Escape from New York

Titel: Escape from New York / Flykten från New York
Genre: Action/Sci-Fi
Land: USA
År: 1981
Regi: John Carpenter
I rollerna: Kurt Russell, Lee Van Cleef, Harry Dean Stanton, Adrienne Barbeau, Ernest Borgnine, Donald Pleasence, Frank Doubleday, Isaac Hayes, Tom Atkins, Charles Cyphers

Handling: Året är 1997 och Manhattan har förvandlats till ett enda stort fängelse. USA:s president kraschlandar i staden och den livstidsdömde krigsveteranen Snake Plissken får uppdraget att hämta ut honom.

Omdöme: I en nära framtid - rättare sagt år 1997 - har hela Manhattan gjorts till ett stort fängelse. Det finns inga vakter innanför murarna, men övervakningen är så omfattande att den som hamnar där stannar för gott. Efter att terrorister tagit över Air Force One med USA:s president ombord, störtar de planet mitt på Manhattan. Presidenten lyckas överleva, men tillfångatas av de lokala invånarna - de livstidsdömda vildarna.


© StudioCanal

Poliskommissarie Bob Hauk (Lee Van Cleef) rekryterar den senaste fången som ska skickas till fängelset - ingen mindre än Snake Plissken (Kurt Russell), som är en dekorerad krigshjälte men även livstidsdömd för ett rån. Han får 24 timmar på sig att ta sig in, lokalisera presidenten och få ut honom tillsammans med ett viktigt ljudband. Lyckas han lovas han benådning. Misslyckas han eller inte hinner tillbaka i tid är han död.


© StudioCanal

Snake Plissken, bara namnet är coolt. Kurt Russell är också klockren i den ikoniska rollen. Hans utstyrsel är en stor del av karaktären då han bär ögonlapp och en stil som för tankarna till en blandning av en pirat och en medlem i ett 80-talsrockband. Han får det att kännas naturligt och inte fjantigt som det lätt hade kunnat bli. En annan sak värd att nämna är sättet Russell pratar på. Hans nästan viskande röst påminner om hur Clint Eastwood ibland pratade i Sergio Leones västernfilmer.


© StudioCanal

Eftersom filmen setts tidigare vet man vad som väntar. Trots det får det sägas att den överraskar något positivt. Stilistisk futurism tilltalar mer än den dystopiska miljö som filmen visar upp. Det finns en hopplöshet och en sunkighet över dystopier som inte tilltalar särskilt mycket. Det är dock inte lika extremt, nedgånget och galet som i till exempel Mad Max-filmerna.


© StudioCanal

Vissa karaktärer mindes som mer vilda och småjobbiga, men så är inte fallet. Ta en som Romero, spelad av Frank Doubleday, som inte ser klok ut med sitt hår och sin galna stil. Men han är faktiskt en skön karaktär. Detsamma gäller egentligen Brain och Maggie, spelade av Harry Dean Stanton och Adrienne Barbeau, som hjälper Snake och bidrar med en annan sorts coolhet.


© StudioCanal

Även om det är något av en B-film, speciellt inledningsvis får man den känslan, håller filmen förvånansvärt bra än idag. Visst är tekniken och mycket annat daterat, men det är inte uselt presenterat eller genomfört. Filmens utan tvekan främsta styrka är dock John Carpenters musik och till viss del regi. Den elektroniska musiken gör till stor del filmen till vad den är. Det var inte första eller sista gången hans musik skapade stämningen i en av hans filmer. Det är ändå värt att lyfta fram den eftersom det är den främsta orsaken till varför filmen får till det - tillsammans med Snake Plissken.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
5 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.1