Machine Gun McCain

Titel: Gli intoccabili / Machine Gun McCain / Jakten på Machine Gun McCain
Genre: Kriminaldrama
Land: Italien
År: 1969
Regi: Giuliano Montaldo
I rollerna: John Cassavetes, Britt Ekland, Peter Falk, Gabriele Ferzetti, Gena Rowlands, Florinda Bolkan

Handling: Efter att ha avtjänat 12 år bakom galler för väpnat rån blir Hank McCain en bricka i spelet för en hänsynslös maffiaunderhuggare som vill ha en del av kakan i Las Vegas. När McCain upptäcker att han blivit bedragen och övergiven av sin nya arbetsgivare, hämnas han med att genomföra en kupp mot ett kasino i Las Vegas, som bryter ut i fullt krig på gatorna i Los Angeles, San Francisco och New York. Inte blod, ej heller lust eller bröllopslöften kan komma mellan McCain och hans pengar... eller hans kulspruta.

Omdöme: Bankrånaren Hank McCain (John Cassavetes) släpps ur fängelset efter 12 år, sedan hans son lyckats betala $25.000 för att få ut honom. McCain är nu en fri man, men sonen behöver hans hjälp med att genomföra ett rån mot ett kasino i Las Vegas - en plan som han påstår sig ha kommit på och planerat.


© Euro International Film

McCain, som finner det högst misstänksamt hur sonen i första taget lyckats få tag på pengarna för att få ut honom, bestämmer sig för att koppla av och ha lite trevligt innan han avgör om han ska hjälpa till med rånet. Under tiden plockar han upp Irene (Britt Ekland) på en bar för en het natt, men känslor uppstår.


© Euro International Film

McCain upptäcker att sonen jobbar åt maffian, eftersom Charlie Adamo (Peter Falk), som styr västkusten, rekryterat honom att genomföra rånet mot kasinot. Allt vänds dock på sin spets när det visar sig att maffian driver kasinot. McCain låter sig inte hindras från att slå till mot kasinot på egen hand, något som utlöser en vansinnesjakt då maffian inte tänker låta honom komma undan med $2m.


© Euro International Film

En italiensk-producerad film löst baserad på en amerikansk bok. Filmen utspelar sig i USA, närmare bestämt i San Francisco, New York och Las Vegas. Skådespelarna har en internationell prägel med främst amerikaner och italienare, men även en svenska. En salig blandning som italienska filmer ofta bjöd på under 60- och 70-talet, vilket inte var något problem då filmerna ändå dubbades.


© Euro International Film

Kan inte säga att den här filmen har vad som krävs för att bli bra - något saknas och känns liksom "off". Egentligen är det inget fel på handlingen, problemet ligger snarare i hur filmen är ihopsatt, med regin och klippningen. Det blir lite rörigt och saknar det rätta flytet. Det var förvisso inget ovanligt i italienska produktioner från den här tiden, men filmen tillåter aldrig tittaren att komma in i den fullt ut.


© Euro International Film

Efter ungefär en timme blir det aningen bättre då filmen verkar lägga i nästa växel. Det är liksom färdiglekt och McCain visar att han menar allvar. Gena Rowlands kliver även in i handlingen mot slutet, och man känner genast att hon har ett bra samspel och kemi med John Cassavetes - de var ju gifta i verkligheten. Det blir även kul att se Peter Falk som elak mafioso, särskilt med tanke på att han senare främst blev känd i komiska roller och som lite av en mysfarbror.


© Euro International Film

Sista halvtimmen är starkast och räddar filmen en aning, men överlag känns den något oinspirerad - eller så var det helt enkelt en regissör som inte lyckades få till det. Detsamma kan sägas om musiken av Ennio Morricone som inte når några högre höjder, även om den har sina ögonblick, inte minst den lekfulla låten i eftertexterna som låter som tagen från en spaghettivästern. Stark tvåa till svag trea.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 6.1

Once Around

Titel: Once Around / Once Around - Mannen som inte passade in
Genre: Drama/Komedi/Romantik
Land: USA
År: 1991
Regi: Lasse Hallström
I rollerna: Holly Hunter, Richard Dreyfuss, Danny Aiello, Gena Rowlands, Laura San Giacomo, Griffin Dunne

Handling: Renata tycker att hon misslyckats i livet. Så gifter hon sig med Sam - en rik fastighetsförsäljare. Men hennes stora italienska familj skakas om - det blir en kulturkrock som hotar att spränga familjens samhörighet.

Omdöme: Familjen Bella består av Joe (Danny Aiello), Marilyn (Gena Rowlands) och deras barn Renata (Holly Hunter), Jan (Laura San Giacomo) samt Tony (Danton Stone). Efter att Jan gift sig är det bara Renata kvar som ogift. Alla förväntar sig att hon står på tur med sin pojkvän Rob (Griffin Dunne). Men efter att han gjort det klart att han inte tänker gifta sig med henne, tar relationen slut.


©Universal Pictures

Renata är bekymrad över sin framtid. Ingen man, hon jobbar som servitris och flyttar tillbaka in hos föräldrarna. Hon tar chansen att starta en karriär som fastighetsmäklare nere i Karibien och där får hon syn på Sam Sharpe (Richard Dreyfuss). Hon känner genast att han är mannen för henne. Han visar sig vara en framgångsrik fastighetsförsäljare som talar inför de nya rekryterna.


©Universal Pictures

Efter att Renata och Sam inlett ett förhållande tar hon med honom att träffa hennes familj. Till en början är Sam lite av en frisk fläkt då han säger vad han tycker och tänker, oftast med goda avsikter. Han har dock en förmåga att gå folk på nerverna eftersom han säger och gör saker som uppfattas som nedvärderande och arrogant, även om han menar väl. Noterbart att Richard Dreyfuss och hans Sam påminner en del om Jon Skolmen och hans Ole Bramserud i Sällskapsresan (1980), både till utseendet och den oftast positiva attityden han besitter.


©Universal Pictures

Lasse Hallström kom här att göra sin första amerikanska film och man har samlat en bra grupp skådespelare. Kvartetten Holly Hunter, Richard Dreyfuss, Danny Aiello och Gena Rowlands övertygar och samtliga var eller kom att bli Oscarsvinnare (Hunter och Dreyfuss) och Oscarsnominerade (Aiello och Rowlands). Även om de inte blev nominerade för denna film sköter de sig alla bra och känns som en stor familj.


©Universal Pictures

Familjen är viktig och för familjen Bella är det en självklarhet att stötta varandra och finnas där för varandra. Det är inte det att Sam är en utomstående eftersom familjen accepterat och välkomnat sina två andra barns kärlekar i familjen med öppna armar. Sam är bara annorlunda och ställer till problem då familjen alltid blir osams och håller på att splittras när han är med.


©Universal Pictures

En film som är mer drama än komedi, speciellt längre in. Och man får säga att filmen blir känslosam på sina håll under inte minst senare delen av filmen, både med ett par fina och sorgliga ögonblick. Något som är lite synd är att James Horners musik inte får större utrymme. Det spelas mest ett par låtar under filmens gång och det är inte förrän sisådär sista halvtimmen av filmen som Horners musik kommer med. Den lyfter då filmen men det borde helt klart ha varit mer av den filmen igenom. Småtrevlig film trots allt som besitter fina och dramatiska stunder och den tidiga 90-tals känslan man är ute efter.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.5

Tony Rome

Titel: Tony Rome
Genre: Kriminalare/Mysterium
Land: USA
År: 1967
Regi: Gordon Douglas
I rollerna: Frank Sinatra, Jill St. John, Gena Rowlands, Richard Conte

Handling: Tony Rome är en före detta snut som nu jobbar som privatdetektiv i Miami. När dottern till den förmögna Rudolph Kosterman försvinner, ber Romes före detta partner honom om hjälp att hitta flickan.

Omdöme: Välkommen till Miami. Här träffar vi Tony Rome (Frank Sinatra) som bor på en båt, har ett spelmissbruk och arbetar som privatdetektiv efter att tidigare ha jobbat som polis. En dag får han ett samtal från sin f.d. partner som jobbar med säkerheten på ett hotell. Han behöver hjälp med en ung kvinna som ligger utslagen i ett av rummen. Den unga kvinnan visar sig vara Diana (Sue Lyon), dotter till rike Rudolph Kosterman (Simon Oakland). Hotellet vill inte hamna i trubbel och ber Tony Rome fixa problemet.


©Twentieth Century Fox

Efter att Tony skjutsat hem den utslagna unga kvinnan till hennes föräldrar, träffar han fadern Rudolph och styvmodern Rita (Gena Rowlands). Dessutom träffar han Ann Archer (Jill St. John) som sovit över efter att ha varit på fest hos Kostermans föregående kväll. Tony ger Ann skjuts och får reda på ett och annat om familjen Kosterman. Ann är något av en lycksökerska och börjar genast sätta in en stöt på Tony som är intresserad men en romans får allt vänta ett par dagar då han kommer bli helt uppslukad av Kosterman-fallet.


©Twentieth Century Fox

Tony Rome kommer snart se sig anlitad av hela familjen Kosterman då Rudolph, Diana och Rita alla vill att han jobbar åt dem med diverse uppdrag. Tony ser en chans att tjäna lite extra pengar som han kan spela för men det gör att han smått tar sig vatten över huvudet då han får svårt att finna tid åt sömn. När han dessutom finner sin f.d. partner död på sitt kontor, måste han lista ut mordmysteriet och hur det kopplas till Kosterman-fallet. En han kan vända sig till är polisen Dave Santini (Richard Conte).


©Twentieth Century Fox

Filmen inleder med att Frank Sinatras dotter Nancy Sinatra sjunger titellåten som man får säga får en i rätt sinnesstämning med Miami och ett deckarmysterium framför fötterna. Tyvärr är resten av filmmusiken av det jazzigare slaget vilket gör att det aldrig blir någon direkt nerv på det hela. Känns mer som från en TV-deckarserie med musiken. Kanske inte så oväntat när man kan läsa sig till att Billy May, som står för den jazziga musiken, låg bakom musiken till 60-tals TV-serien "Batman".


©Twentieth Century Fox

Trots att filmen får svårt att ta sig ur TV-deckarseriekänslan p.g.a. musiken, blir det en deckare och ett mysterium som puttrar på mest hela tiden. Med andra ord inte så tokigt och lite småmysigt. Det hela bygger på en bok och man har gott om intriger och inblandade karaktärer som Tony Rome får från alla håll och kanter. Frågan är om han kan lista ut hur det hela ligger till innan utsända tuffingar tar i med hårdhandskarna.


©Twentieth Century Fox

Filmen kom under en tid då flower power- och hippie-eran var i ropet och det speglar sig en del i filmen. Nu blir det tack och lov inte lika påtagligt som i vissa andra filmer från den här tiden men lite småflummigt blir det trots allt på sina håll. Och som sagt, musiken är en annan faktor som gör att det aldrig blir direkt spännande. Å andra sidan får det ses som ett deckarmysterium där Tony Rome får en hel del att stå i med minimalt med sömn.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.5