The Thursday Murder Club

Titel: The Thursday Murder Club / Torsdagsmordklubben
Genre: Komedi/Kriminalare/Mysterium
Land: Storbritannien/USA
År: 2025
Regi: Chris Columbus
I rollerna: Helen Mirren, Pierce Brosnan, Ben Kingsley, Celia Imrie, Naomi Ackie, Daniel Mays, Jonathan Pryce, Ruth Sheen, Paul Freeman, Richard E. Grant

Handling: Fyra okuvliga pensionärer – Elizabeth, Ron, Ibrahim och Joyce – ägnar all sin tid åt att lösa ouppklarade mordfall för skojs skull. När ett oförklarligt dödsfall inträffar precis utanför deras egen tröskel tar deras avslappnade detektivarbete en spännande vändning.

Omdöme: Välkommen till Coopers Chase, ålderdomshemmet som alla pensionärer drömmer om. Elizabeth (Helen Mirren), Ron (Pierce Brosnan), Ibrahim (Ben Kingsley) och nykomlingen Joyce (Celia Imrie) fördriver tiden med "The Thursday Murder Club". De granskar gamla ouppklarade mordfall och försöker lösa dem - eller åtminstone spekulera i vad som egentligen hände. Mysterier som håller dem upptagna och alerta.


© Netflix

När en av delägarna mördas och den andre vill bygga lyxlägenheter på tomten - vilket skulle innebära att ålderdomshemmet stängs - blir det upp till "Torsdagsmordklubben" att lösa mysteriet. De behöver dock någon på insidan som kan ge dem information om utredningen. Valet faller på den unga lokalpolisen Donna De Freitas (Naomi Ackie), som snabbt visar sig bli en värdefull allierad.


© Netflix

Ett mordmysterium med en skådespelarensemble bestående av en rad duktiga skådespelare, vilket genast får en att tänka på Agatha Christie. Det bygger istället på en bok av Richard Osman. Regin står Chris Columbus för, som tidigare i sin karriär gjorde Adventures in Babysitting (1987), Home Alone (1990), Only the Lonely (1991) och Mrs. Doubtfire (1993), för att nämna några. I sistnämnda spelade för övrigt Pierce Brosnan, vilket han även gör här.


© Netflix

När filmen inleder med ett gammalt ouppklarat mordfall från 1970-talet kan man lätt tro att fokus kommer att ligga där, eller på andra gamla fall. Men när ett mord inträffar med koppling till Coopers Chase skiftar fokus till att försöka lösa just det fallet. Polisen står handfallen, vilket inte är särskilt förvånande med tanke på vem som leder utredningen - den tafatte Chris Hudson (Daniel Mays).


© Netflix

Skådespelarna får tillskrivas en hel del av filmens framgång. Ledda av Helen Mirren finns här en ensemble som inte bara hanterar den humoristiska sidan utan också tillför ett visst allvar. Att försöka lösa mordmysteriet blir inte bara en komedi - till slut börjar folk så smått dö som flugor, utan att det spårar ur.


© Netflix

En sak som hade kunnat göra filmen ännu trevligare hade varit om "The Thursday Murder Club" luskat i fler gamla ouppklarade mordfall. För även om det aktuella mordet med koppling till Coopers Chase blir intressant att följa, är ouppklarade fall från det förflutna oftast mer spännande. Mördare kan ha kommit undan, och en ny chans ges att hitta de skyldiga. Filmen är dock småtrevlig som den är och har egentligen inga svackor, men når samtidigt inte heller de riktiga topparna.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.5

Sorry, Baby

Titel: Sorry, Baby
Genre: Drama/Komedi
Land: USA
År: 2025
Regi: Eva Victor
I rollerna: Eva Victor, Naomi Ackie, Lucas Hedges, John Carroll Lynch

Handling: Något hemskt hände Agnes. Men livet går vidare - åtminstone för alla omkring henne.

Omdöme: Vi befinner oss i New England, Massachusetts där Agnes (Eva Victor) bor med sin katt. Hennes bästa vän Lydie (Naomi Ackie) kommer och besöker henne från New York och saker och ting är sig lika sedan tiden då de pluggade ihop i trakterna. Lydie har gått och blivit gravid vilket givetvis gör henne förväntansfull men även lite rädd.


© A24

Agnes har fått heltidstjänsten som litteraturprofessor på skolan där hon studerade och även om det är något av ett drömjobb har det fört med sig att det som hände henne för tre år sedan väcks till liv. Hon har inte kunnat gå vidare efter händelsen och bearbetar det på sitt lite egendomliga sätt.


© A24

Det är lite svårt att gilla Agnes när vi först träffar henne. Om det är händelsen som förändrade henne för tre år sedan eller om hon alltid varit så är lite svårt att säga. Vi kommer få träffa henne under studietiden och även om hon verkar mer extrovert än vad hon är nu, har hon nog alltid haft någon slags bokstavskombination då hon uppträder något udda.


© A24

Kan väl inte säga att filmen fångar mig och tar mig med storm med en gång, för det gör den inte. Snarare så att det tar emot att titta vidare efter 10-15 minuter. Vill dock ge den en ärlig chans och det blir också bättre när historien backar bandet lite och vi får följa Agnes under studietiden.


© A24

Agnes är en typ av person som är smart och duktig på det hon gör, men det betyder inte att hon alltid vet hur man ska bete sig och uppför sig ibland på ett ocharmigt sätt. En sån här typ av karaktär kan ibland charma en och få en att sympatisera med karaktären. Här blir det inte riktigt så vilket nog är en kombination av att Agnes inte är tillräckligt sympatisk och att Eva Victor i rollen inte riktigt har det med stort D.


© A24

Eva Victor har skrivit och regisserat filmen förutom att axla huvudrollen. Det får mig att under filmens gång tänka lite på Cha Cha Real Smooth (2022) av och med Cooper Raiff. Helt olika filmupplevelser men i båda fallen handlar det om något udda karaktärer som försöker manövrera sig igenom en tuff period. I det fallet är det dock en film full av charm, värme och hjärta, något denna film inte kommer i närheten av. Den har dock några fina scener då den uppvisar en del värme. Det kommer främst i en scen med grannen Gavin (Lucas Hedges) och en med främlingen Pete (John Carroll Lynch).


© A24

En festivalfilm som alltså tar sig en bit in och har något som trots allt gör att den funkar någorlunda. Men när man inte riktigt sympatiserar med huvudkaraktären blir det svårt att engagera sig fullt ut i hennes historia. Filmen har också valt att berätta vad som kunde varit ett renodlat drama med en del svart humor som dock inte riktigt går hem. Det funkar ibland och är inte helt fel men mestadels känns det som ett rop på hjälp från Agnes.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 7.3

Mickey 17

Titel: Mickey 17
Genre: Komedi/Sci-Fi/Fantasy
Land: USA/Sydkorea
År: 2025
Regi: Bong Joon-ho
I rollerna: Robert Pattinson, Naomi Ackie, Anamaria Vartolomei, Steven Yeun, Mark Ruffalo, Toni Collette

Handling: Historien kretsar kring Mickey, som är en utbytbar anställd, på en expedition i syfte att kolonisera isplaneten Niflheim. När en upplaga av honom dör återskapas han på nytt med merparten av minnet intakt.

Omdöme: Året är 2050 då Mickey (Robert Pattinson) och hans vän och affärspartner Timo (Steven Yeun) bestämmer sig för att fly från en argsint lånehaj som är efter dem. Tanken är att de ska lämna Jorden och bege sig till isplaneten Niflheim som ska koloniseras. Men enda sättet för Mickey att få komma med på den sista rymdfärjan är att skriva upp sig som en s.k. expendable.


©Warner Bros.

Mickey läser inte riktigt igenom all information gällande kontraktet med vad det innebär att bli en expendable. Redan under turen till Niflheim som tar över fyra år blir han dock varse om vad det hela går ut på. Mickey blir en mänsklig försökskanin som kastas in i dödliga situationer så att de kan testa sig fram. När han dör, vilket han oundvikligen gör ett par gånger, printas en ny version av honom ut igen.


©Warner Bros.

När rymdfärjan når fram till Niflheim är Mickey 17 den version som är aktuell. Han har ihop det med säkerhetsagenten Nasha (Naomi Ackie) och har det bra, vilket gör att han gärna vill leva vidare. Efter en situation där alla tror att han dött efter att ha ställts ansikte mot ansikte med s.k. creepers som lever på planeten, framställs Mickey 18. Men vad händer när Mickey 17 överlever och återvänder till rymdfärjan?


©Warner Bros.

Redan när någon trailer till filmen sågs var känslan att förväntningarna skulle hållas nere. Själva idén är intressant och man kan göra något roligt med det hela. Det visar sig också att själva biten med hur Mickey används som försökskanin, dör och printas ut på nytt funkar bra. Kanske borde man valt att lägga ner mer tid på den biten istället för en del annat som filmen kommer handla om längre in.


©Warner Bros.

Ett problem med filmen är att det är något av en satir och humorn får det inte riktigt att funka. Det är intressant att när koreanerna lägger in humor mitt i allvaret brukar det på något sätt oftast funka bra. När Bong Joon-ho här gör Hollywood-film och det är på engelska funkar det inte alls lika bra. Det hjälper inte heller att filmens satiriska stil längre in får mig att tänka på Brazil (1985). Lite crazy och småjobbigt på ett vis som tyvärr inte går hem hos mig.


©Warner Bros.

P.g.a. den satiriska stilen och humorn blir tyvärr prestationerna lidande. Robert Pattinson må försöka variera sig med de olika Mickey-versionerna men många gånger känns det något svagt. Naomi Ackie funkar till en början men när hon får större utrymme under filmens andra halva blir det inte särskilt övertygande. Och så har vi Mark Ruffalo och Toni Collette i rollerna som Kenneth Marshall och hans fru Ylfa. Förvisso överspelar de med flit men det funkar inte och blir snarare pinsamt än roligt.


©Warner Bros.

Trots att förväntningarna var relativt låga fanns ändå förhoppning på något som kunde bli sevärt. Regissören i kombination med idén gjorde att man var nyfiken. Besvikelsen är dock ett faktum då den satiriska tonen till stor del förstör filmen. En seriös film hade definitivt varit att föredra. Dessutom funkar inte planetens djurart särskilt väl. Effekterna är ok, kunde varit bättre men det blir ännu en del med filmen som lämnar en del att önska.

2 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
4 - Foto
--------------
13 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 5.5 alt. 6.0
IMDb: 7.0