Highest 2 Lowest

Titel: Highest 2 Lowest
Genre: Drama/Kriminalare/Thriller
Land: USA
År: 2025
Regi: Spike Lee
I rollerna: Denzel Washington, Jeffrey Wright, Ilfenesh Hadera, A$AP Rocky

Handling: När en titan inom musikindustrin blir måltavla för en kidnappningskomplott med lösensumma, hamnar han i ett livsavgörande moraliskt dilemma.

Omdöme: Efter att nyligen ha sett om Inside Man (2006) av Spike Lee och uppskattat den, var det med viss förhoppning att denna nyversion av Akira Kurosawa-klassikern High and Low (1963) kunde vara värd en titt. Det blev för övrigt första samarbetet mellan Spike Lee och Denzel Washington sedan just nämnda Inside Man (2006).


© A24

Vi befinner oss i New York där David King (Denzel Washington) lever flott. David är en musikmogul som äger och driver ett skivbolag han startade för 25 år sedan. Han bor högst upp i sin penthouse-lägenhet i en skyskrapa med frun Pam (Ilfenesh Hadera) och deras 17-årige son Trey (Aubrey Joseph).


© A24

Denna dag blir inte som andra. David är i full färd med att köpa ut sin affärspartner vilket innebär full kontroll över skivbolaget som annars kommer säljas. Men plötsligt förändras allt när han får ett telefonsamtal om att sonen Trey blivit kidnappad och en lösensumma på $17.5m begärs. Det visar sig dock inte bara vara Trey som är försvunnen då Davids personlige chaufför och vän Paul (Jeffrey Wright) är desperat att få tag på sin son Kyle (Elijah Wright) som också försvunnit från basketträningen han var på med Trey.


© A24

Inte så mycket mindes med originalet High and Low (1963) men en viktig twist mindes och det var ju lite synd. Fast som det visar sig avslöjas detta relativt tidigt i historien och leder till ett moraliskt dilemma för David King. Kidnappningen fortlöper och polisen kopplas in för att hantera planeringen inför kidnapparens krav.


© A24

De tre poliserna som sköter utredningen känns inte helt professionella, varken i hur de kommunicerar med familjen eller hur de sköter sina jobb. Dessutom hamnar deras utredning lite för mycket i bakgrunden och vi får inte ta del av deras polisarbete. Man borde helt klart gett utredningen mer utrymme och även haft med tyngre namn bland skådespelarna i rollerna. Som det är nu känns det lite för amatörmässigt på alla håll och kanter.


© A24

Filmen funkar någorlunda väl under första tredjedelen, kanske halva filmen. Kidnappningshistorien är en bra grund och det hela är upplagt för en nervig thriller. Men någonstans längs vägen börjar filmen dribbla bort sig själv. Ta t.ex. överlämningen av lösensumman som borde vara en av filmens höjdpunkter och tätare sekvenser. Vad gör man? Jo, man låter det utspela sig på Puerto Ricos dag med horribel puertoricansk jazzig livemusik som spelas under denna sekvens. Det blir allt annat än nervigt, ja om man inte talar om hur extremt oljudet går en på nerverna.


© A24

Vet inte riktigt vad tanken var med filmen då den går från att vara vad som borde vara en tät kidnappningsthriller till att bli något annat. Det blir utdraget och många scener kunde klippts bort. Till slut blir det smått olidligt när scen efter scen läggs på som bara känns som utfyllnad när filmen för länge sedan borde varit slut. En hood-version på en gammal klassiker vilket inte alls faller väl ut. Den borde och kunde varit mer lik Inside Man (2006) i sitt genomförande men så blir inte fallet. Det blir två hängiga mungipor i betyg.


© A24

3 - Skådespelare
2 - Handling
2 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
13 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 5.5
IMDb: 6.4

Inside Man

Titel: Inside Man
Genre: Kriminalare/Mysterium/Thriller
Land: USA
År: 2006
Regi: Spike Lee
I rollerna: Denzel Washington, Clive Owen, Jodie Foster, Christopher Plummer, Willem Dafoe, Chiwetel Ejiofor

Handling: Under ledning av den mystiske Dalton Russell har en grupp tagit sig in på Manhattan Trust, Wall Streets mest kända finansinstitut. Kuppen är minutiöst planerad och efter bara några sekunder har 50 personer tagits som gisslan. Russell står i begrepp att genomföra ett unikt och välplanerat bankrån, och polisen Keith Frazier kastas in för att förhandla med rånarna och rädda gisslan. Men mer än bara finansiella värden står på spel och plötsligt dyker den slipade privatutredaren Madeleine White upp.

Omdöme: Ibland kan det vara värt att återbesöka en film man sett för länge sen, inte minns så mycket av och som man kanske inte uppskattade fullt ut. Då och då känner man för att se om vissa filmer och liksom ge dem en ny chans, utan att för den delen ha tyckt den var dålig när den tidigare setts. Detta var en sådan film. Det hjälper även om man är upplagd för den typen av film och förväntningarna är lite lägre.


© Universal Pictures

Vi befinner oss i New York där fyra maskerade personer utklädda till målare kliver in på banken Manhattan Trust. De slår ut kamerasystemet, låser utgången och tar inom kort runt 50 personer som gisslan. Ledaren för gruppen är Dalton Russell (Clive Owen) som planerat bankrånet in i minsta detalj och inte känner sig stressad över att de kommer vara där inne en längre tid medan polisen omringar byggnaden.


© Universal Pictures

Polisdetektiven Keith Frazier (Denzel Washington) och hans partner Bill Mitchell (Chiwetel Ejiofor) får ta hand om fallet och förhandla om gisslansituationen. De samarbetar med kapten John Darius (Willem Dafoe) som ansvarar för polisenheten som rycker ut vid nödsituationer.


© Universal Pictures

Medan polisen försöker få någon slags ordning på situationen får de Madeleine White (Jodie Foster) som medhjälpare. Hon har fått fria händer från stadens borgmästare som i sin tur pressats av Madeleine som anlitats av bankens ordförande, Arthur Case (Christopher Plummer). Detta då den förmögne Case vill försäkra sig om att något värdefullt i hans bankfack inte ska hamna i fel händer.


© Universal Pictures

I filmens dialog nämns Sidney Lumet-klassikern Dog Day Afternoon (1975) och man skulle kunna säga att filmen haft den som grund för denna rånarfilm. Förvisso helt olika filmer och här har det utvecklats till något mer än ett bankrån. Det är en katt och råtta-lek mellan Dalton Russell och Keith Frazier där de båda försöker förhala hela processen. Frågan är vad rånarnas egentliga motiv är och hur de tänkt komma undan.


© Universal Pictures

Tycker det inte bara är en film som lever på ett manus som ska vara lurigt och ha en twist utan den har ett paket som gör det tillfredsställande att följa under filmens gång. Den har både innehållet och ytan för att skapa en film som funkar på flera plan. Nu kanske det varken är den smartaste historien eller det mest spektakulära rent visuellt, men det håller genomgående en hög standard vilket gör det till en klart sevärd och välgjord film.


© Universal Pictures

Är det något som kunde gjorts bättre och höjt filmen ett snäpp så är det slutfasen av filmen. Det blir inte riktigt så att luften går ur när det hela sammanfattas och vi får avslutningen på historien. Men det är inte heller chockerande eller med känslan av att den sätter spiken i kistan. Det fanns utrymme här att avsluta med något mer minnesvärt, speciellt med tanke på Arthur Case bakgrund, makt och hans uppenbara önskan att tysta ner det hela.


© Universal Pictures

Om man ska vara lite mer petig så skulle det vara smått omöjligt att kunna komma undan med det perfekta rånet som Dalton Russell planerat. För även om han och hans kumpaner lyckas lura polisen med sin skenmanöver, skulle polisen inte ge sig så lätt. De skulle fortsätta utreda och spana på alla de misstänkta för att finna gärningsmännen. Trots en inte helt tillfredsställande upplösning är det en mestadels underhållande film värd en del beröm.

3 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 7.6