10 Rillington Place

Titel: 10 Rillington Place / Stryparen på Rillington Place
Genre: Kriminaldrama/Thriller
Land: Storbritannien
År: 1971
Regi: Richard Fleischer
I rollerna: Richard Attenborough, John Hurt, Judy Geeson, Pat Heywood

Handling: I ett stillsamt bostadsområde i efterkrigstidens London flyttar en ung familj in i ett hyreshus där en till synes vänlig och hjälpsam granne snart börjar väcka obehag. Samtidigt utvecklas en serie händelser bakom stängda dörrar som ingen riktigt tycks förstå vidden av.

Omdöme: I efterkrigets London, närmare bestämt på 10 Rillington Place i Notting Hill, bor den medelålders John Christie (Richard Attenborough) med sin fru Ethel (Pat Heywood). För att tjäna en extra slant hyr de ut övervåningen till det unga gifta paret Timothy Evans (John Hurt) och Beryl (Judy Geeson), som flyttar in tillsammans med sin nyfödda dotter. Christie är hjälpsam och proper, men vad ingen kan ana är att han har ett mörkt förflutet - en ondska som döljer sig bakom hans till synes harmlösa fasad.


© Columbia Pictures

John Christies begär går inte att stilla och när han får upp ögonen för Beryl finns inget som kan stoppa honom från att leva ut sina mörka fantasier. Det intet ont anande paret Evans befinner sig mitt i spindelns nät. När han har lekt färdigt och inte längre kan stå emot sitt begär kommer han se till att få vad han suktar efter. Han har gjort det förr och kommer att göra det igen.


© Columbia Pictures

Den amerikanske regissören Richard Fleischer plockades in för att regissera denna fasansfulla och starka verklighetsbaserade historia om den beryktade seriemördaren John Christie. Kanske var det inte så konstigt att just Fleischer fick uppdraget, han hade trots allt tidigare gjort verklighetsbaserade filmer om mördare som Compulsion (1959) och The Boston Strangler (1968). Hans amerikanska perspektiv gav den brittiska filmen en lite annan prägel än den sannolikt hade fått med en brittisk regissör. Fleischer var dessutom intresserad av att göra filmen mer åt skräckhållet, vilket förstärkte filmens mörka och kusliga atmosfär.


© Columbia Pictures

Det är intressant att en film som utspelar sig i en så grå, trist och deprimerande tid i Storbritannien kan vara så engagerande. Det är liksom sättet filmen är gjord på som gör att man känner sig så uppslukad av karaktärerna, stämningen och spänningen att skådeplatsen blir sekundär. Stora delar av filmen utspelar sig i flervåningshuset där Christie bor, men det finns aldrig en tråkig stund, något som är en styrka och visar prov på stark regi.


© Columbia Pictures

Richard Attenborough är utomordentligt bra som John Christie. Det är en karaktär som är intelligent, iskall och manipulativ, och Attenboroughs rollprestation ger kalla kårar. Det är en sorts prestation som påminner en del om vad Anthony Hopkins senare skulle bli känd för. Christie uppvisar en slags överlägsenhet, men samtidigt är han ofta obekväm och osäker. Richard Attenborough sa själv att det var en roll han inte gillade att spela med tanke på vem han gestaltade, men att han genast tackade ja till rollen och aldrig hade känt sig så uppslukad av en roll som denna.


© Columbia Pictures

Minst lika imponerande som Richard Attenborough är i huvudrollen som John Christie är John Hurt i birollen som Timothy Evans. Tim, som han kallas, är en godtrogen och simpel man som försöker göra det rätta för sin familj, men samtidigt är han analfabet och inte den skarpaste kniven i lådan. Hurt spelar rollen med en sådan skörhet att man inte kan annat än tycka synd om karaktären. Man känner verkligen Tims hjälplöshet och förstår varför en man i hans position skulle lita på John Christie. Självklart lyssnar han när en betydligt mer bildad man som verkar veta vad han pratar om erbjuder sin hjälp. I själva verket manipulerar John Christie alla på ett eller annat sätt.


© Columbia Pictures

Det är inte en skräckfilm om man ser till genren, likväl är den på många sätt obehagligare än vad många renodlade skräckfilmer lyckas vara. Mycket av filmens obehag härrör från vetskapen om att det som skildras är verklighetsbaserat. Men det är sättet det hela presenteras på som är av yttersta vikt. Det är en i högsta grad effektiv seriemördarfilm som lyckas trots att förutsättningarna talar emot den sett till inramningen. Man hade inte varit förvånad om det blivit ett tråkigt och teatraliskt melodrama av det hela. Istället är det ett isande porträtt av en fasansfull man och hans makabra dåd.

5 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 7.5