F9

Titel: F9 / F9: The Fast Saga / Fast & Furious 9
Genre: Action
Land: USA/Japan/Storbritannien
År: 2021
Regi: Justin Lin
I rollerna: Vin Diesel, Michelle Rodriguez, Jordana Brewster, Tyrese Gibson, Ludacris, John Cena, Charlize Theron, Sung Kang, Helen Mirren, Kurt Russell, Lucas Black, Shea Whigham, Michael Rooker, Jason Statham

Handling: Dom Toretto lever ett lugnt liv med Letty och hans son, lille Brian, men de vet att faran alltid lurar precis över horisonten. Den här gången kommer det hotet tvinga Dom att konfrontera synderna från sitt förflutna om han ska rädda dem som han älskar mest.

Omdöme: Regissören Justin Lin, som gjorde delarna 3 till 6, är tillbaka för denna nionde installation i filmserien. Efter att det hela börjat spåra ur lite väl mycket kanske han kunde rätta upp skutan igen. En sak som varit ett plus med honom har varit att han förespråkat praktiska effekter så gott det går framför CGI-effekter. Men med tanke på vilka galna och överdrivna saker som sker i filmserien är det smått omöjligt att endast hålla sig till praktiska effekter.


© Universal Pictures

Dom (Vin Diesel) och Letty (Michelle Rodriguez) har dragit sig tillbaka och lever ett lugnt liv med att ta hand om Doms son. De behöver dock alltid vara på sin vakt. Så händer det. Det gamla teamet behöver samlas då Mr. Nobody (Kurt Russell) sänt en nödsignal då hans plan blivit attackerat.


© Universal Pictures

Teamet ledda av Dom beger sig till Georgien för att komma över något som fanns på planet som Mr. Nobody befann sig på. De stöter på en liten armé som vill komma åt vad de lokaliserat och den lilla armén visar sig ledas av Jakob Toretto (John Cena), Doms lillebror. Det väcker gamla minnen till liv för de båda bröderna som numera är bittra fiender.


© Universal Pictures

Vad som hoppades bli lite av en återgång till vad som funkade när filmerna var som bäst i filmserien, visar sig inte riktigt bli så. Förvisso försöker man ge historien lite mer tyngd genom en bakgrundshistoria för familjen Toretto, i synnerhet bröderna Dom och Jakob, men även deras far. Dessa flashbacks har inte riktigt önskad effekt som det visar sig och känns istället något krystade, även om det ger en förklaring till varför Dom och Mia aldrig nämnt sin bror.


© Universal Pictures

Var ska man egentligen börja? Filmerna har blivit alldeles för överdrivna och otroliga, och denna är värst av dem alla. Om de tidigare hade 3 till 5 riktigt överdrivna saker så får man dessa bara under den första halvtimmen. När filmen är slut är man uppe i 15-20 stycken, vilket är på tok för mycket, även för sådana här filmer som man får ta för vad de är.


© Universal Pictures

Filmen har försökt ta det ytterligare ett steg längre. Från street racing till heist till superhjälte till, ja vad ska man kalla det för? Superhjältefilm i kombination med på gränsen till sci-fi. Det är förvisso mestadels välgjort men det är så korkat och överdrivet att man småskrattar flera gånger för att det inte funkar. Några av karaktärerna skämtar om att de är oövervinneliga och odödliga med tanke på att de alltid klarar sig utan skråmor. Visst har filmmakarna insett hur otroligt dumt det är, men trots det drar de inte i handbromsen utan istället lägger de på ännu mer, jisses.


© Universal Pictures

Något som funkade bra i några av de tidigare delarna i filmserien var introduktionen av nya karaktärer som funkade, tänker inte minst på Dwayne Johnson och Jason Statham som Hobbs respektive Shaw. De var dock upptagna med att göra en spin-off film. Nu introduceras John Cena i rollen som Jakob Toretto och han funkar inget vidare. Känns klart mer lättviktig i jämförelse med nämnda namn och inte minst Statham saknas. Men karaktärerna och skådespelarna är det minst problemet. Det är manuset som spårat ur helt och hållet. Det blir även utdraget då det hela inte verkar vilja ta slut. Då vet man att filmen inte funkar då den inte ens är direkt underhållande längre.

2 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
12 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 5.0 alt. 5.5
IMDb: 5.2

The Fate of the Furious

Titel: The Fate of the Furious / Fast & Furious 8
Genre: Action
Land: USA/Kina/Japan/Mexiko
År: 2017
Regi: F. Gary Gray
I rollerna: Vin Diesel, Jason Statham, Dwayne Johnson, Michelle Rodriguez, Tyrese Gibson, Ludacris, Charlize Theron, Kurt Russell, Scott Eastwood, Luke Evans, Helen Mirren

Handling: Med Dom och Letty på smekmånad, Brian och Mia förtidspensionerade och det övriga gänget på fri fot har alla i gruppen skaffat något som liknar vanliga liv. Men när en mystisk kvinna lockar in Dom på brottets bana, och dessutom får honom att förråda de som står honom närmast, ställs de åter inför utmaningar som kommer att testa deras gränser till det yttersta.

Omdöme: Dom (Vin Diesel) får ett erbjudande han inte kan tacka nej till. Fast inte i positiv bemärkelse. En mästerhacker endast känd som Cipher (Charlize Theron) tar kontakt med honom och ger honom inte mycket annat val än att jobba för henne. Vad hon har för hållhake på Dom är till en början oklart men det är något som fått hela hans uppmärksamhet. Så pass att Cipher tvingar honom att vända sig mot sitt team.


© Universal Pictures

Mr. Nobody (Kurt Russell) och hans nya unga kollega kallad för Little Nobody (Scott Eastwood) samlar teamet som nu leds av Hobbs (Dwayne Johnson). Men det blir inte bara det vanliga teamet som ska försöka lokalisera Cipher och Dom. De får även förstärkning av självaste Deckard Shaw (Jason Statham) som visar sig ha en oplockad gås med Cipher. Hon låg nämligen bakom att Deckards lillebror Owen (Luke Evans) hamnade i samma situation som Dom nu befinner sig i.


© Universal Pictures

Åttonde installationen i Fast & Furious-serien och i ärlighetens namn börjar det kännas lite urvattnat. Det känns som filmmakarna har svårt att hitta på sätt att överträffa de tidigare filmerna och i hopp om att lyckas testar de alla möjliga löjliga sätt. Det har blivit i princip en renodlad superhjältefilm av det hela och CGI-effekterna som man till stor del höll sig undan i de mer lyckade delarna kryper nu in igen. Det känns som man tar den enkla utvägen och på så vis förstör det helhetsupplevelsen.


© Universal Pictures

Under en jakt på isarna går tankarna direkt till en av de absolut svagaste Bond-filmerna Die Another Day (2002) där James Bond ses wakeboardsurfa vilket är gjort med usla CGI-effekter. Nu är det inte lika påfallande dåligt gjort här men en av karaktärerna gör något liknande vilket tyvärr gör att filmen hamnar på samma låga nivå. Nu är filmen tack och lov inte så usel som detta korkade inslag är men bara att komma på att ha med en sådan scen visar prov på att det hela blivit för mycket.


© Universal Pictures

Under stora delar av filmen försöker man ge historien lite mer mörker med tanke på vad som fått Dom att vända sig mot sitt team och sin familj. Charlize Theron funkar också helt ok som Cipher men karaktären är en klassisk superskurk som kan få allt hon vill och ändå har fått för sig att erövra världen. En som däremot är svag är Scott Eastwood vars roll är ungefär lika onödig som den Nathalie Emmanuel har som hackern Ramsey.


© Universal Pictures

Vad som ändå räddar filmen från ett lägre betyg och som gör att den faktiskt blir lite underhållande är Jason Statham. Han stjäl i princip varje scen han är med i som den rappkäftade Deckard Shaw som på ett kul sätt tjafsar och har sig med Hobbs, men som även visar sig ha en god sida. När han försvinner från filmen tappar den noterbart för att åter bli lite bättre när han dyker upp igen. Men det är ingen tvekan om att filmserien behöver återgå till de lyckade grunderna med praktiska effekter och tona ner det alltför överdrivna och smått löjliga superhjältetemat.

2 - Skådespelare
2 - Handling
2 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
11 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 5.5 alt. 6.0
IMDb: 6.6

Fast & Furious 7

Titel: Fast & Furious 7 / Furious 7
Genre: Action/Kriminalare
Land: USA/Kina/Japan
År: 2015
Regi: James Wan
I rollerna: Vin Diesel, Paul Walker, Jason Statham, Michelle Rodriguez, Jordana Brewster, Tyrese Gibson, Ludacris, Dwayne Johnson, Kurt Russell, Djimon Hounsou, Tony Jaa, Luke Evans

Handling: Dominic Toretto och Brian O'Conner lever ett stilla liv efter att ha pensionerat sig från kriminalitet. Men det visar sig snart att faran inte är över, då Deckard Shaw gör entré för att utkräva hämnd för sin bror.

Omdöme: Deckard Shaw (Jason Statham) är ute för att hämnas sin bror. Han börjar med att ta reda på vilka som låg bakom och börjar sedan ge sig på Dom (Vin Diesel), Brian (Paul Walker) och de övriga i teamet. Denna gång är teamet måltavlor och eftersom de är som en stor familj är de redo att ställa upp för varandra för att inte fler i familjen ska mista sina liv.


© Universal Pictures

In i bilden kliver chefen för en hemlig specialstyrka, endast känd som Mr. Nobody (Kurt Russell). Han är medveten om att Deckard Shaw är ute efter Dom och hans team, så han ger Dom ett förslag han inte kan tacka nej till. Ett ytterst kraftfullt och värdefullt övervakningsprogram kallat för Guds öga är i händerna på en hackare. Hackaren har blivit kidnappad och den amerikanska regeringen kan inte blanda sig i det hela. Om Dom och hans team räddar hackern och kommer över Guds öga, kommer specialstyrkan med hjälp av Guds öga leta upp Deckard Shaw och ge Dom fria händer att jaga rätt på honom.


© Universal Pictures

Filmserien har kommit en bra bit från var den började med illegal street racing. Efter att ha blivit specialister på stötar för att komma över pengar, har de nu snarare blivit ett gäng superhjältar i kombination med något taget från Mission: Impossible-filmerna. Deras uppdrag blir mer och mer hisnande, galna och ja, smått löjliga men det är trots allt underhållande.


© Universal Pictures

Jason Statham har plockats in som antagonisten Deckard Shaw vilket är lite annorlunda med tanke på att han ofta får spela hjälten, men det är bara kul att se honom få spela elak och ställas mot Vin Diesel och Dwayne Johnson. Det funkar också att ta in Kurt Russell även om hans roll som Mr. Nobody inte tillför så mycket. Däremot går det inte att jämföra med hackern Ramsey som inte bara är en överflödig karaktär, Nathalie Emmanuel som spelar Ramsey är även en undermålig skådespelerska.


© Universal Pictures

Det är svårt att veta om man ska skratta eller gråta när Dom, Brian och de övriga ränner runt på olika platser runt om i världen. Men eftersom det hela inte ska tas på för stort allvar och filmen har glimten i ögat, gör man bäst i att följa med på åkturen och ha kul med det hela istället för att överanalysera en sån här film.


© Universal Pictures

Ta bara en sån sak som när de är i Abu Dhabi och vansinnesfärden tar dem mellan tre skyskrapor. Det är en kul blinkning till Black Moon Rising (1986) där de också ska stjäla något som befinner sig i bilen och tvingas till extrema tilltag när det inte finns någon annan utväg. Det är korkat och överdrivet men underhållande och kul, helt klart.


© Universal Pictures

Då detta kom att bli sista filmen Paul Walker medverkade i, blir det lite känslosamt att se honom i filmen. Han dog under inspelningen när han var med om en bilolycka som inte hade att göra med filmen. Men givetvis påverkade det produktionen av filmen som sköt upp filmens premiär med ett år. Man tvingades även ta ett par tuffa beslut gällande om man skulle fortsätta spela in filmen och hur man då skulle gå tillväga utan en av sina stjärnor. Man får säga att resultatet är lyckat med tanke på att man använt sig av CGI-effekter, gammalt material och även hans två bröder som fick hoppa in. Framförallt får man säga att det är en lyckad och fin hyllning på slutet när filmen tar farväl av honom.

2 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
13 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 7.1

Backdraft

Titel: Backdraft / Eldstorm
Genre: Action/Drama/Mysterium/Thriller
Land: USA
År: 1991
Regi: Ron Howard
I rollerna: Kurt Russell, William Baldwin, Robert De Niro, Donald Sutherland, Jennifer Jason Leigh, Scott Glenn, Rebecca De Mornay, J.T. Walsh

Handling: En livsfarlig pyroman går lös i Chicago samtidigt som en nybliven brandman gör sitt bästa för att förtjäna sin äldre brors och de andra brandmännens respekt.

Omdöme: 20 år efter att deras far dog i en brand, har bröderna Stephen (Kurt Russell) och Brian McCaffrey (William Baldwin) gått i sin fars fotspår och blivit brandmän. Stephen är den äldre och är inte bara etablerad utan även en respekterad och hjältemodig brandman som leder männen i släckningsarbetet. Brian har precis blivit brandman och Stephen har sett till att han hamnat på hans brandstation, ansedd som den bästa men även den tuffaste i Chicago.


©Universal Pictures

Medan bröderna försöker samarbeta och lägga sina privata åsikter och skiljaktigheter åt sidan, hamnar de mitt i en farlig pyromans väg. En serie mystiska och mycket dödliga eldsvådor skördar flera offer. Medan Stephen och Brian bekämpar diverse bränder, utreder brandinspektören Donald Rimgale (Robert De Niro) platserna för att försöka ta reda på orsaken och om de är anlagda.


©Universal Pictures

Rimgale pressas av den lokale Chicago-politikern Martin Swayzak (J.T. Walsh) och hans assistent Jennifer Vaitkus (Jennifer Jason Leigh) som kräver snabba resultat. Rimgale och Brian, som hjälper Rimdale med utredningen, vänder sig till ökände pyromanen Ronald Bartel (Donald Sutherland) i hopp om att få tips och hjälp för att finna gärningsmannen.


©Universal Pictures

Ron Howard regisserar och sparar inte på krutet med denna sommarblockbuster om brandmän. Det är den mest framgångsrika filmen genom tiderna om brandmän då den spelade in över $150m och inspirerat många att bli brandmän. Till sin hjälp har han bl.a. Hans Zimmer vars toner oftast passar bra även om de i vissa fall är på gränsen att bli för hjälteaktiga.


©Universal Pictures

Något som gör att filmen funkar är den höga standarden eldsvådorna och fotot håller rakt igenom filmen. Det är inga datagenererade eldsvådor utan det är äkta eld som kameran fångar. Det blir effektfullt att skåda, inte minst backdraft-effekten när elden liksom slukas och drar sig tillbaka innan den exploderar och skapar dödlig förödelse.


©Universal Pictures

Även om filmen setts ett par gånger tidigare är det förvånansvärt lite som minns och känns igen, vilket bara är bra. Tidigt 90-tal, god underhållning och en del spännande action gör att man har lätt att se varför filmen gick så bra på bio när den kom. Det är långt ifrån en renodlad actionfilm då den lägger en hel del energi på att bygga upp relationen mellan bröderna Stephen och Brian. På det ett mysterium med pyromanen som härjar.


©Universal Pictures

Det kanske spenderas lite väl mycket tid på bröderna McCaffrey emellanåt, speciellt då jakten på pyromanen och mysteriet kring de anlagda bränderna/explosionerna visar sig bli då filmen funkar som bäst. För när utredningen får med Robert De Niro och Donald Sutherland höjs kvalitén ett snäpp. Speciellt Sutherland är minnesvärd och borde varit med mer.


©Universal Pictures

Sista 15-20 minuterna tappar filmen en aning då man sträcker speltiden till 2.17 vilket är lite långt. Trots det är det en rakt igenom välgjord film vilket den vinner mycket på. Visst är en del kanske med för effektens skull men det är underhållande och ganska spännande vilket är vad som gör att filmen blev så omtyckt. Dramat och intrigerna hade man kanske kunnat få ut mer av men till slut får man en effektiv film om brandmännens hjältemod och en pyroman som försvårar deras redan så farliga arbete.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.7

Breakdown

Titel: Breakdown
Genre: Action/Kriminalare/Mysterium/Thriller
Land: USA
År: 1997
Regi: Jonathan Mostow
I rollerna: Kurt Russell, J.T. Walsh, Kathleen Quinlan, M.C. Gainey

Handling: På väg från Boston till San Diego får Jeff och hans fru Amy motorstopp mitt ute i ödemarken. En långtradare dyker upp och chauffören erbjuder dem skjuts. Amy tackar ja, medan Jeff stannar kvar och vaktar bilen. Han lyckas själv hitta felet på bilen och ger sig av efter Amy. Vid det närmaste kaféet har ingen sett varken Amy eller långtradaren, men Jeff får en känsla av att folk vet mer än de vill erkänna.

Omdöme: Detta har alltid varit en film som uppskattats. Efter att inte ha sett den på ett tag var dock frågan om den skulle hålla lika bra eller om kanske uppfattningen hade ändrats en aning. Trevligt nog visar det sig inte bara att det inte mindes så mycket från filmen, den håller dessutom klart bra. Kanske till och med snäppet vassare än väntat.


©Paramount Pictures

Jeff (Kurt Russell) och hans fru Amy (Kathleen Quinlan) är på väg från Boston på östkusten till San Diego på västkusten. De är på väg att flytta dit då Jeff fått ett nytt jobb där. Men mitt ute i ödemarken får de biltrubbel och blir stående. En långtradare dyker upp och chauffören, som kommer visa sig heta Red Barr (J.T. Walsh), erbjuder sig att skjutsa dem till närmaste telefon. Amy följer med medan Jeff stannar vid bilen.


©Paramount Pictures

Efter att Jeff fått igång bilen tar han sig till den närmaste rastplatsen där Amy skulle släppas av. Men ingen har sett till henne eller långtradaren. Jeff börjar bli orolig och ger sig iväg ut på vägarna när han plötsligt får syn på långtradaren. Chauffören Red Barr spelar dock helt ovetandes och svär på att han varken träffat Jeff eller hans fru tidigare. Har Jeff blivit galen, har han tagit fel eller ljuger Red Barr av någon anledning?


©Paramount Pictures

En film som hela tiden för handlingen framåt och där huvudpersonen Jeff för det mesta tar vettiga och trovärdiga beslut. Det gör att man kan bry sig och bli engagerad i jämförelse med hur det ofta kan bli i filmer som mer bryr sig om action än trovärdighet. Här lyckas man med båda delarna. En annan aspekt med filmen som uppskattas är att det är äkta vara. Det är fortfarande riktiga stunts och det mesta känns på riktigt och inte med en massa dataeffekter och annat strunt som mer moderna filmer tar till när de tar den enkla vägen istället för att göra det ordentligt som här.


©Paramount Pictures

Filmen känns intressant nog lite som en blandning mellan Duel (1971), The Hitcher (1986), Spoorloos (1988) och dess amerikanska remake The Vanishing (1993). Den har liksom element från samtliga dessa filmer men samtidigt är det inte en kopia på dem utan den har en egen story som funkar. Den hamnar dock i en genre filmer som uppskattas när de får till det och denna är absolut en av de lyckade.


©Paramount Pictures

Kurt Russell spelar en ordinär man som hamnar i en desperat situation. Man kan känna av hans ökande frustration och desperation i jakten på sin försvunna fru. Lite kul att tänka på hans roller i t.ex. Escape from New York (1981) och The Thing (1982) där han ju spelar coola actionkaraktärer som är i kontroll. Här är det nästan raka motsatsen då han är en helt vanlig make som pressas till det yttersta för att överleva och finna sin fru.


©Paramount Pictures

J.T. Walsh måste man också nämna då han passar klart bra som filmens huvudskurk. Alltid gillat honom och han lär ha varit både regissörens och Kurt Russells förstahandsval för rollen. Kurt Russell hade spelat mot honom i tre tidigare filmer och tyckte han var en av de bästa skådespelarna han spelat mot. Detta kom att bli sista filmen som släpptes innan J.T. Walshs bortgång.


©Paramount Pictures

Till slut får man en spännande och fartfylld film på 90 minuter som inte har några döda punkter att tala om. Kan tycka att det är en av de bättre filmerna i genren från 90-talet. När en film funkar och engagerar filmen igenom och dessutom har en slutuppgörelse som inte viker ner sig så får man en effektiv film som tål att ses och ses om. Uppskattar just det faktum att den håller fint även vid omtitt. Helt enkelt en välgjord film gjord på ett gammalt hederligt sätt.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 7.0

Dark Blue

Titel: Dark Blue
Genre: Kriminaldrama/Thriller
Land: USA/Storbritannien/Tyskland
År: 2002
Regi: Ron Shelton
I rollerna: Kurt Russell, Scott Speedman, Ving Rhames, Brendan Gleeson

Handling: Historien utspelar sig under de fem dagar som leder till det stora upploppet i Los Angeles våren 1992. Utpressning och våld inom poliskåren utlöser upploppet som sprider sig över hela staden och kostar 55 människor livet. Samtidigt är två poliser på jakt efter två hänsynslösa mördare som har utfört massmord och rån.

Omdöme: Början av 1990-talet var en turbulent tid för poliskåren i Los Angeles. År 1991 filmades misshandeln och övervåldet av poliserna vid ett gripande av den misstänkte, Rodney King. Året efter hålls rättegången och alla väntar spänt på juryns dom. En av dessa är Los Angeles-polisen Eldon Perry (Kurt Russell) som är övertygad om att Los Angeles kommer att sättas i brand om poliserna som står åtalade får en friande dom.


©United Artists/MGM

Eldon Perry och hans unga kollega Bobby Keough (Scott Speedman) har hamnat i utredning för en dödsskjutning de varit inblandade i. Eldon, vice-polischefen James Barcomb (Jonathan Banks) och Eldons närmaste chef Jack Van Meter (Brendan Gleeson) är alla korrupta poliser som ser till att bevismaterial fabriceras, vittnen tystas och ibland även tar till dödligt våld för att hålla ryggen fri. Bobby lär sig snabbt hur saker och ting funkar och får ställa sig in i ledet om han inte vill få stora problem.


©United Artists/MGM

Medan Eldon och Bobby sätts på ett fall där två gärningsmän eftersöks för ett massmord och rån, jobbar assisterande polischefen Arthur Holland (Ving Rhames) och hans assistent Beth Williamson (Michael Michele) hårt med att finna bevis för att sätta dit Eldon och Jack Van Meter. Detta då Holland är övertygad om deras korruption och använder det hela som ett politiskt verktyg då han aspirerar om posten att bli Los Angeles nästa polischef.


©United Artists/MGM

I början av 2000-talet kom det ett par filmer av det här slaget som handlar om poliskorruption. Tänker bl.a. på Training Day (2001), Narc (2002) och denna. David Ayer skrev för övrigt manuset till Training Day (2001) och denna och i båda fallen handlar det om en korrupt och våldsam veteranpolis med en yngre kollega. Denzel Washington blev Oscarsbelönad för sin roll medan Kurt Russell lämnades tomhänt. Nu är den filmen och prestationen bättre, men denna film och Kurt Russell är inte heller så tokiga.


©United Artists/MGM

Själva grundstoryn med att låta det hela utspela sig under den oroliga och tryckta tiden runt de våldsamma upploppen ger per automatik filmen en spänning som ligger i luften. Och med tanke på hur korrupta poliserna utmålas som, är det inte särskilt svårt att känna ilskan och upprördheten bland de drabbade.


©United Artists/MGM

När det handlar om korruption som det gör här startar det oftast i toppen eller åtminstone med högt uppsatta. Det sprider sig sedan i de flesta leden då poliserna i det här fallet känner att de kan göra lite som de vill och tänja på reglerna eftersom de blir skyddade från de högre upp. Och om det även är så att de högre upp är så pass smutsiga och korrupta att de ger order som deras fotsoldater måste följa, vet fotsoldaterna att om de inte följer sina överordnades order är risken överhängande att de själva står på tur.


©United Artists/MGM

Eftersom huvudpersonen Eldon Perry är så pass smutsig och fylld av hat är han övertygad om att vad han gör är befogat. Det är det enda sättet att hålla de värsta kriminella från gatan ifall man inte vill riskera något. Frågan är vad som krävs för att han ska ändra uppfattning. Han har trots allt blivit matad med dåligt inflytande från nappflaskan då hans far och farfar var hårdnackade poliser. Frågan är om hans uppvaknande kommer innan det är för sent.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 6.6

Unlawful Entry

Titel: Unlawful Entry / Förbjudet begär
Genre: Kriminalare/Thriller
Land: USA
År: 1992
Regi: Jonathan Kaplan
I rollerna: Kurt Russell, Madeleine Stowe, Ray Liotta, Roger E. Mosley

Handling: Efter att ha haft inbrott i sitt hus får det utsatta paret hjälp från en av de poliser som var först på plats. Polisen pratar ofta och gärna med frun i huset men maken börjar undra om de kanske får lite väl mycket hjälp av denna polis. Vad vill han egentligen?

Omdöme: Det gifta paret Michael (Kurt Russell) och Karen Carr (Madeleine Stowe) har nyligen flyttat in i en villa i vad som verkar vara ett lugnt och bra område. Men en natt hör de ljud från nedervåningen och Michael påträffar en inbrottstjuv som tagit sig in. Efter att ha undkommit med livet i behåll och tjuven flytt, är båda omskakade av det hela, inte minst Karen som hade en kniv mot strupen.


©20th Century Fox

Poliserna Pete Davis (Ray Liotta) och Roy Cole (Roger E. Mosley) tar hand om makarna och skriver ner deras anmälan. Pete rekommenderar att de införskaffar ett larmsystem för att säkra upp villan från framtida inbrottsförsök. Makarna finner Pete vara väldigt hjälpsam och han ser även till att larmsystemet installeras.


©20th Century Fox

Michael och Karen ser Pete som en vän och det kan ju aldrig vara fel att vara vän med en polis. Men ju mer tid Michael spenderar med Pete, ju mer obekväm känner han sig. Han börjar misstänka att Pete är intresserad av Karen. Hon känner mest att Michael inbillar sig och har inget emot att Pete är hjälpsam. Men frågan är om Michael trots allt inte har en poäng i att inte vilja ha Pete nära Karen.


©20th Century Fox

Alltså, det är allt trevligt att plocka fram dessa gamla hederliga thrillers som man må ha sett men inte minns mycket av. Detta är ett typexempel på en sådan mysig och trevlig thriller. Det kom för övrigt flera filmer med liknande tema där ett par blir terroriserade av en främling. Denna tycker jag tillhör de bättre.


©20th Century Fox

Själva handlingen kommer inte med något mysterium eller en rad överraskningar och vändningar. Det är mer rakt på vad gäller spänningen som kommer i form av polisen Pete som vinner parets förtroende som vän men hans besatthet vet inga gränser. En farlig gräns som korsas och där Pete inte verkar ha några spärrar. Han är helt övertygad om att han ska kunna få Karen vilket gör att livet blir ett helvete för paret, inte minst Michael som blir måltavlan för Petes ondska.


©20th Century Fox

Ray Liotta är passande och bra i rollen som psykopat. Det är svårt att inte köpa att hans karaktär är villig att gå hur långt som helst. Tyvärr vet man aldrig vem som har dessa tendenser och om något triggar det är det smått omöjligt att få ett slut på det eller få personen på andra tankar. Psykiatrisk hjälp må hjälpa till viss del, kanske medicinering, men det är svårt om personen i fråga inte vill ha hjälp eller ens är medveten om att det finns ett problem.


©20th Century Fox

Stämningsfullt och klart trevligt från början till slut. Inramningen är helt enkelt lyckad och gillar även James Horners musik som aldrig blir för dominant och ligger istället och skapar god stämning i bakgrunden. Nästan lite Halloween (1978) toner ibland. Filmen blev en biosuccé när den kom och man kan förstå varför. När eftertexterna börjar rulla sitter jag och tänker på hur man själv hade suttit nöjd i biofåtöljen om man precis sett klart filmen på bio under sommaren 1992.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 6.4