The Life of Chuck

Titel: The Life of Chuck
Genre: Drama/Fantasy/Sci-Fi
Land: USA
År: 2024
Regi: Mike Flanagan
I rollerna: Tom Hiddleston, Chiwetel Ejiofor, Karen Gillan, Mark Hamill, Mia Sara, Jacob Tremblay, Nick Offerman (röst)

Handling: En livsbejakande, genreöverskridande berättelse i tre kapitel som handlar om en vanlig mans liv vid namn Chuck Krantz.

Omdöme: Filmen presenteras i tre kapitel och inleder med det sista kapitlet för att sedan jobba sig bakåt i tiden. I det första kapitlet träffar vi läraren Marty Anderson (Chiwetel Ejiofor) som precis som alla andra oroas över vart världen är på väg. Inte vad som väntar i framtiden utan vad som sker här och nu. Jordens undergång är nära och hans enda tröst är att ensam titta på gamla filmer och ta till flaskan. Han har även en vänskaplig relation till ex-frun Felicia (Karen Gillan) som han oros över när internet och telefonerna slås ut.


© Neon

Det andra kapitlet handlar om Chuck Krantz (Tom Hiddleston) som hyllas överallt med reklam på billboards, radio och tv för sina 39 år. Men vem är Chuck? Ingen verkar ha hört talas om honom. Chuck kommer visa sig ha en upplevelse han och de som bevittnar det sent kommer att glömma. Chuck är nämligen en rackare på att dansa även om han till vardags ägnat sitt liv åt siffror som revisor.


© Neon

I det tredje kapitlet backar vi bandet ytterligare för att följa Chuck som ung där han uppfostras av sin farmor Sarah (Mia Sara) och farfar Albie (Mark Hamill) efter att föräldrarna omkommit i en bilolycka. Hos dem lär sig Chuck ett och annat, inte minst kärleken för dans som han får av sin kära farmor Sarah.


© Neon

En film av Mike Flanagan som tidigare bl.a. gjort Doctor Sleep (2019) och det bygger på en korthistoria av Stephen King. En film som på sina håll hyllats som en modern It's a Wonderful Life (1946) och en feel good-historia. Riktigt så långt skulle jag inte vilja gå. Inte bara att den inte når upp i samma klass som nämnda klassiker utan även att det inte är samma varma feel good-upplevelse.


© Neon

Det är en film som har sina ljusglimtar med fina ögonblick. Flera av de fina stunderna kretsar kring Chucks förkärlek för dans. Även berättarrösten av Nick Offerman funkar bra när den är med och berättar Chucks livshistoria. Visst är det på sina håll en feel good-historia, men det kombineras även med sorg, olycka och vad som verkar vara den stundande apokalypsen.


© Neon

Kombinationen mellan hopp och förtvivlan tillsammans med den genreöverskridande berättelsen och det faktum att man väljer att berätta historien baklänges gör att den har något som sticker ut. Kanske är det dock lite för mycket mörker som hindrar filmen från att ge den rätta feel good-upplevelsen. Dessutom lämnar den en del av fantasy- och sci-fi-elementen lite väl outforskade och oförklarade på sina håll. Hade den gjort ett bättre jobb med att få ihop den biten hade det med största sannolikhet höjt filmen till något mer.

3 - Skådespelare
4 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 7.4

Inside Man

Titel: Inside Man
Genre: Kriminalare/Mysterium/Thriller
Land: USA
År: 2006
Regi: Spike Lee
I rollerna: Denzel Washington, Clive Owen, Jodie Foster, Christopher Plummer, Willem Dafoe, Chiwetel Ejiofor

Handling: Under ledning av den mystiske Dalton Russell har en grupp tagit sig in på Manhattan Trust, Wall Streets mest kända finansinstitut. Kuppen är minutiöst planerad och efter bara några sekunder har 50 personer tagits som gisslan. Russell står i begrepp att genomföra ett unikt och välplanerat bankrån, och polisen Keith Frazier kastas in för att förhandla med rånarna och rädda gisslan. Men mer än bara finansiella värden står på spel och plötsligt dyker den slipade privatutredaren Madeleine White upp.

Omdöme: Ibland kan det vara värt att återbesöka en film man sett för länge sen, inte minns så mycket av och som man kanske inte uppskattade fullt ut. Då och då känner man för att se om vissa filmer och liksom ge dem en ny chans, utan att för den delen ha tyckt den var dålig när den tidigare setts. Detta var en sådan film. Det hjälper även om man är upplagd för den typen av film och förväntningarna är lite lägre.


© Universal Pictures

Vi befinner oss i New York där fyra maskerade personer utklädda till målare kliver in på banken Manhattan Trust. De slår ut kamerasystemet, låser utgången och tar inom kort runt 50 personer som gisslan. Ledaren för gruppen är Dalton Russell (Clive Owen) som planerat bankrånet in i minsta detalj och inte känner sig stressad över att de kommer vara där inne en längre tid medan polisen omringar byggnaden.


© Universal Pictures

Polisdetektiven Keith Frazier (Denzel Washington) och hans partner Bill Mitchell (Chiwetel Ejiofor) får ta hand om fallet och förhandla om gisslansituationen. De samarbetar med kapten John Darius (Willem Dafoe) som ansvarar för polisenheten som rycker ut vid nödsituationer.


© Universal Pictures

Medan polisen försöker få någon slags ordning på situationen får de Madeleine White (Jodie Foster) som medhjälpare. Hon har fått fria händer från stadens borgmästare som i sin tur pressats av Madeleine som anlitats av bankens ordförande, Arthur Case (Christopher Plummer). Detta då den förmögne Case vill försäkra sig om att något värdefullt i hans bankfack inte ska hamna i fel händer.


© Universal Pictures

I filmens dialog nämns Sidney Lumet-klassikern Dog Day Afternoon (1975) och man skulle kunna säga att filmen haft den som grund för denna rånarfilm. Förvisso helt olika filmer och här har det utvecklats till något mer än ett bankrån. Det är en katt och råtta-lek mellan Dalton Russell och Keith Frazier där de båda försöker förhala hela processen. Frågan är vad rånarnas egentliga motiv är och hur de tänkt komma undan.


© Universal Pictures

Tycker det inte bara är en film som lever på ett manus som ska vara lurigt och ha en twist utan den har ett paket som gör det tillfredsställande att följa under filmens gång. Den har både innehållet och ytan för att skapa en film som funkar på flera plan. Nu kanske det varken är den smartaste historien eller det mest spektakulära rent visuellt, men det håller genomgående en hög standard vilket gör det till en klart sevärd och välgjord film.


© Universal Pictures

Är det något som kunde gjorts bättre och höjt filmen ett snäpp så är det slutfasen av filmen. Det blir inte riktigt så att luften går ur när det hela sammanfattas och vi får avslutningen på historien. Men det är inte heller chockerande eller med känslan av att den sätter spiken i kistan. Det fanns utrymme här att avsluta med något mer minnesvärt, speciellt med tanke på Arthur Case bakgrund, makt och hans uppenbara önskan att tysta ner det hela.


© Universal Pictures

Om man ska vara lite mer petig så skulle det vara smått omöjligt att kunna komma undan med det perfekta rånet som Dalton Russell planerat. För även om han och hans kumpaner lyckas lura polisen med sin skenmanöver, skulle polisen inte ge sig så lätt. De skulle fortsätta utreda och spana på alla de misstänkta för att finna gärningsmännen. Trots en inte helt tillfredsställande upplösning är det en mestadels underhållande film värd en del beröm.

3 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 7.6

American Gangster

Titel: American Gangster
Genre: Kriminaldrama
Land: USA/Storbritannien
År: 2007
Regi: Ridley Scott
I rollerna: Denzel Washington, Russell Crowe, Josh Brolin, Cuba Gooding Jr, Chiwetel Ejiofor, John Hawkes, Ted Levine, Armand Assante, John Ortiz, Carla Gugino, Ruby Dee, Idris Elba, Clarence Williams III

Handling: Bygger på den sanna historien om Harlems största heroinlangare Frank Lucas. Vi får följa polisen Richie Roberts försök att störta Lucas imperium.

Omdöme: Under slutet av 1960-talet och början av 1970-talet förändrar Frank Lucas (Denzel Washington) drogmarknaden i New York. Efter att ha lärt sig av sin mentor Bumpy Johnson (Clarence Williams III) i flera års tid, är det dags för Frank att bygga sitt drogimperium. Han ingår ett avtal direkt med herointillverkarna i Thailand och utnyttjar sedan det faktum att Vietnamkriget härjar genom att använda sig av militärtransporter för att få in drogerna i USA.


©Universal Pictures

Under tiden som Frank Lucas börjar ta över drogförsäljningen i New York, vilket inte minst upprör den italienska maffian som förlorar en hel del pengar, försöker narkotikapolisen Richie Roberts (Russell Crowe) på ett ärligt sätt stoppa narkotikaförsäljningen på gatan. Han ses dock som en polis som inte går att lita på bland de egna efter att han varit "dum nog" att lämna in runt $1m han och kollegan kommit över under ett tillslag.


©Universal Pictures

Frank Lucas har lärt sig att hålla en låg profil och arbeta metodiskt och strukturerat. Han ingår ett samarbete med italienska maffiabossen Dominic Cattano (Armand Assante) som hjälper honom med distributionen men även håller honom säker från konkurrenterna.


©Universal Pictures

Richie Roberts å sin sida får i uppgift att bilda och leda en enhet som jobbar med distriktsåklagaren för att gå efter de stora fiskarna. Han rekryterar folk han litar på och kommer snart fokusera på Frank Lucas. Samtidigt måste Richie hålla koll på de många korrumperade New York-poliserna, inte minst detektiv Trupo (Josh Brolin) som leder en specialenhet som tjänar stora pengar på att utpressa kriminella.


©Universal Pictures

Denna verklighetsinspirerade historia är inte en helt hundraprocentigt sann historia som det visar sig då man tagit sig en del friheter och även använt sig av flera personer och händelser för att skapa något större kring Frank Lucas och Richie Roberts. Så även om en hel del bygger på verkliga händelser är det främst grunderna som stämmer och en del annat har plockats från andra inblandade.


©Universal Pictures

Filmen sågs när den kom och gillades då men väldigt lite mindes från filmen så det passade bra att se om den. Versionen som nu sågs är den förlängda versionen som är runt 20 minuter längre än bioversionen. Det innebär att speltiden letar sig upp mot nästan 3 timmar. Det är inte så kännbart som med många andra långa filmer eftersom det hela tiden händer något vilket för historien framåt. Tack vare bra klippning blir det även ett bra flyt mellan att följa de två huvudkaraktärerna. Det enda som man skulle kunna ha en invändning mot är väl sekvensen på slutet som inte lär ha varit med i bioversionen och som inte hade behövts.


©Universal Pictures

Denzel Washington och Russell Crowe är bra i huvudrollerna och båda bär upp sina respektive roller vilket gör att filmen har en jämnhög nivå vem man än följer. Josh Brolin sticker ut som korrupte Trupo men den som kanske är roligast att se är Armand Assante då hans prestation påminner om en blandning mellan Marlon Brando som gudfadern och Sylvester Stallone med sättet han agerar och pratar. Även värt att notera Ruby Dee i rollen som Frank Lucas mamma då hon Oscarsnominerades för bästa kvinnliga biroll.


©Universal Pictures

Ridley Scott kan sina grejer och har skapat en riktig film. Med det menas att det inte bara blir att berätta historien från start till mål. Istället skapas en atmosfär och starka karaktärer som tar med en på en resa som engagerar under tiden som historien berättas. Man håller sig undan en massa meningslös action och istället blir det spännande att följa de båda männens operationer innan de hamnar på kollisionskurs med varandra och även med andra för den delen.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5 alt. 8.0
IMDb: 7.8

Bridget Jones: Mad About the Boy

Titel: Bridget Jones: Mad About the Boy
Genre: Komedi/Drama/Romantik
Land: Storbritannien/Frankrike/USA
År: 2025
Regi: Michael Morris
I rollerna: Renée Zellweger, Chiwetel Ejiofor, Leo Woodall, Hugh Grant, Colin Firth, Emma Thompson, Jim Broadbent

Handling: Bridget Jones navigerar livet som änka och ensam mamma med hjälp av sin familj och före detta älskare Daniel.

Omdöme: Bridget Jones (Renée Zellweger) är en ensamstående mamma i medelåldern med barnen Billy (Casper Knopf) och Mabel (Mila Jankovic). Hon sörjer fortfarande sin bortgångne make Mark (Colin Firth) som dock fortfarande är en del av hennes liv då han ibland hälsar på i hennes syner. Bearbetningen går långsamt och även barnen saknar sin far. Men någon gång är det dags att gå vidare.


©Universal Pictures

Efter att ha varit mamma på heltid och utan en man i sitt liv i fyra års tid är hennes vänner överens om att det hon behöver mest av allt är att gå till sängs med en man. Hon är inte säker på om hon vill vara med någon men plötsligt får hon upp ögonen för två trevliga män. Den ena är Mr. Walliker (Chiwetel Ejiofor) som är nya läraren på barnens skola. Den andra är den desto yngre parkskötaren Roxster (Leo Woodall).


©Universal Pictures

Bridget, som blivit van vid sin vardag som mamma och att vara hemma hela dagarna, hittar tillbaka till den gamla vardagen då hon även får tillbaka sitt gamla jobb som TV-producent. Kärleken blommar och livet leker igen. Hon får även god hjälp och råd av sin gamla flamma Daniel (Hugh Grant) som dejtar modeller men får sig en dag en tankeställare.


©Universal Pictures

Med tanke på att endast den första filmen Bridget Jones's Diary (2001) hade setts missar man kanske en del som hänt i de två filmerna som kom innan denna fjärde film. Även om den första filmen inte var så tokig lockade inte uppföljarna nämnvärt. Nu var man dock lite upplagd för denna typ av film och ville ge den en chans.


©Universal Pictures

Renée Zellweger får sägas aldrig tillhört mina favoriter men som Bridget Jones är hon bra. Det känns som en tacksam roll att spela där hon får släppa loss och ha kul. Men det blir även en karaktär som får ett djup då Bridget Jones bearbetar sin förlust och att ge sig ut i dejtingvärlden på nytt.


©Universal Pictures

Just dejting-biten behandlas mest på ett lättsamt sätt och på sina håll blir det även mer som en sagovärld, speciellt en del scener kring Roxster. Det fyller sin funktion och man ska väl få sig ett par skratt över det hela men det hade kanske varit bättre för filmens skull om det gjorts lite mer jordnära än som en fantasi. Å andra sidan visar det lite Bridget Jones sinnestillstånd då allt blir som en dans på rosor och hon finner glädje igen.


©Universal Pictures

Sammanfattningsvis blir det lite blandade känslor med filmen. På sina håll känner man igen sig från originalet, en del humor funkar och även de djupare delarna. Samtidigt är filmen något ojämn och en del scener hade man kunnat klippa bort. Till slut blir det ungefär som väntat. Det funkar för stunden men inget direkt minnesvärt att ta med sig.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.7