Titel: Christiane F. - Wir Kinder vom Bahnhof Zoo / Christiane F. / Vi barn från Bahnhof Zoo
Genre: Drama
Land: Västtyskland
År: 1981
Regi: Uli Edel
I rollerna: Natja Brunckhorst, Thomas Haustein, Christiane Reichelt, David Bowie
Handling: Historien utspelar sig i drogträsket i 70-talets Berlin. 14-åriga Christiane bor med sin mamma och lillasyster i ett tråkigt bostadsområde. Christiane är fascinerad av Sound, ett nytt disco. Fast hon är för ung övertalar hon sina vänner att ta med henne dit. Där träffar hon Detlev, vilket blir början till hennes drogkarriär.
Omdöme: Det är slutet av 1970-talet i Västberlin. Den snart 14-åriga Christiane (Natja Brunckhorst) bor med sin frånskilda mamma, medan hennes syster flyttar in hos pappan. Under denna period börjar hon besöka nattklubben Sound, en mötesplats för ungdomar. Där spelas musik av David Bowie, som hon är ett stort fan av, och drogerna flödar. Hela hennes vänskapskrets håller på med droger, och det dröjer inte länge innan hon själv testar partydroger.
© Neue Constantin Film
Christiane får syn på den något äldre Detlev (Thomas Haustein), och snart blir de ett par. Han och de flesta av vännerna tar heroin, något Christiane till en början håller sig undan från. Men eftersom hon vill känna det Detlev känner väcks hennes nyfikenhet, och efter en David Bowie-konsert bestämmer hon sig för att prova. Det blir början på ett starkt beroende som drar ner henne i ett allt mörkare drogmissbruk, som det till synes inte finns någon återvändo från.
© Neue Constantin Film
När man ser en sådan här film känns det som ett rejält knytnävsslag - rakt i magen. Att följa den unga tonåringen Christiane är förödande, inte minst eftersom hon verkar vara en helt normal tjej. Tyvärr kommer hon i kontakt med droger och är i en ålder då hon är extra lättpåverkad. Hon känner att livet är trist och den enda spänningen kommer i form av Sound, David Bowie och hennes vänner - vilket för henne in i drogmissbruket.
© Neue Constantin Film
Filmen gör ett oerhört bra jobb med att måla upp drogscenen i Västsberlin i slutet av 70-talet. Det är minst sagt mardrömslikt vad man får ta del av - drogerna härjar fritt och ungdomarna pundar. Tar man ett steg tillbaka blir helhetsbilden en epidemi. Det är inte bara nattklubben Sound som blir en plats där ungdomarna skaffar droger. Platsen kring Bahnhof Zoo är skrämmande med tanke på hur ungdomarna helt öppet säljer sexuella tjänster och tar droger, utan att någon höjer ögonbrynen.
© Neue Constantin Film
Det är en film som bygger på verkliga händelser, vilket ger den en stark känsla av realism. Natja Brunckhorst är också mycket bra i huvudrollen som Christiane, inte minst då hon känns väldigt övertygande som drogmissbrukare. Hennes prestation bidrar till att filmen blir så pass stark som den är. Även de övriga ungdomarna känns trovärdiga, och ibland har riktiga missbrukare använts, vilket förstärker filmens semidokumentärkänsla.
© Neue Constantin Film
En sak man kan analysera lite närmare är Christianes situation i hemmet och i skolan. Vi får ofta se henne i hemmet, där hon har en normal relation med mamman. Hon verkar dock inte ha någon vidare koll på vad dottern har för sig. Skolan pratas det om, men vi får aldrig se Christiane där. Vad är deras roll i det hela? Märker ingen att hon förändras? Visserligen nämns det att nattklubben är en helggrej, men när hennes drogmissbruk eskalerar blir förändringen tydlig - något som borde väcka varningsklockor hos de vuxna.
© Neue Constantin Film
Även om det är en film som setts en gång i tiden och lämnat spår efter sig, är det svårt att inte bli tagen av vad man får se. Bästa jämförelsen skulle nog vara dokumentärer som lyckas framkalla så pass starka känslor. Det blir verkligen en gripande historia att ta sig igenom, men en viktig sådan. Filmen är lika effektiv idag som när den kom eftersom den verkar i ett avskräckande syfte och har ett viktigt budskap: börja aldrig med droger.
4 - Skådespelare
4 - Handling
5 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
20 - Totalt
Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 7.5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar