The Rip

Titel: The Rip
Genre: Action/Kriminalare/Mysterium
Land: USA
År: 2026
Regi: Joe Carnahan
I rollerna: Matt Damon, Ben Affleck, Steven Yeun, Catalina Sandino Moreno, Scott Adkins, Kyle Chandler

Handling: En grupp poliser i Miami gör ett ordentligt fynd när de upptäcker flera miljoner dollar i kontanter, vilket blir inledningen på en spiral av misstro och förräderi.

Omdöme: När kapten Jackie Velez (Lina Esco) vid Miamis polisavdelning mördas, faller misstankarna på de övriga medlemmarna i hennes specialenhet, TNT (taktiska narkotikateamet). En månad senare utreder FBI fortfarande dådet. Dane Dumars (Matt Damon) har tagit över ansvaret för specialenheten och får in ett tips om att en drogkartell använder en villa som gömställe för en stor summa pengar.


© Netflix

Dane samlar teamet, med JD Byrne (Ben Affleck) som sin högra hand. Den till synes sammansvetsade TNT-enheten består även av Mike Ro (Steven Yeun), Lolo Salazar (Catalina Sandino Moreno) samt Numa Baptiste (Teyana Taylor). Tillsammans beger sig de fem till ett villaområde och tar sig in i en villa där endast en ung kvinna vid namn Desi Molina (Sasha Calle) befinner sig. Snart hittar de var pengarna är gömda. Det blir början på en mardrömskväll, där spänningen ligger i luften och misstron inom gruppen snabbt växer.


© Netflix

Filmen har Matt Damon och Ben Affleck i huvudrollerna - två skådespelare som inte lockar nämnvärt, men viss nyfikenhet fanns trots allt. Efter inledningen, där deras enhetschef mördas av maskerade män, slår TNT-enheten till mot villan. Det råder dock oklarhet kring hur tipset kom in, samtidigt som procedurerna inte följs som de borde.


© Netflix

När det handlar om poliser och filmer inspirerade av verkliga händelser, förväntar man sig en realism i hur de agerar - åtminstone hoppas man på det. Här känner man att det endast uppnås till viss del. Vissa händelser känns något tillrättalagda, och det gör att man aldrig riktigt kommer in i filmen som önskat.


© Netflix

Vad som visar sig funka ganska bra är katt och råtta-leken inom gruppen. Det är svårt att veta hur saker ligger till - är det en fälla, eller är de bara extra nervösa och på sin vakt? Det är trots allt en drogkartell som gömt undan miljontals dollar i huset. Om de dyker upp finns inga gränser för hur långt de är beredda att gå.


© Netflix

Det intressanta är att när filmen övergår till att bli mer actionbetonad tappar den en del. Actionscenerna blir ofta röriga och tillför egentligen inte mycket. Istället för att öka spänningen har det nästan omvänd effekt. När handlingen förflyttas från huset och mysteriet börjar få sin förklaring, blir det bättre. Ett par twists längs vägen gör att man känner att filmen faktiskt har mer att erbjuda än vad den verkade ha. Tyvärr förstörs det sedan av ännu mer rörig action, vilket överlag snarare sänker filmen än höjer den.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 6.9

Mickey 17

Titel: Mickey 17
Genre: Komedi/Sci-Fi/Fantasy
Land: USA/Sydkorea
År: 2025
Regi: Bong Joon-ho
I rollerna: Robert Pattinson, Naomi Ackie, Anamaria Vartolomei, Steven Yeun, Mark Ruffalo, Toni Collette

Handling: Historien kretsar kring Mickey, som är en utbytbar anställd, på en expedition i syfte att kolonisera isplaneten Niflheim. När en upplaga av honom dör återskapas han på nytt med merparten av minnet intakt.

Omdöme: Året är 2050 då Mickey (Robert Pattinson) och hans vän och affärspartner Timo (Steven Yeun) bestämmer sig för att fly från en argsint lånehaj som är efter dem. Tanken är att de ska lämna Jorden och bege sig till isplaneten Niflheim som ska koloniseras. Men enda sättet för Mickey att få komma med på den sista rymdfärjan är att skriva upp sig som en s.k. expendable.


©Warner Bros.

Mickey läser inte riktigt igenom all information gällande kontraktet med vad det innebär att bli en expendable. Redan under turen till Niflheim som tar över fyra år blir han dock varse om vad det hela går ut på. Mickey blir en mänsklig försökskanin som kastas in i dödliga situationer så att de kan testa sig fram. När han dör, vilket han oundvikligen gör ett par gånger, printas en ny version av honom ut igen.


©Warner Bros.

När rymdfärjan når fram till Niflheim är Mickey 17 den version som är aktuell. Han har ihop det med säkerhetsagenten Nasha (Naomi Ackie) och har det bra, vilket gör att han gärna vill leva vidare. Efter en situation där alla tror att han dött efter att ha ställts ansikte mot ansikte med s.k. creepers som lever på planeten, framställs Mickey 18. Men vad händer när Mickey 17 överlever och återvänder till rymdfärjan?


©Warner Bros.

Redan när någon trailer till filmen sågs var känslan att förväntningarna skulle hållas nere. Själva idén är intressant och man kan göra något roligt med det hela. Det visar sig också att själva biten med hur Mickey används som försökskanin, dör och printas ut på nytt funkar bra. Kanske borde man valt att lägga ner mer tid på den biten istället för en del annat som filmen kommer handla om längre in.


©Warner Bros.

Ett problem med filmen är att det är något av en satir och humorn får det inte riktigt att funka. Det är intressant att när koreanerna lägger in humor mitt i allvaret brukar det på något sätt oftast funka bra. När Bong Joon-ho här gör Hollywood-film och det är på engelska funkar det inte alls lika bra. Det hjälper inte heller att filmens satiriska stil längre in får mig att tänka på Brazil (1985). Lite crazy och småjobbigt på ett vis som tyvärr inte går hem hos mig.


©Warner Bros.

P.g.a. den satiriska stilen och humorn blir tyvärr prestationerna lidande. Robert Pattinson må försöka variera sig med de olika Mickey-versionerna men många gånger känns det något svagt. Naomi Ackie funkar till en början men när hon får större utrymme under filmens andra halva blir det inte särskilt övertygande. Och så har vi Mark Ruffalo och Toni Collette i rollerna som Kenneth Marshall och hans fru Ylfa. Förvisso överspelar de med flit men det funkar inte och blir snarare pinsamt än roligt.


©Warner Bros.

Trots att förväntningarna var relativt låga fanns ändå förhoppning på något som kunde bli sevärt. Regissören i kombination med idén gjorde att man var nyfiken. Besvikelsen är dock ett faktum då den satiriska tonen till stor del förstör filmen. En seriös film hade definitivt varit att föredra. Dessutom funkar inte planetens djurart särskilt väl. Effekterna är ok, kunde varit bättre men det blir ännu en del med filmen som lämnar en del att önska.

2 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
4 - Foto
--------------
13 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 5.5 alt. 6.0
IMDb: 7.0