Experiment in Terror

Titel: Experiment in Terror / Fruktans grepp
Genre: Kriminalare/Mysterium/Thriller
Land: USA
År: 1962
Regi: Blake Edwards
I rollerna: Lee Remick, Glenn Ford, Ross Martin, Stefanie Powers, Clifton James

Handling: En man med astmatisk röst överfaller bankkassörskan Kelly Sherwood i hemmet och tvingar henne att hjälpa honom stjäla en stor summa pengar från hennes bank.

Omdöme: En kvinna, Kelly Sherwood (Lee Remick), anländer sent en kväll till sitt hus i Twin Peaks, San Francisco. I garaget överrumplas hon av en man med andningssvårigheter. Hon ser aldrig hans ansikte, men han visar sig veta allt om henne. Han säger sig redan ha dödat två och hotar med våld om hon inte gör som han säger. Kravet är att hon ska stjäla $100.000 från banken där hon jobbar. Han gör det klart för henne att det inte bara är hon som svävar i fara - även hennes 16-åriga lillasyster Toby (Stefanie Powers) hotas till livet.


© Columbia Pictures

Kelly kontaktar genast myndigheterna i San Francisco och kommer i kontakt med FBI-agenten John Ripley (Glenn Ford). Men innan hon hinner säga mer än sitt namn blir det tyst i luren. Mannen befinner sig inne i huset och hotar nu Kelly att detta var hennes första och enda varning. Försöker hon kontakta någon för hjälp kommer hon eller lillasystern att dö.


© Columbia Pictures

Blake Edwards hade gjort filmer som Operation Petticoat (1959) och Breakfast at Tiffany's (1961) innan denna, och skulle senare främst bli känd för Rosa Pantern-filmerna. Detta är dock något helt annat - det är smått fascinerande att se en sådan iskall och tät psykologisk thriller av en regissör som förknippas med lättsammare filmer.


© Columbia Pictures

Filmen bygger på en förlaga av författarparet Gordon Gordon och Mildred Gordon, som även skrev manuset. Intressant nog hade maken erfarenhet som FBI-agent under andra världskriget - erfarenheter som uppenbarligen kom till användning när de skrev denna historia. Det blir inte en utpräglad skildring av FBI:s metoder, men detaljerna känns trovärdiga och gör situationen mer påtaglig.


© Columbia Pictures

Redan under förtexterna fångar filmen hela ens uppmärksamhet när Kelly Sherwood bilar hem genom San Francisco till Henry Mancinis stämningsfulla musik. Sedan etableras premissen under de första tio minuterna när Kelly utsätts för terror. Filmen behåller greppet om tittaren genom hela speltiden tack vare den ständigt närvarande, nerviga atmosfären som skapas.


© Columbia Pictures

Filmen har en del Hitchcock-vibbar, men kan också ses som något av en föregångare till Dirty Harry (1971) och Zodiac (2007) - med San Francisco som skådeplats och en febril jakt på en seriemördare som härjar i staden. Den må inte vara lika våldsam eller cynisk som en del senare thrillers, men det är definitivt en film som menar allvar.


© Columbia Pictures

Det finns mycket att gilla här. Det är en film som uppskattades en hel del när den sågs första gången, men i princip ingenting mindes förutom början och premissen. Filmen är två timmar lång och har något på gång nästan hela tiden. Vissa scener kunde eventuellt trimmas lite, men den lyckas ändå behålla greppet och nerven rakt igenom.


© Columbia Pictures

Vad vi får är en tidig neo-noir som kliver fram ur film-noirens skugga. Det är en något bortglömd pärla som hör hemma bland 60-talets främsta thrillers. I grunden är det ett starkt manus med San Francisco som bakgrund, smått gastkramande spänning och en iskall seriemördare tillika utpressare. Den relativt okände Ross Martin blev Golden Globe-nominerad för rollen, och det får sägas att han är klart övertygande. Allt som allt har Blake Edwards skapat en film som till stor del går emot det mesta han gjorde i sin karriär, och resultatet ger känslan av att han borde ha gjort fler filmer av det här slaget.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
20 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5 alt. 8.0
IMDb: 7.3