Melanie Griffith), kvinnlig biroll x2 (Sigourney Weaver och Joan Cusack) samt bästa låt för vilken den alltså vann sin enda Oscar. Den vann för övrigt fyra Golden Globes för bästa film (komedi), kvinnlig huvudroll (Melanie Griffith), kvinnlig biroll (Sigourney Weaver) samt bästa låt.


©20th Century Fox

Lite intressant läsning att Melanie Griffith, som egentligen fick sitt stora genombrott med filmen, ofta var ute och festade hela nätterna med Alec Baldwin som hon var förtjust i men som gav henne nobben. Hon hade alkohol- och drogproblem under inspelningen och skrev efteråt in sig på rehab. Rollen gav henne hennes enda Oscarsnominering så kanske var det priset för hennes framgång.


©20th Century Fox

Inte ett tungt drama eller en lättsam komedi utan något mittemellan med en del romantik också. Genomgående solida prestationer gör också att det blir trevligt. Det görs inte sådana här filmer längre så när de ses får man njuta av varje sekund. Visst spelar nostalgin in men det handlar om mer än det.


©20th Century Fox

Det är svårt att inte charmas när film- och 80-tals känslan är så påtaglig som den är här. För även om filmen setts tidigare och man minns en del och ungefär hur det ska gå så blir det svårt att inte njuta under stora delar av speltiden. När man efter halva filmen fortfarande har halva filmen kvar, blir man glad eftersom man gärna vill fortsätta mysa med filmen.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 6.8