The Pelican Brief

Titel: The Pelican Brief / Pelikanfallet
Genre: Kriminalare/Mysterium/Thriller
Land: USA
År: 1993
Regi: Alan J. Pakula
I rollerna: Julia Roberts, Denzel Washington, Sam Shepard, Stanley Tucci, John Heard, John Lithgow, Robert Culp, Tony Goldwyn, James Sikking, Anthony Heald, Hume Cronyn, Cynthia Nixon

Handling: Två högt uppsatta personer vid USA:s högsta domstol mördas utan att FBI har den minsta ledtråd. En som däremot tror sig ha det är den unga juridikstuderande Darby Shaw. Hon hittar ett samband mellan morden som ingen annan gör. Problemet är bara att någon vet vem hon misstänker och därför blir detta en historia på liv och död. Även om hennes liv svävar i fara bestämmer hon sig för att lösa denna mordhistoria.

Omdöme: Två domare i högsta domstolen mördas av en lejd lönnmördare känd som Khamel (Stanley Tucci). Juridikprofessorn Thomas Callahan (Sam Shepard) och hans student tillika älskarinna Darby Shaw (Julia Roberts) börjar nysta i fallet. Darby gör omfattande efterforskningar och kommer fram till en misstänkt - en teori hon dock avfärdar då den verkar alltför långsökt. Hennes tes blir känd som "Pelikanfallet", och Thomas visar den för sin vän Gavin Verheek (John Heard), som arbetar åt FBI-direktören Voyles (James Sikking).


© Warner Bros.

Utan att veta om det har Darby kommit mycket nära sanningen, vilket bekräftas när ett attentat riktas mot henne och Thomas. Vettskrämd vänder hon sig till Washington-journalisten Gray Grantham (Denzel Washington), som redan undersöker fallet med de två mördade domarna. Tillsammans försöker Darby och Gray komma till botten med konspirationen - samtidigt som de måste hålla sig vid liv.


© Warner Bros.

Under 1990-talet filmatiserades flera av John Grishams romaner, däribland denna. Tillsammans med The Firm (1993) var den bland de första, och följdes sedan av bland annat The Client (1994), A Time to Kill (1996) och The Rainmaker (1997). Samtliga var storfilmer med flera kända namn i rollistorna och kretsade kring jurister eller rättegångar.


© Warner Bros.

Alan J. Pakula hade gjort den så kallade "Paranoia-trilogin" med Klute (1971), The Parallax View (1974) och All the President's Men (1976). Har man sett dem vet man att han var rätt regissör för en konspirationshistoria av det här slaget.


© Warner Bros.

Detta är en klassisk konspirationsthriller som tål att plockas fram med jämna mellanrum - inte för att det är den bästa filmen i genren, utan för att den har så mycket på gång att den funkar bra att se om, eftersom man ofta inte minns så mycket av den. Det ligger ett värde i det, och det är en styrka, särskilt när man är upplagd för en gammal hederlig konspirationsthriller.


© Warner Bros.

Det som uppskattas med filmen är stämningen, som i stort sett består rakt igenom. Även om det inte är en film som gör något direkt strålande, lyckas den engagera och hålla intresset uppe. Handlingen är relativt invecklad och har många karaktärer som tillför något, vilket gör att speltiden naturligt letar sig upp mot 140 minuter. Filmen uppskattas möjligen mer under de första två tredjedelarna, när faran känns mer påtaglig. Under den sista tredjedelen avtar spänningen något, istället för att vridas upp med den nerv och paranoia som hade varit önskvärd.


© Warner Bros.

Säga vad man vill, men den här typen av film görs inte längre. Och när det väl görs försök till något liknande hamnar fokus ofta fel. Det blir alltför politiskt vinklat, och den äkta filmkänslan infinner sig sällan. Det är något som uppskattas med filmer som dessa - filmkänslan och förmågan att skapa paranoian och den konspiratoriska stämning man söker. Även om det inte är den bästa konspirationsthrillern fyller den sin funktion. Den är helt enkelt tillräckligt intressant, spännande och välgjord för att funka för stunden.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 6.6