Vertigo

Titel: Vertigo / Studie i brott
Genre: Mysterium/Romantik/Thriller
Land: USA
År: 1958
Regi: Alfred Hitchcock
I rollerna: James Stewart, Kim Novak, Barbara Bel Geddes, Tom Helmore

Handling: Scottie är en före detta polis i San Francisco med en panisk rädsla för höjder. Han får i uppdrag av en gammal vän att förfölja dennes hustru Madeleine, som han misstänker har något i görningen. Scottie antar sig uppdraget som visar sig mer komplicerat än det först verkade.

Omdöme: John "Scottie" Ferguson (James Stewart) lämnar San Francisco-polisen efter att ha drabbats av höjdskräck och yrsel - vertigo. Han har det tillräckligt gott ställt för att inte behöva jobba, vilket han berättat för sin bästa vän Midge (Barbara Bel Geddes). De var en gång i tiden förlovade med varandra, och hon har uppenbart fortfarande känslor för honom, mer än bara som vän.


© Paramount Pictures / Universal Pictures

Scottie blir kontaktad av en gammal vän, Gavin Elster (Tom Helmore), som vill anlita honom. Tanken är att han ska förfölja Gavins hustru, Madeleine (Kim Novak). Gavin är nämligen orolig för henne och vill veta vad hon har för sig om dagarna, eftersom hon har episoder där hon verkar vara som en annan person, i en annan värld. Efter att Scottie sett den vackra Madeleine blir han inte bara fascinerad av att gå till botten med hennes tillstånd, han blir också alltmer uppslukad av henne.


© Paramount Pictures / Universal Pictures

Alfred Hitchcocks älskade klassiker har en enorm förmåga att liksom hypnotisera tittaren. Det spelar ingen roll om man sett filmen tidigare, den drar tillbaka en och trollbinder en genast. Det är inte många filmer som har en så magnetisk dragningskraft som denna film besitter. En smått drömlik atmosfär målas upp, vilket inte är någon slump. Mycket sitter i detaljerna som Hitchcock så elegant och precist presenterar.


© Paramount Pictures / Universal Pictures

Musiken av Bernard Herrmann är en starkt bidragande orsak till filmens enorma stämning. Den fångar verkligen temat och framhäver känslorna som berättelsen har. Det hade inte varit detsamma att följa Scottie när han följer efter Madeleine utan den ackompanjerande musiken. Ibland känns det som filmen går i cirklar när Scottie spanar på avstånd, men fascinationen ökar bara samtidigt som mysteriet tätnar.


© Paramount Pictures / Universal Pictures

Det är inte bara musiken som är med och skapar den otroliga stämningen i filmen. Fotot och färgerna är delikata och gör mer för filmen än i de flesta andra filmer man sett. I princip varje bildruta känns genomtänkt och finns där av en anledning. Fotot och musiken blir helt enkelt en del av handlingen, nästan som en egen karaktär - en ytterst viktig sådan. Detsamma kan sägas om klädvalen - inte minst Madeleines - bilarna, buketten, tavlan och så vidare. Det sitter utan tvekan i detaljerna.


© Paramount Pictures / Universal Pictures

Filmen fascinerar på mer än ett sätt, och det är en stor anledning till varför den uppskattas så mycket och har fått sitt rykte. Mycket har också att göra med att det är en film som tål att ses om flera gånger, eftersom det finns så mycket att lägga märke till och fördjupa sig i. Vissa filmer kan tappa ju fler gånger man ser dem, medan andra nästan kräver flera tittar - detta är en sådan film.


© Paramount Pictures / Universal Pictures

Vad man får är en film med flera lager. Vad som inleds som ett mysterium med en drömlik aura över sig, övergår nästan till en slags spökhistoria utan att blomma ut i den riktningen. Besatthet blir ett huvudtema som inte minst Scottie kommer att drabbas av ordentligt, men även Midge visar tendenser till detta på ett mer komiskt vis. Barbara Bel Geddes är för övrigt klart bra i rollen som Midge och bidrar med både värme och humor.


© Paramount Pictures / Universal Pictures

Två tredjedelar in sker en förändring i filmens ton, en vändning som kan tolkas på lite olika sätt. Å ena sidan blir det ett klimax som leder till både lite förvirring och därefter en förklaring av vad som skett. Å andra sidan övergår historien till Scotties besatthet, som påtagligt ändrar tonen.


© Paramount Pictures / Universal Pictures

Frågan är om förändringen är till det bättre, eftersom filmen tappar en aning under den sista tredjedelen. Den hypnotiska och drömlika resan vi gjort med Scottie och Madeleine fram till dess har varit så tillfredsställande. Kontrasten med filmens senare del gör därför att man saknar vad filmen hade, där den mer tragiska fortsättningen och den olyckliga kärleken inte riktigt uppskattas lika mycket. Det blir till slut vad som saknas för att filmen ska kunna rå på North by Northwest (1959) som Hitchcock-favoriten.

4 - Skådespelare
4 - Handling
5 - Känsla
4 - Musik
5 - Foto
--------------
22 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 8.0 alt. 8.5
IMDb: 8.2