A Killer's Key

Titel: Aru koroshiya no kagi / A Killer's Key
Genre: Kriminaldrama
Land: Japan
År: 1967
Regi: Kazuo Mori
I rollerna: Raizô Ichikawa, Ichirô Nakatani, Kô Nishimura, Tomomi Satô

Handling: Nitta, en raffinerad mästerlärare i traditionell dans, hemsöks av ett tragiskt förflutet och maskerar en mörkare sida av sin personlighet. Nitta är en mycket skicklig professionell kontraktsmördare med färdigheter som har gett honom ett fruktansvärt rykte i undre världen. När en politisk storm hotar att bryta ner tar Ishino-klanen kontakt med kontraktsmördaren.

Omdöme: Uppföljaren till A Certain Killer (1967) ser huvudpersonen gå från att vara kock till att vara lärare i traditionell dans, men i själva verket är det endast en täckmantel för hans eskapader som lejd kontraktsmördare. Nitta (Raizô Ichikawa) verkar inte ha många dansklienter då endast Hideko (Tomomi Satô) tar lektioner hos honom. Hon är en glädjeflicka som lever på att umgås med rika "sponsorer" mot betalning.


© Daiei Film

För att undvika en politisk skandal anlitar en högt uppsatt man en kontraktsmördare för att göra sig av med den man som sitter på avslöjande dokument. En mellanhand sköter i sin tur kontakten med Nitta. Mellanhanden har fått en stor summa pengar som ska gå till kontraktsmördaren Nitta. Men mellanhanden väljer att spela ett dubbelspel då han planerar att röja Nitta ur vägen efter slutfört uppdrag. På så vis kan mellanhanden behålla hälften av pengarna som ska betalas efter att jobbet är slutfört. Nitta är dock inte så lätt att bli av med och tänker hämnas på de som lurat honom. Det innebär att han inte kommer sluta förrän han nått hela vägen till toppen.


© Daiei Film

Den första filmen A Certain Killer (1967) hade ett något annorlunda upplägg och ett foto som stack ut. Här är det en rakare berättad historia om en kontraktsmördare som luras och utkräver hämnd. Fotot består dock och man känner definitivt igen sig från den tidigare filmen. Vad som är svagare i denna film är det faktum att Nitta är en danslärare då den traditionella musiken som spelas under dansscenerna är smått olidlig, främst sången som låter som om någon stryper en katt.


© Daiei Film

Filmen tar ett tag på sig men blir bättre under andra halvan när Nitta utfört sitt uppdrag och sedan börjar utkräva sin hämnd. Han är en cool karaktär och hans tillvägagångssätt är effektivt och kul att skåda. Han håller en låg profil och glider in och ut från mordplatserna utan att dra åt sig uppmärksamhet.


© Daiei Film

Glädjeflickan respektive Nittas danselev Hideko blir både till hjälp och potentiellt ett hot. Hon har kontakt med hans fiender och även om hon kan hjälpa honom komma nära dem, är hon inte direkt lojal då hon är villig att sälja sig till den som betalar henne. Pengarna styr och det kan vara farligt för Nitta som dock är medveten om att man inte kan lita på någon som bara går efter pengarna.


© Daiei Film

Hade varit trevligt med fler filmer om denna kontraktsmördare av regissören Kazuo Mori. Kanske hade det blivit upprepande men en till film hade man gott klarat av, inte minst då både denna och föregångaren är på 80 minuter, har en skön stil med huvudkaraktären, uppdragen och hela inramningen med ett tilltalande och modernt foto. Överlag kanske något svagare än A Certain Killer (1967) då den inleder lite mer trevande och man kunde varit utan allt kring den traditionella dansen, men filmen tar sig fint och avslutar bra.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.7

A Certain Killer

Titel: Aru koroshi ya / A Certain Killer
Genre: Kriminaldrama
Land: Japan
År: 1967
Regi: Kazuo Mori
I rollerna: Raizô Ichikawa, Yumiko Nogawa, Mikio Narita, Asao Koike

Handling: En före detta soldat, som efter kriget är reducerad till att arbeta som kock, blir kontraktsmördare för de yakuzagäng han kommer i kontakt med.

Omdöme: Shiozawa (Raizô Ichikawa) driver en liten sushirestaurang men ibland jobbar han som kontraktsmördare. Han är välkänd i branschen och yakuzan anlitar honom när de behöver någon från utsidan som får jobbet gjort. Han jobbar helst ensam då han dels inte litar på andra och dels blir uppdraget gjort ordentligt utan lösa ändar.


© Daiei Film

En dag kommer Shiozawa i kontakt med unga kvinnan Keiko (Yumiko Nogawa). Småkaxig som hon är, och då hon får reda på att Shiozawa har en del pengar, nästlar hon in sig hos honom. Shiozawa visar att han inte är intresserad men hjälper Keiko som inte har någonstans att ta vägen.


© Daiei Film

När Shiozawa får ett nytt uppdrag att eliminera en rivaliserande yakuzaboss, får han Maeda (Mikio Narita) efter sig. Maeda jobbar åt yakuzabossen som anlitat Shiozawa att eliminera sin rival. Maeda inser dock att han vill lära sig av Shiozawa och följa i hans fotspår. Nu kommer han med intressant information som Shiozawa, Maeda och Keiko kan få användning av för att komma över en stor summa pengar.


© Daiei Film

En del japanska 60-talare av det här slaget har setts och mestadels uppskattats. Det är kriminaldramer i neo-noir stil som oftast bjuder på coola huvudkaraktärer med elegant iscensatta historier. Denna faller inom ramarna för den typen av film. Långt ifrån någon av de mer kända i genren men som det visar sig har den vad som krävs för att till stor del bli lyckad.


© Daiei Film

När filmen drar igång verkar det vara en klassisk historia om en kontraktsmördare som lejts och påbörjat sitt uppdrag. Händelseförloppet visar sig dock berättas icke-linjärt vilket gör att vi hoppar mellan Shiozawas nuvarande uppdrag, ett tidigare uppdrag och hur han träffade Keiko respektive Maeda. Sedan flyter det ihop till det aktuella uppdraget. Kanske inget direkt nytt, men ändå lite annorlunda och oväntat, och det funkar.


© Daiei Film

Det är tre saker som uppskattas med filmen. Shiozawa är en cool karaktär som hela tiden behåller lugnet och ligger steget före. Triangeldramat som sakteliga uppstår mellan de tre karaktärerna banar vägen för vad som kommer leda till lömskhet och svek. Dessutom är fotot bra. Inte direkt på ett snyggt sätt men effektivt och är med och berättar historien. På något sätt känns filmen överraskande tidlös och modern, något man inte kan säga om många 60-talare. En film som funkar bra och har något som sticker ut.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.7

Tony Rome

Titel: Tony Rome
Genre: Kriminalare/Mysterium
Land: USA
År: 1967
Regi: Gordon Douglas
I rollerna: Frank Sinatra, Jill St. John, Gena Rowlands, Richard Conte

Handling: Tony Rome är en före detta snut som nu jobbar som privatdetektiv i Miami. När dottern till den förmögna Rudolph Kosterman försvinner, ber Romes före detta partner honom om hjälp att hitta flickan.

Omdöme: Välkommen till Miami. Här träffar vi Tony Rome (Frank Sinatra) som bor på en båt, har ett spelmissbruk och arbetar som privatdetektiv efter att tidigare ha jobbat som polis. En dag får han ett samtal från sin f.d. partner som jobbar med säkerheten på ett hotell. Han behöver hjälp med en ung kvinna som ligger utslagen i ett av rummen. Den unga kvinnan visar sig vara Diana (Sue Lyon), dotter till rike Rudolph Kosterman (Simon Oakland). Hotellet vill inte hamna i trubbel och ber Tony Rome fixa problemet.


©Twentieth Century Fox

Efter att Tony skjutsat hem den utslagna unga kvinnan till hennes föräldrar, träffar han fadern Rudolph och styvmodern Rita (Gena Rowlands). Dessutom träffar han Ann Archer (Jill St. John) som sovit över efter att ha varit på fest hos Kostermans föregående kväll. Tony ger Ann skjuts och får reda på ett och annat om familjen Kosterman. Ann är något av en lycksökerska och börjar genast sätta in en stöt på Tony som är intresserad men en romans får allt vänta ett par dagar då han kommer bli helt uppslukad av Kosterman-fallet.


©Twentieth Century Fox

Tony Rome kommer snart se sig anlitad av hela familjen Kosterman då Rudolph, Diana och Rita alla vill att han jobbar åt dem med diverse uppdrag. Tony ser en chans att tjäna lite extra pengar som han kan spela för men det gör att han smått tar sig vatten över huvudet då han får svårt att finna tid åt sömn. När han dessutom finner sin f.d. partner död på sitt kontor, måste han lista ut mordmysteriet och hur det kopplas till Kosterman-fallet. En han kan vända sig till är polisen Dave Santini (Richard Conte).


©Twentieth Century Fox

Filmen inleder med att Frank Sinatras dotter Nancy Sinatra sjunger titellåten som man får säga får en i rätt sinnesstämning med Miami och ett deckarmysterium framför fötterna. Tyvärr är resten av filmmusiken av det jazzigare slaget vilket gör att det aldrig blir någon direkt nerv på det hela. Känns mer som från en TV-deckarserie med musiken. Kanske inte så oväntat när man kan läsa sig till att Billy May, som står för den jazziga musiken, låg bakom musiken till 60-tals TV-serien "Batman".


©Twentieth Century Fox

Trots att filmen får svårt att ta sig ur TV-deckarseriekänslan p.g.a. musiken, blir det en deckare och ett mysterium som puttrar på mest hela tiden. Med andra ord inte så tokigt och lite småmysigt. Det hela bygger på en bok och man har gott om intriger och inblandade karaktärer som Tony Rome får från alla håll och kanter. Frågan är om han kan lista ut hur det hela ligger till innan utsända tuffingar tar i med hårdhandskarna.


©Twentieth Century Fox

Filmen kom under en tid då flower power- och hippie-eran var i ropet och det speglar sig en del i filmen. Nu blir det tack och lov inte lika påtagligt som i vissa andra filmer från den här tiden men lite småflummigt blir det trots allt på sina håll. Och som sagt, musiken är en annan faktor som gör att det aldrig blir direkt spännande. Å andra sidan får det ses som ett deckarmysterium där Tony Rome får en hel del att stå i med minimalt med sömn.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.5