The Hunt for Red October

Titel: The Hunt for Red October / Jakten på Röd Oktober
Genre: Thriller/Äventyr/Action
Land: USA
År: 1990
Regi: John McTiernan
I rollerna: Sean Connery, Alec Baldwin, Scott Glenn, Sam Neill, James Earl Jones, Richard Jordan, Fred Dalton Thompson, Joss Ackland, Jeffrey Jones, Stellan Skarsgård

Handling: En ny, tekniskt överlägsen rysk atomubåt, "Röd Oktober", har kursen inställd på USA:s kust under ledning av kapten Marko Ramius. Den amerikanska regeringen tror att Ramius planerar att anfalla, men CIA tror annorlunda. De misstänker att han tänker hoppa av, men tiden är knapp att hitta honom innan ryska flottan hittar honom.

Omdöme: Den ryska atomubåten Röd Oktober har satt kurs mot USA:s kust. Den är större än tidigare ubåtar, utrustad med fler missiler och även ny teknologi som gör att den är mycket svårupptäckt. En mardröm för amerikanerna med andra ord. Dessutom visar sig dess befälhavare vara den gamle räven Marko Ramius (Sean Connery) som anses vara landets främste ubåtskapten och som lärt upp stora delar av flottan. Till sin hjälp har han sina högra hand Vasilij Borodin (Sam Neill) och de har nu satt sin plan i verket.


© Paramount Pictures

USA:s underrättelsetjänster har fått information om Röd Oktober och konteramiral Greer (James Earl Jones) plockar in CIA-analytikern och f.d. marinsoldaten Jack Ryan (Alec Baldwin) för att be om hans åsikt. Ryan är expert på området och är den som känner till Ramius bättre än någon annan. Hans analys gör gällande att han tror att Ramius tänker hoppa av till väst. Om så är fallet är det också ett gyllene tillfälle för amerikanerna att komma över ubåten och ta en närmare titt på den nya teknologin.


© Paramount Pictures

Klassisk ubåtsfilm är aldrig fel. Har alltid gillat denna typ av film då de oftast bjuder på tät stämning och gott om spänning. I det här fallet med regi av John McTiernan som hade gjort Predator (1987) och Die Hard (1988) innan denna. Det kom även att bli första Tom Clancy-boken om Jack Ryan som filmatiserades.


© Paramount Pictures

Något som är bra och välkommet är att filmen inte väljer att göra det till en renodlad actionfilm. Hade filmen gjorts idag hade det med största sannolikhet gjorts med högt tempo, snabba klipp och en massa extra action. Tycker det funkar bra som det är nu då spänningen och stämningen byggs upp. Det är inte direkt James Bond över det hela men trots allt en historia från slutfasen av kalla kriget där ett tredje världskrig måste undvikas.


© Paramount Pictures

En sak som man kanske inte direkt tänker på men som ändå sticker ut en del är fotot av Jan de Bont. Sitter och tänker på att han stått för fotot till ett par fint fotade filmer runt den här tiden. Mycket riktigt stod han även för fotot till filmer som Die Hard (1988), Black Rain (1989) och Basic Instinct (1992). Alla skapar en speciell stämning tack vare fotot och ljussättningen som fångar den här tidsperioden på ett slående vis.


© Paramount Pictures

Historien har en hel del på gång och som sagt håller den sig ifrån fällan att göra det till en actionfylld film. Action behöver inte vara fel men oftast blir det för mycket, speciellt om det går till överdrift. När filmen väl övergår till att bli lite mer actionbaserad under sista delen av filmen, tappar den också en aning. Inte så att det skulle spåra ur men likväl en liten dipp när filmen lider mot sitt slut. Det är trots allt en film på en bit över två timmar men med tanke på att den har ganska mycket på gång och flera karaktärer känns det ändå relativt befogat.


© Paramount Pictures

Avslutningsvis måste man säga lite om skådespelarna. Det är skönt när man är i händerna på duktiga skådespelare som också känns rätt för rollerna vilket gör att det blir övertygande. Sean Connery är givetvis helgjuten som kapten Ramius, även om han är ganska återhållsam filmen igenom. Scott Glenn spelar hans amerikanska motsvarighet på den amerikanska ubåten. Alltid gillat honom och han har den auktoritära stilen för att passa i rollen.


© Paramount Pictures

Alec Baldwin som Jack Ryan är olik den Jack Ryan som Harrison Ford sedan kom att spela, men inget fel i det och det funkar. Också skönt att Jack Ryan inte är en utpräglad actionhjälte. Istället kastas han i princip in i rollen och tvingas bemöta sina rädslor från ett tidigare trauma. James Earl Jones är alltid stabil och lite av en mysfarbror. Och Richard Jordan, här som säkerhetsrådgivare åt amerikanska presidenten, brukar oftast funka i biroller och så även här.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 7.5

Ferris Bueller's Day Off

Titel: Ferris Bueller's Day Off / Fira med Ferris
Genre: Komedi
Land: USA
År: 1986
Regi: John Hughes
I rollerna: Matthew Broderick, Alan Ruck, Mia Sara, Jeffrey Jones, Jennifer Grey, Charlie Sheen

Handling: Ferris Bueller är en kaxig tonåring som dessutom är proffs på att skolka från skolan, utan att vare sig rektor eller föräldrar märker någonting. Nu ska han ta en fridag tillsammans med flickvännen och bästa vännen men hamnar i oväntade äventyr.

Omdöme: Vad gör man inte för att få vara hemma från skolan? Ferris Bueller (Matthew Broderick) kan trixen, men denna gång är det nionde dagen han kommer vara frånvarande denna termin, hans sista år på högstadiet. Han har inga problem att lura föräldrarna, men hans syster Jeanie (Jennifer Grey) ser inte bara igenom bluffen, hon är vansinnig då han alltid kommer undan med det medan föräldrarna är på henne.


©Paramount Pictures

Ferris tänker inte bara hänga hemma en fridag som denna. Det kan trots allt vara en av hans sista chanser att njuta av en dag utan åtaganden innan han börjar college, skaffar jobb och familj. Som Ferris säger: "Life moves pretty fast. If you don't stop and look around once in a while, you could miss it". Och visst har han så rätt. Det gäller att njuta av livet, stanna upp ibland och lukta på blommorna.


©Paramount Pictures

Det är roligare att spendera dagen med vänner så Ferris ser till så flickvännen Sloane (Mia Sara) och hans bäste vän Cameron (Alan Ruck) spenderar den med honom. För att lyckas med det måste han överlista skolans rektor Ed Rooney (Jeffrey Jones) som anar att något lurt är på gång och att det är Ferris Bueller som ligger bakom.


©Paramount Pictures

John Hughes var ungdomsfilmens mästare, ja mer än så då han även lyckades alldeles förträffligt med den vuxna komedin Planes, Trains and Automobiles (1987). Det är något magiskt över hans filmer. Det är mer än bara komedier då de utforskar den mänskliga sidan, funderingarna och frågorna ungdomar och vuxna har och ställs inför. Det är gjort med mycket hjärta och värme, men även hjärna.


©Paramount Pictures

När filmen nu ses om igen är man lite orolig för att den inte ska hålla lika bra och att man ska minnas allt. Så blir det skönt nog inte. Visst minns man en hel del, men mer när det väl händer än att man skulle sitta och veta exakt vad som väntar. Första 15-20 minuterna får sägas är lite mer trevande än väntat men det är egentligen inte helt fel med en mjukstart innan Ferris, Sloane och Cameron tar Camerons fars gamla klassiska Ferrari cabriolet och ger sig ut på äventyr.


©Paramount Pictures

Filmen gör en glad och det är svårt att inte ha trevligt med filmen. Det är även smått omöjligt att inte skratta vid flera tillfällen. Till stor del är det tack vare Jeffrey Jones i rollen som rektorn Ed Rooney. Han hade kunnat bli för mycket men pajasvarningen blir istället till filmens behållning. Han spelar rollen klockrent och karaktären får större utrymme än det först var tänkt, mycket tack vare att de märkte att han funkade så bra.


©Paramount Pictures

Det är en ikonisk film och mysfaktorn är hög. Som med många andra John Hughes-filmer uppskattas den smått bitterljuva stämningen som skapas. Det är svårt att inte charmas och dras med på Ferris Buellers äventyr. Han må vara lite småkaxig och van vid att få som han vill, men det är också lite av filmens tema eftersom vännen Cameron är raka motsatsen. Denna dag med Ferris och Sloane kanske får Cameron att inse att han måste stå upp för sig själv för att kunna leva sitt liv istället för att hela tiden vara rädd för vad föräldrarna ska tycka och säga.

3 - Skådespelare
4 - Handling
5 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 7.8

Who's Harry Crumb?

Titel: Who's Harry Crumb? / Vem är Harry Crumb?
Genre: Komedi/Mysterium
Land: USA
År: 1989
Regi: Paul Flaherty
I rollerna: John Candy, Jeffrey Jones, Shawnee Smith, Annie Potts, Tim Thomerson, Jim Belushi

Handling: Harry Crumb är privatdetektiv och en riktig tönt. Men på töntars vis klarar han sig ur de mest prekära situationer.

Omdöme: Den äldsta dottern till en förmögen man har blivit kidnappad. Han vänder sig till detektivbyrån Crumb & Crumb som drivs av Eliot Draisen (Jeffrey Jones). Draisen väljer att vända sig till den enda levande släktingen till de briljanta detektiverna Crumb. Harry Crumb (John Candy) har följt i sina släktingars fotspår men är allt annat än en briljant detektiv. Hängiven javisst, men inte särskilt klipsk och snarare klumpig.


©TriStar Pictures

Harry Crumb sätts på fallet och får snart hjälp av Nikki Downing (Shawnee Smith) som är lillasyster till den kidnappade. Harry och Nikki misstänker snart att Nikkis styvmor Helen (Annie Potts) kan ligga bakom kidnappningen tillsammans med sin älskare, tennisinstruktören Vince Barnes (Tim Thomerson). De vet inte hur fel de har men ändå blir det rätt på något sätt.


©TriStar Pictures

Själva kidnappningsmysteriet är inte mycket till mysterium eftersom man tidigt får veta vem som ligger bakom det hela. Det blir dock en del förvecklingar längs vägen eftersom Harry Crumb på sitt sätt ändå lyckas göra hjärnan bakom kidnappningen nervös och irriterad. Det i sin tur leder till en del roliga situationer.


©TriStar Pictures

Harry Crumb är något av en blandning mellan Jacques Clouseau från Rosa Pantern-filmerna, Irwin "Fletch" Fletcher från Fletch-filmerna och Frank Drebin från Den nakna pistolen-filmerna. Han är klumpig och småkorkad när han utreder kidnappningsfallet. Han är även en expert på förklädnader, något som oftast blir lyckat när John Candy får en chans att iklä sig lite olika personligheter.


©TriStar Pictures

Gillar man nämnda karaktärer och filmer funkar nog detta. Har man svårt för den typen av film och humor kanske man ska välja något annat. Lättsam underhållning som aldrig når några vidare höjder även om det funkar för stunden. De nämnda "originalen" om man så vill är bättre än vad det här blir. Den har dock sina ögonblick som bjuder på en del humor som funkar om än med lite ojämn nivå.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 5.9