Unlawful Entry

Titel: Unlawful Entry / Förbjudet begär
Genre: Kriminalare/Thriller
Land: USA
År: 1992
Regi: Jonathan Kaplan
I rollerna: Kurt Russell, Madeleine Stowe, Ray Liotta, Roger E. Mosley

Handling: Efter att ha haft inbrott i sitt hus får det utsatta paret hjälp från en av de poliser som var först på plats. Polisen pratar ofta och gärna med frun i huset men maken börjar undra om de kanske får lite väl mycket hjälp av denna polis. Vad vill han egentligen?

Omdöme: Det gifta paret Michael (Kurt Russell) och Karen Carr (Madeleine Stowe) har nyligen flyttat in i en villa i vad som verkar vara ett lugnt och bra område. Men en natt hör de ljud från nedervåningen och Michael påträffar en inbrottstjuv som tagit sig in. Efter att ha undkommit med livet i behåll och tjuven flytt, är båda omskakade av det hela, inte minst Karen som hade en kniv mot strupen.


©20th Century Fox

Poliserna Pete Davis (Ray Liotta) och Roy Cole (Roger E. Mosley) tar hand om makarna och skriver ner deras anmälan. Pete rekommenderar att de införskaffar ett larmsystem för att säkra upp villan från framtida inbrottsförsök. Makarna finner Pete vara väldigt hjälpsam och han ser även till att larmsystemet installeras.


©20th Century Fox

Michael och Karen ser Pete som en vän och det kan ju aldrig vara fel att vara vän med en polis. Men ju mer tid Michael spenderar med Pete, ju mer obekväm känner han sig. Han börjar misstänka att Pete är intresserad av Karen. Hon känner mest att Michael inbillar sig och har inget emot att Pete är hjälpsam. Men frågan är om Michael trots allt inte har en poäng i att inte vilja ha Pete nära Karen.


©20th Century Fox

Alltså, det är allt trevligt att plocka fram dessa gamla hederliga thrillers som man må ha sett men inte minns mycket av. Detta är ett typexempel på en sådan mysig och trevlig thriller. Det kom för övrigt flera filmer med liknande tema där ett par blir terroriserade av en främling. Denna tycker jag tillhör de bättre.


©20th Century Fox

Själva handlingen kommer inte med något mysterium eller en rad överraskningar och vändningar. Det är mer rakt på vad gäller spänningen som kommer i form av polisen Pete som vinner parets förtroende som vän men hans besatthet vet inga gränser. En farlig gräns som korsas och där Pete inte verkar ha några spärrar. Han är helt övertygad om att han ska kunna få Karen vilket gör att livet blir ett helvete för paret, inte minst Michael som blir måltavlan för Petes ondska.


©20th Century Fox

Ray Liotta är passande och bra i rollen som psykopat. Det är svårt att inte köpa att hans karaktär är villig att gå hur långt som helst. Tyvärr vet man aldrig vem som har dessa tendenser och om något triggar det är det smått omöjligt att få ett slut på det eller få personen på andra tankar. Psykiatrisk hjälp må hjälpa till viss del, kanske medicinering, men det är svårt om personen i fråga inte vill ha hjälp eller ens är medveten om att det finns ett problem.


©20th Century Fox

Stämningsfullt och klart trevligt från början till slut. Inramningen är helt enkelt lyckad och gillar även James Horners musik som aldrig blir för dominant och ligger istället och skapar god stämning i bakgrunden. Nästan lite Halloween (1978) toner ibland. Filmen blev en biosuccé när den kom och man kan förstå varför. När eftertexterna börjar rulla sitter jag och tänker på hur man själv hade suttit nöjd i biofåtöljen om man precis sett klart filmen på bio under sommaren 1992.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 6.4