Alice Doesn't Live Here Anymore

Titel: Alice Doesn't Live Here Anymore / Alice bor inte här längre
Genre: Drama/Romantik
Land: USA
År: 1974
Regi: Martin Scorsese
I rollerna: Ellen Burstyn, Kris Kristofferson, Alfred Lutter III, Harvey Keitel, Diane Ladd, Jodie Foster, Laura Dern

Handling: Alice är hemmafru och bor med sin man och 12-årige son Tommy i New Mexiko. När maken omkommer i en bilolycka bryter Alice och Tommy upp från sitt liv och ger sig ut på en odyssé genom USA.

Omdöme: När Alice (Ellen Burstyn) växte upp i Kalifornien drömde hon om att bli sångerska. Livet tog dock en annan riktning när hon träffade sin make och blev hemmafru. Efter att han omkommer i en bilolycka vet hon inte vad hon ska ta sig till. Hon bestämmer sig för att lämna New Mexico och bege sig mot Kalifornien. Förhoppningen är att hon ska få jobb som sångerska och på så sätt kunna försörja sig själv och sin 12-årige son Tommy (Alfred Lutter III).


© Warner Bros.

På väg mot Kalifornien stannar Alice och Tommy i Arizona eftersom pengarna börjar ta slut. Hon ser sig om efter arbete som sångerska och inleder ett förhållande med Ben (Harvey Keitel). Omständigheterna gör dock att Alice och Tommy tvingas ge sig iväg, vilket bara komplicerar deras liv ytterligare. Men kanske vänder lyckan när hon träffar ranchägaren David (Kris Kristofferson)...


© Warner Bros.

Ellen Burstyn var i ropet med The Exorcist (1973) och filmbolaget Warner Bros. ville göra ytterligare en film med henne. Hon valde mellan olika projekt, gillade till slut detta manus och fick själv välja regissör. När hon vände sig till Francis Ford Coppola för att be honom rekommendera en ung och lovande regissör, föreslog han Martin Scorsese, som precis hade gjort Mean Streets (1973). Det visade sig bli ett fruktbart samarbete som ledde till att hon vann en Oscar för rollen som Alice.


© Warner Bros.

Prestationerna driver i mångt och mycket historien. De leds av en lysande Ellen Burstyn som är naturlig och trovärdig. Hon har parats ihop med pojken Alfred Lutter III och deras samspel funkar utmärkt genom hela filmen. De delar både varma och roliga stunder, men även mer intensiva och dramatiska ögonblick.


© Warner Bros.

Harvey Keitel sticker ut i rollen som Ben då han till en början verkar vara en glad och lättsam karaktär som har nära till skratt, men som plötsligt visar en annan, skrämmande sida. Både Burstyn och Scorsese blev häpna över hur intensiv och övertygande hans förvandlingen var. Kris Kristofferson funkar också som den trygge och maskuline mannen som kliver in i Alices liv. Diane Ladd (Oscarsnominerad) är duktig som servitrisen Flo, och vi får inte glömma en ung Jodie Foster som Audrey i en av sina tidigaste filmroller.


© Warner Bros.

Berättelsen uppvisar den dagliga kampen för en helt vanlig kvinna och hennes son i 70-talets Amerika. Inledningen engagerar inte direkt, men när Alice och Tommy ger sig iväg för att starta om, blir filmen bättre. Den kommer nu igång fint och blir delvis en road movie. Man känner genast att den hamnar rätt efter den trevande inledningen. Det kan också ha varit ett medvetet val att inleda med vardagstristessen som kontrast till det lilla äventyret de sedan ger sig ut på.


© Warner Bros.

Om man bortser från den svagare starten är det en mestadels trevlig film att titta på. Värmen, humorn, dramatiken och även en del romantik gör den klart sevärd. Med de starka prestationerna blir det dessutom svårt att inte dras med i huvudpersonens öde. Däremot tappar filmen en aning när man närmar sig slutet. Man kan därför säga att första samt sista kvarten är filmens svagaste. Lite synd, eftersom helhetsupplevelsen annars hade kunnat vara bättre.

5 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.3

The Accused

Titel: The Accused / Anklagad
Genre: Drama
Land: USA
År: 1988
Regi: Jonathan Kaplan
I rollerna: Jodie Foster, Kelly McGillis, Leo Rossi, Bernie Coulson

Handling: Sarah dricker öl och röker marijuana i en bar och blir våldtagen av flera unga män, som blir påhejade av andra män. Nu är frågan om hon skall kunna få upprättelse i domstolen. En kvinnlig advokat försvarar Sarah, som kommer från en helt annan värld.

Omdöme: Sarah Tobias (Jodie Foster) är en ung kvinna som anmäler att hon utsatts för gängvåldtäkt på en bar. Hennes utsaga, tillsammans med de medicinska bevisen, pekar på att ett brott har begåtts, men fallet visar sig inte vara så enkelt. Hon tilldelas den allmänna åklagaren Katheryn Murphy (Kelly McGillis), som är osäker på om hon kan vinna fallet om det går till rättegång.


© Paramount Pictures

För Sarahs del handlar det främst om upprättelse, och hon vill att gärningsmännen ska få så långa fängelsestraff som möjligt. Problemet är att försvaret inte är villigt att gå med på någon förlikning i ett våldtäktsmål, eftersom de inte vill att deras klienter ska ha det i sina brottsregister. Katheryn inser dock för sent att det är av yttersta vikt att Sarah får en chans att berätta i domstol vad som faktiskt hände. På så vis kan hon få ett avslut och försöka gå vidare med sitt liv.


© Paramount Pictures

Jodie Foster vann sin första Oscar för denna roll. Hon lär själv ha varit högst tveksam och kritisk till sin prestation när hon först såg filmen och trodde hon skulle behöva sadla om till en annan karriär. Istället blev det tvärtom, något som bland annat ledde till att hon fick rollen som FBI-agenten Clarice Starling i The Silence of the Lambs (1991), vilket resulterade i hennes andra Oscarsvinst.


© Paramount Pictures

Det är en film som setts tidigare och givetvis minns man det starka ämnet, men inte mycket mer. Ett rättegångsdrama är sällan fel, och filmen leder så småningom dit. Frågan är om den lyckas bli gripande eller spännande längs vägen. Svaret är inte riktigt. Trots det starka ämnet blir det faktiskt ganska mediokert.


© Paramount Pictures

Filmen har speciellt en väldigt stark sekvens som sticker ut. Man hade kanske inte velat se mer av just det, däremot hade det varit välkommet om filmen lyckats engagera mer innan dess. Nu behöver det absolut inte bli ett mysterium eller en thriller vid sidan av rättegångsdramat, men det ska helst finnas något som gör att filmen höjer sig över mängden. En sådan sak hade t.ex. kunnat vara fler duktiga skådespelare i birollerna, men det hade också krävt fler bra karaktärer i manuset.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 7.1

Inside Man

Titel: Inside Man
Genre: Kriminalare/Mysterium/Thriller
Land: USA
År: 2006
Regi: Spike Lee
I rollerna: Denzel Washington, Clive Owen, Jodie Foster, Christopher Plummer, Willem Dafoe, Chiwetel Ejiofor

Handling: Under ledning av den mystiske Dalton Russell har en grupp tagit sig in på Manhattan Trust, Wall Streets mest kända finansinstitut. Kuppen är minutiöst planerad och efter bara några sekunder har 50 personer tagits som gisslan. Russell står i begrepp att genomföra ett unikt och välplanerat bankrån, och polisen Keith Frazier kastas in för att förhandla med rånarna och rädda gisslan. Men mer än bara finansiella värden står på spel och plötsligt dyker den slipade privatutredaren Madeleine White upp.

Omdöme: Ibland kan det vara värt att återbesöka en film man sett för länge sen, inte minns så mycket av och som man kanske inte uppskattade fullt ut. Då och då känner man för att se om vissa filmer och liksom ge dem en ny chans, utan att för den delen ha tyckt den var dålig när den tidigare setts. Detta var en sådan film. Det hjälper även om man är upplagd för den typen av film och förväntningarna är lite lägre.


© Universal Pictures

Vi befinner oss i New York där fyra maskerade personer utklädda till målare kliver in på banken Manhattan Trust. De slår ut kamerasystemet, låser utgången och tar inom kort runt 50 personer som gisslan. Ledaren för gruppen är Dalton Russell (Clive Owen) som planerat bankrånet in i minsta detalj och inte känner sig stressad över att de kommer vara där inne en längre tid medan polisen omringar byggnaden.


© Universal Pictures

Polisdetektiven Keith Frazier (Denzel Washington) och hans partner Bill Mitchell (Chiwetel Ejiofor) får ta hand om fallet och förhandla om gisslansituationen. De samarbetar med kapten John Darius (Willem Dafoe) som ansvarar för polisenheten som rycker ut vid nödsituationer.


© Universal Pictures

Medan polisen försöker få någon slags ordning på situationen får de Madeleine White (Jodie Foster) som medhjälpare. Hon har fått fria händer från stadens borgmästare som i sin tur pressats av Madeleine som anlitats av bankens ordförande, Arthur Case (Christopher Plummer). Detta då den förmögne Case vill försäkra sig om att något värdefullt i hans bankfack inte ska hamna i fel händer.


© Universal Pictures

I filmens dialog nämns Sidney Lumet-klassikern Dog Day Afternoon (1975) och man skulle kunna säga att filmen haft den som grund för denna rånarfilm. Förvisso helt olika filmer och här har det utvecklats till något mer än ett bankrån. Det är en katt och råtta-lek mellan Dalton Russell och Keith Frazier där de båda försöker förhala hela processen. Frågan är vad rånarnas egentliga motiv är och hur de tänkt komma undan.


© Universal Pictures

Tycker det inte bara är en film som lever på ett manus som ska vara lurigt och ha en twist utan den har ett paket som gör det tillfredsställande att följa under filmens gång. Den har både innehållet och ytan för att skapa en film som funkar på flera plan. Nu kanske det varken är den smartaste historien eller det mest spektakulära rent visuellt, men det håller genomgående en hög standard vilket gör det till en klart sevärd och välgjord film.


© Universal Pictures

Är det något som kunde gjorts bättre och höjt filmen ett snäpp så är det slutfasen av filmen. Det blir inte riktigt så att luften går ur när det hela sammanfattas och vi får avslutningen på historien. Men det är inte heller chockerande eller med känslan av att den sätter spiken i kistan. Det fanns utrymme här att avsluta med något mer minnesvärt, speciellt med tanke på Arthur Case bakgrund, makt och hans uppenbara önskan att tysta ner det hela.


© Universal Pictures

Om man ska vara lite mer petig så skulle det vara smått omöjligt att kunna komma undan med det perfekta rånet som Dalton Russell planerat. För även om han och hans kumpaner lyckas lura polisen med sin skenmanöver, skulle polisen inte ge sig så lätt. De skulle fortsätta utreda och spana på alla de misstänkta för att finna gärningsmännen. Trots en inte helt tillfredsställande upplösning är det en mestadels underhållande film värd en del beröm.

3 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 7.6

The Little Girl Who Lives Down the Lane

Titel: The Little Girl Who Lives Down the Lane / Den lilla flickan i huset vid vägens slut
Genre: Drama/Mysterium/Thriller
Land: Kanada/Frankrike
År: 1976
Regi: Nicolas Gessner
I rollerna: Jodie Foster, Martin Sheen, Scott Jacoby, Mort Shuman, Alexis Smith

Handling: Den unga, intelligenta flickan Rynn lämnas att leva ensam när fadern dör. Hon är fast besluten om att leva själv och klara uppväxten utan någon vuxen. Hon bor ensam i en villa i utkanten av stan och får kämpa med att dölja att hon faktiskt är helt ensam.

Omdöme: Det är höst- och vinterrusk i en liten stad där 13-åriga Rynn (Jodie Foster) bor i ett hus vid vägens slut. Hon har flyttat dit från London med sin poetfar. Fadern har dock dött och mamman lämnade dem kort efter att Rynn föddes. Rynn är besluten att klara sig på egen hand och har lärt sig att ta hand om sig själv. Leasingen av huset är på tre år och hon har tillgång till faderns bankkonto.


©MGM

Rynn får allt svårare att dölja att hon lever ensam. En dag på Halloween kommer Frank Hallet (Martin Sheen) förbi huset och säger att hans två små barn är ute för trick n' treat. Han säger att han vill träffa hennes far, men Rynn märker snart att han visar lite för stort intresse för henne. Senare får Rynn besök av Franks mor Cora Hallet (Alexis Smith) som är den som hyrt ut huset till Rynn och hennes far. Andra som dyker upp vid huset är unge Mario (Scott Jacoby) som är den enda Rynn kan prata med om sina hemligheter och hans farbror Ron (Mort Shuman) som jobbar som polis i den lilla staden.


©MGM

Den kalla och ogästvänliga miljön gör att filmen har ett ganska grått, trist och småsunkigt utseende vilket även påverkar atmosfären. Mycket av handlingen utspelar sig i och runt huset där Rynn bor och filmen spelades in i Kanada. För regin står Nicolas Gessner som främst gjorde film hemma i Europa. Hans tidigare film Someone Behind the Door (1971) med Charles Bronson och Anthony Perkins hade setts och den har lite samma typ av stämning och look.


©MGM

Filmen har två utmärkande saker som är svåra att missa. Det ena är att filmen känns som den kunde vara baserad på en pjäs då det alltså mest utspelar sig i Rynns hus. För det mesta är det ett kammarspel med två, max tre personer tillsammans i en scen. Filmen bygger dock på en bok och inte en pjäs, även om det senare blev en pjäs av det hela.


©MGM

Det andra utmärkande är dess skådespelare som gör ett bra jobb och Jodie Foster är utan tvekan den mest lysande stjärnan. Yngst i rollistan men övertygar från första till sista scen med sin självklarhet och övertygelse. Hon var 13 år precis som hennes karaktär men känns mer vuxen i sitt beteende och agerande. Den andra som sticker ut är Martin Sheen som får spela ett riktigt kryp och gör ett bra jobb.


©MGM

Något som blir påtagligt är att filmen tar upp ett par ämnen som får ses som både vågade och kontroversiella. Den ställer en del frågor och skapar en lite obehaglig aura då vi har att göra med en 13-åring som måste leva ensam och vill klara sig själv. Hon tar till alla medel som krävs för att bli lämnad ensam, inklusive olagliga medel. Man tar även upp övergrepp och sexualitet som gör att det hela snarare blir till ett psykologiskt drama än något annat, även om vissa skulle kategorisera det som skräck. I vilket fall som helst har filmen en del som funkar och av värde men samtidigt lyckas den inte höja sig till några vidare höjder. Hade sett filmen en gång i tiden och hade ändå trott att den skulle uppskattas mer än vad den nu gjorde.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
2 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 7.0